ÅKESSON LADDAR OM BÖSSAN

 

Nu laddar vi om bössan är budskapet från den osedvanligt enväldige SD-ledaren Åkesson. Under Tidö samarbetet de senaste 4 åren manglades hans parti ihop av den borgerliga högerpolitiken. Vi blev för mycket höger och jag är inte ens borgerlig. Säger han. Låt oss tro honom även om det är rätt så vanskligt.

För vi är ju mer som ett mittenparti uttalar han sig om i dag. Är mer tvärtom tänkt än ens väntat. ”Vi har fått tugga i oss mycket på ett sätt som jag inte alltid varit bekväm med” uttalar han idag. De blev alltså mer höger under Tidö fanan än vad de i själva verket är, vilket även har kostat på. Slukar röster att lägga om den svenska kursen till en betydligt mer borgerlig kurs utifrån Åkessons resonemang. Han sätter allenarådande fingret just på att hans parti blev så invecklat i fraterniserade turer med den moderate statsministern så att nu kommer vi istället gå i full opposition och meddelandet till gamla Tidö konstellationen är kort och koncist att ”vi inte kommer vara snälla”. Hellre i opposition än att åter igen malas ner av de borgerliga potentaterna således. Hur och var ska SD portionera sig vet vi inte, för där hör vi inget handfast från Åkesson. Förutom att han kommer sitta i högsta beredskap med hugg om inte regeringen gör som han vill. Inte illa om man driver en full opposition. Märkligt på ytan att han numer säger sig vara för mittenpolitik, kanske ändå naturligt för i fler intervjuer säger han att han inte är borgerlig. Vad är han då istället? Tolkar jag honom någorlunda fritt som rätt ämnar han kunna träffa överenskommelser med alla andra. Det vill säga han vinkar åt partierna i det gamla rödgröna blocket.

Internt inom SD partiet går svallvågorna högre än någonsin och nära nog inför öppen ridå förbluffande nog. Inte illa för nu ser vi med blotta ögat vad det kokas samman och ihop inom de skilda SD köken. Vad vi tar del av är ett flerfaldigt gräl om i huvudsak vad är svenskhet, vad är en svensk. På andra sidan partiordföranden står fler ledande SD-politiker med hög rang som Jomshof m.fl. där den samlade åsikten är att vi ska undvika beblandning, dvs Sverige ska uteslutande vara svenskarnas land. Så har vi också de militanta hetsarna i mediekanalen Riks m.fl. som lök på laxen för Åkesson. Striden är allomfattande och Åkesson tar strid med dem alla faktiskt. Kaxigt slår han till. Passar det inte kan ni dra iväg är hans budskap till b.la. Jomshof. Åkesson skriver i klartext till SD-fundamentalisterna om de inte accepterar partiets program om öppen svenskhet får ”man kliva av, eller bli avslängd”. Springande åsiktsskillnaden finns just i detta val. Åkesson menar att man inte behöver vara född i landet men man skall anpassa sig till de svenska regelverken och ta till sig de svenska förhållningssätten. Då är man också svensk i en förkortad version. Mot honom står fler potens fyllda politiker, Jomshof redan nämnd. Fler ur den militanta falangen mullrar om att man kan bara kan vara svensk om man är född i landet och har ett eller flera generationers samlade lärdom med sig i det personliga bagaget. Tv-kanalen Riks utmålas som epicentrum för de avskildas sammanslutning. Vi som hört flera decenniers hat förkunnanden från SD kan ju inte bara applådera Åkesson för hans framfart för han har verkligen varit i alla skumma syltburkar.    

I en oppositionsroll får Åkesson återgå till en renodlad SD policy. Behöver inte längre fraternisera med Kristersson och hans följe. Och tror du som läser det här att Åkesson kommer vara en stillsam man i opposition så tror du väldigt mycket fel. Tror jag. Tuff opposition är melodin. Redan sagt av mannen från Sölvesborg. Han kan förvisso vara skoningslös Åkesson. Har vi både sett samt åhört åtskilliga gånger. Och då är frågan hur länge kommer Kristersson vara kvar som statsminister när opposition samlas på ett och samma bräde i någon tillräckligt stor avgörande fråga? För statsministern sitter med ett antal lösa fjutt skott i patronbältet innan han ens tillträtt, om han nu slutligen kommer få göra detta i den stökiga röra som i dagsläget präglar politiken på riksnivå.

Socialdemokratins agerande utifrån den rödgröna sidans valprogram blev ju även detta ett storstilat platt fall. Ingen är ju överens med någon, förutom Miljöpartiet då. Skeppsbrottet utifrån Socialdemokratins pinliga inkompetens torde innebära att det kommer bli storstädning om inte Magdalena Andersson lyckas bli minister som den ledande. Och det behövs nog mer ideologi istället för hårda finansminstertakter. Tilltron till henne faller raskt neråt, minus 9 procent. Det är oerhört mycket det. Vänsterpartiets kamp mot väderkvarnarna kan väl aldrig gå vägen. Ett sätt att hoppa i sjön utan sim kunskap. Just därför kan det också avlöpa till gagn för Vänsterpartiet märkligt nog. Det innebär att deras krav på ministrar blir en framgång om det nu går som de önskar. En imponerande strategi dock.

Centerpartiets balansgång kan förvisso lyckas men likväl kan partiet cykla i diket och bli kvar just där. Frågan är ju om man är ett mittenparti eller endast är ett borgerligt parti i samma stöpta form som under allians åren och slutligen ändå hamnar i svårartat bryderi med Åkesson i den nya kostymen för det är han som nu ensam sitter på krutet. Vad Åkesson ämnar tvinga sig fram till är direkt förhandling med centern. Det ni! Plus även visavi S som enligt socialdemokratins ledare skall köra ett kallt krig mot Kristersson. Även de kan sätta kycklingen i halsen när Åkesson kommer släntrande över Riksdagens golv för ett samarbete mot den mediokre moderatledaren. Vad tror ni socialdemokraterna gör då?

Åkesson fattar bättre än de flesta att hans senaste betydligt friare position är etter bättre för Sverigedemokraternas framtid än att bedriva högerpolitik. Som han så tydligt medger att ”vi har fått tugga i oss mycket på ett sätt som jag inte alltid varit bekväm med”

Eller så blir det extraval med okänt slutresultat.

Anders Hammarlind, luttrad iakttagare.

Socialdemokratin har fastnat i sina egna cementrör

 

 

Visst är det såväl räligt otäckt, som riktigt fascinerande att opinionen svängde tillbaka så pass långt att förste glidaren och den mediokre Ulf Kristersson(M) nära nog kunde få ynnesten att sitta kvar i orubbat bo. Och det är förvisso inte klart ännu, hur det här kommer sluta efter sista förtroende voteringen i riksdagshuset vet ingen idag. Absolut inte. 

För hur än vänsterns ledare frenetiskt viftar eller hotar som mullrar sittande eller stående bredvid socialdemokratins mer lugna och städade ledare så samlar inte den socialistiska sidan knappt mer än blott 42% av de inlämnade rösterna. Inklusive då givetvis supportpartiet Miljöpartiet som är det här tredje benet på socialistiska sidan. Det existerar alltså inte någon majoritet för det röda blocket. Förefaller som om valresultatet inte riktigt har fastnat på riktigt hos dem utifrån hur vänstersidan resonerar kors och på tvären för att på något sätt överlappa slutresultatet. Socialdemokratin har å sin sida backat under de senaste 20 åren. Medan de andra tvenne partierna inte kommer upp till mer än 7-8-9 procent i bästa fall. Ibland till och med mindre tal. Med andra ord 58% av väljarna önskar inte ett rött kabinett. Så nu är Centerpartiet åter den rörelse som kan kröna en statsminister, dock med frågetecken för vilken av herrarna. Eller så får vi en annan idag okänd kombination men det kommer manglas under flertalet veckor framöver. Tills någon får ge sig.

Socialdemokraterna tycks fortfarande hemfalla till att mest tro att de är minst ett plus 40% folkparti. Fast så ligger det ju inte till numera. Partiet har backat i varje val de senaste 20 åren och merparten av deras tidigare väljare har i stället vandrat över till Sverigedemokraterna. Förlusterna till SD är såväl groteskt stora, för att inte dra till med rent monumentala tal. Och ingen större diskussion hör jag om varför, förutom att de är nazi anstrukna. På detta vinner man inga val. Under Åkessons till synes trivsamma jovialiska ledning, inklusive hans osannolikt hårda nypor, har partiet gått från ett bespottat tok-parti till ett etablerat konservativt parti. Åkesson är partiets ledare i parti och minut. Socialdemokratin har tappat såväl styrförmågan som farten, kraften och de tydliga övermaktsambitionerna har tagit ut partiet på en förvirrad blindträff ute i den svenska lingonskogen. Vad vill Socialdemokraterna är fortfarande den aktuella frågan, trots att spörsmålet ställdes redan under slutet på 1800-talet. Så pass länge har det partiet varit med.   

Förstår allt mindre om hur de tänker eller inte ens tänker på den sidan, för under de senaste 20 årens valrörelser har de i gammalt övermod inte förmått se problemen eller möjligheterna för just alla skymmande träd i lingonskogen. Utifrån högmod har de städslat hinderbanan i full tilltro på att de är oövervinnliga. För så är det inte längre för deras vallokomotiv har kört av banan och där ute i skogen är nu otaliga valfunktionärer utomhus och irrar runt bland lingon och blåbär. Plus vallokomotivet som har vält. Arvet från de starka Palme åren förvirrar dem fortfarande. Så pass att Åkessons långsiktiga retorik har fått dem ytterst yrvaket inse att partiet även är lost. Därav lägger de sig som ett svårgripbart skuggparti tight intill Moderaterna. Utifrån en utifrån betraktelse saknar jag på den sidan en social syn på demokrati som den hånade och bespottade Håkan Juholt framförde men han fick som bekant silkessnöret efter en orgie i intriger och misstroende av allehanda S-cementrör. Och partiet förlorade sitt inre epos, och färden vidare mot helt vilse i pannkakan tog etter mer fart och tempo. Partiet har nu för tiden helt och hållet förlorat initiativ och framåtanda.  Cementrören styr numer hos Socialdemokraterna vilket märks då det isolerar sig i sina egna rörledningar och inte längre är partiet för vanligt folk för de väljarna har redan gått över till Åkessons toppstyrda enmansshow.

Anders Hammarlind

Som ett brev på posten (ha-ha) lägger nu ledare Åkesson fram sin klagosång. Och inte speciellt illa hoprafsat. Är slutet för Tidö-laget. Om Åkesson står fast vid nedanstående punkter.  

1}Vi kommer återgå till rollen som fria opinionsbildare. 

2} Vi kan samarbeta med vem som helst och vi kommer återgå till vår tidigare roll-

3) Vi har kommit att ses som ett borgerligt stödparti, slut med detta 

4) Vi har varit motorn i Tidö regimen men det slutar vi med.

5) Sverigedemokraterna är nu inne i fasen "efter Tidö". 

KRISTERSSON ÄR EN ENFALDIG HALVLJUGANDE KATASTROF

 

Statsministern kan enkelt kallas för en lurifax. Ett flertal smärre dubiösa affärer har präglat framfarten under hans långdragna karriär. Minns även hur han svassade för Turkiets tyrann Erdogan under Nato prövningen, som en liten skolpojke visavi en fullfjädrad självsäker diktator. Och så den här lille storflinande plutten bredvid. Se det som en illustration på hans återkommande befängda tankar som inte alltid går som tänkt.

Förflyttar vi oss till den svenska politiken år 2026 så framhärdar han som envist att invandringen till Sverige ”blivit en belastning”. Precis just detta. Fullständigt uppåt väggarna. I själva verket har invandringen i högsta grad berikat vårt land. Det räcker om du ser dig omkring för överallt har du har 2 miljoner inflyttade och du ser ju vad de åstadkommer. Var eviga dag. I stort sett hela den offentliga sektorn främst skulle tvärstanna om Kristersson och hans betydligt skickligare vapenbroder Åkesson driver sin vilja igenom. De två är nu även ute efter att knäcka den vanliga arbetskraftsinvandringen. Avskyn mot invandrare lyser klart som sola i Karlstad. Kristersson var för övrigt själv minister då uttrycket ”öppna er hjärtan” utropades, som i sin tur blev signalen till en absurd våg av emigranter till Sverige åren 2014–15.

Idag har vi bekymmersamt med kriminella aktörer komna främst från andra generationens invandrare. Men så illa som Kristersson nu försöker pådyvla oss är det inte. Ingalunda alls. Merparten av invandrarna gör istället precis som de ska göra, jobbar, bor, lever och betalar skatt. Ställer inte till med något djävulskap och är inte alls detsamma som gran desastre. Alla de som verkligen sköter sig är inte någon belastning. Tvärtom. Man kunde ju tro att svenskt näringsliv kunde rätta statsministern men han lyssnar inte ens på dem, för hans öron är sammanflätade med Åkesson. Ljugandet är en konstform hos Kristersson. Invandringen är en belastning. Detta är falskt. Ett ljug.

I sakfrågan har partierna själva förorsakat den här explosiva tillväxten av Sverigedemokratiska sympatisörer eftersom de unisont från början valde att helt hemfalla åt att alla goda ting appellerades på de som just flyttade in. Det var en helt bakvänd som godhjärtad skogsmulle aktion. Allt utifrån devisen pratar man inte om det, så försvinner det absolut. Klart det finns en problematik med de som  invandrar men inte alls i det höga matematiska stridsrop som Kristersson strösslar omkring sig. Eller Åkesson för den delen.

När utvisningarna av etablerade tonåringar började dugga tätt här i år så slog han omedelbart ifrån sig Kristersson. Nytt ljug. Å nytt ljug. Nu gick inte detta helt hem för de som utvisades är som regel skötsamma ungdomar som gjort allt helt rätt här i landet. Dessa kastar Kristersson ut vilket är en katastrofal åtgärd sett ur ekonomiska perspektiv. Moraliskt är det en grov förtappelse av ljugande Kristersson. Därtill har en ledande företrädare för Åkessons parti löst den gordiska knuten när han förkunnat att svensk kan man aldrig bli för det föds man som. Ingen invandrare kan bli svensk för den som invandrar har aldrig tvingats att äta barkbröd. Han sa ju så Jimmie Åkesson.

Anders Hammarlind

TÄNK OM FLER BLIR VARSE ATT VI STÄNGER DÖRREN......

 

Man saknar inte kon i båset förrän denna är bokstavligen bortsprungen.  Integrations palavern är i detta skede. Målet är att få ut så många utlänningar som det går att uppbringa. Hätskt har inflyttade blivit utsatta för denna samlade attack. Ett parti vill verkligen bli av med så många som möjligt. Gissa vilket.

Trots att de är över 2 miljoner inflyttade individer som numer bor här så ska de inte överhuvudtaget känna av att de är särskilt välkomna.  Hur många eller vilka är det som skall kastas ut har inte det här partiet ens räknat på vad det kommer innebära när deras innersta viljor går i salig uppfyllelse. Styrbordspartiet tar inte sådan hänsyn.

Regeringen Kristersson har efter interna konvulsioner kommit fram till en byråkratisk modell som kommer slå sönder utbudet på arbetsmarknaden. Många inom skilda vårdyrken blir förmodligen kvar kan vi tro. För många andra yrkeskategorier som exempelvis kökspersonal, transport anställda, hantlangare inom bygg och så vidare får många respass. Tack och adjöss. Bye, Bye Sweden.

Kristerssons regering månar enbart om inflyttade högavlönade med specifik spetskompetens medan fotfolket förpassas utanför Europas murar. Också detta en tydlig klassmarkör. Om de med spetskompetens även inser att Sverige inte längre är helt attraktivt. Ta tonårsutvisningarna. Familjeband är inte längre något som knyter samman släkt, utan något som den här regeringen struntar i. De iskalla vindarnas evangelium. För blott någon månad tillbaks slog Kristersson till med sedvanlig arrogans med uttalade att någon hänsyn till tonåringar skulle inte bli av utan kursen låg fast, dvs ut med dem bara. Sån är han vår trångsynta statsminister. Fler bli kvar blott något extra år för yngre utlänningar har inga släktband att främja. Sådant är beslutet.

De permanenta uppehållstillstånden byter även skepnad och blir enbart tillfälliga. Allt sker med en vässad blågul retroaktiv sabel. Icke svenskar får allt svårare att fungera och leva som anpassade. Vilket givetvis är hela avsikten. Att många förvandlas till andra klassens medborgare. Tänk om fler inflyttade inser att det här landet saknar förmåga, viljan att absorbera inflyttade ja då tömmer vi båsen.

Det finns åtskilliga arbetslösa här i landet men ingen satsning som heter duga genomförs för att se till att dessa kan ta lediga jobb. Här är Kristerssons regering som brukligt lat som i synnerhet improduktiv. Att sedan tro att de idag arbetslösa har tillräckliga förmågor att huvudstupa kliva in och handha sammanhang är just så korkat som det just är.

Anders Hammarlind  

…………………………

Jimmie Åkesson är den tålmodige partiledaren, överlägsen de sju andra...........

 Jimmie Åkesson är den tålmodige partiledaren 

3 mars 

 

Jimmie Åkesson har varit partiledare för Sverigedemokraterna sedan år 2005. Åsikterna han hyste då det begav sig och han blev medlem i de fyras framgångsrika gäng är ungefärligen detsamma som idag. Nämligen detta med att bevara Sverige svenskt. Den röda tråden, det som håller ihop grundfundamentet i Sverige demokratiska partiet. Visserligen talar man om att vara öppen för nykomlingar men det är mer som en kuliss, något som behövs uttalas.  

 

För målmedvetet traskar Sverigedemokraterna i den enda riktningen mot BSS – Bevara Sverige svenskt. Kursen ligger stadigt i rorsman Åkessons ärrade händer. Han är utan minsta tvivel den absolut skickligaste av alla åtta partiledarna. Men ändå är det är precis som partiveteranen Björn Söder nyligen har sagt, ideologiskt är vi samma nu som då. 

I och med att de andra sju partierna inte var intresserade av att säga något som kunde andas negativ uppfattning kom det att råda en tung censur ordning över invandrardebatten. Rädslan för att bli stämplad som rasist fick de alla att skruva av huvudet och varken se, förstå eller lyssna. Klassiskt förhållningssätt genom att stoppa huvudet i sanden. Längst i ambitionen gick väl dåtida Centerpartiet, som i ett utkast till idéprogram öppnade upp för att miljoners miljoner kunde bosätta sig här i landet. Partiledaren fick skyndsamt avbryta sin semester. 

 

Jimmie Åkessons parti fick ett skimmer omkring sig av att vara de enda som vågade säga att det var väl ändå uppåt väggarna. Medan den vanliga medborgaren kryssade mellan Åkessons ständiga klagan och de andra partiernas egna sagovärldar. Den skarpa motsättningen var rena rama tombolan för den tålmodige partiledaren. SD har vuxit i varje val som följt. Just på grund av att inget av de andra partierna vågade sig på att påstå att invandringen på något sätt hade misslyckats. SD:s bild av invandrare gick i ständig moll. Intet ljus syntes på deras himmel. Bevara Sverige svenskt är deras livsverk och gemensamma bålverk. Sverige tillhör svenskarna säger de unisont och enkelspårigt. Vårt land har alltid tagit emot folk och välkomnat dem. Som det motsatta, alltså tvärtom.   

Integrationen i Sverige idag är mer komplex. Den har såväl både bra utfall och skrämmande uselt resultat. Samtidigt. Merparten av de inflyttade sköter sig, medan en icke obetydlig minoritet missar att göra detsamma. De sistnämnda gör heller inte mycket för att bli en del av samhället. Den stora majoriteten kommer dock med tiden alltmer innanför den svenska västen. Herre Jesus det är ju mer än 2 miljoner som är inflyttade och majoriteten av dessa sköter sig. Du ser dem runt omkring dig hela tiden, de kör buss, bakar bröd, lagar dina tänder, du möter de i skolan förstås, och på alla möjliga upptänkliga arbetsplatser. Du möter dem när du går ut och låser din ytterdörr. Du ser dem på televisionen och du ser dem på allehanda scener. Så finns det också de som verkligen avskyr vårt land och mitt råd är låt dem gnöla och försvinna in i tungt mörker och själsligt elände. Har vi tur packar de en dag.  

Anders Hammarlind 

Kom inte hit för Guds skull

 

 

Det är så många djupt ingrodda gamla fördomar i folksjälarna i den här nationen som ständigt spökar upprört kring de oftast oförenliga och låsta diskussionerna kring integrationen här i landet. Eller samma brist på just Integration.  Det finns ytterst få öppningar och forum för en hyfsad och sansad dialog.

Stiftelsen Kunskapsverket och dess aktuella rapport (DN 23 feb) om integrationen mynnar ut i att det går såväl bra, som dåligt för integrationen. Alltså både och. För båda delarna förekommer förstås med betoningen på att den absoluta merparten är väl integrerade. Titta runt på samtliga arbetsplatser så ser du vad jag menar. Väsensskilt annorlunda tappning sker självfallet i Åkessons parti. De målar ständigt ut invandrade människor som fyllda till kragen med problem.  

Denna rapport från Kunskapsverket kommer dock inte störa Åkessons parti nämnvärt. Målmedvetet trampar partiet i riktning mot att bevara Sverige svenskt. Björn Söder (ingår i ursprungs bildarna av SD) sa nyligen att ideologiskt är det inte mycket som skiljer vårt parti då som nu. Med då syftas på åren i Lund för två decennier tillbaka då de fyras gäng tog tag i Sverige demokratiska taktpinnen.  Under den här ovanligt långa tidsperioden har partiet stått bergfast kvar i sin övertygelse och med en stadig kursriktning. Allt under strikt kontroll av deras alltmer skicklige kapten som rorsman som med åren gått från helt utstött till, ja till politiskt skickligast av samtliga partiledare.

Tror att det är sant och precis som det ser ut som. Medan minister Forsell slagit in på vägen att vara någon sorts något mini-mildare variant av Åkesson. Ministern låter mest som om alla utifrån kommande till vårt land på något sätt är involverade i skumraskaffärer mer eller mindre. Han som så många (och med Åkesson i spetsen givetvis) på den kanten vältrar sig i allt som oftast i tungsinta mörka skildringar av människor som anlänt hit och att de dels inte gör mycket rätt för sig, dels – som sagt - håller på med ljusskygga affärer i smått som stort.

Tror att bilden av integrationen är såväl positiv som negativ i samma andetag. Precis som det sägs i den rapport vi fått oss till dels idag. Den kommer Åkesson bara föraktfullt fnysa åt.

Censuren över integrationsdebatten (den var ohyggligt omfattande) var länge i form av att de sju andra partierna drog varsin påse över huvudet och sade sig inte se något negativt, de hade enbart bejakande tongångar till att integrationen gick på räls. Tungt ansvar vilar förstås på den i relation till svenskheten ytterst negative och förvirrade statsminister F Reinfeldt(M). Även Moderaternas nuvarande partiledare var med i den dåtida regeringen som öppnade kranarna helt till Sverige. Värst var väl när en policygrupp inom Centern förklarade att vi kunde ta emot 20 miljoner invandrare/flyktingar till. Den utfästelsen självdog efter att dåtida  partiledaren avbrutit sin varma semester i annat land.  

Mellan latituderna 69 till 55 kunde Åkessons parti kratta manegen helt för sig själva för medan de andra hade stoppat huvudet i påsarna, som redan nämnt krattade han på eget bevåg manegen. Stöpte om Sverige. Med de andra partierna i omfattande tystnad kunde han och de andra i sverigedemokratiska partiet baktala allt som gällde integrationen och de inflyttade. Deras bild av invandraren gick alltid i ständigt moll, inte ett enda litet tindrande ljus på deras svarta himmel. Det vill säga faktiskt detsamma som att hemfalla åt att bevara Sverige hel svenskt. Vilket är detsamma som deras blodomlopp.

Till skillnad från partiet i fråga förklarar nu stiftelsen Kunskapsverket att integrationen har såväl positiva som negativa sidor. Att det ska vara så svårt att inse just detta. Klart är att den invandrande majoriteten finner tiden här i landet som gott och bra. Att den invandrande minoriteten inte alltid finner sig till rätta. Att det ska vara så svårt att inse detta. Själv bor jag i Södertälje och vet förvisso att det finns såväl negativa som positiva kännetecken. Inte tu tal om annat. Och inte heller här i den uppdelade staden med dess människor sker det någon rejäl överlappning. Det är väl mest unga syrianska medborgare som driver flera ungdomssatsningar som ger resultat. Ta bara och studera listan över de ledande brottslingarna här i landet så inser vi att problemet finns.

Ps; Minister Forsell (M) borde inte heller komma undan så lättvindigt ur ansvarssynpunkt  (typ pojkstreck) när sonen gled omkring och reste ragg i en kampgrupp alá ytterhöger. Hur kunde det gå så illa kan man rimligen fråga sig. Ministern har här fått svår tunghäfta. Forsell bör även sluta leka mini Åkesson, det klär inte honom. Dessutom saknar han såväl karisma som förstånd till detta. Håller det på så här kommer Åkesson till slut käka upp moderata partiet.

Moderaterna med finansministern i spetsen säger uttryckligen ”välj ett annat land” istället. Och fler som kommit hit börjar nu dra öronen åt sig och fundera över varför ska vi bo i Sverige när vi faktiskt inte verkar vara välkomna. Om det kommer inträffa är det en olycksbådande katastrof för offentlig sjukvård, för äldreomsorg, för bagerier, för affärsvärlden  och så vidare.

Ps2; Som ett brev på posten kommer så Stockholms handelskammare och varnar. Kom inte hit. Det är olycklig säger näringspolitiska chefen på handelskammaren. Tidölaget har satsat på att bli av med så många anställda inom områden där lönerna inte är svindlande. De ska fasas ut. Däremot satsar Tidögänget på att få hit kvalificerad arbetskraft, en spetsvärvning. Och så varnar nu handelskammaren att även detta kan gå i stöpet. ”Detta är idioti. Det är kontraproduktivt” samt ” Det hjälper inte Sverige – det stjälper Sverige” säger handelskammaren.   

 

 

Anders Hammarlind, fri skribent.

Utvisningarna är nu helt omänskliga

 

Ledarsidans politiska redaktör Tomas Karlsson (Länstidningen, Södertälje 10 feb) fäster vår uppmärksamhet på att en traditionell svensk familj givetvis är ett fortsatt sammanhållet hushåll som är kvar i den positionen även efter att något av barnen når myndighetsåldern. En självklarhet för de svenska invånarna. För våra inflyttade utifrån är regelboken betydligt snävare som numer även riktigt brutalare. Vid pass 18 år är man enligt myndigheten i fråga helt enkelt vuxen, och vilket är essensen i det här för man är INTE längre en del av den egna ursprungsfamiljen. I bjärt skillnad mot de svenska hemmen alltså.

Är förstås inte någon slump att det blir just så här. De mångtaliga administrativa åtgärder som regeringen Kristersson lanserar på löpande band har till syfte att införa andra regelverk för de inflyttade till Sverige. Även för de som bott här under lång tid. Utifrån partiledare Åkessons och minister Forsells (M) intensioner ska det bli andra bullar av. Fatet för detta är större som vidare och ner på djupet mörkare än vad någon ens vågat sig på att formulera (förutom om man nu kommer från gänget bevara Sverige svenskt).

Från media kommer dagligen en ström av illavarslande berättelser om brutala avvisningar där flygbiljetter vankas per omgående för de invandrade ungdomarna som får respass dagen då fyller myndighetsålder, dvs 18 år. Deras familjer är inte alls sammanhållna som de svenska, helt enligt myndighetens regel tolkning. Därför kan man slå sönder dessa hushåll. Vilket nu sker i mängd. Statsministern har ju själv påtalat att hans familj upphör ju inte för att någon fyller ett visst antal år. Fast detta gäller ju inte alls de invandrande barnen med föräldrar för de separeras utifrån det nya tvånget alá Tidö. Här är också stora delar av den svenska opinionen just mållös för att inte förstått eller fattat vad som egentligen beslutats.

Nicolas Lunabbas hårdkokta lilla skrift ”inte min statsminister” (Ordfront förlag) är skoningslös. Han ser enbart vitkalkad djävulskap överallt, dock alltför militant. Men ändå, ett bra upprört hantverk.  Steget upp till de svenska regelverken är numer långt bort i fjärran när man flyttat hit enligt Lunabbas. Och värre kommer det bli. Svensk är du inte, och kommer inte bli. Vilket så många inflyttade vittnar om. Även de som är integrerade. Den svenska strategin är enkelt sammanfattat av Lunabbas detsamma som ” minimera inflödet, maximera utflödet”. Som grädde på moset i och med de omdanande svenska SD-tongångarna så öppnar vi upp för att ”deportera människor utan rättslig prövning med hänvisning till bristande vandel.” Jo detta är faktiskt helt sant, med betoning på just detta med utan rättslig prövning.

Över 2 miljoner inflyttade människor har tagit sig hit och merparten sköter sig även (avarter finns alltid) om de i SD-ögon mest förefaller vara parasiter, våldtäktsmän, fifflare och rånare etc. Man har en sköld framför sig där man helt slutar att se. Att invandrarna håller näringslivet vid producerande liv bekymrar inte någon på den sidan. Vänd dig själv om i din omgivning och ställ dig frågan om de försvinner mangrant, hur skulle det då gå? Mycket av det som vi i dag tar för givet skulle obönhörligen avstanna. Det bryr sig inte den andra sidan om. Återgår till Lunabbas sammanfattning som mynnar ut i högerpolitikens slutmål vilket är ”gör livet i Sverige så osäkert och ovärdigt som möjligt för blattarna och ni ska få se att de självmant blickar mot horisonten”.

Låt mig få avsluta där redaktör Karlssons ord om arbetskraftsinvandringen ljuder tydligt. Genom att den politiska ledningen bastant och mastigt höjer lönekravet så har de (regeringen plus Åkesson självfallet) effektivt börjat tömma svenska arbetsplatser på lojal som kompetent personal. Undersköterskor, montörer, bagare, med flera. Listan kan bli väldigt lång, så att säga. Arbetsmarknaden skriker i dag i högan sky efter arbetskraft. Åkessons parti trycker på för att eliminera tillräckligt många för respass och omfatta helst så många som möjligt. Helt enkelt för att bevara Sverige svenskt, dvs ursprungs fåran för detta parti,

Från de som anpassat sig väl framhåller såväl riksdagsman Benjamin Dousa (M) som Lawen Redar (S) att de har förstått att de ändå inte är svenskar på riktigt trots att de ansträngt sig.

Som ett brev på posten kommer nu detta, läs och begrunda. Professor Ludvig Beckman lämnar sin plats i Migrationsverkets etiska råd i protest. Utvisningspolitiken är nu så omänsklig att den strider mot grundlagen, anser han.

– Jag kan inte legitimera utvisningar av 18-åringar som växt upp här och som har föräldrar som bor här, säger han.

Välkomna till SD-landet.

 Ps; Från dagens Svenska Dagblad (16 feb)

Och slutligen: när en rad länder, som Italien, Grekland, Ungern, öppnar upp för mer arbetskraftsinvandring, går Sverige åt andra hållet, konstaterar Parusel.

– Många länder i Europa blir striktare när det gäller asyl- och anhöriginvandringen, men Sverige är ganska ensamt om att strama åt arbetskraftsinvandringen.

Anders Hammarlind fri skribent

Åkesson har gått från utstött till politisk stallmästare av klass (ingen slår honom).

 

 

 

 

Den skamlöst hårdföra politik som nu genomförs stammar tveklöst från de auktoritära leden inom Åkessons parti. Det vill säga hela partiet. Trots att 2 miljoner utifrån kommande bor här, arbetar och sköter sig så duger de ändå inte, just därför ska vi bli av med så många som möjligt. Bevara Sverige svenskt är själva grundbulten nu som då för Åkessons parti. Ingen utifrån kan heller bli riktig svensk. Även de med permanenta uppehållstillstånd får nu snart se dessa retroaktivt förvandlas till konfetti. Här ett axplock av korkade åtgärder formade eller utvecklade av Tidösfären.

Ett; fängelsestraffen skall kraftigt utökas. Trots att vi vet att överfulla fängelser kommer resultera i ytterligare kriminell brutalisering. Till och med 13-åringar kan numer sättas i fängelse livslångt. Till och med fotboja på första klassare har nämnts. Har de helt tappat fattningen? Man slår sig skamlöst för bröstet inom Tidösamlingen  och tycks tro att man är ute på den enda vettiga som effektiva vägen. Man bryr sig inte om kritiken.

Två; De kriminellas frammarsch skedde ute i västerort (i Stockholm) under gatlyktornas sken. Ett dåtida ungt kriminellt uppror i ett samhälle som redan då inlett sin abdikation. Och där i tomrummet runt ungdomarna växte tuppkammen rejält på de som redan tappat hoppet om vårt samhälle, därav tilltar de kriminellas destruktiva aktivitet i parti och minut på fler fronter. Omfattar numer de flesta orter i landet.

Tre; Utsattheten, fattigdomen ökar stadigt medan de besuttna med gnistrande juveler, lyxbilar och fina hus och exklusiva livsvanor bliver än rikare. Även medelklassungdomar flockas numer kring Krim-sedlarna. Små barn leker gangsters. Apokalypsen krattar helt enkelt manegen. 

Fyra; Största möjlighet för att kyla ner de kriminella rejält är att samhället mobiliserar sig självt. Alltså lyfter sig själv i håret. Vågar majoriteten av oss säga att det räcker nu ja då förtvinar stridstupparna. Går det i Palermo på Sicilien går det även här.

Fem; Internet och smartphones tar över allt mer som pådrivande extern vårdnadshavare. De står numer för rätt och fel och med en brutaliserad asocial moral leder de oss rakt ner i en framtida misär. I Frankrike anser man att de sociala medierna är detsamma som en ”ocean av skadligt innehåll”.

Sex; Den strategiskt oerhört skicklige Åkesson, han som gått från utstött till politisk stallmästare och den som de facto leder halva nationen numer. Han har flera kort kvar den mannen att spela ut men framförallt upplevs han som konsekvent och ärlig.

Anders Hammarlind, fri skribent