PARADIGMSKIFTET ÄVEN I VÅRT VARDAGS SPRÅK

 

Byggföretaget här i Södertälje (Telge Bostäder) talar om att de jobbar med ett ”Business case”. Högst vanligt numer, de engelska orden blir alltmer frekventa. Ta alla nya engelskspråkiga yrkestitlar som sprungit upp till vår gemensamma yta under senaste en eller två decennierna. Till och med en av toaletterna vid Södertälje tågcentral talar numer med engelsk röst. Engelska uttryck dyker upp talrikt så det förslår, eller ska vi istället säga amerikanska uttryck som kopieras rakt av.

Reklambyråernas annonser är väl så gödslade med alla dessa nymornade engelska vokabler. Som bekant. Inom ekonomisektorerna frodas allt fler angloamerikanska uttryck. Inom politiken smyger de sig också på. Och som lök på laxen (?) hör jag hur svenska skolelever talar en alltmer hyfsat engelska/amerikanska, de förefaller vara uppväxta på film movies. Frågan som uppstår är då, vad är målet med detta språkliga paradigmskifte? En förändring som enligt ordboken innebär att vi förändrar ”vår syn på världen, varandra och oss själva”. En förändring i ”hur vi kollektivt tänker”. Alltså ett omstöpande paradigmskifte.

Vad är då slutmålet med det här skiftet?  Småbarnen som jag hör säger mig att även de också växlat upp och övergår alltmer till ett främmande språk parallellt. Precis just så är vår aktuella position. Men för den äldre person som inte behärskar några ord på engelska är informationen vid toalettentrén på tågstationen här i Södertälje minst sagt förbryllade. So what is the end goal then?

Anders Hammarlind, fri skribent