HUVUDLÖST REGERINGEN

 

 

Huvudlöst att kasta ut välbehövlig arbetskraft

7 november 2023 05:00

 

Tusentals anställda inom vården, restaurangbranschen och flera andra yrken ska inom kort förpassas ut från Sverige. Uppehållstillståndet dras in för dem alla. Trots att de har arbete och betalar skatt.

Många får tillvaron slagen i spillror av den här SD-styrda regeringens diktat – ut med dem bara. Inkomstkravet för arbetskraftsinvandring har i ett enda dramatiskt svep höjts med 100 procent. Numer ligger det snäppet över 27 000 kronor – och kommer inom kort höjas till 33 000. Ännu fler människor åker då ut. Det ingår i den här svenska varianten av aktiv utrensning av icke önskvärd arbetarklass.

De ska ersättas med andra som redan bor här i landet enligt regeringen. Någon som märkt av någon intern svensk omskolnings- eller utbildningskampanj om detta? Regeringen tycks tro att det snabbt går att plocka in tiotusentals till något arbetsmoment de aldrig rört vid. Visar även på föraktet för de lägre kasterna.

Samtidigt har vi en sådan katastrofal brist på arbetskraft runt om i landet. Orsaken till detta är att det i varje årskull numer är betydligt färre än tidigare och utvecklingen fortsätter. Regeringen Ulf Kristersson/Jimmie Åkesson har gett sig i hedersuppdrag att enbart släppa in fler kvalificerade invandrare som ska förgylla svenska företag.

 Den absolut mest nonchalanta ministern i mannaminne, Maria Malmer Stenergard (M) tittar mjukt in i tv-kameran, ler och så hoppar grodorna ändå raskt fram i en kanonad. Vi ska få bort fusket, säger hon och menar att alla som nu åker ut med huvudet före fuskar. Vilken praktgroda.

Vi behöver fler utomeuropeiska anställda med rekorderlig utbildning i bagaget för fortsatt arbete inom exempelvis vården. Vården behöver verkligen sina händer.

Systemet behöver förändras, säger hon. Och ler sockersött igen. Man kan tro att man är inne på rektorsexpeditionen i grundskolan, så larvigt talar ministern.

Tvärtom ministern. Vi behöver fler utomeuropeiska anställda med rekorderlig utbildning i bagaget för fortsatt arbete inom exempelvis vården. Vården behöver verkligen sina händer. I Harads åker halva personalstyrkan ut inom äldreomsorgen. Den gamla sanningen är fortfarande sann, utan invandrare stannar Sverige. Oavsett hur mycket dagskrig Åkesson bedriver. Han kan uppenbarligen inte räkna i alla fall. Än mindre planera hur de i dag arbetssökande i ett huj ska städsla de vita rockarna och handha medicin och omvårdnad. Det visar på föraktet för de lägre stående utsocknes kasterna.

I stället för att kasta ut folk som redan har arbete borde den här kaxigt uppblåsta regeringen ta arbetskraftsbristen på fullt allvar. Och mer därtill, det sjuka svenska moraset med ständiga skjutningar och sprängningar får självfallet många av de högkvalificerade att välja andra lugnare och tryggare länder inom EU. Sverige går baklänges kort sagt.

21 fackordförande inom Saco uttalar sig i dagsläget klokt med den sammanfattade formuleringen ”arbetskraftsinvandring är inte ett problem, utan är tvärtom mycket viktigt för Sveriges konkurrenskraft och välfärd”.

Det kommer bara bli kaos med den här regeringens vettlösa ambitioner. Den maliciösa Malmer Stenergard fortsätter måla om Sveriges färger i grälla blåa kulörer med solkig bakgrund. Den här hårda signalpolitiken kom inte till av en slump, slår man sina påsar ihop med råskinn blir det så här.

Anders Hammarlind

fri skribent

(först uttryckt i LT debatt 7 november 23)

SVERIGE PÅ DEKIS

 "Vad jag föraktar är varje form av kollektivt liv där det mänskliga hos varje person upphävs." 

Carlo Rosselli, italiensk politiker och samhällsfilosof mördad av Mussolinis "utsända" år 1937. 

 

Sverige hamnar på dekis……

Kortversionen;

Vi är så historielösa här i Sverige

1,2 miljoner svenskar utvandrade under åren 1840 – 1930. De for över havet till Amerika. Ett tag bodde var femte svensk i Förenta staterna. Det har vi glömt bort idag. De som lämnade fann sig inte i religiöst översitteri, de fann sig inte i att ständigt bli mjölkade på allt de stod i. En gemensam nämnare var att en vanlig medborgare inte hade någon som helst talan. De med ryggrad tog således båten till Amerika. I Amerika fanns det frihet, folk behandlades någorlunda rättvist. Och det fanns mat på bordet. De som var mer mjuka i ryggraden blev kvar här hemma. Och som sådana var de underställda överhögheten. Allt detta fastnade bokstavligen i vårt svenska kroppsliga DNA, som vi bär på varken vi vill eller inte. Vi gick till att bli ett klenmodigt skenheligt folk. Avsaknaden av kurage märks överallt. Vi tappade alldeles för mycket guts, för att nu nyttja den amerikanska termen (courage over fear).

Vi är även landet som levt i fred i över 250 år. Och vi lider därför även av hopplös godhetsnoja, vi är därtill underkastande en utbredd godhets tro. Ondskefulla människor finns liksom inte, de är avskaffade. Praktiskt förvisso på ett plan, men helt och hållet dessvärre blåögt. Istället har vi lallat runt och trott på myter om allas lika givna godhet. Alla duger, alla är ok, det finns ingen ondska. Just därför vågar vi för sällan ta tjuren vid hornen. En bekant berättade häromdagen att på pendeltåget var det en gapig man som verbalt högt attackerade en förskrämd kvinna. Ingen av de andra passagerarna ingrep, de satt förlamade i sina mobiler. Ungdomarna som uppfostrat sig själva i gatlyktornas sken (gängkriminella om du inte fattat) har effektivt gjort slarvsylta av denna profetia på senare år. Fast de har å sin sida ett annat DNA uppenbarligen.

 

Långversionen

 BÖRSYRA (STOCKHOLM) ANNO OKTOBER 2023, HERREGUD VAD BRA DET GÅR…………….

 

I början av 80-talet var jag dagligen verksam som invandrarlärare och tog då relativt ofta med mina vuxna elever till Stockholms stadsmuseum, beläget vid Slussen då som nu. Väl där på plats visade jag dem en skitig och tidstypisk stockholmsk lägenhet anno år 1900. Mörk, inte alls välvårdad. Dunkelt ljus, enbart ett litet fönster. En sunkig enrummare, kort sagt. Visade förstås tydligt på dåtidens utbredda misär. Toalett (torrdass) fanns på nere gården, kallvatten kran fanns det inomhus (om jag minns rätt, eller så fick de hämta i en brunn utomhus). Och så till detta en mindre vedspis. Det var allt i eldstadsanordning, som värmekälla. I lägenheten då; två vuxna, tvenne barn samt ytterligare två äldre människor (mor eller farföräldrar ?) och en slutsumma på 6 personer. Det var alltså rejält trångt om utrymmet. I en mörk och skitig etta bodde och sov 6 personer.

-       Så här såg det ut, sa jag.

-       Men Anders, det här tror vi inte på, blev ofta svaret. Följt av något i stil med så här fattigt var det inte alls. Eller det mer brukliga Sverige är ett välfärdsland. Du hittar bara på.

Under en av dessa studiebesök begav vi oss senare till kungliga slottet. Då fick vi syn på drottningen.

-       Titta, titta där är hon ju, drottning Silvia, sa jag.

Eleverna tittade också de, men snabbt fann sig en av damerna. Drottningen hade hoppat in i en Volkswagen buss (mindre modellen).

-       Det där är inte drottningen, sa en av dem.

-       Det är ju Drottningen, sa jag.

-       Anders, en drottning åker inte folkvagn.

Det var dock som förgjort för dem att tro på denna påtagliga framställan utifrån den solkiga och trista lägenheten anno år 1900. Som de faktiskt hade mitt framför ögonen. På museet. Visserligen som moderna kopia, men med allt rätt återskapat av museets personal. Att Sverige under århundranden var ett fattigt hjon i utkanten av Europa verkade ingen av de vuxna SFI-eleverna ha minsta kännedom om. Deras bild var ju, som de svenska minnesbilderna, att här finns det pengar och ett välstånd av sällan skådat slag. Alltså vårt land i begynnelsen av 1980-talet. Rekordåren (sedan sent 40-tal) och gediget välstånd. Att Sverige varit ett fattigt land med råge var det ingen som ens reflekterade över. Ingen invandrare, ingen svensk.

Inte heller vi som är födda här verkade någon gång ens åstadkomma någon eftertanke över detta, samt inse hur illa det var ställt med den utbredda massfattigdomen i dåtida Sverige. Vi valde unisont och självmant att istället förvanska vår egen historia helt sonika. Vi valde bort, de som invandrat visste inte. Vi valde att glömma bort alltihopa, eller ska vi säga att vi förträngde sakkunskapen (för vi erhöll info i skolan, i berättelser & i bokform, och i senare teveprogram trots allt).

Maria Sandel skrev i en dikt från och om den här tiden som mynnade ut i att samhällets överhöghet lassar över tyngsta lasset på de som arbetar i svett och damm. Samt prygel och hån möts man av dagligen från de höga herrarna. Giftig text men inte alls otypisk för den här tiden.  

Inte heller kommer vi ihåg, minns att 1,2 miljoner svenskar utvandrade under tiden åren 1840 – 1930. De som lämnade landet var i huvudsak de som vågade se den bistra sanningen i vitögat. De fann sig inte i religiöst översitteri, de fann sig inte i att ständigt bli mjölkade på allt de stod i. De fann sammanhang i övertygelsen att landets toppstyrdes på alla nivåer och att en vanlig medborgare inte hade någon som helst talan. De med ryggrad tog båten till Amerika. Äventyrslust fanns med i bilden givetvis för en del, speciellt för yngre män. I Amerika fanns det frihet, folk behandlades någorlunda rättvist och överhögheten pryglade inte arbetarklassen som regel.

Kvar här hemma blev alla de andra vars gemensamma nämnare var att många kom att sakna, just, en solid ryggrad. Krusade mestadels för maktherrarna, befann sig ofta i miserabla lägenheter. Flera män söp ner sig. Alkoholismen var sannerligen en fet samhälles börda då. Vad som blev kvar av det svenska folket bottnade sedan i det svenska kynnet. Inte vara rebell. Inte upprorisk. Inte angripa verbalt överklassens herrar och damer utan förbli en lojal svensk undersåte. Allt detta fastnade bokstavligen i vårt svenska kroppsliga DNA, som vi bär på varken vi vill eller inte. Vi gick, med andra ord, fler steg närmare till att bli klenmodigt folk. Elakt kan man påstå att den här fegheten blev i mångt och mycket detsamma som en levande svensk. Naiviteten med ett annat ord stod också detta i högsätet. Och undfallenheten, avsaknaden av kurage. En svensk man knyter näven i fickan som det så väl träffande hette. I övrigt är han offentligt tyst. Och inte tar man initiativ heller, utan är svensk man, eller kvinna håller käften. Punkt.

Vi är också landet som levt i fred i över 250 år. Inte alls haft samma hårresande upplevelser som finnar och norrmän. Eller som danskar men då på ett annat mindre krigiskt plan. De tre nationerna har gått igenom kriget med stora uppoffringar. Just därför firar norrmän sin nationaldag med värdighet och folklig pompa. Vi har absolut inget av motsvarande värde. Vi svenskar har från åskådarbalkonger under krigsåren följt broderfolkens kamp men detta har i sin tur inneburit att vi numer istället tror gott om alla människor. Jo precis. Fredsskadade med ett annat ord. Vi har lagt oss till med denna avart, i princip är den rekorderligt hederlig förstås och att ha som moraliskt riktmärke är förstås utmärkt men föga effektiv mot våldets förkunnare. Fortfarande lider vi av uppenbar godhetsnoja, vi är underkastande en utbredd godhetsproblematik. Ondska, eller ondskefulla människor finns inte, de är avskaffade. Praktiskt förvisso, men helt och hållet blåögt.

Att vår samhällstro blivit så här supernaivt, så långt ifrån vanlig mänsklig insikt att vi inte längre förmår se på människor som såväl goda som onda. I Sverige är vi lika goda allihopa, ondskan är avskaffad. Istället har vi lallat runt och trott på myter om allas lika godhetsvärde. Alla duger, alla är ok, det finns ingen ondska och detta har ungdomarna som uppfostrat sig själva i gatlyktornas sken effektivt gjort slarvsylta av på senare år.

Vi verkar inte förstå vad vi talar om när vi målar ut bilderna av de hopplösa förorterna, problemområdena. Men det är ju inte där den onda punkten satt sig, det handlar givetvis om sociala missförhållanden men det handlar också om att de som tar till våld och skjuter, eller kastar sten, eller anfaller i grupp är mer eller mindre empatistörda.  

Absoluta merparten av de boende i det som kallas problemområden är arbetande människor. Eller – utifrån en annan bild - också många som lever behagligt på bidrag, men jobbar svart. Dagens våld stammar förstås från förortens gatlyktor och den egna ”vägen”. De som bokstavligen lever rövare som alla dessa gängkriminella har ett stört personlighetsdrag, deras empati är lägre än brukligt. Lästips; Avhandlingen om brist på empati heter ”Susceptibility to violent extremism. Integrating personality and social psychological factors” skriven av Joanna Lindström Stockholms universitet.

Inte heller det moderna vuxna Sverige har lyckats väl så gott nog att förvalta det oerhört framgångsrika industriella arvet. För vi var tydligt lyckosamma under rekordåren (40-tal, 50-tal, 60-tal, 70-tal och 80-tal). Sverige blomstrade och med dem även folket. Vi hade en anda här i landet som mynnade ut i att allt är möjligt. Reformerna avlöste varandra och det ständigt stigande välståndet omslöt de absolut flesta. Även om den dåtida överklassen drog in ständigt större penningar så sipprade det ner tillräckligt med pengar över såväl medelklass som arbetarklass. I stora mängder. Men detta var då. Välståndet har fått turbulent motorhaveri numer och det finns inte mycket som talar för att det kommer bli bättre.

Mycket av modern industriell verksamhet har köpts upp av utländska krafter och få riktiga uppfinningar har sett dagens ljus så här i modern tid. Från Rekordårens samlande nationella känsla av att allt är möjligt till dagens alltmer uppgivna tillstånd (mentalt) och så fallet på väg ner nerför trappan. Där ner i källaren kan vi komma att samlas så småningom. Precis som lägenheten från år 1900 faktiskt påvisar. Hela det breda näringslivet ekar alltmer tomt på innovationer och kloka lösningar. Visst det finns undantag men på ett större mentalt plan har vi fastnat i en ökenvandring mot okända mål som leder oss nedåt. Influensers är en ny bisarr maktfaktor, familjen Bergströms rättframma egoistiska slag mot super rikedom på elevernas och skattebetalarnas bekostnad. Helt jävla bisarrt just detta. De som kritiserar stämplas av herr fru Bergström som kommunister. Svartjobb, fiffel och knastertorra osjälvständiga byråkrater som hellre ser till tusenfotingarna istället för knäcka de farliga penningormarna. Järnvägen är mer som ett lapptäcke av allehanda och ständiga problem, posten likaså. Allt mer blir så förbaskat eftersatt här i landet. Boendesituationen är svår för mångtaliga människor, byggkris, samt i kontrast till de få storbankerna som flödar över i sitt innanhav av enorma inkomster. Sjukhusen lider av ett ofantligt byråkratiskt problem och de sjunker de med. Vården är ständigt satt på undantag. Bildningen är också denna satt på sparlåga. Och så vidare.

Och barn och ungdomsbrottslighet som gjort oss till ett land som om vi vore en sydamerikansk bananstat. Vi är värst i hela Europa! Skolorna som dömer ut nära 30% av eleverna (grundskola plus gymnasium) samt alla de som hellre klipper håret svart och struntar i hur det går med Sverige. Och så vidare, och så vidare, och så vidare. Häri ligger även grundstommen till gängkriminaliteten, de här ungdomarna som inte känner sig hemma någonstans, som vill ha upprättelse, bli något (med mycket penningar) och så väljer en del av de att socialiseras in i kriminaliteten. Det går fort. Med en mansnorm som är typiskt manlig av gammal skola. Lejonparten av de gängkriminella stammar ju från väldigt auktoritära samhällssystem. De flesta som nu lever rövare är andra generationen av invandrare, dvs deras föräldrar kom hit för länge sedan. De är födda här och det går inte att utvisa dem självfallet hur högt än folk skriker om just detta idag. De svenska politiska livet har ju blundat för problemen i åratal, decennier faktiskt, och man höll tyst. För vi ville ju inte bli kallade rasister, därav lämnade man fältet helt fritt för Åkesson med parti. Läs gärna i Åsa Erikssons bok ”Ett farväl till Bullerbyn?”. Hon är riksdagsledamot för Socialdemokraterna.

Vi såg ju så sent som här om dagen från Möllan i Malmö hur sergerusiga Hamas anhängare boende i den skånska metropolen jublar och firar den slakt som vi sett i Israel i dagarna höjs till skyarna. Så här ska det gå till, så här jagar man skjuter och dödar allt man ser. Som en illustration till att gamla arabiska beteendemönster tydligen sitter djupt. Men klart är att arabiska inflyttare i något okänt mindre antal försöker pådyvla oss ett sätt att förhålla oss till ondska och död. De är absolut inte speciellt måna om att föra sig väl och propert. Med sådana inflyttare får vi även i fortsättningen leva med fortsatt stökiga problem. Deras aversion mot judar i Malmö och i Israel bådar sannerligen inte det minst gott eller problemfritt i fråga om dras uppförande. Att sedan Israel bedriver klappjakt på palestinier på såväl Westbanken som i Gaza ursäktar inte det minsta sådana här makabra ”glädjescener”.

Över till svenska förhållanden. Inte undra på att vi sakta men absolut säkerhet faller nerför trapporna i de flesta omsorgs och samhälls- och ekonomistegar. Vi är på väg neråt alltmedan maktens herrar och damer munhuggs mer om typ kakorna till kaffet. Eller så bluddrar de för det som inte är helt och hållet avgörande för tillståndet i nationen. De gängkriminellas framfart har föranlett Statsministern och oppositionens talesperson att börja tjata om vem såg det komma? Alltså vem såg de kriminellas intåg på scen. Detta käbblar de om när de själva verket gjort alldeles för lite. Varningarna kom i slutet på 00-talet men klingade då för döva öron. Att dagens statsminister herr Kristersson  fortsätter att fara med osanning om sin tid som minister under förre moderatledaren Reinfeldts tidevarv bådar ju inte gott. Öppna era hjärtan sa knäppgöken. Kristersson sa inget då heller. Men han talar osanning när det passar hans retorik, ett handslag från denne man är inte värd något överhuvudtaget. Han ljuger obehindrat, så är det bara. Hans tal till nationen nyligen var så erbarmligt barnsligt att hela staben runt honom borde få sparken omgående.

Det som heter vanligt folk får finna sig i att bli vid stadigt försämrad egen kassa. Bildning och utbildning i mer allmän samhällsdaning form slaktas så sakteliga steg för steg. Av en liberal minister! Vars program hyllar folkbildningen. Mediabilden blir också alltmer i form av högerstyrning, även SvT ingår i denna dragkamp mellan höger och vänster. Där vänsterns olika forum succesivt kroknar och allt igenom grundat i SD:s politiska aktivitet för att täppa till kranen (av medel). Så här rullar det på inom de flesta samhällsområden. Bakåt istället för att gå i riktning mot ett väl fungerande samhälle.

Kapitalismen, detta föraktade värdeord, är ju den ekonomiska grundval samhället ändock vilar på. Otaliga småföretagare och industriföreträdare gör ett fullgott arbete samtidigt som hungriga globalistiska multinationella företag gör allt vad de kan för undvika att bli beskattade och stå under någon form av folklig kontroll. Att det är globalistiska centrala finanscentra som styr och har makten är uppenbart för de som kan se, de andra blundar och talar hellre om pott hål i vägbanan, typ. Det har gått på tok för långt för länge sedan.

Här i Sverige då? Vi är inte ens ett samlat samhälle längre utan Kristersson styr bunden av Sverigedemokraterna. Se på hans ögon, se dem. Erdoğan (Turkiets starke man) såg rakt igenom honom. Precis som Åkesson gör med Kristersson. Och den mer jämna fördelning vi hade förr (ekonomin) om åren är ett minne blott, numer har det gått flera decennier av ständiga försämringar. Eller tvärtom, stadig kurs mot mer pengar för landets överklass och för globala finansiella centra.

Tror inte för ett ögonblick på att vänsterns nötta tandrader kan komma på något vettigt med vare sig 5-årsplaner eller Löntagarfonder. Eller vad de kommer tota ihop. Kom gärna ihåg förra finansministerns lilla lapp om löntagarfonder är ett skit som vi baxat ända hit (Feldt S). Där alltså, inom vänstern finns det inga visioner utan enbart testuggande och ständigt ältande. En sagolikt trist dårpippivärld. Däremot är jag personligen avvisande till den här nymornade kapitalismen som styrs i huvudsak av ekonomiska centra, fonder och kapitalförvaltare m.fl. och de är enbart ute efter största möjliga vinst ytterst kortsiktigt och de är varken företagsledare, innovatörer eller uppfinnare. Bara en massa herrar och damer som äter upp våra samhällspengar pengar. Investering för framtiden, glöm det helt och hållet. Här görs Big business på sekundaffärer. Ett jättelikt snabb-spelande tivoli.

För hur ska vi få tillgång till tillit, framåtanda så att det här samhället inte kommer rämna några ytterligare steg ytterligare. Illa nog som det är, läser i Konkret att de senaste 40 åren har resulterat i att klyftorna bara vidgas i vårt land.

Tillbaks till de gängkriminella; Att identifiera de unga som kommer få en problematisk framtid vet man redan om på Förskolorna. Fler tv-serier visar på hur socialiseringen in i gängen går till. Norska tv-serien ”Blodsbröder” är ett föredöme i att gestalta denna socialisering som leder till våld och död. Som om detta inte var farligt tillstånd, vi har även allehanda klaner som nästlar sig in i samhällets skilda verksamheter. Eller som köper upp företag och bidar nya klanstyrda verksamheter med ekonomiskt pondus och otvivelaktigt med mycket makt. Läs gärna vidare i ”Klanerna, den systemhotande brottsligheten (Mondial). Och de här klanerna är väl så spridda och tar över alltmer av legal verksamhet. Inte minst här i Södertälje kan vi se just detta över nära nog hela företagsområdet. De äter sig in.  

Migrationsverket då? De kastar även ut folk som redan arbetar. Ta de har tillfälligt uppehållstillstånd. Men de arbetar. Det finns ett golv, alltså den lägsta lön vi accepterar här i landet för att få tillfälligt uppehållstillstånd. Det är nu på 13 000 kr per månad, det är förvisso lågt. Men ribban höjs nu snabbt till över 26 000 kronor. En fördubbling i ett enda svep. Flera branscher bävar, fler medarbetare kommer utvisas för detta är långt ifrån de avtal som exempelvis kommunal har. Migrationsverket har dessutom skämt ut Sverige med flertalet pedanteri som resulterat i utvisningsbeslut som är illa nog. Den negativa kunskapen är vitt spridd runt vår jord numer. Tack för det Migrationsverket! 

Och det rimmar så illa med våra tidigare proklamationer om ta hand om situationen seriöst. Göran Persson den gamle partiräven från Katrineholm säger i SvD (10 sep) ” att vår situation är ju den att vi framöver kommer att behöva varenda ung människa vi kan få tag i som vill arbeta. Vi ser ju att allt fler unga, även de som kommit de senaste 15–20 åren, väljer bra utbildningar och är inne på arbetsmarknaden.”

För vad väntar Sverige? Vi är per definition för få svenskar för att täcka upp behoven på arbetsmarkmarknaden. Bristen på arbetskraft är redan nu skriande. Framöver, läs från nu, kommer det saknas 30 000 människor per varje årskull som går ut i produktionen. Vi måste få in nytt folk eljest får vi stora slukhål i produktionen. Och de vi ska ta in ska förstås vara med eget driv (ingen som hävdar att hon/han läser Koranen sedan 15 år tillbaka som sysselsättning) och en vilja till att bli en del av samhället. Därmed inte sagt att de skall kasta sin kultur på sophögen. Fler av de som inte får förnyat uppehållstillstånd klagar nu för det är ju omöjligt att plocka in städare med lön över 26 000 kr i månaden. Företagen bävar inför framtiden, flera undersköterskor blir även utkastade m.fl. med det här lagförslaget som andas så pass mycket högljudd intolerans från Sverigedemokraterna. Vem annars ligger bakom tror ni?

Sällan, eller snarare aldrig, håller jag med Jan Guillou men det här i Aftonbladet (9 okt) tycker jag har sina poänger nota bene; ” Vi lever i ett nytt penningdyrkande samhälle av ett slag vi aldrig tidigare skådat. Ordet ”solidaritet” är borta ur sossarnas medvetande. Ett antal toppsossar använder häpnadsväckande oblygt sin politiska karriär som språngbräda in i näringslivet. Förre partiordföranden Göran Persson bör redan ha roffat åt sig sin första halvmiljard, åtminstone kvartsmiljard. Somliga unga influensers blir stormrika på att kränga ompaketerat smink till småflickor”.

Den tonårsgangster som just cashat in 100 000 på att mörda begav sig genast till NK för att köpa synliga bevis på att han lyckats i livet. Inhandlade bland annat en keps med bokstäverna Gucci, vilket gjorde den extra dyr och därför extra kryddig.

Lyssnade på Bo Rothstein här om aftonen och han häcklade alla dessa kapitalfonder för dessa måste ändock tyglas och bli underställda en anständig kapitalism. Nu går det åt fanders med världssamfundet med alla dessa hysteriska fondplacerare som enbart är ute efter extremt snabba vinster.

Lyssnade på partiledardebatten i SvT här om dagen och Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar sa med adress till Kristersson (M) att det är dags att pausa de här klanherrarna och andra kriminella som numera kan öppna både Vårdcentraler och Vaccinmottagningar. Kristersson sa inget om detta för det är ju Moderaterna som öppnat dörren till detta nymornade Klondike. TV igår (9 okt) kunde vi lyssna och se hur kriminella kretsar öppnar behandlingshem för unga kriminella. Men va fan, finns det ingen hejd på galenskapen?!

 Förnuftigt lästips; Bo Rothstein, Grundbulten (fri tanke 2023).

 

Anders Hammarlind

12 okt -23  

Att han vägrar komma ihåg Reinfeldts regeringen där han själv satt.

 

Det är då märkligt att Statsminister Kristersson (M) inte ens kan tala som en statsman utan fortsätter att käbbla & sedvanligt skryta som om han stod i Riksdagens talarstol och mässade. Uppfostrar riksdagensledamöter, det är hans kall. Han skyller de gängkriminellas framfart på att embryot till galenskaperna skedde under sossarna senaste regeringsperiod (alltså från år 2015). Men herregud Kristersson. Har du helt glömt bort att det var din tidigare partiledare Reinfeldt (M) som sommaren 2014 öppnade upp dörrarna till Sverige genom att visionärt tala om ”öppna era hjärtan”. Då var Kristersson minister i regeringen Reinfeldt. Hur kan han ens glömma detta?

Reinfeldt uttalande nådde vida omkring i världen och fötterna började trampa i riktning mot Sverige. Vilket förklarar mycket väl vad som utspelades under det kommande året. De kom väldigt många för att ta till ett understatement. Socialdemokraterna, centern, liberalerna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet gjorde detsamma som Reinfeldt. De höll alla med och så gick det som det gick. Men att dagens statsminister inte kan avhålla sig från att hålla ett magistertal (ånyo) och slå sossarna på fingrarna är ett tydligt tecken på att Kristersson (M) även han hade fingrarna i syltburken men förnekar all denna sanning idag. Han ljuger självfallet, och utan pardon. Sådan är han Kristersson (M).  

Hur kan han ens förneka att det var kabinettet Reinfeldt (där han Ulf K satt som minister) som öppnade alla kranar för att formligen fylla Sverige med nya flyktingar? Att han ens har mage. Att skylla ifrån sig är det signum som står ingraverat i hans ögon. Reinfeldt var ju en katastrofal personlighet, han talade här i Södertälje (år 2006 tror jag det var) om att Sverige utan invandrare skulle bara vara barbariskt.

Carin Götblad, den robusta polisen, sätter startpunkten för gängens födelse vid år 2010. Då var ju Reinfeldts kabinett i full verksamhet med Kristersson i hög grad medverkande i detta ”visionära” ödeskabinett.  

Att det ska vara så ohyggligt svårt att komma ihåg?

KOMMER GÅ ÅT FANDERS OM DEN HÄR VÄGEN BLIR DEN ENDA

 

 

 

 

Det är förstås såväl både ruggigt som ovälkommet, rent av grymt i mångt och mycket för det åttonde partiet. Att ändå, till slut, tvingas ta ställning till hur mycket arbetskraft det här landet kommer behöva. Från ett solklart enparti till numer en mer konservativ rörelse. Integrationens uppenbart mer usla konsekvenser är den största enskilda krisfråga (absolut) som fått in partiet i Riksdagshuset. Nu för tiden där stadigt bofast som etablerad. Samlar idag runt ca 18–21 procent av rösterna i de allmänna valen. Många av de rösterna kommer från före detta sossar, men även från moderata led. Moderatledarens skilda utsagor tidigare om att hålla någon sorts avståndslinje mot SD har fallit platt till marken. För Kristersson är det inga problem att såväl ljuga som fara fram med snaskigt dubbelspel. Han är sån. Hela han. Liberalernas till korta kommande är mer förvånande, hur är det ens möjligt att korvledaren hårdhänt kan manövrera sitt parti uti den här ökenvandringen. Liknar ju den religiösa färden till Gobiöknen (gamla testamentet) och där till dammet och torkan i Alu.

Utan den här enorma invandringsvågen under de senaste decennierna (kulmen hittills år 2015) hade förstås Åkesson parti möjligen stått utanför kan man väl förmoda med viss tvekan. För invandringens negativa konsekvenser är så pass omfattande att det förstås borde avspeglas i politiska rörelser. Dess positiva inverkan förbleknar i skenet från problemområdena. Åkesson linje är klar, invandringen skall stoppas pronto.

Det som hände och utspelades i mitten på förra decenniet vill man verkligen inte vara med om en gång till. Först skulle inga gränser stängas (statsministern Löfven) för att blott några veckor senare spikas igen, och där är vi nu med tok stopp. Trots att vi verkligen har brist på arbetskraft av sällan skådat slag, det behövs väldigt mycket människor för att hålla vår produktionsapparat igång. För att ytterligare vrida om strömbrytaren höjer nu den här högerregeringen även nivån på ingångslöner vilket försvårar invandringen/inflyttningen avsevärt. Därtill har Migrationsverkets ständiga juridiska klavertramp effektivt satt stopp för en bred frivillig inflytt av välutbildade, unga människor. För vem vill egentligen komma hit?

Istället för att ha framtiden klar för sig grumlar den här konservativa regeringen till den bättre samhällsordningen vi rimligen borde kunna ha. De sitter och regerar på en omöjlighet idag och framförallt framöver. I dag har vi här i Sverige, i stort sett inom samtliga branscher en hopplös arbetskrafts brist. Fler och fler branscher har stora frånvarotal av människor i produktionsverksamheten. Det finns faktiskt inte folk nog. Hur ska Åkesson lösa detta då? Eller den flinande ljugaren?

Utbildningen och den breda bildningen som varit så högt värderad i vårt land har även denna numer hamnat på sniskan. För få individer utbildas och bildningen har gått från någorlunda omfattande och rejäl till att bli bara sämre. För få i utbildningar är vårt centrala grundproblem, det satsas för klent. Utbildningen är satt på undantag och värre blir det när nu även Folkhögskolorna kläs av och dras ner i smutsen.

Och de som idag är i den gyllene åldern (30–35 år) är till sin hela kapacitet något mer än 150 000 medborgare, men alldeles snart blir det ett rejält fall ner till under 120 000 invånare per år och per årskull. Det kommer alltså saknas ungefärligen 30 000 personer per varje årskull, i jämförelse med nu. Därav skapas det stora luckor i personaltätheten. Och med rätt form av kompetens, och därtill med den mognad och driv som behövs. Just därav behövs fortsatt invandring om inte landet skall stanna av. Ett ovälkommet budskap för SD givetvis och för liberal ledaren korv-Pehrsson. Men så här är den bistra framtidsupplagan av Sverige. Och ödets besvärliga lott för de konservativa är att de trots allt tvingas öppna upp portarna ånyo även om de naturligtvis kommer hävda motsatsen. Hur skulle det se ut?

Sverige måste i en nära framtid konkurrera med andra EU-länder (och USA) om dessa såväl tillräckligt mogna och vettiga människor som även har som målsättning att försörja sig själva. Det var ju verkligen en hel del si och så med alla de som kom instormande år 2015. Eller de som kommit från länder kring Mellersta östern och Nordafrika. Inte de flesta men fasansfullt mångtaliga. En del har så ofantligt svårt att ta del av samhället, bli en del och dra sitt strå till den gemensamma stacken. Samt några få vill överhuvudtaget inte ens vara här. Några andra har gett sig i uppdrag att plundra så mycket som möjligt här i landet. Ingen slump att huvudparten av de gängkriminella har rötterna i Mellersta Östern och Somalia. Det är bara så.

Det är självfallet den andra typen invandrare vi vill ha här i riket. De med eget läshuvud, de med eget driv och som ämnar klara sig själva. De gängkriminellas dagsaktuella bisarra ökenvandring utifrån mindervärdeskomplex och med hårda exkluderande erfarenheter inpräntat i huvudet. Ja, det går förstås stålande på ett sätt om man ska se det cyniskt. Men, men långt ifrån alla skall dras över en kam. Det är en mindre gruppering som lever rövare idag. Trots fåtalet är de ändock på tok för många. Merparten av invandrarna sköter sig och de har inget till övers för de här unga kriminella herrarna som beväpnade med vapen de inte ens kan hantera. De fruktas för just vapenkraften. Och de skjuts, det sprängs överallt i vårt land. Och det var snubblande nära som att polisen skulle fly fältet, men icke. Numer har polismyndigheten fått upp såväl strategin på verktygsbordet som tempot. Men det hjälper ju inte om fler unga, riktigt unga tar på sig vapenutrustningen.  Problemet nummer ett att många av de här unga vilsna inte har fått någon bekräftelse på sitt sökande efter identifikation, gängen erbjuder detta och därmed har vi som vi har det. Länge och väl vågade inte heller normala och vettiga svenska politiker tala i klartext om vad som utspelades med utgångspunkt från det som hände i gatlyktornas sken. Riksdagsman Åsa Eriksson socialdemokrat är tydlig i sin bok ”ett farväl till Bullerbyn ”(Tiden 2023). Hon var som så många andra ”livrädd för att utmålas som rasist” och därmed tog Åkessons chansen att vända upp och mer på den svenska opinionsbildningen. De andra teg. Och lät det bara hända.   

De ständiga återkommande utfallen från den konservativa nationalismen, läs Åkesson parti främst, innebär även att Sverige blir betydligt mindre attraktivt att flytta till. Samt - inte minst - Migrationsverkets ständiga klavertramp inom juridikens hägn försämrar vårt anseende flera steg ytterligare. Att man kan bli utkastad för minimala småsaker är nu ett begrepp för människor utom och inom vårt land. Verkets juridiska haveri (ständigt återkommande) har bäddat för en svår situation. Ryktet sprids raskt som bekant.

De allt större inflyttningsproblemen innebär ju att allt fler tvekar inför Sverige som ett modernt vettigt samhälle. Många tvekar att flytta hit helt enkelt. Det går ju mest bakåt för vårt land. Vi har för få produktiva varor att sälja på den internationella marknaden. Och det blågula DNA vi har bådar inte särskilt gott gällande vad vi kan göra mer resolut. Vi är unisont för naiva och vågar inte så pass mycket som vi borde. Därför ser det just så mediokert ut som det faktiskt gör. Därför kallar vi alla jobbiga saker det intet sägande epitetet ”en utmaning”.

För vi kan inte annat än konkurrera med en rad andra länder inom vår Europasfär, och där står vi inte särskilt rustade om den framtida arbetskraften. Vi är på väg neråt med buller och bång och stor vånda. Ekonomiskt som socialt. Det är som om vi inte verkar förstå att det finns en nymornad fullt möjlig nederlags dag också nästa år. Allt, nej fel, det mesta som sker i det här landet fortgår med ett oändligt kort tidsperspektiv. Samt, politikens förbannande mantra, utan att våga tala i klartext om vårt gemensamma tillstånd.

Vi var för lite mer än hundra år sedan ett av de fattigaste länderna i Europa. Det går snabbt att komma dit ner ånyo. Tilliten, tron, och framtidsandan utvecklas till ett allt svagare kort i det här landet som inte ens kommer ihåg att vi för 125 år tillbaks påbörjade Rekordåren som lyfte oss från ett fattig hjon i Europas utkanter till att bli världsledande. Färden nedåt igen har vi förmodligen redan påbörjat.

Bristen på såväl självgående arbetskraft kommer bli etter värre. Och just detta med avsaknaden av en bred skärpt bildning syns ju i spåren av varje budgetförhandling uti Riksdagshuset i vårt arma land. Istället för att omfattande börja täcka upp för alla de vakanser som idag finns och framöver kommer accentueras så håller såväl näringsliv som politiker på att skåda sin egen navel istället för att våga öppna upp ögonen. Eller så berikar de sig bara för dagen utan att ha blicken framåt. Luften har så sakteliga börjat sippra ut för Sverige.

Jo jag vet att Socialdemokraterna säger gång efter annan att vårt land håller på att splittras och, visst det stämmer ju. Inte tu tal om något annat. Men de har haft så många fingrar i marknadsekonomins alltmer bisarra tillväxt att de har ingen egen personlig kurs utan blir bara en något mindre burdus förkunnare av evangelium marknaden. Och marknadsekonomin är inte längre det goda väsen som så många har förkunnat utan det är som kolumnisten Andrev Walden skriver i Dagens Nyheter den 19 sep nämligen detta; ”Sanningen är väl att vi står ut med att det är så lönsamt för de rika att vara rika så länge vi själva blir lite rikare. Men nu när alla utom de rika blir fattigare händer det något. Vi ser dem. Och de ser att vi ser men de kan inte hejda sig”.

Grundproblemet är att stänga ute invandringen inte ens går om vi vill ha maskineriet igång. Fatta det, en omöjlig ekvation. Och när det i gäller gängkriminaliteten läs polismästare Carin Götblad, hon kan hon. Ingen slår henne på fingrarna. Slutord; Det går utför med Sverige. Måhända är det som journalisten Jörgen Huitfeld skriver ”att de många åren av fred och relativ säkerhet invaggat oss i en falsk trygghet och fått oss att tro att inget ont kan drabba oss”. Nu är vi dock där och sammantaget med vårt mjugga DNA (migrationen till USA tömde vårt land på ryggrad) bådar detta verkligen inte till något gott. Vår affärsmodell går alltmer på tomgång, vår politiska kurs är enbart alltmer dumdristig och vårt dagliga middagsmål om att vi inte längre tror på att vi har en framtid kommer stå oss dyrt. Fy fan vad vi ställer till det för oss. Uppförsbacken blir bara brantare och värre och hur vi skall komma ifrån detta elände är ett frågetecken av gigantiska mått. Politik är att vilja sa en framträdande svensk en gång i tiden, kanske dags att damma av detta begrepp och äntligen våga vilja något än att se sin egen navel med tjusigt diamantinslag?

Ps; Tv-debatten i SvT (26 sep) mellan Richard Jomshof (SD) och Ardalan Shekarabi (S) blev ytterligare en påminnelse om att Socialdemokraterna ännu inte förstått vidden av och förstått  avgrundsdjupet, och inte heller ser skillnaderna i kulturproblematiken. Att Jomshof kan stå och orera om att SD alltid har haft rätt ( i sak) är bister sanning vad vi än anser om detta innehåll.

 

Anders Hammarlind, fri skribent

VAR FEMTE SVENSK BODDE I USA

 

DN-debatten om skolan härom en tisdagsafton i centrala Stockholm var förvisso riktigt välkommande  i så motto att många resoluta sanningar om våldet och skolan lanserades under aftonens brus. Kloka ord från panelen. Som brukligt. Diamant Salihu var där med flera andra. Så ofta har paneler ofta nästan helt rätt stundom. Problemen är förvisso mångtaliga inom skolan och även sett till den alltmer bisarra & aggressiva våldsutvecklingen här i vårt land. Men det finns själar som försöker vända utvecklingen. Om det går. På fler plan, polis, socialtjänst, civil samhället, skolan, och möjligen politiker i viss mån. Alltid detta med och om panelerna, samt utifrån diskussionerna, under alla dessa mötena så kommer en radda förslag samt en rad vettiga sakframställningar.

Åsikter ventileras och framförs. Många håller med. Där stannar det dock som regel för när folket lämnar byggnaderna och ger sig ut i stockholmsnatten (precis som under DN-debatten) så blir de kloka orden som en fis i Sahara (finskt utryck). Sedan då? När allt detta skall omsättas i praktiken? Här i spricker de flesta förnuftiga tankegods, det bara rinner av när folk går hem. Trots kloka ord så är vi snart åter i vardagsgnölet. Det är som om vi i livet inte vågar bära på vad vi egentligen anser och har rätt i. Så trots detta, en ny vettig panel diskussion. Men till föga nytta.

Ändå saknar jag den helt avgörande substantiella pusselbiten. Så även i denna DN-debatt. Varför är vi svenskar så oändligt tveksamma? Sitter alltigenom stillsamma i båten. Trots att ett vattenfall finns bakom nästa hörn? Varför bråkar vi inte betydligt mer? Varför så fega med ett mer brutalt uttryckt? Svaret är Migrationen. Inte till vårt land, utan den ifrån. Under den svenska emigrationen till Amerika (från 1820 till år 1930) så utvandrade inte mindre än 1,2 miljoner svenskar. Ett tag bodde var femte svensk på andra sidan Atlanten! Chicago var andra största stad med svensk befolkning. Helt förödande för vår egen dåtida befolkning, samt för hela det svenska samhället.

De som verkligen ville något mer än att enbart tigande finna sig i den miserabla som fattiga lägessituationen. Som rådde då. De lämnade Sverige helt enkelt. De for över havet till ett bättre liv. En själslig motor i den här migrationen var att säga tack och adjö till de inhemska religiösa stränga dogmerna. Kyrkans ohejdade makt, flydde de styrande från i dåtida Stockholm med dess politiska förkunnare. Den nymornade Industrin och näringsidkarna höll fortfarande i rodret. Bristen på frihet var en ledstjärna för många som flydde Sverige. Och fattigdomen lämnade de bakom sig.

Att bli fri från överhögheterna lockade många att enrollera sig för den farliga seglatsen över Atlanten. Var femte svensk flyttade ut under den här utdragna emigrant perioden. Om detta har vi i vårt gemensamma historiska minne dumt nog förpassat merparten av denna insikt till de dammiga historiehyllorna. Vi undviker helst detta våldsamma aber. Bättre att hålla sig bortanför verkligheten. Se bara på förlusten av Finland, hur många tror ni har just detta i minnet. Samma metodik, bort-bort bort bara. Och alla som for över havet till USA, hur många har det i minnet idag tror ni? I samhällsdebatten hörs knappt ett litet pip ens.

Så här blev det och är det; Kvar här i landet blev alla de något mer räddhågsna individer som inte vågade stå emot, som inte hade driv nog. Friheten var i hög grad satt på undantag i vårt land. Många kröp ihop och la sig platt. Knöt näven i byxfickan, typ. Lyfte på hatten eller kepsen inför myndigheterna och kapitalet. Eller neg. De som hade modet vågade sig på att ge sig av. Var femte svensk lämnade landet Sverige. Som sagt. Numer sitter vi med den vuxna blågula befolkningen som är så inpyrd av kryperiets räddhågsna former. Den ofta återkommande undfallenheten, och den i särklass utmärkande fegheten. Plus att vi sällan tar tag i problems kärnor. Utan vi pratar mest om allehanda detaljer eller skitfrågor för att undvika att trassla in oss i vad vi borde rimligen tala om. Ni ser det genomgående överallt numer. Om ni mäktar med att se längre än till nästa år och ytterligare politiskt val. Eller bakåt i tiden, för att förstå dagen gäller det att ha historien klar för sig. Ett simpelt faktum men livsnödvändigt.

Svensken idag; Ta inte någon konflikt helst, undvik om möjligt denna. Bråka hellre om en rad bagateller och håll inte kursen riktad längre än till ett, två år framåt. Konflikträdslan finns väl förankrad som grovcement i vårt vuxna DNA fortfarande. Så illa går det när ett land brandskattas på de som har tillräckligt med djävlar anamma inom sig och inte vill tiga längre. Eller finna sig armod och elände. Där försvann de utöver havet. Kvar blev vi försiktiga dummerjönsar. 

Den moderna globala kapitalismen med dess ständiga krav på anpassning och höga vinstuttag som alltmer lever sitt eget destruktiva liv obehindrat från vad som borde vara rationellt och förnuftigt. Marknadsekonomin, i den här formen kommer förgöra så många individer att fler borde fråga sig är det detta vi vill? Vad menar jag då med förgöra?

Svar; Många blir utslagna, får lämna in. Samhället eroderas och spricker itu i en uppsjö av skilda öar men ingen har helhets begreppet utom de som huserar högst upp i de globala ekonomierna. Vi sitter vid sidan av som fågelungar.

Så här fortsätter vår krackelerade självbild i fråga efter annan. Därför allt detta hattande, för lite eller ingenting alls. Och medan folk i gemen tappar höga tal av köpkraft anno 2023 så är antalet miljardärer på stadig kurs mot etter fler av den sorten. Obalansen framhärdar obevekligt sin gång och medan banker och de riktigt rika kan kosta på sig extra flärd och dricka betydligt mer champagne (eller till och med snorta i sig kokain om det vill sig) dukar många människor under här i landet. I tystnad. Sakta men obönhörligt och tydligt mot allt överskådligare sociala avgrunder och på vägen dit blir allt de fattiga allt fattigare. Medelklassen kommer få det hett om öronen. Underklassen lika så, men där har det politiska livet inte satt av någon framgångs idé överhuvudtaget. Medan miljardärerna ökar sitt antal i den andra glittrande vågskålen. I slutet av 90-talet var de 29 individer, idag över 500 miljardärer.  Här i Sverige notera, obalansen bara tilltar under tystnadens marknadsevangelium. När samhället blir så här i direkt obalans mellan folks livsvillkor kommer folks oro leda till  gungning. Kan då ta vilken väg som helst.

Om det blir höger eller vänster, konservativ eller annan revolt vet vi inget om. Men det kommer så länge detta eviga ytliga tjattrande hörs i den politiska debatten. Titta exempelvis på sommarbilder från dagens Sverige, titta på – speciellt -  de exklusiva båtarna utmed de många bryggorna utmed vår långa kust. Se på de besuttnas allt mer storvulna husbyggen, ingen brist på penninginflöde där inte. Medan svenska reallöner, socialt beskaffenhet och ekonomiska livsvillkor stadigt & ständigt försämras. Där i ligger en sprängkapsel inmurad (än så länge). De rika blir allt mer pompöst burgna som välbeställda och blir alltmer högljudda. Rikemanskasten frodas medan folket får, som finansministern säger, bita ihop.

I mitten på 80-talet var jag verksam som lärare i svenska för invandrare. Vi gjorde många skilda studiebesök. Ett favoritmål för mig var Stockholms stadsmuseum. Där uppe under taket hade en samling illustrationer av Stockholm anno år 1900 byggts upp. En dåtida lägenhet. En enrummare, sotigt och illa fejad, smutsigt, solkigt helt enkelt. Där bodde man och hustru, några barn och så en äldre släkting. I ett rum och utan sanitära lösningar. Toalett fanns på utegården i form av utedass. Människorna stod som statyetter i det här rummet och mina dåtida elever titta misstroget sig omkring. Enda värmekälla var den öppna spisen.

-         -    Nej du Anders, det här tror vi inte på. Sverige har aldrig varit så här fattigt. Fy bubblan vad du luras.

De trodde inte på vår egen historia och det gör väl få ens idag. Så här fattigt var det men det vill ingen komma ihåg numer. Och vi själva tycks ha glömt detta också. I dagsläget behövs det så pass många gigantiska investeringar för att få det här landet på fötter. Avspeglas detta i Riksdagsdebatten här om dagen? Inte ett spår. Och tilliten sjunker sakta ihop. 

Vi gick från yttersta fattigdom till de framgångsrika Rekordåren på blott ett hundratal år. Och nu när vi är på väg neråt kan det i värsta fall avlöpa sannerligen i snabb takt. Vi ser det i vår valuta (på 70-talet var jag i USA och då stod dollarna i 4.16). Idag; Höga räntor, utpräglad dålig samhällsmoral och vad är det som håller oss uppe? Spotify? Sverige? Vad betyder det nu?

Och inte minst;

Kristersson?

Andersson?

Va?

 

Anders Hammarlind

 

 

 

KRISTERSSON, STATSMINISTERN FÅR INTE MÅNGA RÄTT. HITTILLS BOM PÅ ALLA

 KRISTERSSON HOPPADE SOM VANLIGT& BRUKLIGT I FEL TUNNA

Koranbränningarna har satt fingret på avtryckaren. Vi har terrordådet på Drottninggatan fortfarande i minnet. Hanteringen av de upprörda muslimska staterna som dess befolkning har mycket mer att önska av en regering här i Sverige där statschefen säger sig arbeta såväl dag som natt med de upprörda globala känslostormarna.

I ett första skede lutade de sig mot strategin att det här blåser över. Det gick inget vidare. I andra skedet klev en mestadels okänd minister in på scenen och hemföll åt en tuppfäktning. Detta gick självfallet fel. I det tredje skeendet påbörjade den svenska statsmakten unisont mumla om att Ryssland låg bakom. Men styrd av Ryssland, glöm det.

Kristersson vale fel taktik från dag nummer ett. Ändå gick det snett och går fortfarande vingligt. Nationalekonomen Lars Calmfors gav så tidigt som den 26 juli (i DN) en tydlig fingervisning om vad statsministern istället borde kunna åstadkomma. Tala direkt till den arabiska Tv-publiken. Tala i Al Jazeera (täcker hela arabvärlden) och lägg fram de svenska ståndpunkterna och visa förståelse för upprördheten. Plus överbrygga alla de desinformationskampanjer som pågår om Sverige och att vi glatt låter Koranen brinna. Att rysarna gärna underblåser detta är ju inte förvånande men att de styr, är helt uppåt väggarna.

Koranbränningarna då?

Var på plats vid Mynttorget här om dagen och det var en beklämmande uppvisning i amatörfreakshow. Koranen brann ånyo flera gånger och Erdoğan och de andra fick hur mycket vatten som helst på sina kvarnar. Mannen från Järna stampade på Koranen vid ett flertal tillfällen. Hånlog mot de fåtaliga arabiska motståndarna på plats. Gick fram och tillbaka (främst för att se att kameran visade bra bilder fortlöpande). Försökte jonglera på fotbollsmanér med skriften (nej, han var usel även på detta) och den andra mannen (från Södertälje) tog liksom sats mot muren vid Slottet och vände sig om och höll flera kort-korta tal till oss som inte hörde särskilt bra vad han försökte formulera. På Tik Tok (av alla ställen) sänder de här två herrarna ut sina konster.

För det är inte alls att värna om yttranderätten genom att låta böcker brinna i en hafsigt arrangerad wacky bump performance. Yttrandefriheten är till för att alla de som vill och behöver, just, yttra sig och ska så få göra. Tända eld på den signifikanta religiösa boken som herrarna från Södertälje håller på med är att vanhelga denna heliga princip som vi har här i landet, alltså om rätten att yttra sig. Dessutom är det att hetsa mot folkgrupp som herrarna från vår kommun sysselsätter sig med. Och att polismakten skall skjutsa herrarna både till och från spektaklet är bara det inkonsekvent svenskt. De kan väl åka pendeltåg som oss andra.

 

Anders Hammarlind

Järna, Södertälje

fri skribent

”Så länge kunderna finns, hittar drogerna en väg”

 

”Så länge kunderna finns, hittar drogerna en väg”

 

Vi var väl ungefärligen 500 personer (minst) som äntrade Kulturhusets (Stockholm) och det som kallas facksalen för att lyssna på journalisten och författaren Diamant Salihu. Han som kan så ohyggligt mycket om de gängkriminella och deras allt värre framfarter. Publiken var ett tvärsnitt av de stockholmska invånarna. Törs jag också påstå. Äldre, yngre, medelålders, kvinnor och män. Ytterst få invandrare dock, såg ingen. Varför syns inte de dessa på sådana här föreläsningar? Likadant när Diamant talade på Wendels Hebbes möte häromåret här i Södertälje. Få invandrare där med. Visserligen fanns det några yngre kvinnor med rötterkomna  söderöver ifrån men de skulle å sin sida få stipendier.

Diamants senaste bok presenterades för oss i den törstande publiken. Den första ”tills alla dör” kom för två år sedan och mötte då starkt gensvar. Exakt samma förhållande till det senaste verket ”när ingen lyssnar”(mondial). Handlar förstås om det besinningslösa våldet. Och, och knarket som ekonomisk motor. Denna utväxt av otrygghet är dessvärre numer etablerad runt om i landet. Encrochat som knäcktes till slut av den franska polisen hade 60 000 kriminella nyttjare som samtliga trodde fullt och fast på att denna krypterade telefontjänst var 100% säker. Så var det inte utan det gick ett sus genom polisledningarna i flera länder. ”Vi är inne” sa en fransk underrättelseexpert. Därmed rullade den interna gangster världen upp inför polisdatorerna. Det  var förstås värre än de vågat drömma om. Eller mer rätt, ha mardrömmar om.

Narkotika marknaden i Europa, som i Sverige, är helt svindlande till sin omfattning. Bara Kokainmarknaden omsätter 119 miljarder årligen (inom EU). Så det finns pengar hos de här ligorna. Hur mycket pengar som helst. Chocken hos polismyndigheterna när de läste all denna hårdkokta kommunikation i realtid blev en rask ögonöppnare. Så även för svenska poliser. Och vi var som brukligt värre än de flesta andra länder numer. ”Hundratals svenska kriminella som visar sig vara extremt våldsaktiva” blottas i dessa tiotusentals Encromeddelanden. Svenska poliser kunde raskt bura in hundratals som definitivt levde utanför lagens riktmärken. Svensk polis fick ta del av materialet efterhand så småningom. Enligt Salihu är över 80 större narkotika smugglare inriktade på enkom Sverige. Främsta inkomstkälla. Medan de kriminella samtalar helt öppet om kidnappningar, knarkflöden , utpressningar, sprängningar så sitter poliser och följer konversationerna. Svart på vitt dök en flod av blodiga och hårdföra meddelanden från den andra sidan upp inför förvånade polisögon. Plötsligt var inte polismyndigheten hopplöst famlande i bakgrunden utan här satt de på första parkett. Häpnadsväckande var bara förnamnet.   

Den bisarra kavalkad av brutalt våld vi har fått här i landet beror förstås ut i knarkmarknadens sanslöst lukrativa villkor. Hur mycket pengar som helst. Kampen om att behålla kontrollen över marknaden får var och en att även sälja ut även sina gamla vänner. Det är så sanslöst mycket pengar i omlopp att begäret efter mer, eller att förskansa sig med det man har blev till slut öppna strider. Skotten ekar runt om landet och numer är dödsskjutningarna vardagsmat. Därjämte har ett antal helt oskyldiga strukit med. Reviren håller man hårt på och slåss om. ”Ja vet grattis bror” och den andre kriminelle svarar med fyra glada emojis och lika många hjärtan. En ung man är ihjälskjuten. Råheten är alltigenom allenarådande, ett människoliv är inget värt. Fler unga, mycket unga (14–15 år) rekryteras för att skjuta någon som anses misshaglig. Därav den svenska avrättnings kalabaliken. Vi är värst i hela Västeuropa. Många av de här purunga pojkarna vill stärka sin position i gänget, att skjuta ihjäl någon ses som en kraftfull manlig bedrift. Diamant konstaterar som så många andra vakna att de här pojkarna, under de här mer ledande personerna, inte fattar ”vad man har att förlora, förrän det är för sent”.

Pengar främst är förstås motorn, sedan kommer äran, respekten och hedern. Jodå de flesta stammar från länder som exempelvis Somalia. Inte ett dugg förvånade. Den aktuella spelfilmen Bullets beskriver hur det går till. Det var ett invandraprojekt under gatlyktornas sken från begynnelsen men nu dyker det upp fler och fler i de härgängmiljöerna som har blågul klang botten. Även kvinnor, tjejer tar allt tydligare position i den här outlaw verksamheten. Killarna ”får visa vad de går för” och ”med ett vapen i hand är de kapabla att ta ett liv mot betalning. De beskrivs som likgiltiga. Det är så de bygger sin självkänsla genom att mörda”. Ytterst få av som skjuts vill inte alls samarbeta med polismyndigheten, om de överlever.

Notabelt är att flera av de som faktiskt smugglar drogerna är respekterade vanliga och något till åren komna herrar. Salihu skriver att flera av kurirerna i nätverken är ”ofta småföretagare, kan ha etnisk svensk bakgrund”. Precis som de ofta mer välsituerade herrar (och damer) som nyttjar helgerna till att sniffa kokain. Det sista nämnt är det som håller hela den här miljardmarknaden i gång. Utifrån chattarna kan polisen här i Sverige räkna ut att det smugglas in 10 gånger mer narkotika än vad man förr trodde på. Så pass illa är det. Salihu konstaterar solklart ”så länge kunderna finns, hittar drogerna en väg”. Ett växlingskontor på Södermalm blev ett av de avgörande stegen för att etablera ”verksamheten” här i Stockholmsområdet. Givetvis var Södertäljebor även inblandade i den skumrask agenturen. Flera hundra miljoner omsattes bara i denna förmedlingstjänst. Och alltid är det någon från Södertälje som utmärker sig.

Diamant berättar om en polisrazzia i föräldrahemmet till den kurdiska räven, utspelas i staden Uppsala och hans mamma lever på försörjningsstöd men hela lägenheten är klart nedlusad med mängder av kontanter. 400 000 kr hittar polisen i morgonrockar, i strumpor, i byxor, i grytlappar etc. Även om polismyndigheten tack vare Encrochat fått in väldigt många kriminella inom lås och bom är det helt uppenbart att polismyndigheten inte klarar av att knäcka gängen utan det blir mer som tvärtom. Plus många andra brott kommer i form som ständiga inflöden till polismyndighetens arkiv. Därjämte är myndigheten i ett svårt tillstånd där det traditionella arbetet går på kryckor. Trots att det var polisledningarna som gång efter annan sa att nu knäcker vi gängen så blev det etter värre. De många luckorna i de kriminellas verksamheter fylldes på med unga ungtuppar som enbart ville roffa åt sig allt det kunde ta för sig. Och det är sannerligen märkligt att den kurdiska räven kan sitta självsäkert i Turkiet och därifrån styra marknaden här i landet. ”Är man turkisk medborgare kan vi glömma utlämningar” säger de poliskällor som Diamant åberopar.

Grundtonen är alltmer pessimistisk i hans bok, ”för varje dörr utredarna kommer igenom öppnar sig två nya”. Det blev inte som flera polischefer och ministrar tidigare sagt, att nu knäcker vi gängen när det i stället är polisen som går på knäna. Enda ljusglimten är väl att fler och fler ändå har lyssnat och förstått. Det som sker på gatorna i gatlyktornas sken har inte alls pressats tillbaka utan blivit etter jävligare.  ”Så länge kunderna finns, hittar drogerna en väg” som sagt.

 

Anders Hammarlind, fri skribent och författare.

 

 

Då tappar man tilliten till samhällets förmåga......

 

Ytterst få.....

Ytterst få medborgare i det här avlånga landet såg det komma lika långsträckt (faktiskt) som sträckan Malmö -Milano. Enbart några få var vakna nog för att se vad som stundande. Och som får oss att i dagsläget oroligt fråga oss unisont vad tusan är det som händer här i landet? Ögon och öron var alldeles för länge försatta i normal svenskt frånvaro läge, dvs jag/vi vill inget veta. Några makthavare i Södertälje kommunfullmäktige fick regelbunden sakupplysning (av polismakten) och invaggades i from förhoppning om att de verksamma inom polisen hade det hela under kontroll, i trodde så i alla fall. Eftersom Södertälje toppar antalet mördade under det senaste året är det ju inte ett gott betyg varken för polisen som för politikerna i fullmäktige. Det är värre än det ser ut makabert nog. 

För vi....

För vi som boende ville helt enkelt inte se eller höra. Varken det ena eller det andra. Vi hade ju vårt vanliga leverne att ta hand om. Det gick ju ändå hyfsat bra för samhällsmaskineriet under loppet av flera år, så detta nuvarande tillstånd växte till sig mer i lönndom. Allra först i förorterna sedan i vidare svängar runt om i samhället. Samtidigt så hade vi andra ”på spåret” att hänga upp oss ikring, inte med någon bisarr förortsproblematik i blickpunkten. Men, men det kröp snart in under skinnet på oss också.

Precis som....

Precis som så mycket annat som är i form av mer olustig karaktär valde vi att förbli kommunikativt förslutna så länge som vi bara förmådde och vi var därmed faktamässigt igenspikade. No bad news. Vi ville inte ta del av de bistra profetiorna från några få besvärande samhälles röster. Ett dessvärre vanligt fenomen hos oss norr om 55;e breddgraden. Alltså här i Sverige. När nyheterna till slut når fram är det redan är på tok för sent. Vanligt överallt, utbrett över landet. Alldeles för sent vaknade vi upp rätt så yrvakna och inte minst frågande. Detta förhållningssätt med att blunda så länge som det bara går är ack så brukligt, ja så blir vi av med problemet. Effektivt förvisso på ytplanet men det ger oss en grundmurad falsk underrättelse om vad som faktiskt sker. Det var förre statsministern från Örnsköldsvik som sade det fatala men ack så uppriktiga nämligen just detta; ”vi såg det kanske inte komma”. Så var det ju. Alltför få såg det faktiskt komma, och bli till ett avgörande svårt problem.

För under...

För under ett helt decennium hade några få stämmor verkligen manat oss att lyssna. Någon skribent, någon politiker, någon låtskrivare, någon författare, någon forskare. Den gemensamma nämnaren blev dock att de inte fick något genomslag eller minsta lilla gehör. Vi nickade till som brukligt. "På spåret" kändes mer väsentligt. Ända sedan Sverige brandskattades under den stora emigrationsvågen till Amerika (1830 -1930) har vi lidit av detta kvalitativa bortfall. Bara de något mer, ska vi säga räddhågsna, blev kvar här i landet. Det ligger fortfarande som minuspol i våra själar och gener och tynger kroniskt som ohjälpligt ner den negativa vågskålen. Hellre fega ut än att ingripa. Även om mycket vatten runnit nerför Dalälven sedan det begav sig så är det just så här det ligger till, de som vågade, hade kompass riktningen klar för sig, ja de for i väg. Ut över havet och de lämnade ett gigantiskt blödande sår efter sig. Kvar blev landet försiktigt. Det är ju inte som så att vi går ut och välter traktorer på gatorna liksom. Detta ståtar mer invandrande vänner för. Vi är inte Frankrike minsann. En svensk håller sig på mattan.  

År 2023 har....

År 2023 har vi nu. Dagligen lider vi av och är under plågsamma kriminella öden. De gängkriminellas hänsynslösa framfart utåt som inåt ser vi numer nära nog överallt spår av i vårt samhälle. Som här i Södertälje. Helt oskyldiga har dödats. Nu också släktingar till våldsmännen. En man i 50 årsåldern (Tullinge) avrättades brutalt här om veckan, två kvinnor innebrändes (Alby). En man från Södertälje sköts ihjäl i Huddinge här om veckan. Hans familj befann sig i lägenheten och med mindre barn närvarande. Pang rakt in i kroppen när mannen öppnade ytterdörren. Många av de som är i släkten hukar nu, de var och är inte involverade i de kriminellas verksamheter. De är enbart släkt med de unga beväpnade herrarna. Jodå det finns de inom släktleden som blundar inför alla pengar som strömmar in. Merparten, den absoluta majoriteten har inget att sätta emot. De kan inte styra de unga brushanarna. Och dödades just därav, som mannen i Tullinge. Räcker med att man är släkt med för att det skall bli fara åfärde. Sprängningarna av hus där kriminella på något sätt är kopplade är en avart som vi aldrig mötte tidigare. Nu är det snart vardagsmat. Och inte bara den bostad som på något sätt hyser en gängkriminell (han kan han en pappa, en mamma där) utan bostäderna runt om i en vid cirkel utsätts för dessa våldshandlingar. Som i Hässelby här om dagen, hela radhuslängan är obeboelig i månader framöver. Det är kaffeved av lägenheten i epicentrum, flera andra lägenheter i längan är på fallrepet. Kan kanske inte ens repareras. 

Förskjutningen har....

Förskjutningen har varit regionalt allomfattande. Och det går numer på med stora förödande illavarslande kliv just nu. Till en början handlade det inte alls om oskyldiga som stupade för kulorna, långt därifrån men i dagsläget gör det verkligen just detta. En familj här i Södertälje har redan flytt staden. Utpressningskraven växte över alla bräddar, de flydde. Släkt med, eller som helst oskyldig kan man numer stupa för kulorna när som helst. Fler fullkomligt oskyldiga har stupat för våldsvågen. Många har tvingas betala dyrt för dryga utpressningskrav. Eller bli brutalt sönderslagen. Så idag är såväl öronen som ögonen nära nog öppna i lagomlandet. Dock ett helt decennium för sent. Och det eskalerar ständigt framför våra ögon veckovis eller per dygnsräkning. Hör flera kommunala företrädare, även här i Södertälje, säga att vi vet vad som sker och pågår. Som om detta skulle hjälpa när kriminellas framfart tar värre former för vart år som går. När de andas ord som manar fram en bild av kontroll så glöm det. Så illa är det. 

De som...

De som tidigt såg vad som var på gång fick inget gehör för sina varningsrop utan gängen fick fullständigt fritt fram att med ungdomlig slagkraft grundlägga den här destruktiva yngre avvikande manliga normen under skenet från gatlyktorna. Vuxenvärldens blick gav dem inte något utrymme, eller ska vi säga intresse. Gängen frodades internt. De växte till sig med råge, och utan någon större framgång från samhällsinsatser som lamt försökte bromsa. Halvhjärtat. Fler unga och vilsna killar (främst) sökte sig till gängen för sammanhållningen (vi mot alla andra), för spänningen (inte minst), för att bli accepterad (till slut) och sedd (till slut) och slutligen för den stora lockande möjligheten till snabba pengar (inte minst). För att få status och makt plus ett överflöd av pengar. Simsalabim. Ni som sett alla dessa fotografier som rullar runt vet att vapen och pengar alltid är med i bildens fokus. Och ni som hört flera av dessa rap-texter vet ju förvisso hur det kriminella glorifieras. Som ren bisats, och som Yasin formulerar sig år 2023 gällande det här med skjutningar och rapmusik "klart att det går hand i hand” sjunger han.

Socialiseringen inom....

Socialiseringen inom gängen pågick runt om i förorterna (först) alltmedan samhällsmaskineriet fortsatte insvept i godan ro dvala. De gängkriminellas psykologiska övertag vis a vi polisen och samhället (socialtjänsten m.fl.) grundlades under denna tid då polisen i ensamt majestät mestadels bjöd på saft och bullar och ordningsmakten bars huvudsakligen fram av fromma förhoppningar om gängens tillfrisknande. Precis före inledningen på den här rent av oupplysta tiden åkte de unga kriminella till västindiska öarna med assistans. De blev ju i alla fall solbrända pojkarna som deras ledsagare. Brödraskap som inre kompass, utvaldhet (det är vi mot hela skitsamhället), status hos en hel del (ledarna i synnerhet), våldet som primus motor (skapar sammanhållning men slår även split och genererar hårdbarkade motsättningar), gemensamt festande förvisso. Samt en svans av unga pojkar (som vill in) och mer villiga flickor samt lockelsen till en position med makt. Det sist nämnda kan ju förstås diskuteras men gängen kör alltid med den här framtoningen. Lyxiga klockor, penningbuntar, sammanhållningen som är A och O men som alltid spricker och som resulterar i bitter rivalitet. Därav alla dess ständiga mord, dessa terrorsprängningar. Att skrämma skiten ur de rika svenskarna är alltmer vanligt. Ofta poserar de men vapen i hand på sina många videoinspelningar. För de måste ju synas för guds skull. Plus, inte minst,  penningsbuntar nonchalant slängda på exempelvis ett bord. Budskapet är kort och koncist. Vi har pengar. 

Medan polismyndigheten....

'Medan polismyndigheten famlade efter metodik för att begränsa gängens framfart så växte ungtupparnas förmågor oavbrutet. De skolade ju varandra där ute under gatlyktorna. Eller om de befann sig på ett socialt omhändertagande boende. En utmärkt skola för kriminalitetens ABC. Det sistnämnda avlöpte inte väl för oss i samhället när vi mer yrvaket frågade oss vad som händer. På sociala medier spreds en radda videoklipp som påvisade hur illa det var ställt med ordningsmakten. Polisen var feg, ineffektiv och en ofarlig koloss som slutpoäng. Denna slutsats var ju förvisso lätt att dra.

Gängens inre...

Gängens inre motor, alltså det råa sammanhållande våldet skruvades upp allt eftersom åren fortlöper. Runt år 2015 börjar de sippra ut från förorterna ordentligt och rejält. Docenten i kriminologi Amir Rostami (han är bra) säger (7 mars i DN) att gängen är såväl empatilösa och saknar konsekvenstänk och därmed blir våldet både i form av ständig hämnd som upprättelse. Det som sker varje vecka nu för tiden. Det som sker just nu som i en evighetsmaskin. De främjar sitt kriminella revir självfallet som omfattar narkotika försäljning (som här i Södertälje), utpressning/utlåningsverksamhet (som här i Södertälje) och detta leder i sin tur till, med Rostamis ord till ”underminering av det samhälle vi byggt. Kan man inte freda sig och få skydd tappar man tilliten till samhällets förmåga”. Där är vi snart. 

Kommunpolitiker säger....

Kommunpolitiker säger för ofta att de (samhället) ändå har kontroll vilket visar att de inte alls har just detta elementära ens. Polisledningen likaså. Glöm det. Länge sa man att inga oskyldiga drabbas. Så förbannat fel de hade. Gängens olika konstellationer kommer förr eller senare att knacka på din egen dörr i värsta fall. Om du bedöms vara tillräckligt rik. Värd att råna, värd att utpressa. Rika människor löper stor risk att bli nästa offer. Där är vi snart som sagt, eller mer rätt redan där. Medan många politiker fortfarande hellre talar om parkeringsmätare och pott hål i gatorna. Vad är enklare än att spöa upp en familj, rikta vapen mot dem och säga att hosta upp pengarna för fan. Får de inte som de vill tar de till ren misshandel. I sitt omfattande rusintag har de inga skygglappar på hur långt de kan sträcka sig för att få sin rätt, så att säga. 

Medan polisapparaten....

Medan polisapparaten fängslar allt fler i dagsläget är tillströmningen av väldigt unga förbannade ynglingar omfattande. Gängen socialiserar in de purunga och de snärjs snabbt in i den här våldsamma våldsvärlden. Det är vi mot hela skitsamhället som deras grundtema. Unga killar vars gemensamma nämnare är att de är utan större hopp om någon vettig framtid. Spänningsexponeringen från grupperna är allomfattande superviktigt för att plocka in nya rekryter. De enrolleras rakt in i en våldsgemenskap. Den enda de faktiskt har. Så illa är det oftast. Sammanhållningen i gängmiljö är deras bästa rekryteringsbas. Gängtillvaron blir synonymt med direkt framgång. För stunden i ett blåsvart mörkt hav. Hopplöshetens tidevarv är förödande för samhället men också raketbränsle för gängen.

Skolan då?....

Skolan då? Merparten av de som idag skjuter har de facto klarat av sin skolgång (grundskolan). Det hjälper föga med enbart skolan som motor för att räta upp alla de här förvirrade unga manliga våldsamma eleverna. Södertälje rektorn Maria Leonardsson säger det kloka i att ”skolan är kanske inte en så stor skyddsfaktor som vi tidigare trott” (DN 19 jan -23). Tidigt ser givetvis förskole pedagogerna att här är det fara å färde men det blir inte mycket av korrigering i grundskolan där det ”blommar ut”. Som primus motor står samhället mest och trampar gammal luft. Man vågar inte från samhällets sida alla gånger, det blir en sedvanlig halvmesyr. Dessvärre. Och när en del av skolorna tar till sig idéer om konflikthantering som är helt förvirrade (s.k. lågaffektivt bemötande) kan det enbart gå fullständigt åt skogen. Vilket det gör idag. Med besked. Och medan gängen sprider sig som ringarna på vattnet runt om i Sverige så är epicentrum för stunden i Stockholmsområdet. Polisens ord, politikernas ord, socialtjänstens ord ekar tomt om våra möjligheter att bromsa och bryta eskaleringen. Samhällets ord blir mest som flugskit på ladugårdsdörren.

Vad som.....

Vad som måste till att folk vanligt och skötsamt sluter sig samman och ställer sig upp och säger aldrig i livet att vi går med på detta. För det här usla kollektiva beteendet sprider sig, såväl yngre som äldre – även svenskar poppar upp -  börjar ta efter och hur ska vi då få stopp på den här tsunamin? Samla samman oss mot de som uppfostrat sig själva under gatlyktans sken. Och inte att förglömma för guds skull många av de i gängen är ännu bara barn. Om än beväpnade så är de ändock ofta barn allena. Långt ifrån färdig utvecklade i sitt huvud, vilket gör det etter värre komplicerat.

Polisen i Södertälje framhåller klokt nog att " det är barnets vårdnadshavare/ anhöriga som är det avgörande och absolut största skyddet för att barnet inte ska falla in i kriminalitet eller fångas upp av gängen".  

Södertälje basket lanserar en kampanj för ett bättre Södertälje, " de positiva krafterna skall segra i den här stan". Det blir gemensam uppslutning 28 mars, avslutas med match (gratis inträde).

Birgitta Kaya driver ett ungdomsprojekt inom syrisk-ortodoxa kyrkan och hon säger " vi hade alltså tonåringar som är jättetuffa annars, som klädde ut sig tomtar och delade ut godispåsar till barnen". Och "när det onda tar över, att barn dödar varandra och oskyldiga får sätta livet till, då är man långt från sin tro".

Från söndagens (26 mars) LT; Carina Gunnarson har under flera år forskat om samhällets kamp mot maffian i Palermo, men för en tid sen riktades forskningsudden mot hennes egen hemstad Södertälje, som också tampas mot en grov organiserad brottslighet....att vara en medveten konsument och medborgare, vikten av att handla av legala bolag och inte att stödja den organiserade brottsligheten.

Efter 20 år inom poliskåren sadlar Christoffer Bohman om. Från och med nu verkar han inom Skandias ”Idéer för livet”. Bohman har växt upp här i Tälje. Han talar ut om en förändrad brottslighet. Den är idag rå och hänsynslös. Förr var det en kraftig markering att skjuta någon i knät, idag möts vi av unga människor som mördar rakt av. Många yngre har det knapert hemma och många äter ju inte ens frukost. De tar en Fanta och en Snickers. Och ”jag vet också att de knappt har ett språk”. Och många av föräldrarna är inte helt kapabla att vara just barnens förälder. Som lök på laxen; ”Den svenska offentliga sektorn har enligt honom misslyckats med ett ge föräldrar rätt verktyg”. Bohman målar upp hur tillvaron i gängen hjärntvättar de unga pojkarna, de vet inte hur samhället fungerar, de isolerarar sig i en kriminell värld där droger, pengar, våld och rädsla råder. Tjänsten på Skandia skall förhoppningsvis utmynna i att på allvar koordinera all den kraft som finns i samhället och sätta in insatserna ” så tidigt som det går”. 

Under tisdagens manifestation på torget utanför Rådhuset sa kommunchefen Boel Godner (S) att " Vi alla Södertäljebor har ett gemensamt ansvar för att den lilla plätt på jorden som är Södertälje ska vara en fin och trygg plats", sade just Boel Godner.

Från en föreläsning i Södertälje Onsdag 29 mars

”Mitt ibland oss” finns de gängkriminella talade författaren Evin Cetin här om aftonen på biblioteket Luna i Södertälje. Trots yrande snö kom det en tapper skara väl så inbäddade i diverse klädattiraljer. Om en allt värre gängkriminalitet, och vad kan vi unisont göra åt just detta kretsade föredraget om. Evins bok (Mondial) är ovanligt skarp och också ett försök att finna svar på varför. Hon har lämnat såväl politiken, pizzan som advokatyrket ryggen. Idag är hon skrivande och talande. Hennes bok är en av de bästa som jag tagit del av som även handlar om förbrytarnas första kliv in i den kriminella världen. Hon är knivskarp. Vad är det som får en ungdom, ett barn rent av, att ta det här första lilla försiktiga steget som sedermera sträcker sig långt in i en hårdför värld. Vad är det som gör att de tar första steget? Det första till en början nästan oskyldigt (fast ändå inte). Visst finns det fler bakgrundsbilder, som fattigdom (men långt ifrån alltid), utanförskap förstås (men ingalunda alltid). Det kan till en början vara i form av att utföra en liten tjänst (som sedan sväljer dem med hull och hår så småningom). Det här lilla steget som sedan blir så grovt och fundamentalt livsavgörande. Varför går en del över till den andra sidan medan den absoluta merparten ändå håller sig (någorlunda) på rätt sida. Visst är det ett invandrarproblem men inte allena längre. Skolan nämns som en orsak. Som kontraproduktivt nämner Evin polisens ofta frekventa visitationer bland dessa unga främst i förorten, ofta får det sken av förnedringsingripanden. Skapar motsättningar i det stora hos den här grupperingen som redan är på snabbglid utför.  

Och hur skall Sverige få bukt med denna allt värre läges situation? Morden blir ju bara fler som ännu mer våldsamma. Nu skjuts till och med släktingar, ja även oskyldiga som råkar stå i vägen för kulorna eller kommer stå i vägen för nästa sprängattentat. Fler sätt att bryta den här olycksaliga utvecklingen måste till, för nu gäller det att till slut våga pröva allt som vi har på ritborden. Ett; för att få vanliga människor att våga tala ut om vad de sett eller hört är att ge dem en fribiljett till en helt annan boende tillvaro. Långt bort från händelserna. Hon är skarp som sagt Cetin, hon har sett och förstått att med dagens olika skilda förslag kommer det inte alls räcka. Att flytta i väg vittnen, det sker inte idag. Finns ingen sådan verksamhet egentligen alls. Idag handlar det om de som är gängkriminella. Nummer två; Amnesti, alla som sysslat med försäljning av droger ge dem amnesti. En gång för alla. En riktigt svårsmält lösning förvisso men nu gäller det att vara oerhört öppen och tillräckligt djärv för allt det som slutligen kan knäcka gängen.

3:e alternativet gäller de gängkriminellas försörjning. Möjligheten till jobb är stängd, är nästan omöjligt att få ett vitt arbete efter att ha suttit inom fängelsets väggar. Alla kontroller tjuter rött. Som här när Södertälje kommun kontrollerar samtliga anställda flera gånger, 20 år tillbaks till och med just för att sortera ut alla de som suttit inburade av kriminella sakskäl. Och detta gäller självfallet de absolut flesta företag. Helt förståeligt men det leder oss inte till en lösning. Hon sa det ånyo i bibliotekets hörsal, just detta. 4;e; när jag talar till företagsledare så är alla rörande överens om att sätta P för den kriminella våldsvågen. Handen upp, sen blir det handen ner. För att anställa en person som fått rött i kontrollen kommer inte alls på fråga. Då kommer vi heller inte ut ur den här problematiken hur mycket vi än skriker efter mera och flera batonger och längre fängelsedomar. Återstår då för de som redan trampat rejält fel får fortsätta på banan mot avgrunden för att kunna försörja sig, således en fortsatt kriminell karriär. Klart det rubbar många rättsuppfattningar men skall vi komma fram till en lösning är detta möjligen kanske också en av utgångsdörrarna.

För det femte, detta med festknarkandet en masse, det är hiskeliga mängder kokain, cannabis m.m. som florerar överallt i vårt samhälle. I stan som på landsbygden. Cetin har intervjuat fler som festknarkar och de är som regel inte alls intresserade av att upphöra med detta ”trivsamma”. Hon föreslog att alla de som ertappas med ringa innehav (det är många) och får bot för detta, där skall också en signal om detta gå till respektive arbetsgivare. För deras chefer skall inget få veta är den bestämda uppfattningen hos de som gärna toppar helgen med att ta ett angenämt narkotika rus. Möjligen också detta en framtida handfast mixtur.

.

Anders Hammarlind, fri skribent.