Då tappar man tilliten till samhällets förmåga......

 

Ytterst få.....

Ytterst få medborgare i det här avlånga landet såg det komma lika långsträckt (faktiskt) som sträckan Malmö -Milano. Enbart några få var vakna nog för att se vad som stundande. Och som får oss att i dagsläget oroligt fråga oss unisont vad tusan är det som händer här i landet? Ögon och öron var alldeles för länge försatta i normal svenskt frånvaro läge, dvs jag/vi vill inget veta. Några makthavare i Södertälje kommunfullmäktige fick regelbunden sakupplysning (av polismakten) och invaggades i from förhoppning om att de verksamma inom polisen hade det hela under kontroll, i trodde så i alla fall. Eftersom Södertälje toppar antalet mördade under det senaste året är det ju inte ett gott betyg varken för polisen som för politikerna i fullmäktige. Det är värre än det ser ut makabert nog. 

För vi....

För vi som boende ville helt enkelt inte se eller höra. Varken det ena eller det andra. Vi hade ju vårt vanliga leverne att ta hand om. Det gick ju ändå hyfsat bra för samhällsmaskineriet under loppet av flera år, så detta nuvarande tillstånd växte till sig mer i lönndom. Allra först i förorterna sedan i vidare svängar runt om i samhället. Samtidigt så hade vi andra ”på spåret” att hänga upp oss ikring, inte med någon bisarr förortsproblematik i blickpunkten. Men, men det kröp snart in under skinnet på oss också.

Precis som....

Precis som så mycket annat som är i form av mer olustig karaktär valde vi att förbli kommunikativt förslutna så länge som vi bara förmådde och vi var därmed faktamässigt igenspikade. No bad news. Vi ville inte ta del av de bistra profetiorna från några få besvärande samhälles röster. Ett dessvärre vanligt fenomen hos oss norr om 55;e breddgraden. Alltså här i Sverige. När nyheterna till slut når fram är det redan är på tok för sent. Vanligt överallt, utbrett över landet. Alldeles för sent vaknade vi upp rätt så yrvakna och inte minst frågande. Detta förhållningssätt med att blunda så länge som det bara går är ack så brukligt, ja så blir vi av med problemet. Effektivt förvisso på ytplanet men det ger oss en grundmurad falsk underrättelse om vad som faktiskt sker. Det var förre statsministern från Örnsköldsvik som sade det fatala men ack så uppriktiga nämligen just detta; ”vi såg det kanske inte komma”. Så var det ju. Alltför få såg det faktiskt komma, och bli till ett avgörande svårt problem.

För under...

För under ett helt decennium hade några få stämmor verkligen manat oss att lyssna. Någon skribent, någon politiker, någon låtskrivare, någon författare, någon forskare. Den gemensamma nämnaren blev dock att de inte fick något genomslag eller minsta lilla gehör. Vi nickade till som brukligt. "På spåret" kändes mer väsentligt. Ända sedan Sverige brandskattades under den stora emigrationsvågen till Amerika (1830 -1930) har vi lidit av detta kvalitativa bortfall. Bara de något mer, ska vi säga räddhågsna, blev kvar här i landet. Det ligger fortfarande som minuspol i våra själar och gener och tynger kroniskt som ohjälpligt ner den negativa vågskålen. Hellre fega ut än att ingripa. Även om mycket vatten runnit nerför Dalälven sedan det begav sig så är det just så här det ligger till, de som vågade, hade kompass riktningen klar för sig, ja de for i väg. Ut över havet och de lämnade ett gigantiskt blödande sår efter sig. Kvar blev landet försiktigt. Det är ju inte som så att vi går ut och välter traktorer på gatorna liksom. Detta ståtar mer invandrande vänner för. Vi är inte Frankrike minsann. En svensk håller sig på mattan.  

År 2023 har....

År 2023 har vi nu. Dagligen lider vi av och är under plågsamma kriminella öden. De gängkriminellas hänsynslösa framfart utåt som inåt ser vi numer nära nog överallt spår av i vårt samhälle. Som här i Södertälje. Helt oskyldiga har dödats. Nu också släktingar till våldsmännen. En man i 50 årsåldern (Tullinge) avrättades brutalt här om veckan, två kvinnor innebrändes (Alby). En man från Södertälje sköts ihjäl i Huddinge här om veckan. Hans familj befann sig i lägenheten och med mindre barn närvarande. Pang rakt in i kroppen när mannen öppnade ytterdörren. Många av de som är i släkten hukar nu, de var och är inte involverade i de kriminellas verksamheter. De är enbart släkt med de unga beväpnade herrarna. Jodå det finns de inom släktleden som blundar inför alla pengar som strömmar in. Merparten, den absoluta majoriteten har inget att sätta emot. De kan inte styra de unga brushanarna. Och dödades just därav, som mannen i Tullinge. Räcker med att man är släkt med för att det skall bli fara åfärde. Sprängningarna av hus där kriminella på något sätt är kopplade är en avart som vi aldrig mötte tidigare. Nu är det snart vardagsmat. Och inte bara den bostad som på något sätt hyser en gängkriminell (han kan han en pappa, en mamma där) utan bostäderna runt om i en vid cirkel utsätts för dessa våldshandlingar. Som i Hässelby här om dagen, hela radhuslängan är obeboelig i månader framöver. Det är kaffeved av lägenheten i epicentrum, flera andra lägenheter i längan är på fallrepet. Kan kanske inte ens repareras. 

Förskjutningen har....

Förskjutningen har varit regionalt allomfattande. Och det går numer på med stora förödande illavarslande kliv just nu. Till en början handlade det inte alls om oskyldiga som stupade för kulorna, långt därifrån men i dagsläget gör det verkligen just detta. En familj här i Södertälje har redan flytt staden. Utpressningskraven växte över alla bräddar, de flydde. Släkt med, eller som helst oskyldig kan man numer stupa för kulorna när som helst. Fler fullkomligt oskyldiga har stupat för våldsvågen. Många har tvingas betala dyrt för dryga utpressningskrav. Eller bli brutalt sönderslagen. Så idag är såväl öronen som ögonen nära nog öppna i lagomlandet. Dock ett helt decennium för sent. Och det eskalerar ständigt framför våra ögon veckovis eller per dygnsräkning. Hör flera kommunala företrädare, även här i Södertälje, säga att vi vet vad som sker och pågår. Som om detta skulle hjälpa när kriminellas framfart tar värre former för vart år som går. När de andas ord som manar fram en bild av kontroll så glöm det. Så illa är det. 

De som...

De som tidigt såg vad som var på gång fick inget gehör för sina varningsrop utan gängen fick fullständigt fritt fram att med ungdomlig slagkraft grundlägga den här destruktiva yngre avvikande manliga normen under skenet från gatlyktorna. Vuxenvärldens blick gav dem inte något utrymme, eller ska vi säga intresse. Gängen frodades internt. De växte till sig med råge, och utan någon större framgång från samhällsinsatser som lamt försökte bromsa. Halvhjärtat. Fler unga och vilsna killar (främst) sökte sig till gängen för sammanhållningen (vi mot alla andra), för spänningen (inte minst), för att bli accepterad (till slut) och sedd (till slut) och slutligen för den stora lockande möjligheten till snabba pengar (inte minst). För att få status och makt plus ett överflöd av pengar. Simsalabim. Ni som sett alla dessa fotografier som rullar runt vet att vapen och pengar alltid är med i bildens fokus. Och ni som hört flera av dessa rap-texter vet ju förvisso hur det kriminella glorifieras. Som ren bisats, och som Yasin formulerar sig år 2023 gällande det här med skjutningar och rapmusik "klart att det går hand i hand” sjunger han.

Socialiseringen inom....

Socialiseringen inom gängen pågick runt om i förorterna (först) alltmedan samhällsmaskineriet fortsatte insvept i godan ro dvala. De gängkriminellas psykologiska övertag vis a vi polisen och samhället (socialtjänsten m.fl.) grundlades under denna tid då polisen i ensamt majestät mestadels bjöd på saft och bullar och ordningsmakten bars huvudsakligen fram av fromma förhoppningar om gängens tillfrisknande. Precis före inledningen på den här rent av oupplysta tiden åkte de unga kriminella till västindiska öarna med assistans. De blev ju i alla fall solbrända pojkarna som deras ledsagare. Brödraskap som inre kompass, utvaldhet (det är vi mot hela skitsamhället), status hos en hel del (ledarna i synnerhet), våldet som primus motor (skapar sammanhållning men slår även split och genererar hårdbarkade motsättningar), gemensamt festande förvisso. Samt en svans av unga pojkar (som vill in) och mer villiga flickor samt lockelsen till en position med makt. Det sist nämnda kan ju förstås diskuteras men gängen kör alltid med den här framtoningen. Lyxiga klockor, penningbuntar, sammanhållningen som är A och O men som alltid spricker och som resulterar i bitter rivalitet. Därav alla dess ständiga mord, dessa terrorsprängningar. Att skrämma skiten ur de rika svenskarna är alltmer vanligt. Ofta poserar de men vapen i hand på sina många videoinspelningar. För de måste ju synas för guds skull. Plus, inte minst,  penningsbuntar nonchalant slängda på exempelvis ett bord. Budskapet är kort och koncist. Vi har pengar. 

Medan polismyndigheten....

'Medan polismyndigheten famlade efter metodik för att begränsa gängens framfart så växte ungtupparnas förmågor oavbrutet. De skolade ju varandra där ute under gatlyktorna. Eller om de befann sig på ett socialt omhändertagande boende. En utmärkt skola för kriminalitetens ABC. Det sistnämnda avlöpte inte väl för oss i samhället när vi mer yrvaket frågade oss vad som händer. På sociala medier spreds en radda videoklipp som påvisade hur illa det var ställt med ordningsmakten. Polisen var feg, ineffektiv och en ofarlig koloss som slutpoäng. Denna slutsats var ju förvisso lätt att dra.

Gängens inre...

Gängens inre motor, alltså det råa sammanhållande våldet skruvades upp allt eftersom åren fortlöper. Runt år 2015 börjar de sippra ut från förorterna ordentligt och rejält. Docenten i kriminologi Amir Rostami (han är bra) säger (7 mars i DN) att gängen är såväl empatilösa och saknar konsekvenstänk och därmed blir våldet både i form av ständig hämnd som upprättelse. Det som sker varje vecka nu för tiden. Det som sker just nu som i en evighetsmaskin. De främjar sitt kriminella revir självfallet som omfattar narkotika försäljning (som här i Södertälje), utpressning/utlåningsverksamhet (som här i Södertälje) och detta leder i sin tur till, med Rostamis ord till ”underminering av det samhälle vi byggt. Kan man inte freda sig och få skydd tappar man tilliten till samhällets förmåga”. Där är vi snart. 

Kommunpolitiker säger....

Kommunpolitiker säger för ofta att de (samhället) ändå har kontroll vilket visar att de inte alls har just detta elementära ens. Polisledningen likaså. Glöm det. Länge sa man att inga oskyldiga drabbas. Så förbannat fel de hade. Gängens olika konstellationer kommer förr eller senare att knacka på din egen dörr i värsta fall. Om du bedöms vara tillräckligt rik. Värd att råna, värd att utpressa. Rika människor löper stor risk att bli nästa offer. Där är vi snart som sagt, eller mer rätt redan där. Medan många politiker fortfarande hellre talar om parkeringsmätare och pott hål i gatorna. Vad är enklare än att spöa upp en familj, rikta vapen mot dem och säga att hosta upp pengarna för fan. Får de inte som de vill tar de till ren misshandel. I sitt omfattande rusintag har de inga skygglappar på hur långt de kan sträcka sig för att få sin rätt, så att säga. 

Medan polisapparaten....

Medan polisapparaten fängslar allt fler i dagsläget är tillströmningen av väldigt unga förbannade ynglingar omfattande. Gängen socialiserar in de purunga och de snärjs snabbt in i den här våldsamma våldsvärlden. Det är vi mot hela skitsamhället som deras grundtema. Unga killar vars gemensamma nämnare är att de är utan större hopp om någon vettig framtid. Spänningsexponeringen från grupperna är allomfattande superviktigt för att plocka in nya rekryter. De enrolleras rakt in i en våldsgemenskap. Den enda de faktiskt har. Så illa är det oftast. Sammanhållningen i gängmiljö är deras bästa rekryteringsbas. Gängtillvaron blir synonymt med direkt framgång. För stunden i ett blåsvart mörkt hav. Hopplöshetens tidevarv är förödande för samhället men också raketbränsle för gängen.

Skolan då?....

Skolan då? Merparten av de som idag skjuter har de facto klarat av sin skolgång (grundskolan). Det hjälper föga med enbart skolan som motor för att räta upp alla de här förvirrade unga manliga våldsamma eleverna. Södertälje rektorn Maria Leonardsson säger det kloka i att ”skolan är kanske inte en så stor skyddsfaktor som vi tidigare trott” (DN 19 jan -23). Tidigt ser givetvis förskole pedagogerna att här är det fara å färde men det blir inte mycket av korrigering i grundskolan där det ”blommar ut”. Som primus motor står samhället mest och trampar gammal luft. Man vågar inte från samhällets sida alla gånger, det blir en sedvanlig halvmesyr. Dessvärre. Och när en del av skolorna tar till sig idéer om konflikthantering som är helt förvirrade (s.k. lågaffektivt bemötande) kan det enbart gå fullständigt åt skogen. Vilket det gör idag. Med besked. Och medan gängen sprider sig som ringarna på vattnet runt om i Sverige så är epicentrum för stunden i Stockholmsområdet. Polisens ord, politikernas ord, socialtjänstens ord ekar tomt om våra möjligheter att bromsa och bryta eskaleringen. Samhällets ord blir mest som flugskit på ladugårdsdörren.

Vad som.....

Vad som måste till att folk vanligt och skötsamt sluter sig samman och ställer sig upp och säger aldrig i livet att vi går med på detta. För det här usla kollektiva beteendet sprider sig, såväl yngre som äldre – även svenskar poppar upp -  börjar ta efter och hur ska vi då få stopp på den här tsunamin? Samla samman oss mot de som uppfostrat sig själva under gatlyktans sken. Och inte att förglömma för guds skull många av de i gängen är ännu bara barn. Om än beväpnade så är de ändock ofta barn allena. Långt ifrån färdig utvecklade i sitt huvud, vilket gör det etter värre komplicerat.

Polisen i Södertälje framhåller klokt nog att " det är barnets vårdnadshavare/ anhöriga som är det avgörande och absolut största skyddet för att barnet inte ska falla in i kriminalitet eller fångas upp av gängen".  

Södertälje basket lanserar en kampanj för ett bättre Södertälje, " de positiva krafterna skall segra i den här stan". Det blir gemensam uppslutning 28 mars, avslutas med match (gratis inträde).

Birgitta Kaya driver ett ungdomsprojekt inom syrisk-ortodoxa kyrkan och hon säger " vi hade alltså tonåringar som är jättetuffa annars, som klädde ut sig tomtar och delade ut godispåsar till barnen". Och "när det onda tar över, att barn dödar varandra och oskyldiga får sätta livet till, då är man långt från sin tro".

Från söndagens (26 mars) LT; Carina Gunnarson har under flera år forskat om samhällets kamp mot maffian i Palermo, men för en tid sen riktades forskningsudden mot hennes egen hemstad Södertälje, som också tampas mot en grov organiserad brottslighet....att vara en medveten konsument och medborgare, vikten av att handla av legala bolag och inte att stödja den organiserade brottsligheten.

Efter 20 år inom poliskåren sadlar Christoffer Bohman om. Från och med nu verkar han inom Skandias ”Idéer för livet”. Bohman har växt upp här i Tälje. Han talar ut om en förändrad brottslighet. Den är idag rå och hänsynslös. Förr var det en kraftig markering att skjuta någon i knät, idag möts vi av unga människor som mördar rakt av. Många yngre har det knapert hemma och många äter ju inte ens frukost. De tar en Fanta och en Snickers. Och ”jag vet också att de knappt har ett språk”. Och många av föräldrarna är inte helt kapabla att vara just barnens förälder. Som lök på laxen; ”Den svenska offentliga sektorn har enligt honom misslyckats med ett ge föräldrar rätt verktyg”. Bohman målar upp hur tillvaron i gängen hjärntvättar de unga pojkarna, de vet inte hur samhället fungerar, de isolerarar sig i en kriminell värld där droger, pengar, våld och rädsla råder. Tjänsten på Skandia skall förhoppningsvis utmynna i att på allvar koordinera all den kraft som finns i samhället och sätta in insatserna ” så tidigt som det går”. 

Under tisdagens manifestation på torget utanför Rådhuset sa kommunchefen Boel Godner (S) att " Vi alla Södertäljebor har ett gemensamt ansvar för att den lilla plätt på jorden som är Södertälje ska vara en fin och trygg plats", sade just Boel Godner.

Från en föreläsning i Södertälje Onsdag 29 mars

”Mitt ibland oss” finns de gängkriminella talade författaren Evin Cetin här om aftonen på biblioteket Luna i Södertälje. Trots yrande snö kom det en tapper skara väl så inbäddade i diverse klädattiraljer. Om en allt värre gängkriminalitet, och vad kan vi unisont göra åt just detta kretsade föredraget om. Evins bok (Mondial) är ovanligt skarp och också ett försök att finna svar på varför. Hon har lämnat såväl politiken, pizzan som advokatyrket ryggen. Idag är hon skrivande och talande. Hennes bok är en av de bästa som jag tagit del av som även handlar om förbrytarnas första kliv in i den kriminella världen. Hon är knivskarp. Vad är det som får en ungdom, ett barn rent av, att ta det här första lilla försiktiga steget som sedermera sträcker sig långt in i en hårdför värld. Vad är det som gör att de tar första steget? Det första till en början nästan oskyldigt (fast ändå inte). Visst finns det fler bakgrundsbilder, som fattigdom (men långt ifrån alltid), utanförskap förstås (men ingalunda alltid). Det kan till en början vara i form av att utföra en liten tjänst (som sedan sväljer dem med hull och hår så småningom). Det här lilla steget som sedan blir så grovt och fundamentalt livsavgörande. Varför går en del över till den andra sidan medan den absoluta merparten ändå håller sig (någorlunda) på rätt sida. Visst är det ett invandrarproblem men inte allena längre. Skolan nämns som en orsak. Som kontraproduktivt nämner Evin polisens ofta frekventa visitationer bland dessa unga främst i förorten, ofta får det sken av förnedringsingripanden. Skapar motsättningar i det stora hos den här grupperingen som redan är på snabbglid utför.  

Och hur skall Sverige få bukt med denna allt värre läges situation? Morden blir ju bara fler som ännu mer våldsamma. Nu skjuts till och med släktingar, ja även oskyldiga som råkar stå i vägen för kulorna eller kommer stå i vägen för nästa sprängattentat. Fler sätt att bryta den här olycksaliga utvecklingen måste till, för nu gäller det att till slut våga pröva allt som vi har på ritborden. Ett; för att få vanliga människor att våga tala ut om vad de sett eller hört är att ge dem en fribiljett till en helt annan boende tillvaro. Långt bort från händelserna. Hon är skarp som sagt Cetin, hon har sett och förstått att med dagens olika skilda förslag kommer det inte alls räcka. Att flytta i väg vittnen, det sker inte idag. Finns ingen sådan verksamhet egentligen alls. Idag handlar det om de som är gängkriminella. Nummer två; Amnesti, alla som sysslat med försäljning av droger ge dem amnesti. En gång för alla. En riktigt svårsmält lösning förvisso men nu gäller det att vara oerhört öppen och tillräckligt djärv för allt det som slutligen kan knäcka gängen.

3:e alternativet gäller de gängkriminellas försörjning. Möjligheten till jobb är stängd, är nästan omöjligt att få ett vitt arbete efter att ha suttit inom fängelsets väggar. Alla kontroller tjuter rött. Som här när Södertälje kommun kontrollerar samtliga anställda flera gånger, 20 år tillbaks till och med just för att sortera ut alla de som suttit inburade av kriminella sakskäl. Och detta gäller självfallet de absolut flesta företag. Helt förståeligt men det leder oss inte till en lösning. Hon sa det ånyo i bibliotekets hörsal, just detta. 4;e; när jag talar till företagsledare så är alla rörande överens om att sätta P för den kriminella våldsvågen. Handen upp, sen blir det handen ner. För att anställa en person som fått rött i kontrollen kommer inte alls på fråga. Då kommer vi heller inte ut ur den här problematiken hur mycket vi än skriker efter mera och flera batonger och längre fängelsedomar. Återstår då för de som redan trampat rejält fel får fortsätta på banan mot avgrunden för att kunna försörja sig, således en fortsatt kriminell karriär. Klart det rubbar många rättsuppfattningar men skall vi komma fram till en lösning är detta möjligen kanske också en av utgångsdörrarna.

För det femte, detta med festknarkandet en masse, det är hiskeliga mängder kokain, cannabis m.m. som florerar överallt i vårt samhälle. I stan som på landsbygden. Cetin har intervjuat fler som festknarkar och de är som regel inte alls intresserade av att upphöra med detta ”trivsamma”. Hon föreslog att alla de som ertappas med ringa innehav (det är många) och får bot för detta, där skall också en signal om detta gå till respektive arbetsgivare. För deras chefer skall inget få veta är den bestämda uppfattningen hos de som gärna toppar helgen med att ta ett angenämt narkotika rus. Möjligen också detta en framtida handfast mixtur.

.

Anders Hammarlind, fri skribent.