”Så länge kunderna finns, hittar drogerna en väg”

 

”Så länge kunderna finns, hittar drogerna en väg”

 

Vi var väl ungefärligen 500 personer (minst) som äntrade Kulturhusets (Stockholm) och det som kallas facksalen för att lyssna på journalisten och författaren Diamant Salihu. Han som kan så ohyggligt mycket om de gängkriminella och deras allt värre framfarter. Publiken var ett tvärsnitt av de stockholmska invånarna. Törs jag också påstå. Äldre, yngre, medelålders, kvinnor och män. Ytterst få invandrare dock, såg ingen. Varför syns inte de dessa på sådana här föreläsningar? Likadant när Diamant talade på Wendels Hebbes möte häromåret här i Södertälje. Få invandrare där med. Visserligen fanns det några yngre kvinnor med rötterkomna  söderöver ifrån men de skulle å sin sida få stipendier.

Diamants senaste bok presenterades för oss i den törstande publiken. Den första ”tills alla dör” kom för två år sedan och mötte då starkt gensvar. Exakt samma förhållande till det senaste verket ”när ingen lyssnar”(mondial). Handlar förstås om det besinningslösa våldet. Och, och knarket som ekonomisk motor. Denna utväxt av otrygghet är dessvärre numer etablerad runt om i landet. Encrochat som knäcktes till slut av den franska polisen hade 60 000 kriminella nyttjare som samtliga trodde fullt och fast på att denna krypterade telefontjänst var 100% säker. Så var det inte utan det gick ett sus genom polisledningarna i flera länder. ”Vi är inne” sa en fransk underrättelseexpert. Därmed rullade den interna gangster världen upp inför polisdatorerna. Det  var förstås värre än de vågat drömma om. Eller mer rätt, ha mardrömmar om.

Narkotika marknaden i Europa, som i Sverige, är helt svindlande till sin omfattning. Bara Kokainmarknaden omsätter 119 miljarder årligen (inom EU). Så det finns pengar hos de här ligorna. Hur mycket pengar som helst. Chocken hos polismyndigheterna när de läste all denna hårdkokta kommunikation i realtid blev en rask ögonöppnare. Så även för svenska poliser. Och vi var som brukligt värre än de flesta andra länder numer. ”Hundratals svenska kriminella som visar sig vara extremt våldsaktiva” blottas i dessa tiotusentals Encromeddelanden. Svenska poliser kunde raskt bura in hundratals som definitivt levde utanför lagens riktmärken. Svensk polis fick ta del av materialet efterhand så småningom. Enligt Salihu är över 80 större narkotika smugglare inriktade på enkom Sverige. Främsta inkomstkälla. Medan de kriminella samtalar helt öppet om kidnappningar, knarkflöden , utpressningar, sprängningar så sitter poliser och följer konversationerna. Svart på vitt dök en flod av blodiga och hårdföra meddelanden från den andra sidan upp inför förvånade polisögon. Plötsligt var inte polismyndigheten hopplöst famlande i bakgrunden utan här satt de på första parkett. Häpnadsväckande var bara förnamnet.   

Den bisarra kavalkad av brutalt våld vi har fått här i landet beror förstås ut i knarkmarknadens sanslöst lukrativa villkor. Hur mycket pengar som helst. Kampen om att behålla kontrollen över marknaden får var och en att även sälja ut även sina gamla vänner. Det är så sanslöst mycket pengar i omlopp att begäret efter mer, eller att förskansa sig med det man har blev till slut öppna strider. Skotten ekar runt om landet och numer är dödsskjutningarna vardagsmat. Därjämte har ett antal helt oskyldiga strukit med. Reviren håller man hårt på och slåss om. ”Ja vet grattis bror” och den andre kriminelle svarar med fyra glada emojis och lika många hjärtan. En ung man är ihjälskjuten. Råheten är alltigenom allenarådande, ett människoliv är inget värt. Fler unga, mycket unga (14–15 år) rekryteras för att skjuta någon som anses misshaglig. Därav den svenska avrättnings kalabaliken. Vi är värst i hela Västeuropa. Många av de här purunga pojkarna vill stärka sin position i gänget, att skjuta ihjäl någon ses som en kraftfull manlig bedrift. Diamant konstaterar som så många andra vakna att de här pojkarna, under de här mer ledande personerna, inte fattar ”vad man har att förlora, förrän det är för sent”.

Pengar främst är förstås motorn, sedan kommer äran, respekten och hedern. Jodå de flesta stammar från länder som exempelvis Somalia. Inte ett dugg förvånade. Den aktuella spelfilmen Bullets beskriver hur det går till. Det var ett invandraprojekt under gatlyktornas sken från begynnelsen men nu dyker det upp fler och fler i de härgängmiljöerna som har blågul klang botten. Även kvinnor, tjejer tar allt tydligare position i den här outlaw verksamheten. Killarna ”får visa vad de går för” och ”med ett vapen i hand är de kapabla att ta ett liv mot betalning. De beskrivs som likgiltiga. Det är så de bygger sin självkänsla genom att mörda”. Ytterst få av som skjuts vill inte alls samarbeta med polismyndigheten, om de överlever.

Notabelt är att flera av de som faktiskt smugglar drogerna är respekterade vanliga och något till åren komna herrar. Salihu skriver att flera av kurirerna i nätverken är ”ofta småföretagare, kan ha etnisk svensk bakgrund”. Precis som de ofta mer välsituerade herrar (och damer) som nyttjar helgerna till att sniffa kokain. Det sista nämnt är det som håller hela den här miljardmarknaden i gång. Utifrån chattarna kan polisen här i Sverige räkna ut att det smugglas in 10 gånger mer narkotika än vad man förr trodde på. Så pass illa är det. Salihu konstaterar solklart ”så länge kunderna finns, hittar drogerna en väg”. Ett växlingskontor på Södermalm blev ett av de avgörande stegen för att etablera ”verksamheten” här i Stockholmsområdet. Givetvis var Södertäljebor även inblandade i den skumrask agenturen. Flera hundra miljoner omsattes bara i denna förmedlingstjänst. Och alltid är det någon från Södertälje som utmärker sig.

Diamant berättar om en polisrazzia i föräldrahemmet till den kurdiska räven, utspelas i staden Uppsala och hans mamma lever på försörjningsstöd men hela lägenheten är klart nedlusad med mängder av kontanter. 400 000 kr hittar polisen i morgonrockar, i strumpor, i byxor, i grytlappar etc. Även om polismyndigheten tack vare Encrochat fått in väldigt många kriminella inom lås och bom är det helt uppenbart att polismyndigheten inte klarar av att knäcka gängen utan det blir mer som tvärtom. Plus många andra brott kommer i form som ständiga inflöden till polismyndighetens arkiv. Därjämte är myndigheten i ett svårt tillstånd där det traditionella arbetet går på kryckor. Trots att det var polisledningarna som gång efter annan sa att nu knäcker vi gängen så blev det etter värre. De många luckorna i de kriminellas verksamheter fylldes på med unga ungtuppar som enbart ville roffa åt sig allt det kunde ta för sig. Och det är sannerligen märkligt att den kurdiska räven kan sitta självsäkert i Turkiet och därifrån styra marknaden här i landet. ”Är man turkisk medborgare kan vi glömma utlämningar” säger de poliskällor som Diamant åberopar.

Grundtonen är alltmer pessimistisk i hans bok, ”för varje dörr utredarna kommer igenom öppnar sig två nya”. Det blev inte som flera polischefer och ministrar tidigare sagt, att nu knäcker vi gängen när det i stället är polisen som går på knäna. Enda ljusglimten är väl att fler och fler ändå har lyssnat och förstått. Det som sker på gatorna i gatlyktornas sken har inte alls pressats tillbaka utan blivit etter jävligare.  ”Så länge kunderna finns, hittar drogerna en väg” som sagt.

 

Anders Hammarlind, fri skribent och författare.