Kommunalrådet Godner sitter fast i sin ideologiska kokong.

 

Kommunalrådet här i Södertälje Boel Godner säger att hon är såväl ”förtvivlad” som ”oroad” över de senaste dagarnas mördande eskalering (bokstavligen) från de gängkriminellas sida. Här i Södertälje. Vi kommer fortsätta jobba förebyggande fyller hon på med. Men herregud Godner. Är det allt du har att komma med? Det är ju rena rama mardrömmen för oss som bor här i Södertälje. Ska vi nöja oss med att hemfalla i förtvivlan och oro? Och invänta de år som det kommer ta i anspråk för att arbeta preventivt.  

För tamt, anstruket med drag av uppgivenhet & klenmod. Är detta vad samhällets politiska svar blir? Ska polismyndigheten inte ha mer, få mer uppbackning än detta? Det börjar minsann osa drag av feghet och defaitism ta med tusan. Det mesta som förr var helt omöjligt som numera är fullt möjligt. Det är absolut mer läge än att uttrycka oro och förtvivlan. 

Det är en lång politisk vandring av luddigheter, oklarheter och faktiskt rejäl brist på rakryggat engagemang som nu (och under de senaste decenniernas naiva efterlåtenhet) som nu straffar sig. Som här i Södertälje. Grundfelet är att de politiska ledningarna inte såg problemen komma ifrån förortens betonghorisont. Plus ett grundläggande strukturellt tankefel.

Vi är alla lika är den officiella svenska ståndpunkten. Fortfarande. Drivs med emfas av ett stort parti, det största till och med. Därmed är ingen heller olik någon annan. Vi sitter i samma båt. Det är att stoppa huvudet i sanden, tro på den goda sakens finurliga förmåga att hela och leda vårt land. Som en fis i Sahara. Samt fortfarande i mångt och mycket är det bara fel, fel, fel. För vi ser inte olikheterna, vågar inte, vill inte se. Hör inte. De skilda kulturerna förtvinar under vårt eviga bejakande av vårt genomlika synsätt. Allt enligt parollen olikheterna har vi stoppar undan. 

Inställningen till de som invandrat hit har ändrats under årstidernas gång. Förr om åren kunde även debatten här i Tälje vara till och med skärpt, vass medan diskussionerna idag är socialt upplösta. För eftersom, ja ni förstår säkert min poäng, vi är ju alla lika och då kan ju ingen heller vara olik någon annan. Och så går det precis som det nu utvecklas till, ett ständigt våldsinferno. Och det är ju inte enbart skjutningarna, sprängningarna som har eskalerat förbi all vettig rim och reson. Alldeles för många företagare (även här i Södertälje) tvingas betala s.k. företagsskydd till de här kriminella gängen. Inte minst barnen kommer i hotets fokus för de som inte betalar. En mardröm för var förälder. Många företagare vågar inte annat än tömma kassalådorna och betala för de kriminellas (ska vi säga) “skyddsverksamhet”.  

Då de politiska förkunnarna, och i detta räknar jag in samtliga sju riksdagspartier förutom sverigedemokraterna som i sin tur ständigt går vilse. Det sista partiet i raden såg visserligen vad som var på väg att utkristalliseras under gatlyktornas sken i Rinkeby, Biskopsgården i Göteborg och numer på så många platser att få ens kan komma ihåg alla dessa pyrande nattsvarta kriminella slukhål. De såg det, noterbart till skillnad från de andra sju. Men det betyder ju ingalunda att det partiet  sitter med lösningen. Inte alls. De vill rensa landet på inflyttade utifrån.  I deras interna terminologi heter det att skicka ut så många som möjligt som inte är födda här i landet. Helst allihopa i den mer bisarre tolkningen. De tror på att vi sitter på renhet, alltså vi som är födda här i landet medan de andra – invandrarna - är enbart aggressiva lortgrisar som förpestar det allt här arma landet. Alla problem går att hänföra till lortgrisarna skara. Menas det. Men herregud! Hur djävla dum kan man bli? 

 Trots att det numer är fråga om mer än 2 miljoner människor som invandrat. Den kriminella basen är inte alls detsamma i samklang som de miljoner som flyttat  hit allt sedan de första italienarna kom till Västerås (var väl -46 om jag minns korrekt). Utgångspunkten för den aktuella kriminella våldsvågen är de ungdomar och något äldre skurkar som frivilligt valde att ställa sig utanför, på sidan av men hade också rätt i att samhället inte heller brydde sig om dem. Ett tecken på detta var att samhället övergav förorterna allt tydligare. De stängde ner, Bankerna packade också de ihop och flyttade ut  och så mycket annat. Kvar blev steril betong. Samhället flydde fältet och i det vacuum som uppstod växte det här vurmande för gangster världen snabbt som en präriebrand från första vågen till dagens nära nog helt katastrofala situation. Jag är förtvivlad, och oroad säger kommunalrådet. Hon borde ha betydligt mer att komma med än dessa futtiga fraser. Skärp till dig Godner. Och inte bara ett kommunalråd utan över hela den politiska linjen utan någon väsentligt avvikelse. 

För flera år sedan blev jag bekant med en ordförande i en större svensk stad (Örnsköldsvik) där han sa att skrapar man bara på ytan på SD-företrädarna  så poppar nynazisterna obönhörligt fram. Han lämnade sedermera SD. Och det han då sa håller fortfarande hur mycket än Åkesson till synes storstädar. Hela hans rörelse är så inrökt med den bruna cigarröken att det hjälper honom inte att gå och skvätta lite Klorin över partiets skamfilade rykte. Rötterna är för alltid förknippade med nynazism även om fler av företrädarna mest förkunnar att de är oroade över den bisarra svenska utvecklingen. Och det sista kan jag också hålla med om, inget ständigt & skenbart bortförklarande av sakernas tillstånd gör det enklare att komma till bukt med stormvindarna. För hur nu än Godner vrider och vänder på sin förtvivlan så är vi nu i händerna på galningarnas unga garde och dess hårdföra härförare. De har absolut inga bromsar, de skjuter vilt, de mejar ner mängder med oskyldiga (för de har ingen vapenutbildning) och de drar sig inte ens för att kasta in en handgranat bland shoppade vanliga kunder i en livsmedelsbutik. Som i Geneta här i Södertälje.  Så illa är det.  Fast, notera gärna detta, många av dem är bakom fasaderna inte några monster. Det finns en själ men just för stunden hjärntvättad av gängkriminalitetens interna jargong. Pengar, alltså snabba cash, rykte som farlig, utan skam och heder. Lojalitet inom gruppen (för ett tag).

Polisen har efter år av kroniska misslyckanden äntligen, och till slut börjat få bukt med de till namn mer kända unga gängkriminella. Fängelserna är redan fyllda till bristningsgränsen. Men vad hjälper det när tillströmningen av ilskna unga män som känner sig såväl övergivna, som åsidosatta av vårt samhälle? Vad hjälper det? De här virrpannorna känner naturligtvis ingen samhörighet med vårt svenska samhälle. De säger nej tack till oss  samtidigt som vi ändå inte bryr oss nämnvärt om dessa vildhjärnor. För hade vi agerat väsentlighet annorlunda så hade de politiska näsorna snabbt noterat att förorterna höll på att tas över av nya makthavare.  Men så blev det inte, en del sa att i mitt Europa bygger vi inte murar. Eller öppna er hjärtan, släpp in dem.

Godner pratar om förebyggande åtgärder, visst det kan man ju säga men det tar flera år att sjösätta dessa. Nu då? Ska hon bara stå där som mula och mumla förtvivlan och uttrycka oro. Det är ju totalt nödläge bästa kommunalrådet. Kan man inte förstå de skilda kulturernas inverkan på oss här i landet så kommer man heller aldrig förstå i vad motsättningarna bottnar och fått frodas under alla de år då politikerna generellt mumlade om att inte bygga murar eller det är en hjärtesak. Och ingen är olik. Och de gäller samtliga sju partierna som alltid försvinner bort i fjärran när domedagen numer kommer allt närmare, kanske redan är här. Godner är med sina ord inget som helst undantag. Men hon är inte ett unikum. Hela baletten håller ju på och går bort sig.

 Länstidningens sommarredaktör här i Södertälje Gustaf Lindskog är något på spåren då han skriver att nyckeln för att få med medborgarna i utsatta områden är att just få med sig invånarna för att just på så sätt ”få tillbaka det civila fotfästet i problemdrabbade områden”.

Så illa har det gått, läs gärna om raden för ”få tillbaka det civila fotfästet i problemdrabbade områden”. När vi hade EU-val nu senast sprang det runt betalt ungt folk här i Södertälje för att få fler att rösta. Det gick inget vidare självfallet. Främst bottnande i att det politiska styret envist tror att folk går att mobilisera hux flux och att alla sitter i samma båt. Slagdängan om allas lika värde alltså. Den är genomskådad ute i förorterna.

Många säger nej tack till att vara en del av vårt samhälle, de absolut flesta säger förstås ja tack. De etablerar sig. Jobbar, handlar i butiker och uppfostrar barn. Blir en del av Sverige trots att de ändå förändrar det här samhället grundvalar delvis.  Eftersom man på de politiska höjderna förnekar kulturella bakgrunder och skillnader i stort sätt (och värsta förnekarna finns inom det största partiet) blir det så här taffligt och ogenomtänkt. Ytterst handlar det om medborgarnas samhällskontrakt, ingenting annat. Kan avläsas i det ständig sjunkande valdeltagandet inte minst. Eller benägenheten att vaccinera sig t.ex. Och det är inte heller det speciellt förvånande. Istället för att smida yviga men inskränkta rosenskimrande planer på de lokala partikontoren runt om i våra städer vore det möjligen måhända bättre om de satte sig ner och tänkte till om samhällskontraktet istället. För det är där den gordiska knuten är belägen.

 

Anders Hammarlind, fri skribent som författare.

.

Samma text men i engelsk version nedan;

The municipal councilor here in Södertälje Boel Godner says that she is both "desperate" and "concerned" about the last few days' murderous escalation (literally) on the part of the gang criminals. Just here in Södertälje. We will continue to work preventively, she adds. But my God Godner. Is that all you have to offer? It's a real nightmare for us who lives here in Södertälje. Should we be content to retreat into despair and worry? And wait for the years it will take to work preventively.

Too tame, painted with features of resignation & low courage. Is this what society's political response will be? Shouldn't the police authority have more, get more support than this? It certainly begins to ooze traits of cowardice and defeatism. Most things that used to be completely impossible are now completely possible. It is certainly more appropriate than expressing worry and despair.

It is a long political journey of fuzziness, obscurity and indeed a real lack of straight-backed commitment that is now (and in the naive indulgence of recent decades) now punishing itself. Like here in Södertälje. The basic error is that the political leaders did not see the problems coming from the concrete horizon of the suburbs. Plus a basic structural thinking error.

We are all equal is the official Swedish position. Still. Operated with emphasis by a large party, the largest even. Thus, no one is different from anyone else. We are in the same boat. It's putting your head in the sand, believing in the wonderful ability of the good cause to heal and lead our country. Like a fart in the Sahara. And still a lot of it is just wrong, wrong, wrong. Because we don't see the differences, don't dare, don't want to see. Don't listen. The different cultures are withering away under our eternal affirmation of our universal outlook. Everything according to the slogan the differences we have put away.

The attitude towards those who immigrated here has changed over the years. Years ago, the debate here in Tälje could even be sharp, sharp, while today's discussions are socially disorganized. Because, yes, you probably understand my point, we are all the same and then no one can be different from anyone else. And so it goes exactly as it is now developing into, a constant inferno of violence. And it's not just the shootings, the explosions that have escalated past all reasonable rhyme and reason. Far too many entrepreneurs (even here in Södertälje) are forced to pay the so-called corporate protection for these criminal gangs. Not least the children become the focus of the threat for those who do not pay. A nightmare for every parent. Many business owners do not dare to do anything other than empty their coffers and pay for the criminals' (shall we say) "protection activities".

Then the political heralds, and in this I include all seven parties in the Riksdag except for the Sweden Democrats, who in their turn constantly get lost. The last party in the line certainly saw what was about to crystallize under the glow of the street lamps in Rinkeby, Biskopsgården in Gothenburg and now in so many places that few can even remember all these smoldering night-black criminal sinkholes. They saw it, notably unlike the other seven. But that in no way means that that party has the solution. Not at all. They want to rid the country off and out for immigrants from outside. In their internal terminology, it is called to send out as many as possible who were not born in this country. Preferably all of them in the more bizarre interpretation. They believe that we sit on purity, that is, we who were born in this country, while the others - the immigrants - are only aggressive shit-pigs who plague this poor country. All problems can be attributed to the bunch of shit pigs. Mean it. Oh my God! How damn stupid can you get?

Despite the fact that there are now more than 2 million people who immigrated. The criminal base is not at all the same as the millions who have moved here since the first Italians came to Västerås (it was -46 if I remember correctly). The starting point for the current wave of criminal violence are the young and somewhat older criminals who voluntarily chose to stand outside, on the sidelines but were also right that society did not care about them either! One sign of this was that society increasingly abandoned the suburbs. They closed down, the banks also packed up and moved out and so much more. What remained was sterile concrete. Society fled the field and in the vacuum that arose, this frenzy for the gangster world grew quickly like a prairie fire from the first wave to today's almost completely catastrophic situation. I am in despair, and concerned, says the municipal councilor. She should have much more to offer than these silly phrases. Sharpen up Godner. And not just a municipal council but across the entire political line without any significant deviation.

Several years ago, I became acquainted with a chairman in a larger Swedish city (Örnsköldsvik) where he said that if you only scratch the surface of the SD representatives, neo-Nazis pop up inexorably. He later left SD. And what he said then still holds true no matter how much Åkesson seems to be in big cities. His whole movement is so smoky with the brown cigar smoke that it doesn't help him to go and splash some chlorine over the party's tarnished reputation. The roots are forever associated with neo-Nazism, even if more of the representatives mostly proclaim that they are concerned about the bizarre Swedish development. And I can also agree with the last one, no constant & apparent explanation of the state of things makes it easier to come to terms with the storm winds.

Because no matter how Godner twists and turns his despair, we are now in the hands of the mad young guard and its hard-nosed commanders. They have absolutely no brakes, they shoot wildly, they mow down scores of innocents (because they have no weapons training) and they don't even hesitate to throw a hand grenade into the shopping of regular customers in a grocery store. As in Geneta here in Södertälje. That's how bad it is. Although, please note this, many of them are not monsters behind the facades. There is a soul but for the moment brainwashed by the internal jargon of gang crime. Money, i.e. fast cash, reputation as dangerous, without shame or honor. Loyalty within the group (for a while).

After years of chronic failure, the police have finally, finally begun to crack down on the more famous young gang criminals. The prisons are already filled to capacity. But what good is the influx of angry young men who feel both abandoned and neglected by our society? What does it help? These wunderkinds, of course, feel no affinity with our Swedish society. They say no thank you to us, while we still don't care much about these wild minds. Because if we had acted significantly differently, the political noses would have quickly noticed that the suburbs were being taken over by new rulers. But it didn't happen that way, some said that in my Europe we don't build walls. Or open your hearts, and let them in.

The county newspaper's summer editor here in Södertälje, Gustaf Lindskog, is on the right track when he writes that the key to getting the citizens involved in vulnerable areas is to get the residents involved in order to "get back the civil foothold in problem areas".

That's how bad it has gone, feel free to read the line about "getting back the civilian foothold in problem areas". When we had EU elections last time, paid young people ran around here in Södertälje to get more people to vote. Of course, nothing went further. Mainly rooted in the fact that the political regime stubbornly believes that people can mobilize hux flux and that everyone is in the same boat. The argument about everyone's equal value, then. It is seen through in the suburbs.

Many say no thank you to being part of our society, the absolute majority of course say yes thank you. They establish themselves. Working, shopping in stores and raising children. Become part of Sweden despite the fact that they still change this society's fundamentals in part. Because cultural backgrounds and differences are largely denied at the political heights (and the worst deniers are within the largest party), it becomes this tawdry and ill-conceived. Ultimately, it is about the citizens' social contract, nothing else. Can be read in the constantly falling voter turnout not least. Or the inclination to vaccinate e.g. And that's not particularly surprising either. Instead of forging elaborate but limited rose-tinted plans in the local party offices around our cities, it would probably be better if they sat down and thought about the social contract instead. Because that's where the Gordian knot is located.

 

Anders Hammarlind, freelance writer as author.

 

……………..

ÅKESSON KÖR HÅRT MEDAN DE ÖVRIGA KIPPAR EFTER LUFT

 ÅKESSON KÖR PÅ HÅRT MEDAN DE ANDRA I REGERINGEN KIPPAR EFTER LUFT…..

 

Kaoset, debaclet förra gången (år 2015) när  unga (huvudsakligen) människor bokstavligen välde in från allehanda främmande sydligare länder. De som gick hela vägen per fot hit hade förstås hört villfarelserna från dåvarande statsminister Reinfeldt. Ni vet det här med ”öppna era hjärtan” (2014). Den statsministern avskydde allt som var svenskt. En usel kultur den svenska drog han till och med till med. Här i Södertälje av alla ställen.

Istället hänvisades vi till allehanda grumliga eller aningen något mer korrekta åsikter av Sverige demokraterna. Då. De andra 7 partierna sa just ingenting när människor bokstavligen forcerade dörrarna till Sverige. Löven också han statsminister när det begav sig sa ju det vanvettigt grandiosa ”att i mitt Europa bygger vi inte några murar” (2016).  

Idag är SD nära nog med i regeringen, framträder allt som oftast med de andra partierna. Dominerar helt det politiska spelet. De har en klar ideologi, vet vad de vill. Dagens lättviktiga statsminister hemfaller nuförtiden allt oftare till bara intetsägande plattityder. Endast Åkesson kan garantera att Kristersson får fortsätta vara landets statsminister. Andra alternativ finns inte i Kristersson huvud.

Att det ska vara så svårt? Att våga stå upp för den egna profilen, för den inre moraliska kärnan. Hade inte Centern också något bisarrt förslag (runt 2015) om att det kunde bo upp emot 30 miljoner här i Sverige. Då skulle knappast Sverige vara kvar som landet det nu är. Liberalernas Riksdagsman Malm (Lib.) yrade något om att han trodde att alla som kom till Sverige söderifrån var förmodligen liberala humanister. Hur korkad kan man vara?

De få gemensamma  arenorna vi har kvar ännu skjuts allt oftare i sank av SD yttermera förvisso. Därav alla dessa påverkanskampanjer ofta i det fördolda. Från just det partiet. Och de nyttjar ofta det de kallar ”humor” samt ”satir”. Andra skulle kalla det vad det är, nämligen hetsjakt på andra tänkare som inte är för Åkessons parti. Det partiet vill få slut på både folkutbytet, deras röda tråd samt skicka ut så många invandrande som det är möjligt att uppbåda. 

De är även fullt och fast beredda att gå utanför själva lagboken faktiskt och sända de som har sviktande ”vandel” ut på en enkelbiljett. Som Åkesson själv säger vi har inget att skämmas för. För honom är den dolda anonyma agendan livsviktig. Visningarna av de i lönndom införskaffade kontona och som är helt och hållet anonyma är en del av livsnerven för att växa ytterligare. Hela den här sopstationen inom väggarna befrämjar ju den enkelspåriga informationskampanj som pågått under flera år. De behöver sina trollkonton för att sprida sina sanningar, halvsanningar samt rena lögner. Vad blev resultatet för första kvartalet i år? Svar 29 miljoner visningar.

Partiledaren Åkesson åker runt med en stridsvagn och skjuter på  Rinkeby torg, ett uttryck för SDs humoristiska eller satiriska verksamheter. Ja inte bokstavligen utan i en animerad liten filmsnutt. Just detta är precis vad de kallar för just humor och satir.

SD blev en irriterande och gapig röst i bakgrunden (från avgrunden nära nog)  med start runt år 2000 och där ingen tog dem på seriöst allvar. Innan det var för sent. De fick hålla på och påhejade av alltmer förbittrade och ilskna svenskar. Först tog de röster från tidigare socialdemokrater, senare från Moderaterna. Det blev sent att vakna upp. Som alltid. Alltså numer nuläget där SD håller i taktpinnen hårt och metodiskt medan de övriga i regeringen kippar efter luft. För de hade sina poänger och det ser vi nu runt oss. De vann. Att lägga sig helt platt vittnar ju inte om någon större egen moralitet. Som de andra partierna faktiskt gjorde under flera år. Så gick det som det blev. Och med de här herrarna och ungtupparna kommer det ta etter mer tid för att ändra de svenska livsbetingelserna till något som påminner om fornstora dagar. 

Idag är vi helt i händerna på ett högerinriktat konservativt parti som ohejdat driver på för att i grunden omdana samhället. Åkesson har efter ha blivit officiellt enrollerad som stödparti vuxit förbi de tre andra partibildningarna. För vad som tidigare var största tillgång håller nu på att raskt förändras. Det blir liksom två lägen inom regeringen, fortsätta på Åkessons skarpa höger gir och acceptera vad som framöver stundar. Eller kliva av och ur. För liberalerna vankas snart sista timmens klockslag.

Kriminaliteten ligger som ett konstant orosmoln i allt vad vi företar oss. Tar vi fokus på de här kriminella gängbildningarna ser vi att de huvudsakligen består av ett fåtal vinddrivna individer som tagit det asociala livet till nya höga nivåer. Värre är att ringarna på vattnet omfattar allt fler ynglingar (främst). Blir enbart bara värre för varje år. Samt att det sprider sig runt om i vårt samhälle. Otroligt kaxiga, manschauvinister, tvärsäkra och med stor vålds förmåga sprider de sig runt om i vårt samhälle. De var just de gängkriminellas gryende framfart som innebar att SD kunde växa i varje val. Och många av gängledarna är 2;a generationens invandrare. De kan därav inte utvisas vilken ”vandel” de än får sig tilldelat. 

 ”I mitt Sverige bygger vi murar” som det numera heter från Åkessons parti. Det är ju detta de så hett eftersträvar sedan de var ett mer renodlat nazistparti för mer än 20 år tillbaks. Idag är mycket av detta naziinflytande avskalat. Men det finns där i bakgrunden, finns förmodligen som kärnämne hos fler av företrädarna. Primus motor i den här omvandlingen som sker från SD med dess såväl officiella som inofficiella underavdelningar. Partiet dominerar just nu helt debattklimatet och får många att tystna, eller får fler att ägna sig åt självcensur. Främst journalister som nu tvingas ömsa skin delvis. Vi såg det alldeles nyss i Tv-nyheterna där Åkesson "debatterade" med socialdemokratins ledare. Debattledaren hade tonat ner sig till noll.   

De ökända trollfabrikerna, med tjogtals anonyma sociala konton, ägnar sig åt just det här. Att få folk tysta. Smutskasta och driva fram förhoppningsvis en folkresning, ett folk som ett riktigt folk utan en massa importerade svartskallar. Överlag har de förändrat politikens villkor och fått de flesta andra partier att vandra högerut. De har utifrån dagens alla aktuella lagförslag flyttat sig närmare sin egen kärna. Eller ska vi kanske säga de börjar återvända till sin kärna istället? Och hur många tror att Sverige fortsätter som någorlunda framgångsrik företagsnation om tiotusentals, eller hundratusentals lämnar landet? När det påvra tillståndet infaller vid alla vakanser. 

I aktuella Tv-serien ”I dina händer” (Netflix) får vi ta del av en infernalisk råbarkad verklighetsskildring om hur de här kriminellt anstrukna gängen agerar, hur de formar sina tankar från gatlyktornas sken och det är i sin totalitet ett konstant ständigt pågående kroniskt övervåld. Även mot de vanliga medborgare som även de numer faller för kulorna när de ”sprejar”. Och mot de själva internt. Inte minst! Eller mot andra konkurrerande gängburna konstellationer. Inte minst! Jargongen är tröttsamt bloddrypande i sitt alltigenom nakna våldskapital. Den gangsterkultur som de här unga männen/pojkarna framhärdar i sina dagliga aktioner är rakt igenom en något så asocial norm att man baxnar. Se serien (Netflix)! 

Utan påverkan från samhällets gängse normer i stort har de i gängen byggt upp ett eget alternativt asocialt beteendemönster vars huvudsakliga källa är bisarra och kaxigt inspirerande musikstycken (gangster rap i absolut synnerhet), influenser från råbarkade andra kriminella underkulturer  och från arabvärldens smala gränder har de hämtat hem ”inspiration” för sitt våldsbeteende. Och även från medeltida tankar och idéer, oftast sprungna i de här bakvända hederskulturerna som moraliskt rättesnöre. Och de har fått en grov skenbild om vad mänskligt anständiga normer är. Eller mer korrekt uttryck;  Det skiter de bokstavligen i. Men de visar på att landet måste rensas på invandrarpacket enligt SDs tankegods. Inte helt enkelt då de är svenska medborgare som regel.

”I dina händer” så kan vi ta del av att föräldragenerationen försöker men det är hart när omöjligt att få pli på de killar som hellre ställer till ett gigantiskt helvete i sin förvirrade avsaknad av såväl vettig moral som levnadsregler. De är få till antalet men får nästan (det är nära nu) det här samhället ner på knä. Trösten i bedrövelsen är att polisen blivit sjufalt betydligt skickligare på att hitta de skyldiga. Samt – inte att förglömma heller för den delen - de mer belevade äldre brottslingarna nästlar sig in överallt i samhällskroppen så då får vi omöjligen stopp på den här brottsliga utvecklingen. 

En yngling från Södertälje smäller av bomber i Nyköping. Han grips. Och polisen konstaterar att ” i den här kriminella världen finns en kader av unga grabbar som står till tjänst att utföra sådana här uppdrag och så finns mellanhänder som vet vilka de ska plocka, säger en Nyköpingspolis till LT”. Där har ni problematiken, de vill ha rejält mycket pengar, vara i centrum för andra beundrande blickar runt om (läs flickor och yngre boys) och de skiter bokstavligen i vem de ”sprejar”. Såna är de.

Som en skänk från någonstans ovanför molnen exploderar Tv4;s kalla fakta om SDs hemliga trollfabriker. Flera dolda konton som anonymt administreras och förses med text och bild av SDs medarbetare på partiets kommunikationscentral.   De spyr ut hat, rider ut i natten för att fördriva invandrare eller deras blågula medlöpare. Hätskhet och tydligt förakt, skamligt och så urbota fegt att gömma sig bakom anonyma konton. Till och med regerings kollegorna i Riksdagen (alltså i de andra Tidö partierna) drar man sig inte att både häckla och håna. Och detta gör man utan krusiduller. Detta är ju inget nytt, faktiskt. Ett gäng anställda som har betalt för att förolämpa, förlöjliga, begabba, och skriva skymfande rader. Gärna i bildsekvenser. Skrämma folk med andra avvikande åsikter så pass att de slutligen ger upp, självcensur med andra ord. Vilket också är målet för SDs trollerigubbar. Skrämma till tystnad. 

Partiledaren Åkesson fnyser av harm och förnekar självfallet allting. Han är förbannad över kläggets (=vänsterliberala) anstormning. Åkesson är skakad. För första gången på 20 år har han mött ett motstånd han inte hade ens trott var möjligt. Alla upprepade valsegrar har fått honom att tro på att han är oövervinnlig, kejsaren i det politiska Sverige. Och så skiter sig alltihopa. Vad gör han då? Går till hårdfört motanfall vilket förstås är det absolut sämsta steget  om han ska få aktning inom den borgerliga sfären. Men det behöver han ju inte längre. Han styr. Och han drar fram hela det tunga batteriet av harm och hat och avsky. Skrämmer skiten ur regeringskollegorna och statsministern försvinner ner i ett slukhål i ett mummel av undanflykter. 

Att han kör stridsvagn på Rinkeby torg och skjuter vilt omkring sig i ett fejkat inslag kallar han satir, ja just det ”satir”. Vilket säger mer om hans vandel än något annat. I högmod pumpade de år efter år upp sin trollfabrik och med vilken stjärnsmäll det ändade i. Eller så gör de etter mer mos av Moderaterna, ingen vet vilken ände detta kommer landa i. Dödsrunan över liberalerna kan  emellertid tas fram.

Moderaternas namn i Stockholm Fjellner skriver (Expressen) ”genom sitt agerande bekräftar SD nidbilden av sig själva. För samtidigt som de jämt och ständigt kräver respekt så respekterar de sällan andra”. Huvudet på spiken definitivt. Detta biter inte alls på Åkesson. Eljest ruskar han av sig kläggohyran och precis som andra högerledare växer deras andel av väljarna. I land efter land. De här anonyma kontona som är massproducerat med hård vinklad desinformation som information. Detta är partiets framtid och även nutid.  Och det är inte lite som hans interna hemliga och anonyma troll arme skickat ut på Facebook, Youtube, Tiktok och Instagram. Under årets tre första månader publicerade de cirka 1 000 inlägg som visats över 27 miljoner gånger. För att vi ska förstå innebörden av vad hans trollarmé producerar så framgångsrikt. Vi kan ju inte ens tro att han frivilligt skall ta bort det viktigaste vapnet han förfogar över.  

Och Statsministern då? Han håller förstås inte måttet som statsminister. Vem kunde ens tro på detta? Han är aldrig tillräckligt skicklig nog för att axla Sveriges väl och ve. En lättviktare som plötsligt får sitta på Harpsund med sin prostinna och tro att han leder landet. Sicken stolle. Som DN skriver (16 maj) ”Jimmie Åkesson agerar som den ledare för sin kamporganisation han är. Full motoffensiv. Vi har inget att be om ursäkt för! Det är ni andra som förstört vårt land”. Och hade vi i Sverige tagit emot flyktingströmmarna på annat vis tidigare hade inte Åkessons parti fått denna gigantiska stormvind i seglen.

Och så till mina slutraderna; Jimmie Åkesson har visat var skåpet ska stå. En minnesbeta för de som försöker välta honom. Han är otroligt inkörd i sin egen jargong och med en politisk insikt och förmågor som väger tyngre än hela regeringen. Så illa är det. Ljuger obehindrat. Tack och adjö är snart nästa reträttpost för den taffliga usla statsministern. Och liberalerna? Var ska de begravas? Martin Liby Troein håller även han i DN-pennan och skriver ”och så metoderna. Trollfabriker. Försvaret av dem – lögner och råa utfall mot medierna. Sverigedemokraterna fortsätter att flytta ramarna för hur politik bedrivs, för det demokratiska samtalet”. 

Man kan tillägga alla utfall mot hela skalan av politiska företrädare inom det så kallade klägget. Annie Lööf (Centerpartiet) blev exempelvis så illa åtgången att hon la av som politiker. Vilket även drabbat tusentals politiker speciellt inom självfallet ”klägget”. Det är en klar tanke att driva allehanda fiender gentemot SD med så pass omfattande och långtgående hat och förtalskampanjer så att de slutligen tystnar. Och det är ju inte lite de här trollfabrikerna publicerar. Under årets första kvartal hela 29 miljoner läsare som fått sig till del ca 1000 inlägg. Allt i sann anda utifrån Åkessons enmans show.

Plus så ett slutord från DN (18 maj);  ”Vi vet att Ulf Kristersson drar sig för att ta strid med Jimmie Åkesson. Men när det grundläggande, demokratin, står på spel kanske han kan göra ett undantag?”

 Anders Hammarlind, fri skribent & författare

”Så länge kunderna finns, hittar drogerna en väg”

 

”Så länge kunderna finns, hittar drogerna en väg”

 

Vi var väl ungefärligen 500 personer (minst) som äntrade Kulturhusets (Stockholm) och det som kallas facksalen för att lyssna på journalisten och författaren Diamant Salihu. Han som kan så ohyggligt mycket om de gängkriminella och deras allt värre framfarter. Publiken var ett tvärsnitt av de stockholmska invånarna. Törs jag också påstå. Äldre, yngre, medelålders, kvinnor och män. Ytterst få invandrare dock, såg ingen. Varför syns inte de dessa på sådana här föreläsningar? Likadant när Diamant talade på Wendels Hebbes möte häromåret här i Södertälje. Få invandrare där med. Visserligen fanns det några yngre kvinnor med rötterkomna  söderöver ifrån men de skulle å sin sida få stipendier.

Diamants senaste bok presenterades för oss i den törstande publiken. Den första ”tills alla dör” kom för två år sedan och mötte då starkt gensvar. Exakt samma förhållande till det senaste verket ”när ingen lyssnar”(mondial). Handlar förstås om det besinningslösa våldet. Och, och knarket som ekonomisk motor. Denna utväxt av otrygghet är dessvärre numer etablerad runt om i landet. Encrochat som knäcktes till slut av den franska polisen hade 60 000 kriminella nyttjare som samtliga trodde fullt och fast på att denna krypterade telefontjänst var 100% säker. Så var det inte utan det gick ett sus genom polisledningarna i flera länder. ”Vi är inne” sa en fransk underrättelseexpert. Därmed rullade den interna gangster världen upp inför polisdatorerna. Det  var förstås värre än de vågat drömma om. Eller mer rätt, ha mardrömmar om.

Narkotika marknaden i Europa, som i Sverige, är helt svindlande till sin omfattning. Bara Kokainmarknaden omsätter 119 miljarder årligen (inom EU). Så det finns pengar hos de här ligorna. Hur mycket pengar som helst. Chocken hos polismyndigheterna när de läste all denna hårdkokta kommunikation i realtid blev en rask ögonöppnare. Så även för svenska poliser. Och vi var som brukligt värre än de flesta andra länder numer. ”Hundratals svenska kriminella som visar sig vara extremt våldsaktiva” blottas i dessa tiotusentals Encromeddelanden. Svenska poliser kunde raskt bura in hundratals som definitivt levde utanför lagens riktmärken. Svensk polis fick ta del av materialet efterhand så småningom. Enligt Salihu är över 80 större narkotika smugglare inriktade på enkom Sverige. Främsta inkomstkälla. Medan de kriminella samtalar helt öppet om kidnappningar, knarkflöden , utpressningar, sprängningar så sitter poliser och följer konversationerna. Svart på vitt dök en flod av blodiga och hårdföra meddelanden från den andra sidan upp inför förvånade polisögon. Plötsligt var inte polismyndigheten hopplöst famlande i bakgrunden utan här satt de på första parkett. Häpnadsväckande var bara förnamnet.   

Den bisarra kavalkad av brutalt våld vi har fått här i landet beror förstås ut i knarkmarknadens sanslöst lukrativa villkor. Hur mycket pengar som helst. Kampen om att behålla kontrollen över marknaden får var och en att även sälja ut även sina gamla vänner. Det är så sanslöst mycket pengar i omlopp att begäret efter mer, eller att förskansa sig med det man har blev till slut öppna strider. Skotten ekar runt om landet och numer är dödsskjutningarna vardagsmat. Därjämte har ett antal helt oskyldiga strukit med. Reviren håller man hårt på och slåss om. ”Ja vet grattis bror” och den andre kriminelle svarar med fyra glada emojis och lika många hjärtan. En ung man är ihjälskjuten. Råheten är alltigenom allenarådande, ett människoliv är inget värt. Fler unga, mycket unga (14–15 år) rekryteras för att skjuta någon som anses misshaglig. Därav den svenska avrättnings kalabaliken. Vi är värst i hela Västeuropa. Många av de här purunga pojkarna vill stärka sin position i gänget, att skjuta ihjäl någon ses som en kraftfull manlig bedrift. Diamant konstaterar som så många andra vakna att de här pojkarna, under de här mer ledande personerna, inte fattar ”vad man har att förlora, förrän det är för sent”.

Pengar främst är förstås motorn, sedan kommer äran, respekten och hedern. Jodå de flesta stammar från länder som exempelvis Somalia. Inte ett dugg förvånade. Den aktuella spelfilmen Bullets beskriver hur det går till. Det var ett invandraprojekt under gatlyktornas sken från begynnelsen men nu dyker det upp fler och fler i de härgängmiljöerna som har blågul klang botten. Även kvinnor, tjejer tar allt tydligare position i den här outlaw verksamheten. Killarna ”får visa vad de går för” och ”med ett vapen i hand är de kapabla att ta ett liv mot betalning. De beskrivs som likgiltiga. Det är så de bygger sin självkänsla genom att mörda”. Ytterst få av som skjuts vill inte alls samarbeta med polismyndigheten, om de överlever.

Notabelt är att flera av de som faktiskt smugglar drogerna är respekterade vanliga och något till åren komna herrar. Salihu skriver att flera av kurirerna i nätverken är ”ofta småföretagare, kan ha etnisk svensk bakgrund”. Precis som de ofta mer välsituerade herrar (och damer) som nyttjar helgerna till att sniffa kokain. Det sista nämnt är det som håller hela den här miljardmarknaden i gång. Utifrån chattarna kan polisen här i Sverige räkna ut att det smugglas in 10 gånger mer narkotika än vad man förr trodde på. Så pass illa är det. Salihu konstaterar solklart ”så länge kunderna finns, hittar drogerna en väg”. Ett växlingskontor på Södermalm blev ett av de avgörande stegen för att etablera ”verksamheten” här i Stockholmsområdet. Givetvis var Södertäljebor även inblandade i den skumrask agenturen. Flera hundra miljoner omsattes bara i denna förmedlingstjänst. Och alltid är det någon från Södertälje som utmärker sig.

Diamant berättar om en polisrazzia i föräldrahemmet till den kurdiska räven, utspelas i staden Uppsala och hans mamma lever på försörjningsstöd men hela lägenheten är klart nedlusad med mängder av kontanter. 400 000 kr hittar polisen i morgonrockar, i strumpor, i byxor, i grytlappar etc. Även om polismyndigheten tack vare Encrochat fått in väldigt många kriminella inom lås och bom är det helt uppenbart att polismyndigheten inte klarar av att knäcka gängen utan det blir mer som tvärtom. Plus många andra brott kommer i form som ständiga inflöden till polismyndighetens arkiv. Därjämte är myndigheten i ett svårt tillstånd där det traditionella arbetet går på kryckor. Trots att det var polisledningarna som gång efter annan sa att nu knäcker vi gängen så blev det etter värre. De många luckorna i de kriminellas verksamheter fylldes på med unga ungtuppar som enbart ville roffa åt sig allt det kunde ta för sig. Och det är sannerligen märkligt att den kurdiska räven kan sitta självsäkert i Turkiet och därifrån styra marknaden här i landet. ”Är man turkisk medborgare kan vi glömma utlämningar” säger de poliskällor som Diamant åberopar.

Grundtonen är alltmer pessimistisk i hans bok, ”för varje dörr utredarna kommer igenom öppnar sig två nya”. Det blev inte som flera polischefer och ministrar tidigare sagt, att nu knäcker vi gängen när det i stället är polisen som går på knäna. Enda ljusglimten är väl att fler och fler ändå har lyssnat och förstått. Det som sker på gatorna i gatlyktornas sken har inte alls pressats tillbaka utan blivit etter jävligare.  ”Så länge kunderna finns, hittar drogerna en väg” som sagt.

 

Anders Hammarlind, fri skribent och författare.

 

 

Då tappar man tilliten till samhällets förmåga......

 

Ytterst få.....

Ytterst få medborgare i det här avlånga landet såg det komma lika långsträckt (faktiskt) som sträckan Malmö -Milano. Enbart några få var vakna nog för att se vad som stundande. Och som får oss att i dagsläget oroligt fråga oss unisont vad tusan är det som händer här i landet? Ögon och öron var alldeles för länge försatta i normal svenskt frånvaro läge, dvs jag/vi vill inget veta. Några makthavare i Södertälje kommunfullmäktige fick regelbunden sakupplysning (av polismakten) och invaggades i from förhoppning om att de verksamma inom polisen hade det hela under kontroll, i trodde så i alla fall. Eftersom Södertälje toppar antalet mördade under det senaste året är det ju inte ett gott betyg varken för polisen som för politikerna i fullmäktige. Det är värre än det ser ut makabert nog. 

För vi....

För vi som boende ville helt enkelt inte se eller höra. Varken det ena eller det andra. Vi hade ju vårt vanliga leverne att ta hand om. Det gick ju ändå hyfsat bra för samhällsmaskineriet under loppet av flera år, så detta nuvarande tillstånd växte till sig mer i lönndom. Allra först i förorterna sedan i vidare svängar runt om i samhället. Samtidigt så hade vi andra ”på spåret” att hänga upp oss ikring, inte med någon bisarr förortsproblematik i blickpunkten. Men, men det kröp snart in under skinnet på oss också.

Precis som....

Precis som så mycket annat som är i form av mer olustig karaktär valde vi att förbli kommunikativt förslutna så länge som vi bara förmådde och vi var därmed faktamässigt igenspikade. No bad news. Vi ville inte ta del av de bistra profetiorna från några få besvärande samhälles röster. Ett dessvärre vanligt fenomen hos oss norr om 55;e breddgraden. Alltså här i Sverige. När nyheterna till slut når fram är det redan är på tok för sent. Vanligt överallt, utbrett över landet. Alldeles för sent vaknade vi upp rätt så yrvakna och inte minst frågande. Detta förhållningssätt med att blunda så länge som det bara går är ack så brukligt, ja så blir vi av med problemet. Effektivt förvisso på ytplanet men det ger oss en grundmurad falsk underrättelse om vad som faktiskt sker. Det var förre statsministern från Örnsköldsvik som sade det fatala men ack så uppriktiga nämligen just detta; ”vi såg det kanske inte komma”. Så var det ju. Alltför få såg det faktiskt komma, och bli till ett avgörande svårt problem.

För under...

För under ett helt decennium hade några få stämmor verkligen manat oss att lyssna. Någon skribent, någon politiker, någon låtskrivare, någon författare, någon forskare. Den gemensamma nämnaren blev dock att de inte fick något genomslag eller minsta lilla gehör. Vi nickade till som brukligt. "På spåret" kändes mer väsentligt. Ända sedan Sverige brandskattades under den stora emigrationsvågen till Amerika (1830 -1930) har vi lidit av detta kvalitativa bortfall. Bara de något mer, ska vi säga räddhågsna, blev kvar här i landet. Det ligger fortfarande som minuspol i våra själar och gener och tynger kroniskt som ohjälpligt ner den negativa vågskålen. Hellre fega ut än att ingripa. Även om mycket vatten runnit nerför Dalälven sedan det begav sig så är det just så här det ligger till, de som vågade, hade kompass riktningen klar för sig, ja de for i väg. Ut över havet och de lämnade ett gigantiskt blödande sår efter sig. Kvar blev landet försiktigt. Det är ju inte som så att vi går ut och välter traktorer på gatorna liksom. Detta ståtar mer invandrande vänner för. Vi är inte Frankrike minsann. En svensk håller sig på mattan.  

År 2023 har....

År 2023 har vi nu. Dagligen lider vi av och är under plågsamma kriminella öden. De gängkriminellas hänsynslösa framfart utåt som inåt ser vi numer nära nog överallt spår av i vårt samhälle. Som här i Södertälje. Helt oskyldiga har dödats. Nu också släktingar till våldsmännen. En man i 50 årsåldern (Tullinge) avrättades brutalt här om veckan, två kvinnor innebrändes (Alby). En man från Södertälje sköts ihjäl i Huddinge här om veckan. Hans familj befann sig i lägenheten och med mindre barn närvarande. Pang rakt in i kroppen när mannen öppnade ytterdörren. Många av de som är i släkten hukar nu, de var och är inte involverade i de kriminellas verksamheter. De är enbart släkt med de unga beväpnade herrarna. Jodå det finns de inom släktleden som blundar inför alla pengar som strömmar in. Merparten, den absoluta majoriteten har inget att sätta emot. De kan inte styra de unga brushanarna. Och dödades just därav, som mannen i Tullinge. Räcker med att man är släkt med för att det skall bli fara åfärde. Sprängningarna av hus där kriminella på något sätt är kopplade är en avart som vi aldrig mötte tidigare. Nu är det snart vardagsmat. Och inte bara den bostad som på något sätt hyser en gängkriminell (han kan han en pappa, en mamma där) utan bostäderna runt om i en vid cirkel utsätts för dessa våldshandlingar. Som i Hässelby här om dagen, hela radhuslängan är obeboelig i månader framöver. Det är kaffeved av lägenheten i epicentrum, flera andra lägenheter i längan är på fallrepet. Kan kanske inte ens repareras. 

Förskjutningen har....

Förskjutningen har varit regionalt allomfattande. Och det går numer på med stora förödande illavarslande kliv just nu. Till en början handlade det inte alls om oskyldiga som stupade för kulorna, långt därifrån men i dagsläget gör det verkligen just detta. En familj här i Södertälje har redan flytt staden. Utpressningskraven växte över alla bräddar, de flydde. Släkt med, eller som helst oskyldig kan man numer stupa för kulorna när som helst. Fler fullkomligt oskyldiga har stupat för våldsvågen. Många har tvingas betala dyrt för dryga utpressningskrav. Eller bli brutalt sönderslagen. Så idag är såväl öronen som ögonen nära nog öppna i lagomlandet. Dock ett helt decennium för sent. Och det eskalerar ständigt framför våra ögon veckovis eller per dygnsräkning. Hör flera kommunala företrädare, även här i Södertälje, säga att vi vet vad som sker och pågår. Som om detta skulle hjälpa när kriminellas framfart tar värre former för vart år som går. När de andas ord som manar fram en bild av kontroll så glöm det. Så illa är det. 

De som...

De som tidigt såg vad som var på gång fick inget gehör för sina varningsrop utan gängen fick fullständigt fritt fram att med ungdomlig slagkraft grundlägga den här destruktiva yngre avvikande manliga normen under skenet från gatlyktorna. Vuxenvärldens blick gav dem inte något utrymme, eller ska vi säga intresse. Gängen frodades internt. De växte till sig med råge, och utan någon större framgång från samhällsinsatser som lamt försökte bromsa. Halvhjärtat. Fler unga och vilsna killar (främst) sökte sig till gängen för sammanhållningen (vi mot alla andra), för spänningen (inte minst), för att bli accepterad (till slut) och sedd (till slut) och slutligen för den stora lockande möjligheten till snabba pengar (inte minst). För att få status och makt plus ett överflöd av pengar. Simsalabim. Ni som sett alla dessa fotografier som rullar runt vet att vapen och pengar alltid är med i bildens fokus. Och ni som hört flera av dessa rap-texter vet ju förvisso hur det kriminella glorifieras. Som ren bisats, och som Yasin formulerar sig år 2023 gällande det här med skjutningar och rapmusik "klart att det går hand i hand” sjunger han.

Socialiseringen inom....

Socialiseringen inom gängen pågick runt om i förorterna (först) alltmedan samhällsmaskineriet fortsatte insvept i godan ro dvala. De gängkriminellas psykologiska övertag vis a vi polisen och samhället (socialtjänsten m.fl.) grundlades under denna tid då polisen i ensamt majestät mestadels bjöd på saft och bullar och ordningsmakten bars huvudsakligen fram av fromma förhoppningar om gängens tillfrisknande. Precis före inledningen på den här rent av oupplysta tiden åkte de unga kriminella till västindiska öarna med assistans. De blev ju i alla fall solbrända pojkarna som deras ledsagare. Brödraskap som inre kompass, utvaldhet (det är vi mot hela skitsamhället), status hos en hel del (ledarna i synnerhet), våldet som primus motor (skapar sammanhållning men slår även split och genererar hårdbarkade motsättningar), gemensamt festande förvisso. Samt en svans av unga pojkar (som vill in) och mer villiga flickor samt lockelsen till en position med makt. Det sist nämnda kan ju förstås diskuteras men gängen kör alltid med den här framtoningen. Lyxiga klockor, penningbuntar, sammanhållningen som är A och O men som alltid spricker och som resulterar i bitter rivalitet. Därav alla dess ständiga mord, dessa terrorsprängningar. Att skrämma skiten ur de rika svenskarna är alltmer vanligt. Ofta poserar de men vapen i hand på sina många videoinspelningar. För de måste ju synas för guds skull. Plus, inte minst,  penningsbuntar nonchalant slängda på exempelvis ett bord. Budskapet är kort och koncist. Vi har pengar. 

Medan polismyndigheten....

'Medan polismyndigheten famlade efter metodik för att begränsa gängens framfart så växte ungtupparnas förmågor oavbrutet. De skolade ju varandra där ute under gatlyktorna. Eller om de befann sig på ett socialt omhändertagande boende. En utmärkt skola för kriminalitetens ABC. Det sistnämnda avlöpte inte väl för oss i samhället när vi mer yrvaket frågade oss vad som händer. På sociala medier spreds en radda videoklipp som påvisade hur illa det var ställt med ordningsmakten. Polisen var feg, ineffektiv och en ofarlig koloss som slutpoäng. Denna slutsats var ju förvisso lätt att dra.

Gängens inre...

Gängens inre motor, alltså det råa sammanhållande våldet skruvades upp allt eftersom åren fortlöper. Runt år 2015 börjar de sippra ut från förorterna ordentligt och rejält. Docenten i kriminologi Amir Rostami (han är bra) säger (7 mars i DN) att gängen är såväl empatilösa och saknar konsekvenstänk och därmed blir våldet både i form av ständig hämnd som upprättelse. Det som sker varje vecka nu för tiden. Det som sker just nu som i en evighetsmaskin. De främjar sitt kriminella revir självfallet som omfattar narkotika försäljning (som här i Södertälje), utpressning/utlåningsverksamhet (som här i Södertälje) och detta leder i sin tur till, med Rostamis ord till ”underminering av det samhälle vi byggt. Kan man inte freda sig och få skydd tappar man tilliten till samhällets förmåga”. Där är vi snart. 

Kommunpolitiker säger....

Kommunpolitiker säger för ofta att de (samhället) ändå har kontroll vilket visar att de inte alls har just detta elementära ens. Polisledningen likaså. Glöm det. Länge sa man att inga oskyldiga drabbas. Så förbannat fel de hade. Gängens olika konstellationer kommer förr eller senare att knacka på din egen dörr i värsta fall. Om du bedöms vara tillräckligt rik. Värd att råna, värd att utpressa. Rika människor löper stor risk att bli nästa offer. Där är vi snart som sagt, eller mer rätt redan där. Medan många politiker fortfarande hellre talar om parkeringsmätare och pott hål i gatorna. Vad är enklare än att spöa upp en familj, rikta vapen mot dem och säga att hosta upp pengarna för fan. Får de inte som de vill tar de till ren misshandel. I sitt omfattande rusintag har de inga skygglappar på hur långt de kan sträcka sig för att få sin rätt, så att säga. 

Medan polisapparaten....

Medan polisapparaten fängslar allt fler i dagsläget är tillströmningen av väldigt unga förbannade ynglingar omfattande. Gängen socialiserar in de purunga och de snärjs snabbt in i den här våldsamma våldsvärlden. Det är vi mot hela skitsamhället som deras grundtema. Unga killar vars gemensamma nämnare är att de är utan större hopp om någon vettig framtid. Spänningsexponeringen från grupperna är allomfattande superviktigt för att plocka in nya rekryter. De enrolleras rakt in i en våldsgemenskap. Den enda de faktiskt har. Så illa är det oftast. Sammanhållningen i gängmiljö är deras bästa rekryteringsbas. Gängtillvaron blir synonymt med direkt framgång. För stunden i ett blåsvart mörkt hav. Hopplöshetens tidevarv är förödande för samhället men också raketbränsle för gängen.

Skolan då?....

Skolan då? Merparten av de som idag skjuter har de facto klarat av sin skolgång (grundskolan). Det hjälper föga med enbart skolan som motor för att räta upp alla de här förvirrade unga manliga våldsamma eleverna. Södertälje rektorn Maria Leonardsson säger det kloka i att ”skolan är kanske inte en så stor skyddsfaktor som vi tidigare trott” (DN 19 jan -23). Tidigt ser givetvis förskole pedagogerna att här är det fara å färde men det blir inte mycket av korrigering i grundskolan där det ”blommar ut”. Som primus motor står samhället mest och trampar gammal luft. Man vågar inte från samhällets sida alla gånger, det blir en sedvanlig halvmesyr. Dessvärre. Och när en del av skolorna tar till sig idéer om konflikthantering som är helt förvirrade (s.k. lågaffektivt bemötande) kan det enbart gå fullständigt åt skogen. Vilket det gör idag. Med besked. Och medan gängen sprider sig som ringarna på vattnet runt om i Sverige så är epicentrum för stunden i Stockholmsområdet. Polisens ord, politikernas ord, socialtjänstens ord ekar tomt om våra möjligheter att bromsa och bryta eskaleringen. Samhällets ord blir mest som flugskit på ladugårdsdörren.

Vad som.....

Vad som måste till att folk vanligt och skötsamt sluter sig samman och ställer sig upp och säger aldrig i livet att vi går med på detta. För det här usla kollektiva beteendet sprider sig, såväl yngre som äldre – även svenskar poppar upp -  börjar ta efter och hur ska vi då få stopp på den här tsunamin? Samla samman oss mot de som uppfostrat sig själva under gatlyktans sken. Och inte att förglömma för guds skull många av de i gängen är ännu bara barn. Om än beväpnade så är de ändock ofta barn allena. Långt ifrån färdig utvecklade i sitt huvud, vilket gör det etter värre komplicerat.

Polisen i Södertälje framhåller klokt nog att " det är barnets vårdnadshavare/ anhöriga som är det avgörande och absolut största skyddet för att barnet inte ska falla in i kriminalitet eller fångas upp av gängen".  

Södertälje basket lanserar en kampanj för ett bättre Södertälje, " de positiva krafterna skall segra i den här stan". Det blir gemensam uppslutning 28 mars, avslutas med match (gratis inträde).

Birgitta Kaya driver ett ungdomsprojekt inom syrisk-ortodoxa kyrkan och hon säger " vi hade alltså tonåringar som är jättetuffa annars, som klädde ut sig tomtar och delade ut godispåsar till barnen". Och "när det onda tar över, att barn dödar varandra och oskyldiga får sätta livet till, då är man långt från sin tro".

Från söndagens (26 mars) LT; Carina Gunnarson har under flera år forskat om samhällets kamp mot maffian i Palermo, men för en tid sen riktades forskningsudden mot hennes egen hemstad Södertälje, som också tampas mot en grov organiserad brottslighet....att vara en medveten konsument och medborgare, vikten av att handla av legala bolag och inte att stödja den organiserade brottsligheten.

Efter 20 år inom poliskåren sadlar Christoffer Bohman om. Från och med nu verkar han inom Skandias ”Idéer för livet”. Bohman har växt upp här i Tälje. Han talar ut om en förändrad brottslighet. Den är idag rå och hänsynslös. Förr var det en kraftig markering att skjuta någon i knät, idag möts vi av unga människor som mördar rakt av. Många yngre har det knapert hemma och många äter ju inte ens frukost. De tar en Fanta och en Snickers. Och ”jag vet också att de knappt har ett språk”. Och många av föräldrarna är inte helt kapabla att vara just barnens förälder. Som lök på laxen; ”Den svenska offentliga sektorn har enligt honom misslyckats med ett ge föräldrar rätt verktyg”. Bohman målar upp hur tillvaron i gängen hjärntvättar de unga pojkarna, de vet inte hur samhället fungerar, de isolerarar sig i en kriminell värld där droger, pengar, våld och rädsla råder. Tjänsten på Skandia skall förhoppningsvis utmynna i att på allvar koordinera all den kraft som finns i samhället och sätta in insatserna ” så tidigt som det går”. 

Under tisdagens manifestation på torget utanför Rådhuset sa kommunchefen Boel Godner (S) att " Vi alla Södertäljebor har ett gemensamt ansvar för att den lilla plätt på jorden som är Södertälje ska vara en fin och trygg plats", sade just Boel Godner.

Från en föreläsning i Södertälje Onsdag 29 mars

”Mitt ibland oss” finns de gängkriminella talade författaren Evin Cetin här om aftonen på biblioteket Luna i Södertälje. Trots yrande snö kom det en tapper skara väl så inbäddade i diverse klädattiraljer. Om en allt värre gängkriminalitet, och vad kan vi unisont göra åt just detta kretsade föredraget om. Evins bok (Mondial) är ovanligt skarp och också ett försök att finna svar på varför. Hon har lämnat såväl politiken, pizzan som advokatyrket ryggen. Idag är hon skrivande och talande. Hennes bok är en av de bästa som jag tagit del av som även handlar om förbrytarnas första kliv in i den kriminella världen. Hon är knivskarp. Vad är det som får en ungdom, ett barn rent av, att ta det här första lilla försiktiga steget som sedermera sträcker sig långt in i en hårdför värld. Vad är det som gör att de tar första steget? Det första till en början nästan oskyldigt (fast ändå inte). Visst finns det fler bakgrundsbilder, som fattigdom (men långt ifrån alltid), utanförskap förstås (men ingalunda alltid). Det kan till en början vara i form av att utföra en liten tjänst (som sedan sväljer dem med hull och hår så småningom). Det här lilla steget som sedan blir så grovt och fundamentalt livsavgörande. Varför går en del över till den andra sidan medan den absoluta merparten ändå håller sig (någorlunda) på rätt sida. Visst är det ett invandrarproblem men inte allena längre. Skolan nämns som en orsak. Som kontraproduktivt nämner Evin polisens ofta frekventa visitationer bland dessa unga främst i förorten, ofta får det sken av förnedringsingripanden. Skapar motsättningar i det stora hos den här grupperingen som redan är på snabbglid utför.  

Och hur skall Sverige få bukt med denna allt värre läges situation? Morden blir ju bara fler som ännu mer våldsamma. Nu skjuts till och med släktingar, ja även oskyldiga som råkar stå i vägen för kulorna eller kommer stå i vägen för nästa sprängattentat. Fler sätt att bryta den här olycksaliga utvecklingen måste till, för nu gäller det att till slut våga pröva allt som vi har på ritborden. Ett; för att få vanliga människor att våga tala ut om vad de sett eller hört är att ge dem en fribiljett till en helt annan boende tillvaro. Långt bort från händelserna. Hon är skarp som sagt Cetin, hon har sett och förstått att med dagens olika skilda förslag kommer det inte alls räcka. Att flytta i väg vittnen, det sker inte idag. Finns ingen sådan verksamhet egentligen alls. Idag handlar det om de som är gängkriminella. Nummer två; Amnesti, alla som sysslat med försäljning av droger ge dem amnesti. En gång för alla. En riktigt svårsmält lösning förvisso men nu gäller det att vara oerhört öppen och tillräckligt djärv för allt det som slutligen kan knäcka gängen.

3:e alternativet gäller de gängkriminellas försörjning. Möjligheten till jobb är stängd, är nästan omöjligt att få ett vitt arbete efter att ha suttit inom fängelsets väggar. Alla kontroller tjuter rött. Som här när Södertälje kommun kontrollerar samtliga anställda flera gånger, 20 år tillbaks till och med just för att sortera ut alla de som suttit inburade av kriminella sakskäl. Och detta gäller självfallet de absolut flesta företag. Helt förståeligt men det leder oss inte till en lösning. Hon sa det ånyo i bibliotekets hörsal, just detta. 4;e; när jag talar till företagsledare så är alla rörande överens om att sätta P för den kriminella våldsvågen. Handen upp, sen blir det handen ner. För att anställa en person som fått rött i kontrollen kommer inte alls på fråga. Då kommer vi heller inte ut ur den här problematiken hur mycket vi än skriker efter mera och flera batonger och längre fängelsedomar. Återstår då för de som redan trampat rejält fel får fortsätta på banan mot avgrunden för att kunna försörja sig, således en fortsatt kriminell karriär. Klart det rubbar många rättsuppfattningar men skall vi komma fram till en lösning är detta möjligen kanske också en av utgångsdörrarna.

För det femte, detta med festknarkandet en masse, det är hiskeliga mängder kokain, cannabis m.m. som florerar överallt i vårt samhälle. I stan som på landsbygden. Cetin har intervjuat fler som festknarkar och de är som regel inte alls intresserade av att upphöra med detta ”trivsamma”. Hon föreslog att alla de som ertappas med ringa innehav (det är många) och får bot för detta, där skall också en signal om detta gå till respektive arbetsgivare. För deras chefer skall inget få veta är den bestämda uppfattningen hos de som gärna toppar helgen med att ta ett angenämt narkotika rus. Möjligen också detta en framtida handfast mixtur.

.

Anders Hammarlind, fri skribent.

Och inte en enda djävel är lycklig

 

 

Och inte en djävel är lycklig som gangster (efter några år)

 

Mångfald är förstås alldeles utmärkt som godmodig och rättfärdigad grundtanke, inte tu tal om annat. Men vi har, handen på hjärtat, inte värst mycket av denna eftersökta mångfald här i nationen. Eller här i Södertälje för den delen. Vi borde verkligen kunna bättre, men icke. Lyssnade nyligen på en föreläsning om unga och mångfald (Institutet för framtidsstudier) och visst vår strävan leder oss mer per uttalade ord och i trivsamma politiska paroller till det mångkulturella samhället än som daglig bruksvara. Och att vara reellt ärlig i vår strävan till integration. ”Integration bland unga, en mångkulturell generation växer upp” (författare Jönsson, Mood, Treuter, utgivet på Makadam förlag)

För vi lever alldeles oftast mest i parallella bubblor där broarna över är alldeles för få. Att mångfalden skulle vara utbredd i vårt samhälle är mest bara en seglivad myt. För; vi umgås helst med de som har samma ungefärliga bakgrund, vi bildar par med de som helst har samma bakgrund. Endogami kallat på forskarspråkbruk. Undantag sker givetvis självfallet hela tiden men i det stora perspektivet finns egentlig ingen större omfattande mångfald här i landet Vad vi i stället hyser i vår gemensamma famn är att vi består av ett antal grupperingar som helst håller de andra en rejäl bit bortanför. För Södertäljes del svenskar där, syrianer (suryoyo) där, araber där och så vidare. Vi lever i våra kulturella hemtagna tama bubblor helt enkelt.

Från den formidabla djupdykningen i den syrianska nutidshistorien är Fuat Deniz ”En minoritets odyssé, det assyriska exemplet (Örebro studies) en guldgruva för den som verkligen vill sätta sig in i den syrianska livsföringen (och den svenska hållningen). Från sidan 252 hämtar jag detta som väl illustrerar enkelt och redigt förklarar sakfrågan. ”Kulturellt sett har vi svårigheter att umgås. Jag är inte nöjd med våra relationer till svenskarna. Men jag har försökt själv att bjuda in några grannar över en kopp kaffe. Jag har försökt att utnyttja vissa tillfällen. Vi är ju grannar, vi måste ibland besöka varandra, hälsa på varandra…Vi försökte några gånger. Men under alla dessa 14 år har ingen svensk granne bjudit oss på något. De är mycket isolerade. Men vi har en förklaring till vår. Jag kunde inte förstå varför svenskarna är isolerade. Varför är de rädda? Men, jag, har inte rätt att tvinga någon till att komma hem till mig. Men det är en självklar reaktion, beteende att en vanlig människa hälsar på sin granne, vilket 90% av mina grannar inte gör. Jag har tappat all lust att bygga nya broar mellan mig och mina svenska grannar.”

Flera forskare (se Jönsson m.fl.) har tittat på hur unga och integrationen fungerar. Svaret är mestadels, om vi väljer det korta beskedet uttryckt i det rätt raka svarsalternativet nämligen väldigt uselt.

När Wendela Hebbes priset delades ut härom veckan gick det ytterst välförtjänt till Diamant Salihu för boken ”tills alla dör”(Mondial). För bara några år sedan var de här gängkriminellas framfart något som samhället blundade för. Vi överlät det hopplösa uppdraget helt till polismyndigheten enkom. Valhänta försök gjordes av den beväpnade överheten. En ständig acceleration av skjutningar blev det fortsatta svaret. Numer skjuts det värst hos oss i hela i Europa. Och de skjuter definitivt för att döda. En 15-åring är den senaste gärningsmannen (Malmö). Ett barn alltså. Men ändå beredd att avrätta en annan livslevande vilket också skedde på plats i ett köpcentra.   

I den lika lysande boken ”Gangsterparadiset”(Forum) skriver Lasse Wierup ”pojkar med stor frihet och liten guidning har fostrat varandra i gatlyktornas sken” och just detta är precis vad som skett. De här ungtupparna har gjort sig omöjliga hemma i de flesta fall. I stället är de  uppfostrade under skenet från gatlamporna. Tillsammans med samma vildvuxna vinddrivna unga pojkar. Mången gång gör föräldrarna allt för att hålla pojkarna inom lagens gränser. Det går som regel inget vidare. Och ha i minnet att det är en liten del av landets invandrande ungdomar som inte kan avhålla sig från att bli gängkriminella. De är verkligen udda de här ungtupparna. Länge blundade vi också varifrån de här vildvuxna ungdomarna stammade. Bara det ett besvärligt hinder för att våga se klart.

Och detta trots att en strid ström av varningar om var som var på ingång i vårt samhällsliv. Nalin Pekgul skriver på DN-debatt att redan år ”2005 varnades för den spirande gängbrottsligheten”. Och det stämmer, det finns en rad vittnesmål om vad som håller på att segla upp. Främst från Göteborgs horisont. Pekgul skriver ”i november 2005 varnade jag för kriminaliteten och den växande islamismen, men min oro avfärdades. Vi var många i samhällsdebatten som varnade för vad vi såg komma” och redan berömt är förra statsministerns Löfven och dennes uttalande om att ”vi såg det kanske inte komma (år 2017 var det väl som han vaknade upp ur sin sömn).

Ung, utan skolbetyg, utan framtidsdrömmar, utan hopp så är steget till att gränsla de som är utanför lagen en snabb och kort historia. De badar ju i pengar, de säljer knark, de utpressar folk (och företag) och de lever samtida rövare. De får plötsligt allt det där som man INTE alls hade tillgång till tidigare. Makt, status, gott om pengar i fickan och därmed ett lyxliv och så med ett hov av unga flickor runt ikring. Från att vara i princip medellös har de plötsligt tiotusentals kronor i veckan för att leva ett utsvävande lyxliv. De tar chansen förstås. Vad hindrar dem? Svar inget. De skickar vykort från exotiska platser och de lever som miljonärer.

Och de gör de med skrämmande framgång bara med den kraftfulla haken att detta skapar i sin tur en rad motsättningar till andra som också de växt upp i gatlyktornas skola. De krigar om pengarna, om områden, om inflytande och de har haft fritt fram hittills (nästan). Svindlande snabbt förbyts lyxtillvaron till i stället förvandlas till ett skräckväldes tillvaro. Skyddsväst på även om denna är en klen tröst då de gängkriminella skjuts allt oftare i ansiktet numer. Att flera oskyldiga som inte har ett uns med saken att göra också de stryker med är en annan del av hänsynslösheten. Trätorna går ibland inte ens att veta var och varför för de är så skruvade de här unga beväpnade unga männen. Minsta lilla oförrätt kan starta en ny omgång vendettor.  Lyxlivet blir i stället detsamma som att ständigt var vaksam, se sig över axeln som det heter. Undvika det stället och det. Hålla sig inomhus och byta adress oftare än vi andra duschar. Rädslan kommer krypande och de unga flickor som förr flockades runt de här yngre männens blir ett dödshot. De kan plötsligt gå någon annans ärende, ha bytt lojalitet och pang är man död. Vilket i sin tur innebär att de får sluta helt med hovet av flickor. Numer finns det unga män som i sin machoroll inte ens blundar för att avrätta på kontrakt. Det vill säga de skjuter någon helt främmande för dem mot en saftig betalning (från 100 000 och uppåt). 

I landets reningsverk kan vi se hur många medansvariga det finns, det är de som missbrukar cannabis, kokain etc. Kunderna är de vanliga medborgare som tycker sig behöva ”avkoppling” och därmed möjliggörs det här fortsatta gangsterväldet. De gängkriminella förser den törstande svenska marknaden med droger i en aldrig sinande ström. Grundproblemet är den här extremt storvulna marknaden. Diamant Salihu sa när han var här i Södertälje (18 sep) att det låga valdeltagandet i delar av Södertälje  pekar på en väldigt trist utveckling, alltså att samhället inte uppskattas. Man vänder detta ryggen till. Vilket i sin tur inte alls bådar gott. Salihu passade även på att säga att han aldrig stött på en lycklig gängkriminell.

Och som inte allt detta vore nog nås vi nu av rapporter om att även unga svenskar, som  inte fått ordning på studierna, börjat söka sig till samma sorts gangstertillvaro. Och så drivs de till det ”spännande” utanförskaps tillvaron. Med mycket pengar, mycket makt, med våldskapital i högsätet och ett bra sätt att få in mycket pengar. Och leva som furstar. Tills de slutligen kraschar och de kroknar. Anspänningen har ett högt pris och det går åt många droger att hålla skutan flytande.

Priset med ständig ångest tar till slut ut sin rättmätiga rätt. Om de inte blir avrättade innan förstås.

Anders Hammarlind, fri skribent.

 

 Kort inlägg här nedan i Länstidningen Södertälje 8 okt -22

 Många ord i dessa dagar om de vettlösa morden här i Södertälje. Saknar dock de väsentliga ordalagen om stadens omfattande helgpuffande. Gängens egen uppfostran har gått om intet då de i stället vrångkultiverat varandra ute på gårdarna.

De snabba pengarna finns i gängens ekonomiska muskler. Klockrent uttryckt av Tomas Karlsson i orden ”de som imponeras av pengarna – guldkedjan, märkesklockan eller lyxbilen. De tar stora risker för att bli en del av brottsnätverket”.

Annons

På den vägen är det. Ytligt sett.

Skolan har de här unga killarna/männen oftast inte klarat av. En lång rad av pinsamma misslyckanden bara. Framtiden är därmed mörk. Ung, utan vettig laglig framtid.

Utan hopp är steget för att hoppa med i gängen ytterst kort. Plötsligt har man allt det man inte hade tillgång till tidigare. Pengar i överflöd, makt utifrån vapenskramlet, makt utifrån att vara fruktad. Rasande fort går det från medellös till att ha pengar som den värsta höginkomsttagaren. Steget är kort för många av de här unga. Och de tar klivet förstås.

Nu är vi åter i centrum för gängbusets framfart. De skjuter hänsynslöst illa och utifrån deras klena vapenutbildning blir det makabert.

Många ord i dessa dagar om gängens krackelerande framfart – de tar ju död på varandra internt. Vad vi dock förefaller glömma bort är att narkotikan är deras guldkalv. Detta missbruk genererar enorma ekonomiska tillgångar för gängen. Detta otroliga narkotikabehov ute i Södertälje är det som gör de här unga männen rika i överflöd. Det är dagens helgknarkande, dagens lilla puff av livsaperitif som är grunden för deras guldkalv.

Utan ett flödande inflöde av dessa droger vore de här unga männen medellösa per definition. Det är våra ”små oförargliga” helgpuffar som bär upp dem. Håller dem fast vid dignande matbord.

Diamant Salihu, Sveriges televisions kriminalreporter, sa här om veckan här i Södertälje att han aldrig stött på en gängkriminell som sagt sig vara lycklig. Det blir bara elände för dem, men det tänker man inte på då man kliver in i den här miljön.

Anders Hammarlind

fri skribent

Herr Karlsson i Södertälje

När Pandemin rullade in i Sverige i landet och sjukvården mäktade med att växla upp till att verkligen kunna möta pandemins groteska sjukdomsförlopp. En imponerande samhällsmobilisering och ett lika imponerande nedstängnings förlopp av så oerhört många industrier och hantverk, biografer, restauranger o.s.v.

När allt detta skedde i sista skälvande dagarna av februari och början på mars månad var det  vi yrvaket snabbt vi fick lära oss allt på en gång om den här ytterst gåtfulla sjukdomen. Många blir inte ens märkbart påverkade av de som smittats medan andra tvingas in på sjukhusvård. Många avlider dessvärre, men sjukvården har blivit allt bättre på att komma på hurusom man bemästrar de mest sjuka. Men i början var det verkligen kaotiskt, det var en sådan brist på skyddsmaterial och brist på kunskap att det var nästan övermäktigt. Och den svenska policyn var i hög grad växlande.

Det har varit en märklig resa för oss alla. Lågvatten märket nummer 1) i all denna turbulens är ledarsidan på Länstidningen i Södertälje. Sällan har ett sådant lågvatten märke planterats i den offentliga debatten.

Tomas Karlsson, ledarsidan redaktör och opinionssidans redaktör, utförde ett magplask av sällan skådat slag den 10 mars. Först var han fullkomligt tyst om Corona i ca en vecka. Skrev om helt andra saker. Allt medan Sverige mobiliserade upp från den sköna sängen. Va, har vi inga lager av sjukskyddande material?

Den 10 mars författar han en rent av korkad drapa. Efter en lång tids av tystnad, han skrev, som sagt, om SL och gud vet vad. Titeln äro ” konspirationsteoretiker går i spinn med Corona” det handlar om de som motsätter sig 5G tekniken, om foliehattarna ”som inget hellre vill än att göra Corona spridningen till en del av sin agenda” och ” att vara immun mot källkritiskt tänkande är global” och 5G kritiker ” vältrar sig…i obskyra corona teorier”. Vaccinmotstånd, kontantfritt samhälle, myndighetsskepsis vältras omkring huller om buller som om detta vore av intresse för att tygla och bekämpa det allvarligaste sjukdomsangrepp vi haft i detta land. Och den famösa ledarsidan avslutas med den helt förvirrade uppmaningen ” handsprit och sedvanlig förkylningsetik” kommer lösa även denna våg av virus.

Medan sjukvården, äldre omsorgen, hemtjänsten m.fl. jobbar sig igenom alla de problem som uppstår yrar herr Karlsson om handsprit och sedvanlig förkylningsetik. Nej det är ingen vanlig förkylning och det räcker sannerligen inte med handsprit enbart utan samhället fick verkligen mobilisera hela den sjukvårdsapparat som vi de facto har. Och vi vet inte ens i dag om den svenska vägen är den bästa. Men Tomas Karlsson har skämt ut sig gruvligt.

Och han styr enväldigt och diktatoriskt över debatten här i stan och det är så många fallgropar att det är för många, men corona artikeln från den 10 mars är grotesk i sitt vimsande i….ja vadå?

Anders Hammarlind