Kommunalrådet Godner sitter fast i sin ideologiska kokong.

 

Kommunalrådet här i Södertälje Boel Godner säger att hon är såväl ”förtvivlad” som ”oroad” över de senaste dagarnas mördande eskalering (bokstavligen) från de gängkriminellas sida. Här i Södertälje. Vi kommer fortsätta jobba förebyggande fyller hon på med. Men herregud Godner. Är det allt du har att komma med? Det är ju rena rama mardrömmen för oss som bor här i Södertälje. Ska vi nöja oss med att hemfalla i förtvivlan och oro? Och invänta de år som det kommer ta i anspråk för att arbeta preventivt.  

För tamt, anstruket med drag av uppgivenhet & klenmod. Är detta vad samhällets politiska svar blir? Ska polismyndigheten inte ha mer, få mer uppbackning än detta? Det börjar minsann osa drag av feghet och defaitism ta med tusan. Det mesta som förr var helt omöjligt som numera är fullt möjligt. Det är absolut mer läge än att uttrycka oro och förtvivlan. 

Det är en lång politisk vandring av luddigheter, oklarheter och faktiskt rejäl brist på rakryggat engagemang som nu (och under de senaste decenniernas naiva efterlåtenhet) som nu straffar sig. Som här i Södertälje. Grundfelet är att de politiska ledningarna inte såg problemen komma ifrån förortens betonghorisont. Plus ett grundläggande strukturellt tankefel.

Vi är alla lika är den officiella svenska ståndpunkten. Fortfarande. Drivs med emfas av ett stort parti, det största till och med. Därmed är ingen heller olik någon annan. Vi sitter i samma båt. Det är att stoppa huvudet i sanden, tro på den goda sakens finurliga förmåga att hela och leda vårt land. Som en fis i Sahara. Samt fortfarande i mångt och mycket är det bara fel, fel, fel. För vi ser inte olikheterna, vågar inte, vill inte se. Hör inte. De skilda kulturerna förtvinar under vårt eviga bejakande av vårt genomlika synsätt. Allt enligt parollen olikheterna har vi stoppar undan. 

Inställningen till de som invandrat hit har ändrats under årstidernas gång. Förr om åren kunde även debatten här i Tälje vara till och med skärpt, vass medan diskussionerna idag är socialt upplösta. För eftersom, ja ni förstår säkert min poäng, vi är ju alla lika och då kan ju ingen heller vara olik någon annan. Och så går det precis som det nu utvecklas till, ett ständigt våldsinferno. Och det är ju inte enbart skjutningarna, sprängningarna som har eskalerat förbi all vettig rim och reson. Alldeles för många företagare (även här i Södertälje) tvingas betala s.k. företagsskydd till de här kriminella gängen. Inte minst barnen kommer i hotets fokus för de som inte betalar. En mardröm för var förälder. Många företagare vågar inte annat än tömma kassalådorna och betala för de kriminellas (ska vi säga) “skyddsverksamhet”.  

Då de politiska förkunnarna, och i detta räknar jag in samtliga sju riksdagspartier förutom sverigedemokraterna som i sin tur ständigt går vilse. Det sista partiet i raden såg visserligen vad som var på väg att utkristalliseras under gatlyktornas sken i Rinkeby, Biskopsgården i Göteborg och numer på så många platser att få ens kan komma ihåg alla dessa pyrande nattsvarta kriminella slukhål. De såg det, noterbart till skillnad från de andra sju. Men det betyder ju ingalunda att det partiet  sitter med lösningen. Inte alls. De vill rensa landet på inflyttade utifrån.  I deras interna terminologi heter det att skicka ut så många som möjligt som inte är födda här i landet. Helst allihopa i den mer bisarre tolkningen. De tror på att vi sitter på renhet, alltså vi som är födda här i landet medan de andra – invandrarna - är enbart aggressiva lortgrisar som förpestar det allt här arma landet. Alla problem går att hänföra till lortgrisarna skara. Menas det. Men herregud! Hur djävla dum kan man bli? 

 Trots att det numer är fråga om mer än 2 miljoner människor som invandrat. Den kriminella basen är inte alls detsamma i samklang som de miljoner som flyttat  hit allt sedan de första italienarna kom till Västerås (var väl -46 om jag minns korrekt). Utgångspunkten för den aktuella kriminella våldsvågen är de ungdomar och något äldre skurkar som frivilligt valde att ställa sig utanför, på sidan av men hade också rätt i att samhället inte heller brydde sig om dem. Ett tecken på detta var att samhället övergav förorterna allt tydligare. De stängde ner, Bankerna packade också de ihop och flyttade ut  och så mycket annat. Kvar blev steril betong. Samhället flydde fältet och i det vacuum som uppstod växte det här vurmande för gangster världen snabbt som en präriebrand från första vågen till dagens nära nog helt katastrofala situation. Jag är förtvivlad, och oroad säger kommunalrådet. Hon borde ha betydligt mer att komma med än dessa futtiga fraser. Skärp till dig Godner. Och inte bara ett kommunalråd utan över hela den politiska linjen utan någon väsentligt avvikelse. 

För flera år sedan blev jag bekant med en ordförande i en större svensk stad (Örnsköldsvik) där han sa att skrapar man bara på ytan på SD-företrädarna  så poppar nynazisterna obönhörligt fram. Han lämnade sedermera SD. Och det han då sa håller fortfarande hur mycket än Åkesson till synes storstädar. Hela hans rörelse är så inrökt med den bruna cigarröken att det hjälper honom inte att gå och skvätta lite Klorin över partiets skamfilade rykte. Rötterna är för alltid förknippade med nynazism även om fler av företrädarna mest förkunnar att de är oroade över den bisarra svenska utvecklingen. Och det sista kan jag också hålla med om, inget ständigt & skenbart bortförklarande av sakernas tillstånd gör det enklare att komma till bukt med stormvindarna. För hur nu än Godner vrider och vänder på sin förtvivlan så är vi nu i händerna på galningarnas unga garde och dess hårdföra härförare. De har absolut inga bromsar, de skjuter vilt, de mejar ner mängder med oskyldiga (för de har ingen vapenutbildning) och de drar sig inte ens för att kasta in en handgranat bland shoppade vanliga kunder i en livsmedelsbutik. Som i Geneta här i Södertälje.  Så illa är det.  Fast, notera gärna detta, många av dem är bakom fasaderna inte några monster. Det finns en själ men just för stunden hjärntvättad av gängkriminalitetens interna jargong. Pengar, alltså snabba cash, rykte som farlig, utan skam och heder. Lojalitet inom gruppen (för ett tag).

Polisen har efter år av kroniska misslyckanden äntligen, och till slut börjat få bukt med de till namn mer kända unga gängkriminella. Fängelserna är redan fyllda till bristningsgränsen. Men vad hjälper det när tillströmningen av ilskna unga män som känner sig såväl övergivna, som åsidosatta av vårt samhälle? Vad hjälper det? De här virrpannorna känner naturligtvis ingen samhörighet med vårt svenska samhälle. De säger nej tack till oss  samtidigt som vi ändå inte bryr oss nämnvärt om dessa vildhjärnor. För hade vi agerat väsentlighet annorlunda så hade de politiska näsorna snabbt noterat att förorterna höll på att tas över av nya makthavare.  Men så blev det inte, en del sa att i mitt Europa bygger vi inte murar. Eller öppna er hjärtan, släpp in dem.

Godner pratar om förebyggande åtgärder, visst det kan man ju säga men det tar flera år att sjösätta dessa. Nu då? Ska hon bara stå där som mula och mumla förtvivlan och uttrycka oro. Det är ju totalt nödläge bästa kommunalrådet. Kan man inte förstå de skilda kulturernas inverkan på oss här i landet så kommer man heller aldrig förstå i vad motsättningarna bottnar och fått frodas under alla de år då politikerna generellt mumlade om att inte bygga murar eller det är en hjärtesak. Och ingen är olik. Och de gäller samtliga sju partierna som alltid försvinner bort i fjärran när domedagen numer kommer allt närmare, kanske redan är här. Godner är med sina ord inget som helst undantag. Men hon är inte ett unikum. Hela baletten håller ju på och går bort sig.

 Länstidningens sommarredaktör här i Södertälje Gustaf Lindskog är något på spåren då han skriver att nyckeln för att få med medborgarna i utsatta områden är att just få med sig invånarna för att just på så sätt ”få tillbaka det civila fotfästet i problemdrabbade områden”.

Så illa har det gått, läs gärna om raden för ”få tillbaka det civila fotfästet i problemdrabbade områden”. När vi hade EU-val nu senast sprang det runt betalt ungt folk här i Södertälje för att få fler att rösta. Det gick inget vidare självfallet. Främst bottnande i att det politiska styret envist tror att folk går att mobilisera hux flux och att alla sitter i samma båt. Slagdängan om allas lika värde alltså. Den är genomskådad ute i förorterna.

Många säger nej tack till att vara en del av vårt samhälle, de absolut flesta säger förstås ja tack. De etablerar sig. Jobbar, handlar i butiker och uppfostrar barn. Blir en del av Sverige trots att de ändå förändrar det här samhället grundvalar delvis.  Eftersom man på de politiska höjderna förnekar kulturella bakgrunder och skillnader i stort sätt (och värsta förnekarna finns inom det största partiet) blir det så här taffligt och ogenomtänkt. Ytterst handlar det om medborgarnas samhällskontrakt, ingenting annat. Kan avläsas i det ständig sjunkande valdeltagandet inte minst. Eller benägenheten att vaccinera sig t.ex. Och det är inte heller det speciellt förvånande. Istället för att smida yviga men inskränkta rosenskimrande planer på de lokala partikontoren runt om i våra städer vore det möjligen måhända bättre om de satte sig ner och tänkte till om samhällskontraktet istället. För det är där den gordiska knuten är belägen.

 

Anders Hammarlind, fri skribent som författare.

.

Samma text men i engelsk version nedan;

The municipal councilor here in Södertälje Boel Godner says that she is both "desperate" and "concerned" about the last few days' murderous escalation (literally) on the part of the gang criminals. Just here in Södertälje. We will continue to work preventively, she adds. But my God Godner. Is that all you have to offer? It's a real nightmare for us who lives here in Södertälje. Should we be content to retreat into despair and worry? And wait for the years it will take to work preventively.

Too tame, painted with features of resignation & low courage. Is this what society's political response will be? Shouldn't the police authority have more, get more support than this? It certainly begins to ooze traits of cowardice and defeatism. Most things that used to be completely impossible are now completely possible. It is certainly more appropriate than expressing worry and despair.

It is a long political journey of fuzziness, obscurity and indeed a real lack of straight-backed commitment that is now (and in the naive indulgence of recent decades) now punishing itself. Like here in Södertälje. The basic error is that the political leaders did not see the problems coming from the concrete horizon of the suburbs. Plus a basic structural thinking error.

We are all equal is the official Swedish position. Still. Operated with emphasis by a large party, the largest even. Thus, no one is different from anyone else. We are in the same boat. It's putting your head in the sand, believing in the wonderful ability of the good cause to heal and lead our country. Like a fart in the Sahara. And still a lot of it is just wrong, wrong, wrong. Because we don't see the differences, don't dare, don't want to see. Don't listen. The different cultures are withering away under our eternal affirmation of our universal outlook. Everything according to the slogan the differences we have put away.

The attitude towards those who immigrated here has changed over the years. Years ago, the debate here in Tälje could even be sharp, sharp, while today's discussions are socially disorganized. Because, yes, you probably understand my point, we are all the same and then no one can be different from anyone else. And so it goes exactly as it is now developing into, a constant inferno of violence. And it's not just the shootings, the explosions that have escalated past all reasonable rhyme and reason. Far too many entrepreneurs (even here in Södertälje) are forced to pay the so-called corporate protection for these criminal gangs. Not least the children become the focus of the threat for those who do not pay. A nightmare for every parent. Many business owners do not dare to do anything other than empty their coffers and pay for the criminals' (shall we say) "protection activities".

Then the political heralds, and in this I include all seven parties in the Riksdag except for the Sweden Democrats, who in their turn constantly get lost. The last party in the line certainly saw what was about to crystallize under the glow of the street lamps in Rinkeby, Biskopsgården in Gothenburg and now in so many places that few can even remember all these smoldering night-black criminal sinkholes. They saw it, notably unlike the other seven. But that in no way means that that party has the solution. Not at all. They want to rid the country off and out for immigrants from outside. In their internal terminology, it is called to send out as many as possible who were not born in this country. Preferably all of them in the more bizarre interpretation. They believe that we sit on purity, that is, we who were born in this country, while the others - the immigrants - are only aggressive shit-pigs who plague this poor country. All problems can be attributed to the bunch of shit pigs. Mean it. Oh my God! How damn stupid can you get?

Despite the fact that there are now more than 2 million people who immigrated. The criminal base is not at all the same as the millions who have moved here since the first Italians came to Västerås (it was -46 if I remember correctly). The starting point for the current wave of criminal violence are the young and somewhat older criminals who voluntarily chose to stand outside, on the sidelines but were also right that society did not care about them either! One sign of this was that society increasingly abandoned the suburbs. They closed down, the banks also packed up and moved out and so much more. What remained was sterile concrete. Society fled the field and in the vacuum that arose, this frenzy for the gangster world grew quickly like a prairie fire from the first wave to today's almost completely catastrophic situation. I am in despair, and concerned, says the municipal councilor. She should have much more to offer than these silly phrases. Sharpen up Godner. And not just a municipal council but across the entire political line without any significant deviation.

Several years ago, I became acquainted with a chairman in a larger Swedish city (Örnsköldsvik) where he said that if you only scratch the surface of the SD representatives, neo-Nazis pop up inexorably. He later left SD. And what he said then still holds true no matter how much Åkesson seems to be in big cities. His whole movement is so smoky with the brown cigar smoke that it doesn't help him to go and splash some chlorine over the party's tarnished reputation. The roots are forever associated with neo-Nazism, even if more of the representatives mostly proclaim that they are concerned about the bizarre Swedish development. And I can also agree with the last one, no constant & apparent explanation of the state of things makes it easier to come to terms with the storm winds.

Because no matter how Godner twists and turns his despair, we are now in the hands of the mad young guard and its hard-nosed commanders. They have absolutely no brakes, they shoot wildly, they mow down scores of innocents (because they have no weapons training) and they don't even hesitate to throw a hand grenade into the shopping of regular customers in a grocery store. As in Geneta here in Södertälje. That's how bad it is. Although, please note this, many of them are not monsters behind the facades. There is a soul but for the moment brainwashed by the internal jargon of gang crime. Money, i.e. fast cash, reputation as dangerous, without shame or honor. Loyalty within the group (for a while).

After years of chronic failure, the police have finally, finally begun to crack down on the more famous young gang criminals. The prisons are already filled to capacity. But what good is the influx of angry young men who feel both abandoned and neglected by our society? What does it help? These wunderkinds, of course, feel no affinity with our Swedish society. They say no thank you to us, while we still don't care much about these wild minds. Because if we had acted significantly differently, the political noses would have quickly noticed that the suburbs were being taken over by new rulers. But it didn't happen that way, some said that in my Europe we don't build walls. Or open your hearts, and let them in.

The county newspaper's summer editor here in Södertälje, Gustaf Lindskog, is on the right track when he writes that the key to getting the citizens involved in vulnerable areas is to get the residents involved in order to "get back the civil foothold in problem areas".

That's how bad it has gone, feel free to read the line about "getting back the civilian foothold in problem areas". When we had EU elections last time, paid young people ran around here in Södertälje to get more people to vote. Of course, nothing went further. Mainly rooted in the fact that the political regime stubbornly believes that people can mobilize hux flux and that everyone is in the same boat. The argument about everyone's equal value, then. It is seen through in the suburbs.

Many say no thank you to being part of our society, the absolute majority of course say yes thank you. They establish themselves. Working, shopping in stores and raising children. Become part of Sweden despite the fact that they still change this society's fundamentals in part. Because cultural backgrounds and differences are largely denied at the political heights (and the worst deniers are within the largest party), it becomes this tawdry and ill-conceived. Ultimately, it is about the citizens' social contract, nothing else. Can be read in the constantly falling voter turnout not least. Or the inclination to vaccinate e.g. And that's not particularly surprising either. Instead of forging elaborate but limited rose-tinted plans in the local party offices around our cities, it would probably be better if they sat down and thought about the social contract instead. Because that's where the Gordian knot is located.

 

Anders Hammarlind, freelance writer as author.

 

……………..

ÅKESSON KÖR HÅRT MEDAN DE ÖVRIGA KIPPAR EFTER LUFT

 ÅKESSON KÖR PÅ HÅRT MEDAN DE ANDRA I REGERINGEN KIPPAR EFTER LUFT…..

 

Kaoset, debaclet förra gången (år 2015) när  unga (huvudsakligen) människor bokstavligen välde in från allehanda främmande sydligare länder. De som gick hela vägen per fot hit hade förstås hört villfarelserna från dåvarande statsminister Reinfeldt. Ni vet det här med ”öppna era hjärtan” (2014). Den statsministern avskydde allt som var svenskt. En usel kultur den svenska drog han till och med till med. Här i Södertälje av alla ställen.

Istället hänvisades vi till allehanda grumliga eller aningen något mer korrekta åsikter av Sverige demokraterna. Då. De andra 7 partierna sa just ingenting när människor bokstavligen forcerade dörrarna till Sverige. Löven också han statsminister när det begav sig sa ju det vanvettigt grandiosa ”att i mitt Europa bygger vi inte några murar” (2016).  

Idag är SD nära nog med i regeringen, framträder allt som oftast med de andra partierna. Dominerar helt det politiska spelet. De har en klar ideologi, vet vad de vill. Dagens lättviktiga statsminister hemfaller nuförtiden allt oftare till bara intetsägande plattityder. Endast Åkesson kan garantera att Kristersson får fortsätta vara landets statsminister. Andra alternativ finns inte i Kristersson huvud.

Att det ska vara så svårt? Att våga stå upp för den egna profilen, för den inre moraliska kärnan. Hade inte Centern också något bisarrt förslag (runt 2015) om att det kunde bo upp emot 30 miljoner här i Sverige. Då skulle knappast Sverige vara kvar som landet det nu är. Liberalernas Riksdagsman Malm (Lib.) yrade något om att han trodde att alla som kom till Sverige söderifrån var förmodligen liberala humanister. Hur korkad kan man vara?

De få gemensamma  arenorna vi har kvar ännu skjuts allt oftare i sank av SD yttermera förvisso. Därav alla dessa påverkanskampanjer ofta i det fördolda. Från just det partiet. Och de nyttjar ofta det de kallar ”humor” samt ”satir”. Andra skulle kalla det vad det är, nämligen hetsjakt på andra tänkare som inte är för Åkessons parti. Det partiet vill få slut på både folkutbytet, deras röda tråd samt skicka ut så många invandrande som det är möjligt att uppbåda. 

De är även fullt och fast beredda att gå utanför själva lagboken faktiskt och sända de som har sviktande ”vandel” ut på en enkelbiljett. Som Åkesson själv säger vi har inget att skämmas för. För honom är den dolda anonyma agendan livsviktig. Visningarna av de i lönndom införskaffade kontona och som är helt och hållet anonyma är en del av livsnerven för att växa ytterligare. Hela den här sopstationen inom väggarna befrämjar ju den enkelspåriga informationskampanj som pågått under flera år. De behöver sina trollkonton för att sprida sina sanningar, halvsanningar samt rena lögner. Vad blev resultatet för första kvartalet i år? Svar 29 miljoner visningar.

Partiledaren Åkesson åker runt med en stridsvagn och skjuter på  Rinkeby torg, ett uttryck för SDs humoristiska eller satiriska verksamheter. Ja inte bokstavligen utan i en animerad liten filmsnutt. Just detta är precis vad de kallar för just humor och satir.

SD blev en irriterande och gapig röst i bakgrunden (från avgrunden nära nog)  med start runt år 2000 och där ingen tog dem på seriöst allvar. Innan det var för sent. De fick hålla på och påhejade av alltmer förbittrade och ilskna svenskar. Först tog de röster från tidigare socialdemokrater, senare från Moderaterna. Det blev sent att vakna upp. Som alltid. Alltså numer nuläget där SD håller i taktpinnen hårt och metodiskt medan de övriga i regeringen kippar efter luft. För de hade sina poänger och det ser vi nu runt oss. De vann. Att lägga sig helt platt vittnar ju inte om någon större egen moralitet. Som de andra partierna faktiskt gjorde under flera år. Så gick det som det blev. Och med de här herrarna och ungtupparna kommer det ta etter mer tid för att ändra de svenska livsbetingelserna till något som påminner om fornstora dagar. 

Idag är vi helt i händerna på ett högerinriktat konservativt parti som ohejdat driver på för att i grunden omdana samhället. Åkesson har efter ha blivit officiellt enrollerad som stödparti vuxit förbi de tre andra partibildningarna. För vad som tidigare var största tillgång håller nu på att raskt förändras. Det blir liksom två lägen inom regeringen, fortsätta på Åkessons skarpa höger gir och acceptera vad som framöver stundar. Eller kliva av och ur. För liberalerna vankas snart sista timmens klockslag.

Kriminaliteten ligger som ett konstant orosmoln i allt vad vi företar oss. Tar vi fokus på de här kriminella gängbildningarna ser vi att de huvudsakligen består av ett fåtal vinddrivna individer som tagit det asociala livet till nya höga nivåer. Värre är att ringarna på vattnet omfattar allt fler ynglingar (främst). Blir enbart bara värre för varje år. Samt att det sprider sig runt om i vårt samhälle. Otroligt kaxiga, manschauvinister, tvärsäkra och med stor vålds förmåga sprider de sig runt om i vårt samhälle. De var just de gängkriminellas gryende framfart som innebar att SD kunde växa i varje val. Och många av gängledarna är 2;a generationens invandrare. De kan därav inte utvisas vilken ”vandel” de än får sig tilldelat. 

 ”I mitt Sverige bygger vi murar” som det numera heter från Åkessons parti. Det är ju detta de så hett eftersträvar sedan de var ett mer renodlat nazistparti för mer än 20 år tillbaks. Idag är mycket av detta naziinflytande avskalat. Men det finns där i bakgrunden, finns förmodligen som kärnämne hos fler av företrädarna. Primus motor i den här omvandlingen som sker från SD med dess såväl officiella som inofficiella underavdelningar. Partiet dominerar just nu helt debattklimatet och får många att tystna, eller får fler att ägna sig åt självcensur. Främst journalister som nu tvingas ömsa skin delvis. Vi såg det alldeles nyss i Tv-nyheterna där Åkesson "debatterade" med socialdemokratins ledare. Debattledaren hade tonat ner sig till noll.   

De ökända trollfabrikerna, med tjogtals anonyma sociala konton, ägnar sig åt just det här. Att få folk tysta. Smutskasta och driva fram förhoppningsvis en folkresning, ett folk som ett riktigt folk utan en massa importerade svartskallar. Överlag har de förändrat politikens villkor och fått de flesta andra partier att vandra högerut. De har utifrån dagens alla aktuella lagförslag flyttat sig närmare sin egen kärna. Eller ska vi kanske säga de börjar återvända till sin kärna istället? Och hur många tror att Sverige fortsätter som någorlunda framgångsrik företagsnation om tiotusentals, eller hundratusentals lämnar landet? När det påvra tillståndet infaller vid alla vakanser. 

I aktuella Tv-serien ”I dina händer” (Netflix) får vi ta del av en infernalisk råbarkad verklighetsskildring om hur de här kriminellt anstrukna gängen agerar, hur de formar sina tankar från gatlyktornas sken och det är i sin totalitet ett konstant ständigt pågående kroniskt övervåld. Även mot de vanliga medborgare som även de numer faller för kulorna när de ”sprejar”. Och mot de själva internt. Inte minst! Eller mot andra konkurrerande gängburna konstellationer. Inte minst! Jargongen är tröttsamt bloddrypande i sitt alltigenom nakna våldskapital. Den gangsterkultur som de här unga männen/pojkarna framhärdar i sina dagliga aktioner är rakt igenom en något så asocial norm att man baxnar. Se serien (Netflix)! 

Utan påverkan från samhällets gängse normer i stort har de i gängen byggt upp ett eget alternativt asocialt beteendemönster vars huvudsakliga källa är bisarra och kaxigt inspirerande musikstycken (gangster rap i absolut synnerhet), influenser från råbarkade andra kriminella underkulturer  och från arabvärldens smala gränder har de hämtat hem ”inspiration” för sitt våldsbeteende. Och även från medeltida tankar och idéer, oftast sprungna i de här bakvända hederskulturerna som moraliskt rättesnöre. Och de har fått en grov skenbild om vad mänskligt anständiga normer är. Eller mer korrekt uttryck;  Det skiter de bokstavligen i. Men de visar på att landet måste rensas på invandrarpacket enligt SDs tankegods. Inte helt enkelt då de är svenska medborgare som regel.

”I dina händer” så kan vi ta del av att föräldragenerationen försöker men det är hart när omöjligt att få pli på de killar som hellre ställer till ett gigantiskt helvete i sin förvirrade avsaknad av såväl vettig moral som levnadsregler. De är få till antalet men får nästan (det är nära nu) det här samhället ner på knä. Trösten i bedrövelsen är att polisen blivit sjufalt betydligt skickligare på att hitta de skyldiga. Samt – inte att förglömma heller för den delen - de mer belevade äldre brottslingarna nästlar sig in överallt i samhällskroppen så då får vi omöjligen stopp på den här brottsliga utvecklingen. 

En yngling från Södertälje smäller av bomber i Nyköping. Han grips. Och polisen konstaterar att ” i den här kriminella världen finns en kader av unga grabbar som står till tjänst att utföra sådana här uppdrag och så finns mellanhänder som vet vilka de ska plocka, säger en Nyköpingspolis till LT”. Där har ni problematiken, de vill ha rejält mycket pengar, vara i centrum för andra beundrande blickar runt om (läs flickor och yngre boys) och de skiter bokstavligen i vem de ”sprejar”. Såna är de.

Som en skänk från någonstans ovanför molnen exploderar Tv4;s kalla fakta om SDs hemliga trollfabriker. Flera dolda konton som anonymt administreras och förses med text och bild av SDs medarbetare på partiets kommunikationscentral.   De spyr ut hat, rider ut i natten för att fördriva invandrare eller deras blågula medlöpare. Hätskhet och tydligt förakt, skamligt och så urbota fegt att gömma sig bakom anonyma konton. Till och med regerings kollegorna i Riksdagen (alltså i de andra Tidö partierna) drar man sig inte att både häckla och håna. Och detta gör man utan krusiduller. Detta är ju inget nytt, faktiskt. Ett gäng anställda som har betalt för att förolämpa, förlöjliga, begabba, och skriva skymfande rader. Gärna i bildsekvenser. Skrämma folk med andra avvikande åsikter så pass att de slutligen ger upp, självcensur med andra ord. Vilket också är målet för SDs trollerigubbar. Skrämma till tystnad. 

Partiledaren Åkesson fnyser av harm och förnekar självfallet allting. Han är förbannad över kläggets (=vänsterliberala) anstormning. Åkesson är skakad. För första gången på 20 år har han mött ett motstånd han inte hade ens trott var möjligt. Alla upprepade valsegrar har fått honom att tro på att han är oövervinnlig, kejsaren i det politiska Sverige. Och så skiter sig alltihopa. Vad gör han då? Går till hårdfört motanfall vilket förstås är det absolut sämsta steget  om han ska få aktning inom den borgerliga sfären. Men det behöver han ju inte längre. Han styr. Och han drar fram hela det tunga batteriet av harm och hat och avsky. Skrämmer skiten ur regeringskollegorna och statsministern försvinner ner i ett slukhål i ett mummel av undanflykter. 

Att han kör stridsvagn på Rinkeby torg och skjuter vilt omkring sig i ett fejkat inslag kallar han satir, ja just det ”satir”. Vilket säger mer om hans vandel än något annat. I högmod pumpade de år efter år upp sin trollfabrik och med vilken stjärnsmäll det ändade i. Eller så gör de etter mer mos av Moderaterna, ingen vet vilken ände detta kommer landa i. Dödsrunan över liberalerna kan  emellertid tas fram.

Moderaternas namn i Stockholm Fjellner skriver (Expressen) ”genom sitt agerande bekräftar SD nidbilden av sig själva. För samtidigt som de jämt och ständigt kräver respekt så respekterar de sällan andra”. Huvudet på spiken definitivt. Detta biter inte alls på Åkesson. Eljest ruskar han av sig kläggohyran och precis som andra högerledare växer deras andel av väljarna. I land efter land. De här anonyma kontona som är massproducerat med hård vinklad desinformation som information. Detta är partiets framtid och även nutid.  Och det är inte lite som hans interna hemliga och anonyma troll arme skickat ut på Facebook, Youtube, Tiktok och Instagram. Under årets tre första månader publicerade de cirka 1 000 inlägg som visats över 27 miljoner gånger. För att vi ska förstå innebörden av vad hans trollarmé producerar så framgångsrikt. Vi kan ju inte ens tro att han frivilligt skall ta bort det viktigaste vapnet han förfogar över.  

Och Statsministern då? Han håller förstås inte måttet som statsminister. Vem kunde ens tro på detta? Han är aldrig tillräckligt skicklig nog för att axla Sveriges väl och ve. En lättviktare som plötsligt får sitta på Harpsund med sin prostinna och tro att han leder landet. Sicken stolle. Som DN skriver (16 maj) ”Jimmie Åkesson agerar som den ledare för sin kamporganisation han är. Full motoffensiv. Vi har inget att be om ursäkt för! Det är ni andra som förstört vårt land”. Och hade vi i Sverige tagit emot flyktingströmmarna på annat vis tidigare hade inte Åkessons parti fått denna gigantiska stormvind i seglen.

Och så till mina slutraderna; Jimmie Åkesson har visat var skåpet ska stå. En minnesbeta för de som försöker välta honom. Han är otroligt inkörd i sin egen jargong och med en politisk insikt och förmågor som väger tyngre än hela regeringen. Så illa är det. Ljuger obehindrat. Tack och adjö är snart nästa reträttpost för den taffliga usla statsministern. Och liberalerna? Var ska de begravas? Martin Liby Troein håller även han i DN-pennan och skriver ”och så metoderna. Trollfabriker. Försvaret av dem – lögner och råa utfall mot medierna. Sverigedemokraterna fortsätter att flytta ramarna för hur politik bedrivs, för det demokratiska samtalet”. 

Man kan tillägga alla utfall mot hela skalan av politiska företrädare inom det så kallade klägget. Annie Lööf (Centerpartiet) blev exempelvis så illa åtgången att hon la av som politiker. Vilket även drabbat tusentals politiker speciellt inom självfallet ”klägget”. Det är en klar tanke att driva allehanda fiender gentemot SD med så pass omfattande och långtgående hat och förtalskampanjer så att de slutligen tystnar. Och det är ju inte lite de här trollfabrikerna publicerar. Under årets första kvartal hela 29 miljoner läsare som fått sig till del ca 1000 inlägg. Allt i sann anda utifrån Åkessons enmans show.

Plus så ett slutord från DN (18 maj);  ”Vi vet att Ulf Kristersson drar sig för att ta strid med Jimmie Åkesson. Men när det grundläggande, demokratin, står på spel kanske han kan göra ett undantag?”

 Anders Hammarlind, fri skribent & författare

SVERIGE PÅ DEKIS

 "Vad jag föraktar är varje form av kollektivt liv där det mänskliga hos varje person upphävs." 

Carlo Rosselli, italiensk politiker och samhällsfilosof mördad av Mussolinis "utsända" år 1937. 

 

Sverige hamnar på dekis……

Kortversionen;

Vi är så historielösa här i Sverige

1,2 miljoner svenskar utvandrade under åren 1840 – 1930. De for över havet till Amerika. Ett tag bodde var femte svensk i Förenta staterna. Det har vi glömt bort idag. De som lämnade fann sig inte i religiöst översitteri, de fann sig inte i att ständigt bli mjölkade på allt de stod i. En gemensam nämnare var att en vanlig medborgare inte hade någon som helst talan. De med ryggrad tog således båten till Amerika. I Amerika fanns det frihet, folk behandlades någorlunda rättvist. Och det fanns mat på bordet. De som var mer mjuka i ryggraden blev kvar här hemma. Och som sådana var de underställda överhögheten. Allt detta fastnade bokstavligen i vårt svenska kroppsliga DNA, som vi bär på varken vi vill eller inte. Vi gick till att bli ett klenmodigt skenheligt folk. Avsaknaden av kurage märks överallt. Vi tappade alldeles för mycket guts, för att nu nyttja den amerikanska termen (courage over fear).

Vi är även landet som levt i fred i över 250 år. Och vi lider därför även av hopplös godhetsnoja, vi är därtill underkastande en utbredd godhets tro. Ondskefulla människor finns liksom inte, de är avskaffade. Praktiskt förvisso på ett plan, men helt och hållet dessvärre blåögt. Istället har vi lallat runt och trott på myter om allas lika givna godhet. Alla duger, alla är ok, det finns ingen ondska. Just därför vågar vi för sällan ta tjuren vid hornen. En bekant berättade häromdagen att på pendeltåget var det en gapig man som verbalt högt attackerade en förskrämd kvinna. Ingen av de andra passagerarna ingrep, de satt förlamade i sina mobiler. Ungdomarna som uppfostrat sig själva i gatlyktornas sken (gängkriminella om du inte fattat) har effektivt gjort slarvsylta av denna profetia på senare år. Fast de har å sin sida ett annat DNA uppenbarligen.

 

Långversionen

 BÖRSYRA (STOCKHOLM) ANNO OKTOBER 2023, HERREGUD VAD BRA DET GÅR…………….

 

I början av 80-talet var jag dagligen verksam som invandrarlärare och tog då relativt ofta med mina vuxna elever till Stockholms stadsmuseum, beläget vid Slussen då som nu. Väl där på plats visade jag dem en skitig och tidstypisk stockholmsk lägenhet anno år 1900. Mörk, inte alls välvårdad. Dunkelt ljus, enbart ett litet fönster. En sunkig enrummare, kort sagt. Visade förstås tydligt på dåtidens utbredda misär. Toalett (torrdass) fanns på nere gården, kallvatten kran fanns det inomhus (om jag minns rätt, eller så fick de hämta i en brunn utomhus). Och så till detta en mindre vedspis. Det var allt i eldstadsanordning, som värmekälla. I lägenheten då; två vuxna, tvenne barn samt ytterligare två äldre människor (mor eller farföräldrar ?) och en slutsumma på 6 personer. Det var alltså rejält trångt om utrymmet. I en mörk och skitig etta bodde och sov 6 personer.

-       Så här såg det ut, sa jag.

-       Men Anders, det här tror vi inte på, blev ofta svaret. Följt av något i stil med så här fattigt var det inte alls. Eller det mer brukliga Sverige är ett välfärdsland. Du hittar bara på.

Under en av dessa studiebesök begav vi oss senare till kungliga slottet. Då fick vi syn på drottningen.

-       Titta, titta där är hon ju, drottning Silvia, sa jag.

Eleverna tittade också de, men snabbt fann sig en av damerna. Drottningen hade hoppat in i en Volkswagen buss (mindre modellen).

-       Det där är inte drottningen, sa en av dem.

-       Det är ju Drottningen, sa jag.

-       Anders, en drottning åker inte folkvagn.

Det var dock som förgjort för dem att tro på denna påtagliga framställan utifrån den solkiga och trista lägenheten anno år 1900. Som de faktiskt hade mitt framför ögonen. På museet. Visserligen som moderna kopia, men med allt rätt återskapat av museets personal. Att Sverige under århundranden var ett fattigt hjon i utkanten av Europa verkade ingen av de vuxna SFI-eleverna ha minsta kännedom om. Deras bild var ju, som de svenska minnesbilderna, att här finns det pengar och ett välstånd av sällan skådat slag. Alltså vårt land i begynnelsen av 1980-talet. Rekordåren (sedan sent 40-tal) och gediget välstånd. Att Sverige varit ett fattigt land med råge var det ingen som ens reflekterade över. Ingen invandrare, ingen svensk.

Inte heller vi som är födda här verkade någon gång ens åstadkomma någon eftertanke över detta, samt inse hur illa det var ställt med den utbredda massfattigdomen i dåtida Sverige. Vi valde unisont och självmant att istället förvanska vår egen historia helt sonika. Vi valde bort, de som invandrat visste inte. Vi valde att glömma bort alltihopa, eller ska vi säga att vi förträngde sakkunskapen (för vi erhöll info i skolan, i berättelser & i bokform, och i senare teveprogram trots allt).

Maria Sandel skrev i en dikt från och om den här tiden som mynnade ut i att samhällets överhöghet lassar över tyngsta lasset på de som arbetar i svett och damm. Samt prygel och hån möts man av dagligen från de höga herrarna. Giftig text men inte alls otypisk för den här tiden.  

Inte heller kommer vi ihåg, minns att 1,2 miljoner svenskar utvandrade under tiden åren 1840 – 1930. De som lämnade landet var i huvudsak de som vågade se den bistra sanningen i vitögat. De fann sig inte i religiöst översitteri, de fann sig inte i att ständigt bli mjölkade på allt de stod i. De fann sammanhang i övertygelsen att landets toppstyrdes på alla nivåer och att en vanlig medborgare inte hade någon som helst talan. De med ryggrad tog båten till Amerika. Äventyrslust fanns med i bilden givetvis för en del, speciellt för yngre män. I Amerika fanns det frihet, folk behandlades någorlunda rättvist och överhögheten pryglade inte arbetarklassen som regel.

Kvar här hemma blev alla de andra vars gemensamma nämnare var att många kom att sakna, just, en solid ryggrad. Krusade mestadels för maktherrarna, befann sig ofta i miserabla lägenheter. Flera män söp ner sig. Alkoholismen var sannerligen en fet samhälles börda då. Vad som blev kvar av det svenska folket bottnade sedan i det svenska kynnet. Inte vara rebell. Inte upprorisk. Inte angripa verbalt överklassens herrar och damer utan förbli en lojal svensk undersåte. Allt detta fastnade bokstavligen i vårt svenska kroppsliga DNA, som vi bär på varken vi vill eller inte. Vi gick, med andra ord, fler steg närmare till att bli klenmodigt folk. Elakt kan man påstå att den här fegheten blev i mångt och mycket detsamma som en levande svensk. Naiviteten med ett annat ord stod också detta i högsätet. Och undfallenheten, avsaknaden av kurage. En svensk man knyter näven i fickan som det så väl träffande hette. I övrigt är han offentligt tyst. Och inte tar man initiativ heller, utan är svensk man, eller kvinna håller käften. Punkt.

Vi är också landet som levt i fred i över 250 år. Inte alls haft samma hårresande upplevelser som finnar och norrmän. Eller som danskar men då på ett annat mindre krigiskt plan. De tre nationerna har gått igenom kriget med stora uppoffringar. Just därför firar norrmän sin nationaldag med värdighet och folklig pompa. Vi har absolut inget av motsvarande värde. Vi svenskar har från åskådarbalkonger under krigsåren följt broderfolkens kamp men detta har i sin tur inneburit att vi numer istället tror gott om alla människor. Jo precis. Fredsskadade med ett annat ord. Vi har lagt oss till med denna avart, i princip är den rekorderligt hederlig förstås och att ha som moraliskt riktmärke är förstås utmärkt men föga effektiv mot våldets förkunnare. Fortfarande lider vi av uppenbar godhetsnoja, vi är underkastande en utbredd godhetsproblematik. Ondska, eller ondskefulla människor finns inte, de är avskaffade. Praktiskt förvisso, men helt och hållet blåögt.

Att vår samhällstro blivit så här supernaivt, så långt ifrån vanlig mänsklig insikt att vi inte längre förmår se på människor som såväl goda som onda. I Sverige är vi lika goda allihopa, ondskan är avskaffad. Istället har vi lallat runt och trott på myter om allas lika godhetsvärde. Alla duger, alla är ok, det finns ingen ondska och detta har ungdomarna som uppfostrat sig själva i gatlyktornas sken effektivt gjort slarvsylta av på senare år.

Vi verkar inte förstå vad vi talar om när vi målar ut bilderna av de hopplösa förorterna, problemområdena. Men det är ju inte där den onda punkten satt sig, det handlar givetvis om sociala missförhållanden men det handlar också om att de som tar till våld och skjuter, eller kastar sten, eller anfaller i grupp är mer eller mindre empatistörda.  

Absoluta merparten av de boende i det som kallas problemområden är arbetande människor. Eller – utifrån en annan bild - också många som lever behagligt på bidrag, men jobbar svart. Dagens våld stammar förstås från förortens gatlyktor och den egna ”vägen”. De som bokstavligen lever rövare som alla dessa gängkriminella har ett stört personlighetsdrag, deras empati är lägre än brukligt. Lästips; Avhandlingen om brist på empati heter ”Susceptibility to violent extremism. Integrating personality and social psychological factors” skriven av Joanna Lindström Stockholms universitet.

Inte heller det moderna vuxna Sverige har lyckats väl så gott nog att förvalta det oerhört framgångsrika industriella arvet. För vi var tydligt lyckosamma under rekordåren (40-tal, 50-tal, 60-tal, 70-tal och 80-tal). Sverige blomstrade och med dem även folket. Vi hade en anda här i landet som mynnade ut i att allt är möjligt. Reformerna avlöste varandra och det ständigt stigande välståndet omslöt de absolut flesta. Även om den dåtida överklassen drog in ständigt större penningar så sipprade det ner tillräckligt med pengar över såväl medelklass som arbetarklass. I stora mängder. Men detta var då. Välståndet har fått turbulent motorhaveri numer och det finns inte mycket som talar för att det kommer bli bättre.

Mycket av modern industriell verksamhet har köpts upp av utländska krafter och få riktiga uppfinningar har sett dagens ljus så här i modern tid. Från Rekordårens samlande nationella känsla av att allt är möjligt till dagens alltmer uppgivna tillstånd (mentalt) och så fallet på väg ner nerför trappan. Där ner i källaren kan vi komma att samlas så småningom. Precis som lägenheten från år 1900 faktiskt påvisar. Hela det breda näringslivet ekar alltmer tomt på innovationer och kloka lösningar. Visst det finns undantag men på ett större mentalt plan har vi fastnat i en ökenvandring mot okända mål som leder oss nedåt. Influensers är en ny bisarr maktfaktor, familjen Bergströms rättframma egoistiska slag mot super rikedom på elevernas och skattebetalarnas bekostnad. Helt jävla bisarrt just detta. De som kritiserar stämplas av herr fru Bergström som kommunister. Svartjobb, fiffel och knastertorra osjälvständiga byråkrater som hellre ser till tusenfotingarna istället för knäcka de farliga penningormarna. Järnvägen är mer som ett lapptäcke av allehanda och ständiga problem, posten likaså. Allt mer blir så förbaskat eftersatt här i landet. Boendesituationen är svår för mångtaliga människor, byggkris, samt i kontrast till de få storbankerna som flödar över i sitt innanhav av enorma inkomster. Sjukhusen lider av ett ofantligt byråkratiskt problem och de sjunker de med. Vården är ständigt satt på undantag. Bildningen är också denna satt på sparlåga. Och så vidare.

Och barn och ungdomsbrottslighet som gjort oss till ett land som om vi vore en sydamerikansk bananstat. Vi är värst i hela Europa! Skolorna som dömer ut nära 30% av eleverna (grundskola plus gymnasium) samt alla de som hellre klipper håret svart och struntar i hur det går med Sverige. Och så vidare, och så vidare, och så vidare. Häri ligger även grundstommen till gängkriminaliteten, de här ungdomarna som inte känner sig hemma någonstans, som vill ha upprättelse, bli något (med mycket penningar) och så väljer en del av de att socialiseras in i kriminaliteten. Det går fort. Med en mansnorm som är typiskt manlig av gammal skola. Lejonparten av de gängkriminella stammar ju från väldigt auktoritära samhällssystem. De flesta som nu lever rövare är andra generationen av invandrare, dvs deras föräldrar kom hit för länge sedan. De är födda här och det går inte att utvisa dem självfallet hur högt än folk skriker om just detta idag. De svenska politiska livet har ju blundat för problemen i åratal, decennier faktiskt, och man höll tyst. För vi ville ju inte bli kallade rasister, därav lämnade man fältet helt fritt för Åkesson med parti. Läs gärna i Åsa Erikssons bok ”Ett farväl till Bullerbyn?”. Hon är riksdagsledamot för Socialdemokraterna.

Vi såg ju så sent som här om dagen från Möllan i Malmö hur sergerusiga Hamas anhängare boende i den skånska metropolen jublar och firar den slakt som vi sett i Israel i dagarna höjs till skyarna. Så här ska det gå till, så här jagar man skjuter och dödar allt man ser. Som en illustration till att gamla arabiska beteendemönster tydligen sitter djupt. Men klart är att arabiska inflyttare i något okänt mindre antal försöker pådyvla oss ett sätt att förhålla oss till ondska och död. De är absolut inte speciellt måna om att föra sig väl och propert. Med sådana inflyttare får vi även i fortsättningen leva med fortsatt stökiga problem. Deras aversion mot judar i Malmö och i Israel bådar sannerligen inte det minst gott eller problemfritt i fråga om dras uppförande. Att sedan Israel bedriver klappjakt på palestinier på såväl Westbanken som i Gaza ursäktar inte det minsta sådana här makabra ”glädjescener”.

Över till svenska förhållanden. Inte undra på att vi sakta men absolut säkerhet faller nerför trapporna i de flesta omsorgs och samhälls- och ekonomistegar. Vi är på väg neråt alltmedan maktens herrar och damer munhuggs mer om typ kakorna till kaffet. Eller så bluddrar de för det som inte är helt och hållet avgörande för tillståndet i nationen. De gängkriminellas framfart har föranlett Statsministern och oppositionens talesperson att börja tjata om vem såg det komma? Alltså vem såg de kriminellas intåg på scen. Detta käbblar de om när de själva verket gjort alldeles för lite. Varningarna kom i slutet på 00-talet men klingade då för döva öron. Att dagens statsminister herr Kristersson  fortsätter att fara med osanning om sin tid som minister under förre moderatledaren Reinfeldts tidevarv bådar ju inte gott. Öppna era hjärtan sa knäppgöken. Kristersson sa inget då heller. Men han talar osanning när det passar hans retorik, ett handslag från denne man är inte värd något överhuvudtaget. Han ljuger obehindrat, så är det bara. Hans tal till nationen nyligen var så erbarmligt barnsligt att hela staben runt honom borde få sparken omgående.

Det som heter vanligt folk får finna sig i att bli vid stadigt försämrad egen kassa. Bildning och utbildning i mer allmän samhällsdaning form slaktas så sakteliga steg för steg. Av en liberal minister! Vars program hyllar folkbildningen. Mediabilden blir också alltmer i form av högerstyrning, även SvT ingår i denna dragkamp mellan höger och vänster. Där vänsterns olika forum succesivt kroknar och allt igenom grundat i SD:s politiska aktivitet för att täppa till kranen (av medel). Så här rullar det på inom de flesta samhällsområden. Bakåt istället för att gå i riktning mot ett väl fungerande samhälle.

Kapitalismen, detta föraktade värdeord, är ju den ekonomiska grundval samhället ändock vilar på. Otaliga småföretagare och industriföreträdare gör ett fullgott arbete samtidigt som hungriga globalistiska multinationella företag gör allt vad de kan för undvika att bli beskattade och stå under någon form av folklig kontroll. Att det är globalistiska centrala finanscentra som styr och har makten är uppenbart för de som kan se, de andra blundar och talar hellre om pott hål i vägbanan, typ. Det har gått på tok för långt för länge sedan.

Här i Sverige då? Vi är inte ens ett samlat samhälle längre utan Kristersson styr bunden av Sverigedemokraterna. Se på hans ögon, se dem. Erdoğan (Turkiets starke man) såg rakt igenom honom. Precis som Åkesson gör med Kristersson. Och den mer jämna fördelning vi hade förr (ekonomin) om åren är ett minne blott, numer har det gått flera decennier av ständiga försämringar. Eller tvärtom, stadig kurs mot mer pengar för landets överklass och för globala finansiella centra.

Tror inte för ett ögonblick på att vänsterns nötta tandrader kan komma på något vettigt med vare sig 5-årsplaner eller Löntagarfonder. Eller vad de kommer tota ihop. Kom gärna ihåg förra finansministerns lilla lapp om löntagarfonder är ett skit som vi baxat ända hit (Feldt S). Där alltså, inom vänstern finns det inga visioner utan enbart testuggande och ständigt ältande. En sagolikt trist dårpippivärld. Däremot är jag personligen avvisande till den här nymornade kapitalismen som styrs i huvudsak av ekonomiska centra, fonder och kapitalförvaltare m.fl. och de är enbart ute efter största möjliga vinst ytterst kortsiktigt och de är varken företagsledare, innovatörer eller uppfinnare. Bara en massa herrar och damer som äter upp våra samhällspengar pengar. Investering för framtiden, glöm det helt och hållet. Här görs Big business på sekundaffärer. Ett jättelikt snabb-spelande tivoli.

För hur ska vi få tillgång till tillit, framåtanda så att det här samhället inte kommer rämna några ytterligare steg ytterligare. Illa nog som det är, läser i Konkret att de senaste 40 åren har resulterat i att klyftorna bara vidgas i vårt land.

Tillbaks till de gängkriminella; Att identifiera de unga som kommer få en problematisk framtid vet man redan om på Förskolorna. Fler tv-serier visar på hur socialiseringen in i gängen går till. Norska tv-serien ”Blodsbröder” är ett föredöme i att gestalta denna socialisering som leder till våld och död. Som om detta inte var farligt tillstånd, vi har även allehanda klaner som nästlar sig in i samhällets skilda verksamheter. Eller som köper upp företag och bidar nya klanstyrda verksamheter med ekonomiskt pondus och otvivelaktigt med mycket makt. Läs gärna vidare i ”Klanerna, den systemhotande brottsligheten (Mondial). Och de här klanerna är väl så spridda och tar över alltmer av legal verksamhet. Inte minst här i Södertälje kan vi se just detta över nära nog hela företagsområdet. De äter sig in.  

Migrationsverket då? De kastar även ut folk som redan arbetar. Ta de har tillfälligt uppehållstillstånd. Men de arbetar. Det finns ett golv, alltså den lägsta lön vi accepterar här i landet för att få tillfälligt uppehållstillstånd. Det är nu på 13 000 kr per månad, det är förvisso lågt. Men ribban höjs nu snabbt till över 26 000 kronor. En fördubbling i ett enda svep. Flera branscher bävar, fler medarbetare kommer utvisas för detta är långt ifrån de avtal som exempelvis kommunal har. Migrationsverket har dessutom skämt ut Sverige med flertalet pedanteri som resulterat i utvisningsbeslut som är illa nog. Den negativa kunskapen är vitt spridd runt vår jord numer. Tack för det Migrationsverket! 

Och det rimmar så illa med våra tidigare proklamationer om ta hand om situationen seriöst. Göran Persson den gamle partiräven från Katrineholm säger i SvD (10 sep) ” att vår situation är ju den att vi framöver kommer att behöva varenda ung människa vi kan få tag i som vill arbeta. Vi ser ju att allt fler unga, även de som kommit de senaste 15–20 åren, väljer bra utbildningar och är inne på arbetsmarknaden.”

För vad väntar Sverige? Vi är per definition för få svenskar för att täcka upp behoven på arbetsmarkmarknaden. Bristen på arbetskraft är redan nu skriande. Framöver, läs från nu, kommer det saknas 30 000 människor per varje årskull som går ut i produktionen. Vi måste få in nytt folk eljest får vi stora slukhål i produktionen. Och de vi ska ta in ska förstås vara med eget driv (ingen som hävdar att hon/han läser Koranen sedan 15 år tillbaka som sysselsättning) och en vilja till att bli en del av samhället. Därmed inte sagt att de skall kasta sin kultur på sophögen. Fler av de som inte får förnyat uppehållstillstånd klagar nu för det är ju omöjligt att plocka in städare med lön över 26 000 kr i månaden. Företagen bävar inför framtiden, flera undersköterskor blir även utkastade m.fl. med det här lagförslaget som andas så pass mycket högljudd intolerans från Sverigedemokraterna. Vem annars ligger bakom tror ni?

Sällan, eller snarare aldrig, håller jag med Jan Guillou men det här i Aftonbladet (9 okt) tycker jag har sina poänger nota bene; ” Vi lever i ett nytt penningdyrkande samhälle av ett slag vi aldrig tidigare skådat. Ordet ”solidaritet” är borta ur sossarnas medvetande. Ett antal toppsossar använder häpnadsväckande oblygt sin politiska karriär som språngbräda in i näringslivet. Förre partiordföranden Göran Persson bör redan ha roffat åt sig sin första halvmiljard, åtminstone kvartsmiljard. Somliga unga influensers blir stormrika på att kränga ompaketerat smink till småflickor”.

Den tonårsgangster som just cashat in 100 000 på att mörda begav sig genast till NK för att köpa synliga bevis på att han lyckats i livet. Inhandlade bland annat en keps med bokstäverna Gucci, vilket gjorde den extra dyr och därför extra kryddig.

Lyssnade på Bo Rothstein här om aftonen och han häcklade alla dessa kapitalfonder för dessa måste ändock tyglas och bli underställda en anständig kapitalism. Nu går det åt fanders med världssamfundet med alla dessa hysteriska fondplacerare som enbart är ute efter extremt snabba vinster.

Lyssnade på partiledardebatten i SvT här om dagen och Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar sa med adress till Kristersson (M) att det är dags att pausa de här klanherrarna och andra kriminella som numera kan öppna både Vårdcentraler och Vaccinmottagningar. Kristersson sa inget om detta för det är ju Moderaterna som öppnat dörren till detta nymornade Klondike. TV igår (9 okt) kunde vi lyssna och se hur kriminella kretsar öppnar behandlingshem för unga kriminella. Men va fan, finns det ingen hejd på galenskapen?!

 Förnuftigt lästips; Bo Rothstein, Grundbulten (fri tanke 2023).

 

Anders Hammarlind

12 okt -23  

För en skimrande ny livsstil.....

 

Barn och ynglingar löper amok för att få en ny glimrande livsstil

 

Det var helt fel dörr men ändå 30 skotthål rakt igenom trät. Nu i dagarna. I Gubbängen denna gång. Gärningsmannen till denna försyndelse är blott 15 år och han togs denna gång snabbt av polisen (som var på plats i omgivningen). Ingen innanför den perforerade dörren blev vådaskjuten. Den här gången. Femton år och han har redan gått in, städslat sig själv till detta gängkriminella liv med full vetskap om vad det innebär. Fast ändå inte, trots allt. Han är fortfarande ung förstås. Ett barn fortfarande. Helt frivilligt dock som så många andra som utan skygglappar går in i den här våldsamma verksamheten med hull och hår.

Killen var självfallet på rymmen från en social placering. Någon som är förvånad? De vuxna som är verksam på exempelvis HVB hem är helt bortsopade från att värna om hemmets trygghet. Dörrarna är faktiskt öppna för alla kan gå ut, vilket de också gör. Vad är det då som driver de här unga gossarna in i vanvett och dödliga motsättningar? Främst ser vi det i den egna synen på sig själva och vi ser något riktigt obehagligt, och i även synen på omgivningen felar det rejält i tankarna. De är helt och hållet och på eget bevåg själv uppfostrade av sig själva kollektivt i gatlyktornas sken. Unga vilsna pojkar på jakt efter spänning, ett bättre liv (ja herre Jesus), efter en position (vilket man får genom att rassla med guldkedjorna och genom att ha tjocka sedelbuntar i byxfickan). En konkret ”uppgift” för att bli något mer än bara en vanlig kraschad förorts loser. Och nu idag är det inte heller enbart unga gossar som kommer från taffliga dysfunktionella hem i förortsmiljö utan även från mer rekorderliga hemförhållanden. Som väljer detta frivilligt, att städjas inom de kriminella gängen. Ett nyinkommet ideal som påvisar att den purunga manlighetens ytterkant har muterat. Och jag vet, unga flickor väljer också denna väg. Även om de är få så väljer de detta utan tvång. Men pojkarna, ynglingarna är förstås sjufalt fler.

Gemensam nämnare är att de är rejält vilsna förstås (men fortfarande bara barn, trots allt) och de har blivit hårdfört vildare, skoningslösare och mer mordinriktade under de senaste åren. ”Våld- och hämndspiralerna har nedärvts långt ner i hierarkierna. Det är som att pistolen är den nya knytnäven.” Orden kommer från Kammaråklagare Lisa dos Santos. Samvetslös råbarkad attityd har de tagit till sig, dessvärre förstås, de har skaffat sig den här makabra påklistrade attityden på eget bevåg. Ungdomens skruvade förbannelse. Och de är fortfarande barn. Svarar polisen eller socialtjänsten mestadels alltid med det helt idiotiska ”inga kommentarer”. Överlever de några få år blir de unga arga män med granithård mask, råa, hänsynslösa som tillåter sig precis vad som helst. Och gör så.

Samtidigt som de förvärvade livskunskaperna i gatskenets ljus inte gett dem några påtagliga färdigheter på och inom det sociala planet. De tar på sig gangstermasken, rånarhuvan. Den skyddar mot allt, tror de. Skräcken de alstrar är deras enda form av kraftfull livsluft och detta är de väl medvetna om till fullo. Gunnar Appelgren, handfast och skicklig polis här i Södertälje, säger ”i Södertälje handlar det om den extrema heta konflikten som genererar väldigt motiverade gärningsman. Det är ju konflikterna som driver mördandet. Det är machokulturen, man måste hämnas och inte tappa ansiktet”.  Så sant, så sant.

George Shaya, 19 år, tog studenten i juni. Någon månad senare sköts han ihjäl utanför en fritidsgård här i Södertälje Han var inte gängkriminell. En av fler oskyldiga offer. Fler kommer. Genom en bred omfattande knarkförsäljning, genom hårdför utpressning, av enskilda som företag och genom att råna andra medborgare, driver de  sitt skräckvälde och far fram. De har bokstavligen fickorna fyllda med guldmynt. Avsättningen för deras knark är en grundbult för deras verksamhet. Vore på sin plats om alla de som ”feströker på” någon gång kunde tänka längre än den lilla näsan räcker. Har själv sett telefonlistorna hos en av de skjutna (Blombacka). Som ett fett företags register. Och det skjuts numer så ofta att vi snart kommer tappa räkningen. Och de är helt utan skrupler (uppfostrade i skenet av gatljusen) de här ynglingarna/ungdomarna/barnen, de öppnar esomoftast eld mot andra självutnämnda personer som också de inte fått någon vettig social uppfostran. Eller så skjuter de någon helt utomstående som bara är i vägen. Någon råkar likna något påtänkt dödsoffer, eller är fullkomligt oskyldig. Men skjuts ihjäl ändå, som George.

Den själsliga bildningen är så pass omonterad, och ofärdig där de harvat sig fram under gatlyktorna under flera års tid. Föräldrarna har försökt stoppa dem, eller alternativt så har de inte gjort ett jota. Förskolan har förstås en gång i tiden naturligtvis sett vart det barkar hän till men där har samhällets samlade framtida kraftpaket blivit poröst svagt. De har fått hållas där under gatlyktornas sken. Flera skribenter har slagit larm tidigt (de första runt år 2004) innan det här blev svårgripbar samhällsproblematik. Vad var det Stefan Löfven (S) dåtida statsminister sa år 2017 om att vi såg det inte komma. Flera av de här unga männen har växt upp med korta bisarra filminslag där den svenska polisen utmålats som fega råttor ungefär. Allt i skenet från gatlyktorna. De bjuder enkom på saft och bullar har satt sig i huvudet på de här unga männen/pojkarna/ynglingarna. Därför säger de så ofta att den här förorten är ”vår” för de tror ju just så. De tror inte polisen kan komma till rätta med deras framfart. 

Och de har utvecklats från små taffliga nybörjare till större gangsters fortare än vad vi ens anat. Trots fler signaler från förorterna slog samhället dövörat till. Inget att bry sig om ungefärligen. Och som lök på laxen skriver Expressen (28 dec -22) att också fler unga blonda svenska ungar kastar sig frivilligt in i dödsdansen. De vill också de komma i åtnjutande av det här skimrande glamorösa livsstilsvalet. Som om det inte räckte all redan. Vi står inför ett stort hot och vi fattar fortfarande absolut för lite. Barnen löper amok för att få en ny skimrande livsstil. Medan de unga killarna samtidigt släcker liv efter annat som i evig dödsdans. Eller själva stupar för kulorna. Först när de blir fullt vuxna i huvudet förstår de vad de håller på med. I nuet är en 15-åring i Gubbängen enbart livsfarlig och dödsbringande. Han å sin sida är faktiskt fortfarande ett barn och inte minst gällande för huvudets mogna tillgångar, eller koncis just brist på just detta.

 

Anders Hammarlind

Fri skribent

 Tillagt tisdag 7 feb 2023

I SvT serien, ”tunna blå linjen”, finns en synnerligen vass och blottande akt där några unga brottslingar demaskeras och vips så är polisens förebyggande arbete som en skenhelig kuliss. De är avslöjade. Likt förbannat utförde de brottslig gärning ändå. Många yngre lever i delvis parallella världar under några få stökiga år. Gränserna är ofta något svajiga och flytande. Det hör dessvärre till för att bli vuxen.  Men nu är det värre än någonsin i vårt land. De är förstås ytterst få som utför all denna djävulskap men avtrycken drabbar oss alla. Ständigt nya sprängningar, det skjuts, de släcker liv. Och polisen går bokstavligen på knäna. Uppklarningsdelen är vanvettigt eftersatt. Våldet i vårt land tar i anspråk mer och mer resurser men ändå blir situationen bara giftigare och mer råbarkad för varje år. Fler helt oskyldiga som självfallet brottslingar har dött i gängens eskalerande hårda motsättningar.

För några år tillbaks hamnade jag på en fest där flera ungdomar satt och hånskrattade åt den svenska polisutövningen. Det var inte hos världens bästa barn kan jag påstå. Denna filmsnutt blandad med andra liknande torde vara en nyckelfaktor för att förstå vad som nu sker. För vad det handlar är att Polismyndighetens auktoritet har löst upp allteftersom samtidigt som de unga kriminella vinner över så många yngre spänningssökande till och på sin sida. I den här utvecklingstakten är vi snart på samma nivå som kaotiska Marseille i Frankrike.  Det vill säga delar av staden är fullkomligt laglöst område och grundbulten i de kriminellas framfart är narkotika försäljning till de välbärgades lugna kvarter. Marseille är väl det som är närmast helvetet på jorden men vi går snabbt åt samma destruktiva håll.

Men nu kliver forskningen in och säger att ett minskat partyknarkande skulle då inte alls störa gängen (Malmö universitet). Så fel. Klart det skulle minska den lukrativa narkotika marknaden om allt fler såg hur deras egen näsa gödde knarkets och gängens apostlar. Ska det vara så svårt? Hur vi än vrider och vänder på sakfrågan bottnar det ändå alltid i hur jag som individ förhåller mig till partyknarkande. Det är så allomfattande partyknarkandet att det är förbi all rimlig vettighet. Och den som hemfaller åt detta, ska vi säga något harmlösa (?) är förstås den som också skickar de här enorma penningsummorna till knarkförsäljarna och till baronerna i toppen. Att påstå något annat är ju enbart korkat. Börjar inte bruket hos en själv egentligen? Tydligen inte. Är man inte ens ansvarig för det man dyrt betalar för? Uppenbart inte. Hur kan man så lättvindigt skaka av sig obehaget? Om festknarkarna drog rätt slutsats skulle gängen få det fattigare. Ett litet kliv, men stort steg förvisso. Inte tillräckligt men tillräckligt bra ändå.

 

Anders Hammarlind

Fri skribent

 

Och inte en enda djävel är lycklig

 

 

Och inte en djävel är lycklig som gangster (efter några år)

 

Mångfald är förstås alldeles utmärkt som godmodig och rättfärdigad grundtanke, inte tu tal om annat. Men vi har, handen på hjärtat, inte värst mycket av denna eftersökta mångfald här i nationen. Eller här i Södertälje för den delen. Vi borde verkligen kunna bättre, men icke. Lyssnade nyligen på en föreläsning om unga och mångfald (Institutet för framtidsstudier) och visst vår strävan leder oss mer per uttalade ord och i trivsamma politiska paroller till det mångkulturella samhället än som daglig bruksvara. Och att vara reellt ärlig i vår strävan till integration. ”Integration bland unga, en mångkulturell generation växer upp” (författare Jönsson, Mood, Treuter, utgivet på Makadam förlag)

För vi lever alldeles oftast mest i parallella bubblor där broarna över är alldeles för få. Att mångfalden skulle vara utbredd i vårt samhälle är mest bara en seglivad myt. För; vi umgås helst med de som har samma ungefärliga bakgrund, vi bildar par med de som helst har samma bakgrund. Endogami kallat på forskarspråkbruk. Undantag sker givetvis självfallet hela tiden men i det stora perspektivet finns egentlig ingen större omfattande mångfald här i landet Vad vi i stället hyser i vår gemensamma famn är att vi består av ett antal grupperingar som helst håller de andra en rejäl bit bortanför. För Södertäljes del svenskar där, syrianer (suryoyo) där, araber där och så vidare. Vi lever i våra kulturella hemtagna tama bubblor helt enkelt.

Från den formidabla djupdykningen i den syrianska nutidshistorien är Fuat Deniz ”En minoritets odyssé, det assyriska exemplet (Örebro studies) en guldgruva för den som verkligen vill sätta sig in i den syrianska livsföringen (och den svenska hållningen). Från sidan 252 hämtar jag detta som väl illustrerar enkelt och redigt förklarar sakfrågan. ”Kulturellt sett har vi svårigheter att umgås. Jag är inte nöjd med våra relationer till svenskarna. Men jag har försökt själv att bjuda in några grannar över en kopp kaffe. Jag har försökt att utnyttja vissa tillfällen. Vi är ju grannar, vi måste ibland besöka varandra, hälsa på varandra…Vi försökte några gånger. Men under alla dessa 14 år har ingen svensk granne bjudit oss på något. De är mycket isolerade. Men vi har en förklaring till vår. Jag kunde inte förstå varför svenskarna är isolerade. Varför är de rädda? Men, jag, har inte rätt att tvinga någon till att komma hem till mig. Men det är en självklar reaktion, beteende att en vanlig människa hälsar på sin granne, vilket 90% av mina grannar inte gör. Jag har tappat all lust att bygga nya broar mellan mig och mina svenska grannar.”

Flera forskare (se Jönsson m.fl.) har tittat på hur unga och integrationen fungerar. Svaret är mestadels, om vi väljer det korta beskedet uttryckt i det rätt raka svarsalternativet nämligen väldigt uselt.

När Wendela Hebbes priset delades ut härom veckan gick det ytterst välförtjänt till Diamant Salihu för boken ”tills alla dör”(Mondial). För bara några år sedan var de här gängkriminellas framfart något som samhället blundade för. Vi överlät det hopplösa uppdraget helt till polismyndigheten enkom. Valhänta försök gjordes av den beväpnade överheten. En ständig acceleration av skjutningar blev det fortsatta svaret. Numer skjuts det värst hos oss i hela i Europa. Och de skjuter definitivt för att döda. En 15-åring är den senaste gärningsmannen (Malmö). Ett barn alltså. Men ändå beredd att avrätta en annan livslevande vilket också skedde på plats i ett köpcentra.   

I den lika lysande boken ”Gangsterparadiset”(Forum) skriver Lasse Wierup ”pojkar med stor frihet och liten guidning har fostrat varandra i gatlyktornas sken” och just detta är precis vad som skett. De här ungtupparna har gjort sig omöjliga hemma i de flesta fall. I stället är de  uppfostrade under skenet från gatlamporna. Tillsammans med samma vildvuxna vinddrivna unga pojkar. Mången gång gör föräldrarna allt för att hålla pojkarna inom lagens gränser. Det går som regel inget vidare. Och ha i minnet att det är en liten del av landets invandrande ungdomar som inte kan avhålla sig från att bli gängkriminella. De är verkligen udda de här ungtupparna. Länge blundade vi också varifrån de här vildvuxna ungdomarna stammade. Bara det ett besvärligt hinder för att våga se klart.

Och detta trots att en strid ström av varningar om var som var på ingång i vårt samhällsliv. Nalin Pekgul skriver på DN-debatt att redan år ”2005 varnades för den spirande gängbrottsligheten”. Och det stämmer, det finns en rad vittnesmål om vad som håller på att segla upp. Främst från Göteborgs horisont. Pekgul skriver ”i november 2005 varnade jag för kriminaliteten och den växande islamismen, men min oro avfärdades. Vi var många i samhällsdebatten som varnade för vad vi såg komma” och redan berömt är förra statsministerns Löfven och dennes uttalande om att ”vi såg det kanske inte komma (år 2017 var det väl som han vaknade upp ur sin sömn).

Ung, utan skolbetyg, utan framtidsdrömmar, utan hopp så är steget till att gränsla de som är utanför lagen en snabb och kort historia. De badar ju i pengar, de säljer knark, de utpressar folk (och företag) och de lever samtida rövare. De får plötsligt allt det där som man INTE alls hade tillgång till tidigare. Makt, status, gott om pengar i fickan och därmed ett lyxliv och så med ett hov av unga flickor runt ikring. Från att vara i princip medellös har de plötsligt tiotusentals kronor i veckan för att leva ett utsvävande lyxliv. De tar chansen förstås. Vad hindrar dem? Svar inget. De skickar vykort från exotiska platser och de lever som miljonärer.

Och de gör de med skrämmande framgång bara med den kraftfulla haken att detta skapar i sin tur en rad motsättningar till andra som också de växt upp i gatlyktornas skola. De krigar om pengarna, om områden, om inflytande och de har haft fritt fram hittills (nästan). Svindlande snabbt förbyts lyxtillvaron till i stället förvandlas till ett skräckväldes tillvaro. Skyddsväst på även om denna är en klen tröst då de gängkriminella skjuts allt oftare i ansiktet numer. Att flera oskyldiga som inte har ett uns med saken att göra också de stryker med är en annan del av hänsynslösheten. Trätorna går ibland inte ens att veta var och varför för de är så skruvade de här unga beväpnade unga männen. Minsta lilla oförrätt kan starta en ny omgång vendettor.  Lyxlivet blir i stället detsamma som att ständigt var vaksam, se sig över axeln som det heter. Undvika det stället och det. Hålla sig inomhus och byta adress oftare än vi andra duschar. Rädslan kommer krypande och de unga flickor som förr flockades runt de här yngre männens blir ett dödshot. De kan plötsligt gå någon annans ärende, ha bytt lojalitet och pang är man död. Vilket i sin tur innebär att de får sluta helt med hovet av flickor. Numer finns det unga män som i sin machoroll inte ens blundar för att avrätta på kontrakt. Det vill säga de skjuter någon helt främmande för dem mot en saftig betalning (från 100 000 och uppåt). 

I landets reningsverk kan vi se hur många medansvariga det finns, det är de som missbrukar cannabis, kokain etc. Kunderna är de vanliga medborgare som tycker sig behöva ”avkoppling” och därmed möjliggörs det här fortsatta gangsterväldet. De gängkriminella förser den törstande svenska marknaden med droger i en aldrig sinande ström. Grundproblemet är den här extremt storvulna marknaden. Diamant Salihu sa när han var här i Södertälje (18 sep) att det låga valdeltagandet i delar av Södertälje  pekar på en väldigt trist utveckling, alltså att samhället inte uppskattas. Man vänder detta ryggen till. Vilket i sin tur inte alls bådar gott. Salihu passade även på att säga att han aldrig stött på en lycklig gängkriminell.

Och som inte allt detta vore nog nås vi nu av rapporter om att även unga svenskar, som  inte fått ordning på studierna, börjat söka sig till samma sorts gangstertillvaro. Och så drivs de till det ”spännande” utanförskaps tillvaron. Med mycket pengar, mycket makt, med våldskapital i högsätet och ett bra sätt att få in mycket pengar. Och leva som furstar. Tills de slutligen kraschar och de kroknar. Anspänningen har ett högt pris och det går åt många droger att hålla skutan flytande.

Priset med ständig ångest tar till slut ut sin rättmätiga rätt. Om de inte blir avrättade innan förstås.

Anders Hammarlind, fri skribent.

 

 Kort inlägg här nedan i Länstidningen Södertälje 8 okt -22

 Många ord i dessa dagar om de vettlösa morden här i Södertälje. Saknar dock de väsentliga ordalagen om stadens omfattande helgpuffande. Gängens egen uppfostran har gått om intet då de i stället vrångkultiverat varandra ute på gårdarna.

De snabba pengarna finns i gängens ekonomiska muskler. Klockrent uttryckt av Tomas Karlsson i orden ”de som imponeras av pengarna – guldkedjan, märkesklockan eller lyxbilen. De tar stora risker för att bli en del av brottsnätverket”.

Annons

På den vägen är det. Ytligt sett.

Skolan har de här unga killarna/männen oftast inte klarat av. En lång rad av pinsamma misslyckanden bara. Framtiden är därmed mörk. Ung, utan vettig laglig framtid.

Utan hopp är steget för att hoppa med i gängen ytterst kort. Plötsligt har man allt det man inte hade tillgång till tidigare. Pengar i överflöd, makt utifrån vapenskramlet, makt utifrån att vara fruktad. Rasande fort går det från medellös till att ha pengar som den värsta höginkomsttagaren. Steget är kort för många av de här unga. Och de tar klivet förstås.

Nu är vi åter i centrum för gängbusets framfart. De skjuter hänsynslöst illa och utifrån deras klena vapenutbildning blir det makabert.

Många ord i dessa dagar om gängens krackelerande framfart – de tar ju död på varandra internt. Vad vi dock förefaller glömma bort är att narkotikan är deras guldkalv. Detta missbruk genererar enorma ekonomiska tillgångar för gängen. Detta otroliga narkotikabehov ute i Södertälje är det som gör de här unga männen rika i överflöd. Det är dagens helgknarkande, dagens lilla puff av livsaperitif som är grunden för deras guldkalv.

Utan ett flödande inflöde av dessa droger vore de här unga männen medellösa per definition. Det är våra ”små oförargliga” helgpuffar som bär upp dem. Håller dem fast vid dignande matbord.

Diamant Salihu, Sveriges televisions kriminalreporter, sa här om veckan här i Södertälje att han aldrig stött på en gängkriminell som sagt sig vara lycklig. Det blir bara elände för dem, men det tänker man inte på då man kliver in i den här miljön.

Anders Hammarlind

fri skribent