Ska inte känna sig välkomna här i Sverige, not at all

 

Förra Migrationsministern Maria Malmer Stenergard (M) kvittrade härom månad på en  välbesökt presskonferens. Hon axlade utrikesministerposten, som ni redan väl känner till strax efter denna glammiga pressbriefing. Det har vänt, sa hon och såg utomordentligt tillfreds ut. Jaja. Nu är det fler som utvandrar än som flyttar hit. Sa hon och leendet spreds över hela ansiktet. De har lärt sig moderaterna att tok le. 

Färdriktningen till slut klart och koncist uttalad. Den tydliga malligheten, och det numer välkända moderata belåtna storflinet (se bara på statsministerns enorma flabbflin om ni önskar veta varifrån det stammar) stod skrivet med ett stilfullt utropstecknen. Förnöjdheten var helt uppenbar. Det är hästkliv sedan den förre moderatledaren öppnade dammluckorna och sa till svenska folket ”öppna era hjärtan”.

SD är förstås helt med på det här storskaliga skiftet (kallat paradigmskiftet i alla tal). Leder det förstås  med M snubblande bakom och allt mer tydligt i den konservativa höger om höger fållan. Numer är det snubblande nära i form av att helt igenom bevara landet hel svenskt. Från en gång i tiden ”öppna era hjärtan”, till socialdemokratins ”mitt Europa har inga gränser”. Och så nu då detta. Ett tvärstopp och så ut med så många som möjligt, därav statsrådets ljuva kvittrande.

Och från och med nu gäller vid arbetskraftsinvandring att det enkom gäller kvalificerad arbetskraft och med tydlig spetskompetens. Detta är hela andemeningen i högergiren. Det blir inga mackor gjorda på caféer, inga blommor inköpta i affären, inga bussar att åka med, inga vårdbiträden som stoppar om och kurerar hälsan, inga vanliga arbeten blir längre öppna för de som faller utanför den blågula ramen. Om man har arbetskraftsinvandrat. Som okvalificerad och med avsaknad spetskompetens. Gäller tiotusentals idag, men ut ska de ändå trots att de jobbar och sliter på mängder av arbetsplatser. Du ser dem varje dag flera gånger om.

Mängder med butiksanställda, vårdbiträden, chaufförer, hotellpersonal, bagare m.fl. kommer också stoppas att vara verksamma här i landet. Den här sittande regeringen höjer det nedre lönegolvet extremt i omgångar. Alltså den lägsta lönenivå de här människorna har att leva upp till. Och så pass att mängder med arbetande folk från allehanda länder utanför EU kommer stoppas. De får åka hem. Vilket förstås är meningen. Men det räcker inte med detta, fattas bara för nu är det läge för paradigmskiftet. 

För mynningen numer är riktad mot alla de som invandrat till Sverige. Det är liksom två miljoner som invandrat under årens lopp, de är inte välkomna längre. Återstår enbart en grupp kvalificerade specialister. De får faktiskt bosätta sig här temporärt för den här regeringen. Frågan är förstås om de kommer göra det utifrån de allmänna utbredda negativa stämningarna mot "inkräktarna". Att inte vara välkommande är ett fullgott tecken på att folk möjligen avvisar erbjudanden från Sverige. Ett gigantiskt steg tvärtom från pratet om öppna era hjärtan.

För hur vi än vrider på problematiken så är de absolut flesta som kommit hit ändå skötsamma. Undantag finns förvisso, många av dessa är i huvudsak de som kommer hit som enkom asylflyktingar. De tycks ha stora svårigheter att ens uppskatta det här nya landet. Å andra sidan är det heller inte så många till antalet. Maria Malmer Stenergard gör dock inga sådana skillnader, utlänningar som utlänningar kort sagt. Hon buntar ihop samtliga i sin nymoderata högervåg. Flyktingar som arbetskraftsinvandrare. Samma sak allihop. Huller om buller. Ingen åtskillnad utan invandrare rakt av. Sverige är till för svenskarna som SD så ofta upprepat. Det är precis som författaren Theodor Kallifatides (också han invandrare)  skriver i sin bok ”utlänningar ” (från år 1970) ”en svensk vän sade till mig en gång, du kan bli hur bra som helst men bättre än någon svensk blir du aldrig”.

Nu kommer följdriktigt även steg två i det här paradigmskiftet för att bli av med så många som möjligt. Återvandringspengar. Jaja! Flera hundratusen per person. Ge dem pengar så de försvinner ut från vårt land. De kommer tvingas bort. Enbart högt kvalificerade invandrare med expert kunskap får komma hit. Men ponera om de som har de rätta eftersökta kvalifikationerna väl förstår att de fattat hela vidden av vinken från Sverige att här välkomnar vi egentligen inga inflyttare. Paradigmskiftet. Då står vi där ändå med brallorna mer neddragna. Och bussarna står still. Liksom bageriet som levererar vårt dagliga bröd, och många lastbilarna står även kvar i garaget medan moderata ledare med högburet huvud stolt proklamerar Sverige åt svenskarna, Basta!

Anders Hammarlind, fri skribent och författare.

---------------