fredag 7 augusti 2020

 

                                                                                      

Ett axplock ur Förvaltningsrättens rättning av kommunala beslut här i Södertälje.

 

Äldre som nekats särskilt boende i Södertälje. Och dom som upphäver dessa beslut. Och hur sjuk måste man vara för att få plats? 

 

Fallet A; 85-årig som har fler sjukdomar med speciellt demensproblematik. Ger oro, förvirring, utslagen tidsuppfattning. Har ramlat vid ett flertal tillfällen. Kan inte hantera färdtjänstkort, id-kort och har tappat planerings och initiativförmågan, Har slutat ringa vänner. Förstår inte vad anhöriga påtalar (vare sig skriftligt eller muntligt). Hämtar inte tidningen, lyssnar inte på radio. Frågar efter X, trots att denne dog år 2008. In i lägenheten kan vem som helst komma. Hon går även ut sent, till och med på natten. Är inkontinent, glömmer bort måltider eller äter hela tiden. Finns en viss medvetenhet om sitt förvirringstillstånd, är oförmögen att tillgodose sina behov. Demenssjukdomen är progressiv och eskalerar. Inbillar sig att någon annan är i huset.

Förvaltningsrätten beslutar att A skall beviljas bistånd i form av särskilt boende.

Fallet B; Oerhört ensam, orolig, otrygg. Begynnande Alzheimer. Har förts akut till sjukhus där höga halter av blodsocker samt blodfetter konstaterades. Inkontinensskydd ej alltid utbytt, Förvaltningsrätten anför att (enl. 5 kap, 4 §) ska äldre få möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. B ligger i sin säng hela tiden. Är tidvis deprimerad, känner sig väldigt ensam.

Förvaltningsrätten finner att B;s  behov inte längre kan tillgodoses i det egna hemmet…särskilt beaktat med den tilltagande Alzheimers… och B skall har rätt till bistånd i form av särskilt boende.

Fallet C; Uteblivit umgänge, problem med minnet efter Stroke. Dålig balans, kan inte ta sig in och ut i huset. Blind på ena ögat och med problem på det andra ögat. Har tappat matlusten. Ramlat vid flera tillfällen, svårt att röra sig. Utifrån sitt hälsotillstånd är C hänvisad till att vistats ensam i sitt hem och C känner sig socialt isolerad.

Förvaltningsrätten uttalar att C förklaras ha rätt till bistånd i form av särskilt boende.

Fallet D; Får ångest av att vara ensam, är nästan blind. Ringer de anhöriga och gråter, uppgiven och flera fall har konstaterats. Förmår inte larma själv.

Förvaltningsrätten förklarar att D skall ha rätt till bistånd i form av särskilt boende. Domen ”gäller omedelbart”.

Fallet E; Blind person som med fingrarna på möblemang och innerväggar förflyttar sig i lägenheten. Kan inte orientera sig, känner sig ensam, socialt isolerad och otrygg. Inget tyder på att hälsotillståndet kommer förbättras.

Förvaltningsrätten förklarar att E skall ha rätt till bistånd i form av särskilt boende.

 Fallet F; Hög ålder, demenssjukdom, oro, otrygghet och social isolering. Har enligt läkarutlåtande (minnesmottagningen) nedsatt förståelseförmåga.

Förvaltningsrätten konstaterar att F skall beviljas bistånd i form av särskilt boende.

 Fallet G; Har kraftigt nedsatt syn, nedsatt hörsel. Blanddemens, glömmer mycket, känner inte längre igen platser. Hjärtflimmer, bor ensam sedan fler år, nedsatt rörelseförmåga. Utifrån den nedsatta synen upplever G stor oro och otrygghet.

Förvaltningsrätten uttalar att G ”upplever en ökad osäkerhet i det egna hemmet samt att den psykiska omvårdnadsbehov till följd av stigande ålder snarare kommer att öka och därför beaktas vid en helhetsbedömning. Mot bakgrund av vad som framkommit om G;s hälsotillstånd och förhållanden, även med beaktande av de insatser G avböjt, att G inte kan tillförsäkras en skälig levnadsnivå i den egna bostaden. Nämnden har därför inte haft fog för sitt beslut att avslå G;s ansökan. Överklagande ska därför bifallas på så sätt att G beviljas bistånd i form av särskilt boende.

 

 

……

 

 

 

 

söndag 21 juni 2020

Herr Karlsson i Södertälje





När Pandemin rullade in i Sverige i landet och sjukvården mäktade med att växla upp till att verkligen kunna möta pandemins groteska sjukdomsförlopp. En imponerande samhällsmobilisering och ett lika imponerande nedstängnings förlopp av så oerhört många industrier och hantverk, biografer, restauranger o.s.v.

När allt detta skedde i sista skälvande dagarna av februari och början på mars månad var det  vi yrvaket snabbt vi fick lära oss allt på en gång om den här ytterst gåtfulla sjukdomen. Många blir inte ens märkbart påverkade av de som smittats medan andra tvingas in på sjukhusvård. Många avlider dessvärre, men sjukvården har blivit allt bättre på att komma på hurusom man bemästrar de mest sjuka. Men i början var det verkligen kaotiskt, det var en sådan brist på skyddsmaterial och brist på kunskap att det var nästan övermäktigt. Och den svenska policyn var i hög grad växlande.
Det har varit en märklig resa för oss alla. Lågvatten märket nummer 1) i all denna turbulens är ledarsidan på Länstidningen i Södertälje. Sällan har ett sådant lågvatten märke planterats i den offentliga debatten.

Tomas Karlsson, ledarsidan redaktör och opinionssidans redaktör, utförde ett magplask av sällan skådat slag den 10 mars. Först var han fullkomligt tyst om Corona i ca en vecka. Skrev om helt andra saker. Allt medan Sverige mobiliserade upp från den sköna sängen. Va, har vi inga lager av sjukskyddande material?

Den 10 mars författar han en rent av korkad drapa. Efter en lång tids av tystnad, han skrev, som sagt, om SL och gud vet vad. Titeln äro ” konspirationsteoretiker går i spinn med Corona” det handlar om de som motsätter sig 5G tekniken, om foliehattarna ”som inget hellre vill än att göra Corona spridningen till en del av sin agenda” och ” att vara immun mot källkritiskt tänkande är global” och 5G kritiker ” vältrar sig…i obskyra corona teorier”. Vaccinmotstånd, kontantfritt samhälle, myndighetsskepsis vältras omkring huller om buller som om detta vore av intresse för att tygla och bekämpa det allvarligaste sjukdomsangrepp vi haft i detta land. Och den famösa ledarsidan avslutas med den helt förvirrade uppmaningen ” handsprit och sedvanlig förkylningsetik” kommer lösa även denna våg av virus.

Medan sjukvården, äldre omsorgen, hemtjänsten m.fl. jobbar sig igenom alla de problem som uppstår yrar herr Karlsson om handsprit och sedvanlig förkylningsetik. Nej det är ingen vanlig förkylning och det räcker sannerligen inte med handsprit enbart utan samhället fick verkligen mobilisera hela den sjukvårdsapparat som vi de facto har. Och vi vet inte ens i dag om den svenska vägen är den bästa. Men Tomas Karlsson har skämt ut sig gruvligt.
Och han styr enväldigt och diktatoriskt över debatten här i stan och det är så många fallgropar att det är för många, men corona artikeln från den 10 mars är grotesk i sitt vimsande i….ja vadå?

Anders Hammarlind

söndag 17 maj 2020


”Jag vill leva ett tag till”.

Insatserna som görs mot Corona viruset är sannerligen imponerande. Samtidigt som det finns märkliga och direkt skadliga felgrepp emellanåt. Låt mig ta detta med ansiktsmask. Detta är ett förhållandevis dåligt skydd mot att bli smittad. Men desto bättre för att undvika att man smittar andra. Här har vi verkligen inte varit speciellt seriösa. Den som smittar kan ha en fullt utvecklad smitta i kroppen men den märks ännu inte. Varpå vederbörande går till sin sysselsättning och sprider mängder med smitta. Med ansiktsmask hade detta reducerats avsevärt. Att personalen inom äldrevården, hemtjänsten saknat detta skydd beror i mångt och mycket på att vi slaviskt följt direktiven från Folkhälsomyndighten. Myndigheten har sagt att munskydd inte är nödvändigt men missat att den som ännu inte insjuknat sprider virus.  

”Stanna hemma vid minsta symtom” har varit absolut ledstjärna men då inser man inte att väldigt många inte får några påtagliga symtom, eller att de kommer först efter ett antal dagar. Men då är det redan för sent, smittan kommer in i äldreomsorgen, i hemtjänsten.
Nu sägs det att personal som arbetar vis a vi äldre och sjuka skall ha såväl visir som ansiktsmask. Bra, men 2,5 månader för sent. Karin Björkryd omsorgsdirektör i Södertälje är en god representant för att inte ha vågat tänka friare. Vilket sätter fingret på den ömma punkten, det gäller att alltid tänka rätt. Och så fel det ändå blir. Ifråga sättandet av direktiven har varit stympade, så även här i LT, för den fria mogna och vettiga diskussionen. 2.5 månader för sent säger samma Björkryd att använda såväl visir som munskydd är för ”att syftet är att minska risken för smitta från personal till äldre...”.

Folkhälsomyndighten har haft så många fel i sina analyser. Man felbedömde grovt riskerna med Pandemins utveckling och spridnings framfart. Och när Stockholm tog sportlov i februari for tusentals skidentusiaster till Norra Italien och många blev smittade. FHM gjorde då ingenting överhuvudtaget åt detta utan smittan fick fri lejd in i landet. Likaså att Mello-festivalen pågick obehindrat i Solna. Ingen kan idag säga om den svenska linjen med flockimmunitet är av godo eller en katastrof. Visserligen säger man unisont att flockimmunitet inte är vår väg men i några uttalanden har Anders Tegnell, statsepidemilog, ändå sagt att så är fallet. I Aftonbladet 16 mars medger Tegnell att vi inte kan få kontroll över smittan på annat sätt än att tro på att vi kommer uppnå flockimmunitet. Varför inte säga detta då? För det är ”är närmast utsiktslöst att försöka stoppa spridningen av viruset” som Johan Giesecke, tidigare på Tegnell post, säger (SvD 6 maj).

När det gäller sjukvården är skydden mer utbredda, fungerar till fullo mestadels, men när jag läser hurusom de pysslar med ren ålders exkludering gör det mig riktigt illa till mods. Ta Gösta Andersson i vår stad som fick vetskap om att han inte skulle få någon intensivvård. Du är för gammal sa man till den ovanligt friske Gösta Andersson. Det var hans barn som fick slita hårt för att pappan till slut skulle få respiratorvård. Nu är han åter hemma, och han säger här i LT i ett utmärkt reportage signerat Jenny Folkesson att ”det är så roligt att leva att jag vill leva ett tag till”.

 Anders Hammarlind, fri skribent


tisdag 24 mars 2020

"Lycka till, tvätta händerna. Och håll käften."



”Inte bekymmersamt – det är katastrofalt”


16 april; Att det ska vara så förbaskat svårt att fatta Corona är en väldigt lurig sjukdom. Vissa klarar sig nästan helskinnade, andra stryker med. Ung som gammal kan bli smittad, resultatet varierar. Adam Alsing är avliden, blott 51 år gammal. Och inom hemtjänstens domäner, äldreomsorgens lokaliteter är det förstås de anställda som smittar. ”Gå inte och jobba om…” men det räcker inte som uppförande norm. Personalen kan känna sig kärnfrisk men smittar lik förbannat. Samma verklighet gällande sjukvården. Så är det bara. Att folkhälsomyndigheten inte förstår hur smittan kommit inomhus på Äldreboenden, inom Hemtjänsten är ju bara det mest absurt.
Men eftersom hemtjänsten som sjukvården är så extremt personal inriktade verksamheter blir det just så här. Det är personalen som för med sig merparten av smittan inomhus, till Hemtjänsten, till äldreboenden. Och på Linköpings lasarett och dess intensivvård var en stor del av personalen smittade, men till synes friska.

Uppenbart har myndigheterna inte alls resurser, eller en uttalad vilja, att testa personer på plats i sjukhuset, hemtjänsten, äldrevården.  Eller testa hela befolkningen.  Tragiskt och att myndighets Sverige numer tyr sig till en enda myndighetsröst. Då blir det just så här illa. Folkhälsomyndighetens hela resa är precis så katastrofal som ordet innebär. Konstant har myndigheten förminskat Corona och dess inbyggda faror. Från att negligerat smittan från dag ett har vi hamnat så snett. Statsepidemiolog Anders Tegnell sa till TT i slutet på januari att risken att smittas i Sverige ”är fortfarande obefintlig och viruset sprids inte heller i andra länder”.
Genomgående helt fel hela tiden, märkliga slutsatser dras på löpande band. Som att friska människor inte smittar vilket de gör. Varför Äldreboenden är så hårt drabbade förstår inte myndigheten. Flera forskare utanför den snäva Myndighetssfären är väldigt kritiska mot vad som görs och framförallt vad som inte görs.

Det tragiska är att Myndighets Sverige nu unisont slaviskt följer rekommendationerna från Folkhälsomyndighten.  De har blivit ett närmast religiöst mantra som ständigt återupprepas. Makabra ordstrider om skyddsutrustning som plötsligt inte behövs, de ni hade igår gäller inte idag.
Omsorgsdirektören Karin Björkryd här i Södertälje baserar sina utsagor ”på riktlinjer från Folkhälsomyndighten” och då sitter vi ordentligt fast i det här att tona ned, att blunda så mycket det går och hoppas innerligt på det allra bästa. ”Det innebär att personal uppmanas stanna hemma vid minsta symptom” och trots att flera andra forskare tydliggjort att symptomen inte ens märks alla gånger. Men de bär på smittan ändå. Och så fortsätter det. Och sprids vidare och vidare och vidare. 


14april; Hur kan smittan komma in bland de äldre. Frågar man sig runt om i vårt land. Frågan får aldrig ett fullödigt svar. Hemtjänsten, de på äldreboende är i centrum av Virusstormen. Redan tidigt stod det uppenbart klart att många, många, många kan vara bärare av Corona-virus men inte känna av en enda signal om just detta. Så uppmaningen, mantrat, gå inte och arbeta om du känner dig allra minsta sjuk är så fel det kan bli. För detta är ju det oerhört luriga med denna Pandemi. Många märker inte alls av faktumet att de är smittade. Andra blir å andra sidan betydligt mycket sjukare, av samma virus. Det är en urdjävlig brygd som denna Corona-Pandemi satt till världen.
  
På äldreboenden försöker personalen med alla medel de har stå emot Virusangreppen. Likaså inom Hemtjänsten. Trots att man ofta saknar adekvat skyddsutrustning så gör man verkligen allt man kan. Vi har tusentals historier om hemmasnickeri för att få åtminstone något som liknar fungerande skydd. Men det är ju inte där skon klämmer, trots alla enorma insatser. Inte ens munskydd kan alla inom Hemtjänsten få tillgång till. ”Behövs inte” vilket torde vara årtiondets värsta lögn. Vi har även sett bisarra fotografier på Hemtjänstpersonal som haft toalettpapper framför ansiktet, fastsurrat med gummiband, kan samhällsförfallet sjunka lägre?  Och kan heroiska insatser se annorlunda ut?

Nära nog merparten, verkar det som,  av de som smittats märker inte av något Coronavirus. Så urdjävlig är denna Kina brygd.  Och när de inte känner av några som helst symptom så innebär detta så är det helt ok att gå och arbeta. Hälften av sjukvårdspersonalen på Intensiven i Linköping var smittade. Som illustrativt exempel. Och när så Hemtjänsten som Äldreomsorgen runt om här i Stockholm vårdar de äldre på detta vis så är smittspridningen spridd å det grövsta. Och eftersom klassystemet ser ut som det gör är det inte alltid som den som är något krasslig stannar hemma. Och så behövs man på jobbet givetvis, Därmed är häxbrygden igång.



9 april; 

För många fatala misstag kännetecknar den massiva svenska insatsen mot den farsot som hemsöker oss under denna begynnande vår. Ett är att Folkhälsan missbedömde omfattningen och kraften i den här pandemin. Från att närmast negligerat vågen av ohälsa så stod man plötsligt med det faktumet att vågen svepte in över vårt land. Och i Stockholm i synnerhet (just nu). Den 8 feb sade Folkhälsomyndighten att det inte var något att oroa sig för. Alla dessa svenska resenärer till Alperna i februari ändar med en skräckupplevelse då alla återvändare kunde bära på smittan. Trots att Folkhälsomyndighten då sa att det var ingen fara att åka till Alperna. 26 feb. ändrar Sverige smittorisken men fortfarande är läget att ”risken är liten”. Varpå alla vallar brast och Pandemin är ett bistert faktum några veckor senare. 

Viruset hade inte alls, som myndigheten, trodde sig veta, stannat på kinesisk mark. Och i Italien rämnade sjukvården, och smittan spreds lavinartat. Det var just i denna stund som 15 000 svenskar var på väg att ta på sig pjäxorna för att göra Alperna. De var väl så gott som samtliga helt och hållet oinformerade om den fara som fanns på Alp-platserna.


I början på mars meddelar Folkhälsomyndighten att smittspridningen är höjd till en nivå som sägs vara ”måttlig” men att beredskapen är bra. Först den 10 mars uttalar samma myndighet att det nu är mycket hög risk för spridning, den hösta nivån läggs fast. Den 25 mars heter det att ”stormen är här”. Visst är det som så att äldre dör i betydligt högre tal men de är ju ingalunda i topp. I spannet 50-59 år hittar vi absolut de flesta i antal (av alla smittade i vårt samhälle, eller mer korrekt av de som myndigheterna utrett). Antalet döda är förstås koncentrerat till oss över 70 år, med en dödsstopp bland 80-89 år.

Idag försöker samhället, med oss medborgare i följsamt släptåg, stänga inne smittan. Det kommer inte att lyckas, smittspridningen här i huvudstaden är redan för omfattande. För många är smittade och spridningen är ofantligt omfattande. Fler bär på smittan eller har redan gått igenom sjukdomsförloppet utan att knappt ha märkt av det. Det är detta som är så groteskt lurigt med den här sjukdomen, en del får ringa symptom eller inga alls.  Andra avlider i samma sjukdomsförlopp.
Visserligen är det vi äldre som dör i stor mängd men smittan är vitt spridd förutom att få barn drabbas (tack o lov). Men alla blir smittade, i alla åldrar. Och istället för att stänga ner så mycket som möjligt vore det mer konstruktivt att testa så många som det bara är möjligt för att få fram de som redan har haft smittan i sin kropp. De sista är ju immuna för ett antal månader (eller år) och de ska inte vara i karantän. De skall förstås ut och arbeta, speciellt gäller detta alla de som är verksamma inom sjukvården eller i andra samhällsnyttiga sfärer.

Äldreomsorgen drabbas hårt, hemtjänsten i synnerhet, då personalen för med sig smittan oavsett om man är till synes helt frisk. Så besvärligt är det, det går inte att stänga ute smittan utan testa, testa och testa. Och låt de som fått immunitet verka ute i samhället.
Detta med att stanna hemma när du känner dig krasslig, det allra minsta, ger inte alls den effekt som eftersträvas då så många av de som bär på smittan inte uppvisar några symptom. Och då de och arbetar och vips så sprids sjukdomen till allt fler och fler.  Och när det gäller hemtjänsten är här fallgropen den exakta, fel metodik, fel handlag. Och inte bara det att så många andas ut sina droppar – men tror sig vara helt frisk- och detta leder till att vi istället göder det förbannade corona-viruset. Enligt en kinesisk studie är 44% av smitto överföringen skedd från människor som var helt utan symptom.
Det är tragiskt att såväl sjukvården som äldrevården nu sliter för allt vad de kan, de gör allt för att stänga in smittan. Men det är ju för sent. Smittan är redan etablerad i Stockholms området.


Anders Hammarlind, fri skribent. 


Människovärdets uttolkare I

Minst 50 läkare har allaredan avlidit i Italien under den här monstruösa och fasansfulla Coronapandemin. Om jag förstår saken rätt så är tids intervallet man exponeras för viruset det extremt kritiska momentet. För sjukvårdpersonal blir det givetvis mycket drastisk exponering. Många kan få lindriga symptom, till och med nära noga inga alls, andra kan i värsta fall avlida. Döden bland de som drabbas av detta är otroligt otäck, man får helt enkelt inte luft. Och antalet döda bland allmänheten är nu förfärande högt i en rad länder. Främst då i China där pandemin ändå klingar av. Italien samt Spanien men även USA får nu allt värre dödstal. För varje dag. Donald Trumps tal om hur många som kan dö i USA värre än de värsta farhågorna. Vad ska detta sluta i?
And mäktigt sluter sig världen samman och stänger in sig så gott det går i egen karantän. Men det är sannerligen inte helt enkelt. Ett fåtal yngre medborgare verkar inte förstå att även de kan drabbas. Fler och fler ungdomliga fall, till och med avlidna, dyker upp även om vi äldre förstås är en alldeles speciell riskgrupp. Minst 50 läkare har dött på sina poster i Italien. Hittills. Hur många sjuksköterskor och andra sjukhusanställda vet ingen uppenbart klart just nu. Sjukvårdspersonalen exponeras förstås i högsta grad och då blir det givetvis självklart att de måste skyddas efter all upptänklig förmåga.
Men här står vi och faller med att hyllorna för skyddsmaterial gapar alltmer tomma. I Sverige som i andra stater. Vi har eftersatt å det grövsta att fylla våra förråd. Istället har vi vinnlagt oss om korta lager köer, dvs det som just är under transport. Då blir det förstås inga större lager än det som är i rörelse för stunden. Vilket i sin tur bara det är fruktansvärt plågsamt att ta del av idag. Hur kunde vi tillåta något som detta? Hur kunde vi eftersätta vårt skydd?
Och att Regionerna idag sänker nivån på sjukvårdpersonalens skydd är bara det extraordinärt fruktansvärt. Det som i början av pandemin var legio som skydd skalas nu av alltmer som förråden sinar. Inte långärmat, inga munskydd, kan det bli värre? Och den personal som arbetar inom sjukvården ska de också dö?
(30 mars) 




Människovärdets uttolkare II



Frågeställningen är enkel men ytterst brutal. Och det drabbar oss alla. Ska vi försöka få igång köpmaskineriet eller ska vi fortsätta den här något krokiga vägen med att försöka isolera så många som möjligt av oss? Ska vi välja vägen ”sunt förnuft” istället för masspsykos och masshysteri, se ex. Länstidningen 24 mars.  Kerstin Hessius, VD för tredje AP-fonden, kräver ett datum när vi kan och får återgå till det normala. Idag är det tok stopp för de mesta kommersiellt som vanligtvis säljs. Kunderna håller sig hemma och oerhört många företag, främst småföretag, nalkas verkligen konkurs. För att undvika den storskaliga utslagningen får vi acceptera ett stort antal avlidna. Vad är ett människolivs värde?

Så enkelt kan man bryta ner diskussionen. Medan de flesta av våra grannländer infört hårda mötesregler är vi fortfarande kvar på en hög nivå. Tyskland och England förbjuder fler än 2 personer att träffas. Men vi är fortfarande kvar på 500 personer som gränsvärde. Det som nu fasansfullt utspelas och händer i Italien, Spanien kan givetvis ske även i vårt land. Om detta vet vi ingenting idag. Att vi kommer undantas är mer en from förhoppning.

Folkhälsomyndigheten har haft fel så många gånger att det inte längre går att tro på deras framtidsprofetior till hundra procent. Ska vi förlita oss på myndigheternas minimala förhoppningar om att Pandemin inte blir värre än idag? Eller ska vi välja sida, låt några tusentals/tiotusentals avlida, dö helt enkelt, bara så vi kommer tillbaka till business? Till påskhelgen måste detta ta slut skriver Dagens Industri som om Pandemins egna lagar lyder en enfaldig skribents? I inledningen av Pandemin hette det också från myndighetshåll att denna pandemi drabbar bara äldre, de är de som avlider. ”Bara” omfattar nästan 2 miljoner svenskar. Det är mer än just detta simpla ”bara”.

”Samhällets säkerhet skulle äventyras om de blev kända” skrev  Socialstyrelsen tidigt  och ett byråkratiskt censur mönster upprepas dessvärre. Statsepidemiologen var tid tidigt ute och uttalade att risken för en pandemi var oerhört låg, några enstaka fall bara. Och de som ändå drabbas är -just- bara äldre och redan sjuka.  Som om vi 2 miljoner äldre bara är bara.

Samhällets resurser att rädda de som insjuknar står och faller med att det inte blir mer än några få. 1400 vårdplatser är vad som finns i hela landet, en patient behöver ca 20 vårddygn och därvidlag har vi plats och utrymme för 70 patienter. Varför Socialstyrelsen behöver mörka detta är makabert, en illustration om hur tunn den demokratiska fernissan är i praktikens myndighetsutövning.

Blir det en pandemi så blir den kanske stillsam, kanske våldsam mot mängder som idag är fullt levande individer och det är detta som myndighets Sverige idag förvägrar oss att ta del av. ”Samhällets säkerhet skulle äventyras” och det är bara att hålla med. Men folk fattar ändå hur illa det kan gå. Hur mycket myndigheterna än yrar om att beredskapen är god o.s.v.

Med all respekt för Länstidningens politiska redaktör, många av hans inlägg har varit stundtals glimrande. Men gällande Corona-viruset har redaktören i fråga fått något som liknar intellektuell kortslutning. Dag för dag har alarmsignalerna stegrats allt högre i vårt land och i vidare och djupare svängar har alla alarmsignalerna ruskat om medan LT på ledarsidorna talat om helt andra saker. Om fullkomligt oväsentliga saker i skenet av det pandemi liknande tillståndet. Synd på en sådan bra skribent. Syn på en så bra stilist.
En enda gång har TK kommenterat Corona-viruset i en ytterst förvirrad tankebana, han talade om foliehattar, väldigt många ord om 5G teknik (= mobilstrålning), vaccinmotståndare och han avslutar hela denna famösa ledardrapa med ”vid sidan av handsprit och sedvanlig förkylningsetik kommer här ett hälsoråd till; Gå inte på allt du läser på nätet ” (mån 9 mars).

Medan Länstidningen fastnade i nätabsurditeter var det fullt fokus från andra på vad Myndighets Sverige gjorde och hur de uttalade sig. Medan Sverige går in ett pandemi liknande tillstånd - och tillsammans med hela EU - så tror ledarsidans redaktör att det räcker med ”sedvanlig förkylningsetik”. Runt om Europa dör folk en masse och det är ytterst, ytterst allvarligt. Länstidningens fasad är istället ett hopkok artiklar om män som inte får ligga, vildsvin som måste skjutas och så två artiklar som tar upp SLs biljetter. Många problem tornar upp sig medan LT;s politiske redaktör talar om helt andra och i detta sammanhang helt oväsentliga frågor. Gränser stängs, folksamlingar förbjuds, sportevenemang ställs in, äldreboende stänger dörren om sig,  o.s.v.

Vad denna spirande pandemi kommer sluta i vet ingen idag, det kan gå bra så till vida att dödstalen blir färre än befarat. Men ändå för många. Eller så kan det gå fullkomligt käpprakt åt skogen. Fler och fler länder stänger, manar folk att isolera sig själva, gå in i egen karantän. Och som utvecklingen i Italien påvisar kommer sjukvårdens strängar definitivt att brista, man låter människor (läs äldre) dö utan behandling.

President Macron i Frankrike sa att vi står nu i dörren till en pandemi. Spridningsområdet ökar och i östra Frankrike är ökningstakten just för stunden +800% på ett dygn.   I Spanien, i USA samma drag av en otäck utveckling. Viruset sprider sig. Det handlar inte längre om Iran eller Norditalienska områden.  Utan Europa sveps med i denna flodvåg av Corona-virus. Och USA hamnar snart i centrum där President Trump börjat tala om att återgå till det normala. Precis som Kerstin Hessius är det en önskan om att återgå till business as usual. Till priset av tiotusentals döda.

Idag stämmer detta förvisso, att vi har mest smittade som kommer utifrån. Men kommer det stanna vid detta? Näppeligen, vi är så sammanflätade med våra grannländer att det krävs ett under om vi inte skall drabbas av samma epidemi. Även om Myndighets Sverige nu talar med samma tunga är det ändock många professorer och doktorer som säger att detta inte håller. Vi är på väg in i en pandemi. Myndighets Sverige säger unisont Nej det kommer inte ske.

Och om det nu det värsta inträffar?
Samhällets säkerhet skulle äventyras om de blev kända” skriver Socialstyrelsen. Som om att sjukhusplatserna inte alls räcker tillnärmelsevis. Redan idag går ju sjukvården på knäna.  Räkna ut detta kan ju vem som helst. Varför det behöver hemligstämplas är absurt. Detta är ju all redan känt. Statsepidemiologen var tid tidigt ute och uttalade att risken för en pandemi i Sverige var oerhört låg, några enstaka fall bara. Sa han. Då. Och de som ändå drabbas är -just- bara äldre och redan sjuka. Sa han.  Som om vi 2 miljoner äldre bara är enbart bara. 2 miljoner! Fundera över den svindlande siffran. Barn som avlider av viruset är förvisso lågt, blott 0.2 procent. Men för oss äldre är det helt andra siffror att beakta. Och ta till sig. Avlidna efter att ha smittats med corona viruset är för ålderskategorin 60-69 år uppgår till hela 3,6%, för 70-79 år hiskeliga 8 procent och de för de över 80 år är dödligheten 14.8 procent. Baserat på de 45 000 kända fallen hittills.

Samhällets resurser att rädda de som insjuknar står och faller med att det inte blir mer smittade än några få. 1400 vårdplatser är vad som finns i hela landet, en patient behöver ca 15-20 vårddygn och därvidlag har vi plats för maximalt 100 patienter. Varför Socialstyrelsen behöver mörka detta är mest makabert, en illustration om hur tunn den demokratiska fernissan är i svensk myndighetsutövning.
Blir det en pandemi så blir den beskedlig eller våldsam mot mängder som idag är fullt levande individer och det är detta som myndighets Sverige idag förvägrar oss att ta del av. ”Samhällets säkerhet skulle äventyras” och det är bara att inte alls hålla med. Men folk fattar ändå hur illa det kan gå. Hur mycket myndigheterna än yrar om att beredskapen är god, vi har läget under kontroll. Just nu spelar myndighets Sveriges hasard med vår hälsa. Förtroendet håller på att erodera.

Samhällets säkerhet skulle äventyras om det blev känt att tusentals kommer dö och det kan man förvisso instämma i.

Anders Hammarlind, fri skribent

Klipp från dagens och tidigare media skörd (från 24 mars); Från Svt Nyheter m.fl.


1) Spansk militär som fått i uppdrag att desinficera ålderdomshem har hittat flera äldre personer övergivna och i vissa fall döda i sina sängar.. En utredning har nu upprättats och landets försvarsminister Margarita Robles säger att den inhumana behandlingen inte kommer att accepteras.– Vi kommer att vara oförsonliga när det gäller detta och vårt budskap är mycket tydligt: lagens fulla tyngd kommer att falla på dem som inte uppfyller sina skyldigheter, sade hon under en intervju på måndagen, enligt The Guardian.

2) Vår svenska hasard om hur Corona kommer slå är gastkramande otäckt. Vår oförmåga att få slut på folks sociala möten är bedövande farligt. Medan flerländer satt gränsen till noll kontakter (som Frankrike) så stucker vi verkligen ut med att tillåta upp till 499 stycken. Vi är därmed ett unikum i Europa. Då gäller det att myndigheterna har mycket på fötterna då de förvägrar oss samma regelverk som ute i Europa. 

3) Våra grannländer här i Skandinavien har, just nu (25/3), per 100 000 invånare så har  Danmark 150 platser för inläggning på sjukhus, Norge 85 medan Sverige ligger på 42. Gällande intensivvårdsplatser har Danmark 50, Norge 23 och Sverige har 14. 

4) I SVT:s Morgonstudion får statsepidemiolog Anders Tegnell frågan om vad som görs för att undvika att smittan i Sverige sprids via sjukvårdspersonal, vilket inträffat i Italien.
– Situationen var helt annorlunda i Italien. Innan Italien trodde ingen att Italien skulle hända. Man var väldigt oförberedd, och det tog lång tid innan man upptäckte vad som höll på att hända. Här har vi ett helt annat läge – vi är väldigt väl förberedda. Vi har utrustning på plats och personalen är väldigt medveten. Att vi ska behöva hamna i det väldigt olyckliga läget tror jag inte, säger han.

5) Dagsläge 25 mars; 


Läget i världen: 425.500 personer har bekräftats vara smittade av det nya coronaviruset. Cirka 19.000 personer har dött. Källa: Johns Hopkins CSSE (senast uppdaterad: 25/3 11.28)
UD avråder: Från ”icke nödvändiga resor” till alla länder. Avrådan gäller till den 14 april, då nytt beslut ska fattas.
Läget i Sverige: 
• 36 personer har avlidit efter att ha insjuknat i covid-19, enligt Folkhälsomyndighetens sammanställning.
• Antal sjuka i Sverige är liksom i alla andra länder i praktiken oklart men 2.272 har testats positivt för det nya coronaviruset. Folkhälsomyndigheten säger att Sverige har en allmän spridning i stora delar av landet.
• Regeringen rekommenderar universitet, högskolor, gymnasieskolor och vuxenutbildningar att undervisa på distans. Grundskolor och förskolor håller öppet tills vidare.
• Förbud råder mot allmänna sammankomster över 500 personer sedan den 12 mars. Läs mer på polisens hemsida.

• Folkhälsomyndigheten uppmanar de som känner sig sjuka att stanna hemma. Befolkningen bör vara uppmärksam på symtom, tvätta händerna ofta med varmt vatten och tvål i minst 20 sekunder, nysa och hosta i armvecket samt undvika att röra ögon, näsa och mun.

6)Två saker vet vi nämligen säkert. För det första att detta är den värsta pandemin på hundra år. För det andra att Stockholm är den värst drabbade regionen i hela Sverige. 
Att SL en enda dag skapar trängsel med dumsnål trafikplanering är illa nog i det läget. Att det fortsätter är vansinne. (DN torsdag 25 mars)




onsdag 4 december 2019

Löfven och gängkriminaliteten




Stefan Löfven(S) säger att det som utspelas i förorterna har sedan dag ETT varit klart prioriterat. Fast det är inte sant. Lena Mellin, inrikespolitisk kommentator, i Aftonbladet skriver ”i årtionden har de i stort sett negligerat utvecklingen i vissa av våra förorter. Trots att alla visste att det skulle sluta i katastrof”. Dana Pourkomeylians ledare i Länstidningen Södertälje  den 20  november var sannerligen ord i rättan tid, rubrik; ”en stat som förlorar sitt vålds monopol förlorar sin legitimitet”. Det är de senaste årens sprängningar, skjutningar och rån som fått bägaren att slutligen rinna över. Och Stefan Löfven säger om just detta ”vi kanske inte såg det komma” (Agenda den 17 nov).  Smaka på det, vi såg det inte komma. Det är banne mig hans uppgift som Statsminister att veta och ha insikt om vad som sker. Under det senaste decenniet har yngre medborgare i skrift och musik pekat på att förortens unga kriminella kommer att sluta i katastrof. Det är de explosiva och farliga unga arga männen som personligen vill ha tjocka sedelbuntar innanför skyddsvästen som är grundbulten till all denna ondska. Och tecknen på denna katastrofala utveckling har varit synliga under ett decennium. Stefan Löfven har uppenbarligen inte sett något, märkt något, fattat något. Utifrån de senaste veckorna har vi sett en Statsminister som mest ser ledsen och häpen ut, förvirrat sökt efter något vettigt att säga.  Inte undra på att han funderar på att sluta. 

Merparten av de som flyttar ut från förorten är oftast invandrare och när de väl lämnar förorten bakom sig tar de sig en devis ny identitet. Invandrare har vi överallt i vårt samhälle.  De är inte alls kriminella. De allra flesta gör som alla andra, jobbar på, får livet att fungera. Blir en del av samhället, en av många miljoner som är samhällets små stöttepelare. Men förfallet, det går fort nu. De unga männen har fått härja fritt i flera år. Statens legitimitet håller på att erodera skriver Dana här i LT. De moraliska spärrarna hos de unga arga männen börjar helt falla ifrån. De är inte många de gängkriminella men absolut för många. Varje dag tar vi del av nyhetsflödet som dagligen talar om nya sprängningar, våldsdåd och dödliga konflikter. Sverige har blivit värst i Europa. 

Vårt fall är unikt. I ett aktuellt reportage ”förorten” författat av Peter Esaiasson (professor vid Göteborgs universitet) fastslås att ”Sverige ses som ett fantastiskt land” men man har inga svenska vänner, men trots detta trivs många i förorten. ”Skärp er” är en vanlig förortsattityd, riktad till de som inte gör rätt för sig. Många i förorten är irriterade över bidragsmentaliteten. Och den kraft som är starkast i förorten är inte samhällsmaskineriet utan Bostadsbolagen och de är den starkaste sammanhållande kraften enligt Esaiasson. Eftersom Statsmaskineriet lämnar förorten mer och mer vind för våg så återstår snart bara Bostadsbolagen som den trygga maktfamnen. De har samordning, de har pengar och de tar ett ansvar för förorten.

Dödskarusellen snurrar djupare och allt vidare. Ner mot avgrunden. Senast nu i Malmö. Flera skjutna. Och det går fort nu. En 15-åring är död. Avrättad. 15 år och livet är redan utsläckt. Hans kompis, även han född 04, kämpar för sitt liv. En kvinna blev svårt misshandlad med en planka också detta i Malmö. Samma kväll. Sprängningar sker nu regelbundet i vårt land. Det är som om spärrarna börjat falla helt ifrån. Fler helt oskyldiga offer har skördats den senaste tiden. I Nacka blev två oskyldiga måltavlor för skjutningarna. Gängkriminaliteten har tagit ett stadigt grepp om vårt svenska samhälle.  Och Statsminister verkar mest häpen över vad som sker och skett. De är inte många de gängkriminella men absolut mer än tillräckligt.  Det är, förstås, oftast yngre män som står bakom detta kriminella beteende. Ofta med invandrar bakgrund, men ingalunda alltid. Numer kan det hända när som helst och det kan för närvarande drabba vem som helst. Så illa är det i Sverige i december 2019.

De kriminella drar nytta av en alltför dysfunktionell polismyndighet. Våld är de facto såväl ekonomiskt som styrkemässigt lönsamt. Det gängkriminella har verkligen gott om pengar. Knark genererar mycket pengar, striderna om dessa skördar ständiga offer, och de yngre springpojkarna skjuts numer på löpande band. Oftast har de invandrar bakgrund, men ingalunda alltid. Och merparten av invandrarungdomarna är inte alls kriminella, nog så viktigt att komma ihåg. Att bli gängkriminell generar en fylld plånbok, mer avancerade brottslingar skördar större penningar. Och så då deras ökande status i gängvärlden, snygg bil, nice klocka, snygga kläder, dyra vanor och så ett mindre gäng av snygga unga damer. Det ger intryck på de unga killarna, ja så här vill jag leva. Inte en större tanke på vad det  kommer kosta för den egna personen. Kort sagt, fucked for life istället för att bli någon som kan stå på den vita sidan.  Istället för att hela fokus på vem som blir gängkriminell torde motsatta fokuset var mer behjälpligt, alltså varför är de allra flesta inte gängkriminella. Vad är det för regelverk som gör att de inte blir en del av de många lösa gängbildningarna? 

60% av företagen uppger att de utsatts för brott. De här företagarna får verkligen betala dyrt för s.k. skydd till helt fel personer. Eller så blir man rånad i hemmet, eller nedstucken med kniv. Eller så är man bara i vägen för en dåre. Det är riktigt illa numer. Äldre på landsbygden, i alla stadsdelar är numer också de mer eller mindre fritt villebråd för dessa gängkriminella. Och fler och fler växlar in på den här vansinniga banan, här finns snabba pengar att hämta. Och pengar styr handlandet och gärningarna. Gängkriminaliteten har tagit landet i ett hårt destruktivt grepp. Regeringen famlar efter halmstrån eller sprider mest tomma uttalanden omkring sig.  Desperationen växer men tomma fraser leder ingenvart. Justitieministern är så gott som alltid på reträtt.
Bland det mest centrala för samhället på lång sikt är att strypa nyrekryteringen, att få skolorna att axla sitt ansvar. Att föräldrarna ges den möjlighet som de faktiskt besitter. De unga som misslyckas i skolan är det idag alldeles för många som växlar in på det här destruktiva snabba cash spåret. Och snabbt gäller nu att rejält skärpa straffen, avskaffa rabatterna i straffen, låta allmänhetens tydliga moral styra alltmer, se till att polisen verkligen är polis, och att människor vågar berätta vad de vet.  Samhället måste våga mobilisera på riktigt.  Och i bakgrunden säger det åttonde partiet vad var det vi sa och visst, de sa det.  Det är verkligen illa på alla sätt och vis. Den senaste PISA-undersökningen vittnar om att de gängkriminella grupperingar kommer ha en stort inflöde av nya medlemmar. De redan mer eller mindre utslagna blir rikligare i skolans värld. Och de kommer enrollera sig som gängkriminella, eller mer korrekt basen för de kriminella blir ännu bredare. Långt ifrån alla elever i de här skolorna faller in på brottets väg men de är ändock alldeles för många. Skolan är en nyckelfaktor -på lång som kort sikt – för att  minska brottsligheten.

Anders Hammarlind, fri skribent.



onsdag 28 augusti 2019



Äldreomsorgen kommer Södertälje kommun satsa på och det påtagligt & rejält. Tongångarna är klara och koncisa. Utifrån de fakta som finns kan vi relativt enkelt konstatera att de nya moderna särskilda boenden som skall vara klara 2021 och 2023 är inte vad som kommer hända. Nybyggnationerna är kraftigt försenade. Det blir ingen inflyttning 2021 och 2023. Välbehövliga bostäder för utsatta människor. Men kommer det verkligen räcka till ändå?  Särskilt boende är eftersökt och antalet personer 80 år och mer är här i Södertälje nära nog 4000 nu. 
Om blott några år kommer de vara 5000 individer. Idag finns 506 tillgängliga lägenhet för särskilt boende. Äldreomsorgstjänstemännen i kommunhuset har uttalat att för år 2021 kommer det behövas 560 platser. För år 2023 kommer behovet vara 614. Nytt ska förstås byggas men de planerna är ännu insvepta i en rad frågetecken. Ingen byggnation är ens påbörjad. Det blir inte något nytt särskilt boende år 2021. Det tar ohyggligt lång tid från tanke till färdiga hus. Och det blir inte något ytterligare nytt hus år 2023 utan allt skjuts framöver. Viljan finns förvisso men man kan ju undra över varför det tar sådan enorm tid. Och blickar vi ut och runt ser själva hur stora Köplador växer upp som svampar. Varför kan de?

Och samtidigt skall mellanboenden också de se dagens ljus här i Södertälje. Bra. Men vart? Byggs efter de andra husen?  Och hur skall dessa boenden egentligen se ut? Ingen har idag gett något handgripligt svar på detta. Och det förefaller även vara alldeles för trångt i dörren för att få plats på de särskilda boendena. Alldeles för svårt att få plats. Visst är det dyrt men med 5000 80-åringar behövs det plats. Och dement blir man också betydligt tidigare än man fyllt 80 år. Den 79-årige man jag tagit upp tidigare förvägrades plats. Trots att han fick förflytta sig med handflatorna utmed väggar inomhus för han var blind. Tack o lov ändrade Förvaltningsrätten det beslutet. Nu har han plats. Tack för det. Men hur trångt är det att komma in genom insläppet till särskilt boende? Ett handfast regelverk, hur ser det ut i praktiken. Hur sjuk måste man vara för att få plats?

År 2023 kommer behovet uppgå till 564 personer gällande för särskilt boende och platserna att tillgå kommer inte vara de som kommunen tror på idag. Det byggs inte alls i den trakt som skulle behövas. Och det byggs också märkligt nog bara en byggnation i taget.  År 2023 passerar vi 100 000 innevånare i Södertälje. Det kommer inom kort vara 5000 personer som är 80 år. Kommer det då räcka med 614 platser enligt planen? Och ska den hemtjänst vi har klara av allt detta som stundar?

Idag väntar nära nog 70 individer på plats på särskilt boende, 25 av dessa är nu temporärt placerade i externa boenden. Och i externa boenden hittar vi idag nära 60 människor. Och de externa boendena för Dementa återfinns framöver i Flemingsberg, Tungelsta, Skärholmen, Upplands Väsby, Älvsjö, Järna, Vittsjö, Eslöv, Bjuv o.s.v. Är det på fullaste allvar vi ska skicka de Dementa till Skåne för att vi själva inte har byggt?
1 av 10 kommer få plats och det gäller för de som fyllt 80 år. Hemtjänsten skall dra ett allt tyngre lass och idag talas det luddigt om digitala hjälpmedel. 9 av 10 av åttioåringarna förväntas klara sig i det egna hemmet. Ska vi verkligen tro på det?

Anders Hammarlind



måndag 26 augusti 2019

Vi försiktiga svenskar......




Mången gång under alla de här många och långa åren har mina tankar stundom kretsat kring vår utbredda svenska försiktighet, lagom landet lagom helt enkelt. Alltid påtagligt närvarande. Det blir ofta väldigt avslaget, näst intill självutplånande, mångtaliga utredningar och sedan en blek, försiktig och tam utgåva. Se inte problem i vitögat utan låt oss istället hellre tala om något annat.  Irriterade feghet alltför ofta, ja nära nog alltid. Ett undantag var väl Statsminister Olof Palme. Kanske också Gösta Bohman?

Varför ska det vara så svårt att ta itu med sakernas tillstånd? Och vi tar gärna ytterligare ett magplask till. Och varför irriterar vi oss på de som sticker ut? Greta idag är i hög grad spottkopp för många. Så här har det dock pågått som i en evighetsmaskin sedan demokratin infördes i vårt land. Stick inte ut, håll dig till tron på lagom-lagom-lagom. Mången gång har mina tankar kretsat kring just den här påtagliga svenska rädslan, försiktigheten, mjäkigheten, eftergivna fraser gång efter annan.  Varför?

Tills jag helt nyligen fick blicken på Anne Sofie Beck Knudsens texter, forskare på Ekonomiska-historiska fakulteten i Lund.  Varför vi har blivit kompromissernas förlovade land klargör hon märkligt självklart. Konsensus, vi är överens, vi sitter i samma båt, förklaras med att till Amerika försvann hela 25% av befolkningen under några få årtionden. Och de som lämnade landet var individualisterna. Kvar blev vi försiktiga, de som sätter konsensus, vara överens före allt vad konflikt heter. Man ska inte förivra sig. Man fick istället vika ner sig. Vilket förklarar kohandeln mellan C och S under 30-talet, det ger en ny bild av fredsavtalet mellan LO och SAF år 1938.

De som var äventyrliga, individualisterna, de självständiga, fritänkarna hade lämnat oss. Kvar blev för oss andra blev statens eviga utredningar och vi medborgare stod där med mössan i hand helt enkelt. Detta förklarar också varför politiken och samhällsmodellerna alltid kännetecknades av mest uddlöshet, ständiga kompromisser och fogliga mjukryggade alternativ. Nej vi valde kompromissernas kompromiss för att vara kuvade, men fria i tyst-tysthet så gott vi förmådde.

Tack till Lundaforskaren som förstås har rätt. Och visst stämmer emigrationsdiagnosen till Amerika väl in på dagens Statsminister Stefan Löfven. Inga djärva beslut där inte.

Anders Hammarlind

tisdag 28 maj 2019

Kristersson vaknar och ser bara elände






Moderatledaren Ulf Kristersson har i hög grad tagit ett rejält grepp om dagens integrationspolitik. Han har uppriktigt sagt sin mening. Tror jag, med reservation. Vi får väl se om detta är seriöst på riktigt. Man kan dock förstås givet undra över varför han aldrig sagt någon klargörande mening tidigare. Chanser har ju funnits i mängd. Först nu öppnar han upp och han låter nära nog snarlik Sverigedemokraterna. I princip säger han detsamma som de, fast det är ju å andra inte helt omöjligt nu för tiden. Om integration utspelas följande utbyte i den aktuella DN-intervjun. Är du självkritisk. ” Ja, verkligen. Vi har aldrig haft en genomtänkt tanke….det har varit misslyckande på misslyckande……det som vi har gjort i Sverige de senaste 20 åren fungerar inte.”

Ulf Kristersson har varit politiker under alla dessa 20 år och har inte sagt något överhuvudtaget som är i paritet med ovanstående citat. Så dags nu kan tyckas. Bilden är dock inte så enahanda svartvit som många utgår ifrån. Som Kristersson själv. Vi har i vårt land haft invandring sedan slutet på andra världskriget. Och det har förvisso gått någorlunda bra överlag.  Trots alla s.k. livsfarliga finnar med knivar, alla falska flottiga spanjorer och alla heltokiga greker o.s.v. Utan invandringen hade detta aldrig varit möjligt, alltså framgångarna som blev till rekordåren. Som gav oss all denna välfärd, men ändå, utan invandring hade det blivit platt fall. Överallt omkring oss har vi invandrare som också arbetar sida vid sida med svenskar som andra som även de invandrat. Ta en titt i personalliggaren på ditt företag så ser du. Fast du vet ju ändå. Alla de här människorna som varit här i decennier vill delar av SD skicka tillbaks till ett okänt öde. Men ut ska de ? De är inte riktiga svenskar helt sonika som partiledaren sa i senaste svenska valdebatten.  I Södertälje där jag bor kan man ju undra hur det skulle gå om SD;s vilja blev rådande på Scania, AstraZeneca, kommunen och sjukvården för att inte tala om alla andra mindre företag.

De män som tagit sig hit från Afghanistan exempelvis jobbar jämbördigt med vanliga inhemska män. Alltså de från Kabul som kom före dagens ensamkommande ungdomar.  Och vi har invandrare på alla poster runt om i Sverige. Och det har gått hyfsat bra i stort. I World Values Survey har de nu dykt på djupet gällande integrationen. Inte en dag förtidigt.  Sverige är extrem landet annorlunda i en internationell jämförelse, lägg det på minnet.  Av de som kommit hit har den absoluta majoriteten mer eller mindre anpassat sig hyggligt till det här nya landet. Trots att vi är så avvikande i vår Skandinaviska sfär. Men de har anpassat sig vilket förvisso är något som borde vara väl så naturligt. ”Känner du dig hemma i Sverige” svarar 57 % ja mycket på medan 32 % svarar ja, lite. Det vill säga 89 procent. En aktuell nyhet som det är helt och hållet tyst om i SD;s närstående sociala medier. Och inte undra på det, här kommer någon och påstår utifrån 6000 röster att integrationen ändock fungerat acceptabelt. Styrkan i SD;s sociala medier är att de oförtrutet nagelfar allt som går snett men de gör det ohyggligt enögt och de befäster fördomar dagligen. Att World Survey visar på fakta som inte duger, ja då råder som vanligt cynisk tystnad. SD har heller ingen politik riktad mot de som bott häri generationer förutom att de inte är svenskar. Vad betyder det? Vad göra? I SD;s politik är det tomt på hyllorna gällande utforslingen av alla dessa invandrare.  Många ord ändrar inte på intrycket av tomt hatiskt prat.

6 % av de som flyttat hit känner sig inte hemma här. Trångboddhet, hög kriminalitet, låg tilltro, dystra utanförskapsområden. Kort stubin, självvalt utanförskap och med skruvade extrema manliga normer så går det förstås åt skogen. 6 % är detsamma som stora problem. Men de flesta känner sig hemma i vårt land. Men många avskyr det, hatar det nya landet och lever därav som de gör. De skjuts, det stjäls och de lever rövare och lyckas fortsätta med detta och de urinerar bokstavligen på landet som föder dem. 

Och man kan tycka att de mer traditionella partierna kunde vara betydligt seriösare än gapa om rasister här och där istället för att våga tala om detta på rätt sätt. Vad är då rätt sätt? Läs ovan så fattar du. 


2) Ljuset i tunneln ? 

Tingsrätten i Kalmar kom fram till att mannen inte gjort sig skyldig till grovt bidragsbrott. Den högre instansen Göta Hovrätt kom fram till samma slutsats. Nej det var det inte fråga om grovt bidragsbrott trots att mannen fått ut över 200 000 kronor. Två juridiska instanser har inte funnit mannen i fråga skyldigt till detta bidragsbrott. Han har inte kunnat dömas för brott gällande utbetalt underhållsstöd, barnbidrag, flerbarnstillägg samt bostadstillägg. Allt som allt 236 867 kronor. Mannen har hela tiden sagt och medgett att jag har gjort det men utan uppsåt för jag kan för dålig svenska. Han har dock genomgått två mastersutbildningar i engelska här i landet. Alltså en högskoleutbildning.

Barnen var utomlands sedan länge, han hade kryssat i rutan ”jag tar hand om barnet” och det hade han gjort gång efter annan. Det är – för att använda det juridiska språkvalet- ”inte tillräckligt för tingsrätten ska anse det ställt bortom rimligt tvivel” och därmed ska han heller inte dömas för brott. Det heter vidare att han inte förstått att lämnandet av en oriktig uppgift om föräldrapenning trots att barnen befann sig utomlands en längre tid, de gick i skola i Jordanien. Alltmedan X samlade på sig de bidrag han kunde erhålla trots att de bidrag han kvitterade ut var bosättningsbaserade, alltså för boende här i Sverige. Barnen var bosatta längre än 1 år utomlands. Man kan behålla vissa bidrag om vistelsen utomlands är under 12 månader. Men icke så i detta fall.

I Sverige förväntas vi känna till samhällets lagar trots att de är enorma i sin volym omfattning. Vi ska känna till lagen helt enkelt men för X kommer här en utväg ut ur dilemmat. Han kan slingra sig ut ur åtalet. Tingsrätten skriver och Hovrätten instämmer ”har det enligt tingsrätten framgått att X inte behärskade svenska språket” och tingsrätten menar att han inte förstått innebörden av lagtexten. Detsamma säger Hovrätten. Och då kan inte heller MO anses ”ha agerat uppsåtligen” vilket kan öppna dörrarna till mängder med människor som från nu och framöver helt sonika kan säga att jag förstår inte svenska så bra, och har heller inte förstått, så något uppsåt finns inte.  Hur många svenskar förstår inte lagtexten? Herregud vad ska detta leda till?

Trots att X genomgått två mastersutbildningar. Det är sannerligen inte någon analfabet vi talar om. Utan om en utbildad människa. Det här kan förstås bli ”räddningsplanka” för alla de människor som från och med nu ställs inför rätten. 1) Jag kan inte svenska så bra. 2) Och har därför inte haft något uppsåt att begå brott då jag som sagt inte kan svenska så bra. 3) Jag har inte förstått lagtexten……………..
Illavarslande.


Anders Hammarlind

http://rpc.twingly.com/