"Vad jag föraktar är varje form av kollektivt liv där det mänskliga hos varje person upphävs."
Carlo Rosselli, italiensk politiker och samhällsfilosof mördad av Mussolinis "utsända" år 1937.
Sverige hamnar på dekis……
Kortversionen;
Vi är så
historielösa här i Sverige
1,2 miljoner svenskar utvandrade under åren 1840 – 1930. De for över havet
till Amerika. Ett tag bodde var femte svensk i Förenta staterna. Det har vi
glömt bort idag. De som lämnade fann sig inte i religiöst översitteri, de fann
sig inte i att ständigt bli mjölkade på allt de stod i. En gemensam nämnare var
att en vanlig medborgare inte hade någon som helst talan. De med ryggrad tog således
båten till Amerika. I Amerika fanns det frihet, folk behandlades någorlunda
rättvist. Och det fanns mat på bordet. De som var mer mjuka i ryggraden blev
kvar här hemma. Och som sådana var de underställda överhögheten. Allt detta
fastnade bokstavligen i vårt svenska kroppsliga DNA, som vi bär på varken vi
vill eller inte. Vi gick till att bli ett klenmodigt skenheligt folk. Avsaknaden
av kurage märks överallt. Vi tappade alldeles för mycket guts, för att nu
nyttja den amerikanska termen (courage over fear).
Vi är även landet som levt i fred i över 250 år. Och vi lider därför även av hopplös godhetsnoja, vi är därtill underkastande en utbredd godhets tro. Ondskefulla människor finns liksom inte, de är avskaffade. Praktiskt förvisso på ett plan, men helt och hållet dessvärre blåögt. Istället har vi lallat runt och trott på myter om allas lika givna godhet. Alla duger, alla är ok, det finns ingen ondska. Just därför vågar vi för sällan ta tjuren vid hornen. En bekant berättade häromdagen att på pendeltåget var det en gapig man som verbalt högt attackerade en förskrämd kvinna. Ingen av de andra passagerarna ingrep, de satt förlamade i sina mobiler. Ungdomarna som uppfostrat sig själva i gatlyktornas sken (gängkriminella om du inte fattat) har effektivt gjort slarvsylta av denna profetia på senare år. Fast de har å sin sida ett annat DNA uppenbarligen.
Långversionen
I
början av 80-talet var jag dagligen verksam som invandrarlärare och tog då relativt
ofta med mina vuxna elever till Stockholms stadsmuseum, beläget vid Slussen då
som nu. Väl där på plats visade jag dem en skitig och tidstypisk stockholmsk
lägenhet anno år 1900. Mörk, inte alls välvårdad. Dunkelt ljus, enbart ett
litet fönster. En sunkig enrummare, kort sagt. Visade förstås tydligt på dåtidens
utbredda misär. Toalett (torrdass) fanns på nere gården, kallvatten kran fanns
det inomhus (om jag minns rätt, eller så fick de hämta i en brunn utomhus). Och
så till detta en mindre vedspis. Det var allt i eldstadsanordning, som värmekälla.
I lägenheten då; två vuxna, tvenne barn samt ytterligare två äldre människor
(mor eller farföräldrar ?) och en slutsumma på 6 personer. Det var alltså
rejält trångt om utrymmet. I en mörk och skitig etta bodde och sov 6 personer.
- Så här såg det ut, sa jag.
- Men Anders, det här tror vi inte
på, blev ofta svaret. Följt av något i stil med så här fattigt var det inte
alls. Eller det mer brukliga Sverige är ett välfärdsland. Du hittar bara på.
Under en
av dessa studiebesök begav vi oss senare till kungliga slottet. Då fick vi syn
på drottningen.
- Titta, titta där är hon ju, drottning
Silvia, sa jag.
Eleverna
tittade också de, men snabbt fann sig en av damerna. Drottningen hade hoppat in
i en Volkswagen buss (mindre modellen).
- Det där är inte drottningen, sa en
av dem.
- Det är ju Drottningen, sa jag.
- Anders, en drottning åker inte
folkvagn.
Det var dock
som förgjort för dem att tro på denna påtagliga framställan utifrån den solkiga
och trista lägenheten anno år 1900. Som de faktiskt hade mitt framför ögonen. På
museet. Visserligen som moderna kopia, men med allt rätt återskapat av museets
personal. Att Sverige under århundranden var ett fattigt hjon i utkanten av
Europa verkade ingen av de vuxna SFI-eleverna ha minsta kännedom om. Deras bild
var ju, som de svenska minnesbilderna, att här finns det pengar och ett
välstånd av sällan skådat slag. Alltså vårt land i begynnelsen av 1980-talet.
Rekordåren (sedan sent 40-tal) och gediget välstånd. Att Sverige varit ett
fattigt land med råge var det ingen som ens reflekterade över. Ingen
invandrare, ingen svensk.
Inte
heller vi som är födda här verkade någon gång ens åstadkomma någon eftertanke
över detta, samt inse hur illa det var ställt med den utbredda massfattigdomen
i dåtida Sverige. Vi valde unisont och självmant att istället förvanska vår
egen historia helt sonika. Vi valde bort, de som invandrat visste inte. Vi
valde att glömma bort alltihopa, eller ska vi säga att vi förträngde
sakkunskapen (för vi erhöll info i skolan, i berättelser & i bokform, och i
senare teveprogram trots allt).
Maria
Sandel skrev i en dikt från och om den här tiden som mynnade ut i att
samhällets överhöghet lassar över tyngsta lasset på de som arbetar i svett och damm.
Samt prygel och hån möts man av dagligen från de höga herrarna. Giftig text men
inte alls otypisk för den här tiden.
Inte
heller kommer vi ihåg, minns att 1,2 miljoner svenskar utvandrade under tiden åren
1840 – 1930. De som lämnade landet var i huvudsak de som vågade se den bistra sanningen
i vitögat. De fann sig inte i religiöst översitteri, de fann sig inte i att ständigt
bli mjölkade på allt de stod i. De fann sammanhang i övertygelsen att landets
toppstyrdes på alla nivåer och att en vanlig medborgare inte hade någon som
helst talan. De med ryggrad tog båten till Amerika. Äventyrslust fanns med i bilden
givetvis för en del, speciellt för yngre män. I Amerika fanns det frihet, folk
behandlades någorlunda rättvist och överhögheten pryglade inte arbetarklassen
som regel.
Kvar här
hemma blev alla de andra vars gemensamma nämnare var att många kom att sakna,
just, en solid ryggrad. Krusade mestadels för maktherrarna, befann sig ofta i
miserabla lägenheter. Flera män söp ner sig. Alkoholismen var sannerligen en
fet samhälles börda då. Vad som blev kvar av det svenska folket bottnade sedan
i det svenska kynnet. Inte vara rebell. Inte upprorisk. Inte angripa verbalt
överklassens herrar och damer utan förbli en lojal svensk undersåte. Allt detta
fastnade bokstavligen i vårt svenska kroppsliga DNA, som vi bär på varken vi vill
eller inte. Vi gick, med andra ord, fler steg närmare till att bli klenmodigt
folk. Elakt kan man påstå att den här fegheten blev i mångt och mycket detsamma
som en levande svensk. Naiviteten med ett annat ord stod också detta i
högsätet. Och undfallenheten, avsaknaden av kurage. En svensk man knyter näven
i fickan som det så väl träffande hette. I övrigt är han offentligt tyst. Och
inte tar man initiativ heller, utan är svensk man, eller kvinna håller käften.
Punkt.
Vi är
också landet som levt i fred i över 250 år. Inte alls haft samma hårresande
upplevelser som finnar och norrmän. Eller som danskar men då på ett annat mindre
krigiskt plan. De tre nationerna har gått igenom kriget med stora uppoffringar.
Just därför firar norrmän sin nationaldag med värdighet och folklig pompa. Vi
har absolut inget av motsvarande värde. Vi svenskar har från åskådarbalkonger under
krigsåren följt broderfolkens kamp men detta har i sin tur inneburit att vi numer
istället tror gott om alla människor. Jo precis. Fredsskadade med ett annat
ord. Vi har lagt oss till med denna avart, i princip är den rekorderligt hederlig
förstås och att ha som moraliskt riktmärke är förstås utmärkt men föga effektiv
mot våldets förkunnare. Fortfarande lider vi av uppenbar godhetsnoja, vi är
underkastande en utbredd godhetsproblematik. Ondska, eller ondskefulla
människor finns inte, de är avskaffade. Praktiskt förvisso, men helt och hållet
blåögt.
Att vår
samhällstro blivit så här supernaivt, så långt ifrån vanlig mänsklig insikt att
vi inte längre förmår se på människor som såväl goda som onda. I Sverige är vi
lika goda allihopa, ondskan är avskaffad. Istället har vi lallat runt och trott
på myter om allas lika godhetsvärde. Alla duger, alla är ok, det finns ingen
ondska och detta har ungdomarna som uppfostrat sig själva i gatlyktornas sken effektivt
gjort slarvsylta av på senare år.
Vi verkar
inte förstå vad vi talar om när vi målar ut bilderna av de hopplösa förorterna,
problemområdena. Men det är ju inte där den onda punkten satt sig, det handlar
givetvis om sociala missförhållanden men det handlar också om att de som tar
till våld och skjuter, eller kastar sten, eller anfaller i grupp är mer eller
mindre empatistörda.
Absoluta
merparten av de boende i det som kallas problemområden är arbetande människor. Eller
– utifrån en annan bild - också många som lever behagligt på bidrag, men jobbar
svart. Dagens våld stammar förstås från förortens gatlyktor och den egna
”vägen”. De som bokstavligen lever rövare som alla dessa gängkriminella har ett
stört personlighetsdrag, deras empati är lägre än brukligt. Lästips; Avhandlingen
om brist på empati heter ”Susceptibility to violent extremism. Integrating
personality and social psychological factors” skriven av Joanna Lindström
Stockholms universitet.
Inte
heller det moderna vuxna Sverige har lyckats väl så gott nog att förvalta det oerhört
framgångsrika industriella arvet. För vi var tydligt lyckosamma under rekordåren
(40-tal, 50-tal, 60-tal, 70-tal och 80-tal). Sverige blomstrade och med dem
även folket. Vi hade en anda här i landet som mynnade ut i att allt är möjligt.
Reformerna avlöste varandra och det ständigt stigande välståndet omslöt de
absolut flesta. Även om den dåtida överklassen drog in ständigt större
penningar så sipprade det ner tillräckligt med pengar över såväl medelklass som
arbetarklass. I stora mängder. Men detta var då. Välståndet har fått turbulent motorhaveri
numer och det finns inte mycket som talar för att det kommer bli bättre.
Mycket av modern
industriell verksamhet har köpts upp av utländska krafter och få riktiga
uppfinningar har sett dagens ljus så här i modern tid. Från Rekordårens
samlande nationella känsla av att allt är möjligt till dagens alltmer uppgivna tillstånd
(mentalt) och så fallet på väg ner nerför trappan. Där ner i källaren kan vi
komma att samlas så småningom. Precis som lägenheten från år 1900 faktiskt påvisar.
Hela det breda näringslivet ekar alltmer tomt på innovationer och kloka lösningar.
Visst det finns undantag men på ett större mentalt plan har vi fastnat i en
ökenvandring mot okända mål som leder oss nedåt. Influensers är en ny bisarr maktfaktor,
familjen Bergströms rättframma egoistiska slag mot super rikedom på elevernas
och skattebetalarnas bekostnad. Helt jävla bisarrt just detta. De som kritiserar
stämplas av herr fru Bergström som kommunister. Svartjobb, fiffel och
knastertorra osjälvständiga byråkrater som hellre ser till tusenfotingarna
istället för knäcka de farliga penningormarna. Järnvägen är mer som ett
lapptäcke av allehanda och ständiga problem, posten likaså. Allt mer blir så
förbaskat eftersatt här i landet. Boendesituationen är svår för mångtaliga
människor, byggkris, samt i kontrast till de få storbankerna som flödar över i
sitt innanhav av enorma inkomster. Sjukhusen lider av ett ofantligt
byråkratiskt problem och de sjunker de med. Vården är ständigt satt på
undantag. Bildningen är också denna satt på sparlåga. Och så vidare.
Och barn
och ungdomsbrottslighet som gjort oss till ett land som om vi vore en sydamerikansk
bananstat. Vi är värst i hela Europa! Skolorna som dömer ut nära 30% av
eleverna (grundskola plus gymnasium) samt alla de som hellre klipper håret
svart och struntar i hur det går med Sverige. Och så vidare, och så vidare, och
så vidare. Häri ligger även grundstommen till gängkriminaliteten, de här
ungdomarna som inte känner sig hemma någonstans, som vill ha upprättelse, bli
något (med mycket penningar) och så väljer en del av de att socialiseras in i
kriminaliteten. Det går fort. Med en mansnorm som är typiskt manlig av gammal
skola. Lejonparten av de gängkriminella stammar ju från väldigt auktoritära samhällssystem.
De flesta som nu lever rövare är andra generationen av invandrare, dvs deras
föräldrar kom hit för länge sedan. De är födda här och det går inte att utvisa
dem självfallet hur högt än folk skriker om just detta idag. De svenska politiska
livet har ju blundat för problemen i åratal, decennier faktiskt, och man höll
tyst. För vi ville ju inte bli kallade rasister, därav lämnade man fältet helt
fritt för Åkesson med parti. Läs gärna i Åsa Erikssons bok ”Ett farväl till Bullerbyn?”.
Hon är riksdagsledamot för Socialdemokraterna.
Vi såg ju så
sent som här om dagen från Möllan i Malmö hur sergerusiga Hamas anhängare boende
i den skånska metropolen jublar och firar den slakt som vi sett i Israel i
dagarna höjs till skyarna. Så här ska det gå till, så här jagar man skjuter och
dödar allt man ser. Som en illustration till att gamla arabiska beteendemönster
tydligen sitter djupt. Men klart är att arabiska inflyttare i något okänt mindre
antal försöker pådyvla oss ett sätt att förhålla oss till ondska och död. De är
absolut inte speciellt måna om att föra sig väl och propert. Med sådana
inflyttare får vi även i fortsättningen leva med fortsatt stökiga problem.
Deras aversion mot judar i Malmö och i Israel bådar sannerligen inte det minst
gott eller problemfritt i fråga om dras uppförande. Att sedan Israel bedriver
klappjakt på palestinier på såväl Westbanken som i Gaza ursäktar inte det
minsta sådana här makabra ”glädjescener”.
Över till
svenska förhållanden. Inte undra på att vi sakta men absolut säkerhet faller
nerför trapporna i de flesta omsorgs och samhälls- och ekonomistegar. Vi är på
väg neråt alltmedan maktens herrar och damer munhuggs mer om typ kakorna till
kaffet. Eller så bluddrar de för det som inte är helt och hållet avgörande för
tillståndet i nationen. De gängkriminellas framfart har föranlett
Statsministern och oppositionens talesperson att börja tjata om vem såg det
komma? Alltså vem såg de kriminellas intåg på scen. Detta käbblar de om när de
själva verket gjort alldeles för lite. Varningarna kom i slutet på 00-talet men
klingade då för döva öron. Att dagens statsminister herr Kristersson fortsätter att fara med osanning om sin tid
som minister under förre moderatledaren Reinfeldts tidevarv bådar ju inte gott.
Öppna era hjärtan sa knäppgöken. Kristersson sa inget då heller. Men han talar
osanning när det passar hans retorik, ett handslag från denne man är inte värd
något överhuvudtaget. Han ljuger obehindrat, så är det bara. Hans tal till
nationen nyligen var så erbarmligt barnsligt att hela staben runt honom borde
få sparken omgående.
Det som
heter vanligt folk får finna sig i att bli vid stadigt försämrad egen kassa. Bildning
och utbildning i mer allmän samhällsdaning form slaktas så sakteliga steg för
steg. Av en liberal minister! Vars program hyllar folkbildningen. Mediabilden
blir också alltmer i form av högerstyrning, även SvT ingår i denna dragkamp
mellan höger och vänster. Där vänsterns olika forum succesivt kroknar och allt
igenom grundat i SD:s politiska aktivitet för att täppa till kranen (av medel).
Så här rullar det på inom de flesta samhällsområden. Bakåt istället för att gå
i riktning mot ett väl fungerande samhälle.
Kapitalismen,
detta föraktade värdeord, är ju den ekonomiska grundval samhället ändock vilar
på. Otaliga småföretagare och industriföreträdare gör ett fullgott arbete samtidigt
som hungriga globalistiska multinationella företag gör allt vad de kan för
undvika att bli beskattade och stå under någon form av folklig kontroll. Att
det är globalistiska centrala finanscentra som styr och har makten är uppenbart
för de som kan se, de andra blundar och talar hellre om pott hål i vägbanan,
typ. Det har gått på tok för långt för länge sedan.
Här i
Sverige då? Vi är inte ens ett samlat samhälle längre utan Kristersson styr bunden
av Sverigedemokraterna. Se på hans ögon, se dem. Erdoğan (Turkiets starke man)
såg rakt igenom honom. Precis som Åkesson gör med Kristersson. Och den mer
jämna fördelning vi hade förr (ekonomin) om åren är ett minne blott, numer har
det gått flera decennier av ständiga försämringar. Eller tvärtom, stadig kurs
mot mer pengar för landets överklass och för globala finansiella centra.
Tror inte för
ett ögonblick på att vänsterns nötta tandrader kan komma på något vettigt med vare
sig 5-årsplaner eller Löntagarfonder. Eller vad de kommer tota ihop. Kom gärna
ihåg förra finansministerns lilla lapp om löntagarfonder är ett skit som vi
baxat ända hit (Feldt S). Där alltså, inom vänstern finns det inga visioner utan
enbart testuggande och ständigt ältande. En sagolikt trist dårpippivärld. Däremot
är jag personligen avvisande till den här nymornade kapitalismen som styrs i
huvudsak av ekonomiska centra, fonder och kapitalförvaltare m.fl. och de är
enbart ute efter största möjliga vinst ytterst kortsiktigt och de är varken
företagsledare, innovatörer eller uppfinnare. Bara en massa herrar och damer
som äter upp våra samhällspengar pengar. Investering för framtiden, glöm det
helt och hållet. Här görs Big business på sekundaffärer. Ett jättelikt snabb-spelande
tivoli.
För hur
ska vi få tillgång till tillit, framåtanda så att det här samhället inte kommer
rämna några ytterligare steg ytterligare. Illa nog som det är, läser i Konkret
att de senaste 40 åren har resulterat i att klyftorna bara vidgas i vårt land.
Tillbaks
till de gängkriminella; Att identifiera de unga som kommer få en problematisk
framtid vet man redan om på Förskolorna. Fler tv-serier visar på hur
socialiseringen in i gängen går till. Norska tv-serien ”Blodsbröder” är ett
föredöme i att gestalta denna socialisering som leder till våld och död. Som om
detta inte var farligt tillstånd, vi har även allehanda klaner som nästlar sig
in i samhällets skilda verksamheter. Eller som köper upp företag och bidar nya
klanstyrda verksamheter med ekonomiskt pondus och otvivelaktigt med mycket
makt. Läs gärna vidare i ”Klanerna, den systemhotande brottsligheten (Mondial).
Och de här klanerna är väl så spridda och tar över alltmer av legal verksamhet.
Inte minst här i Södertälje kan vi se just detta över nära nog hela
företagsområdet. De äter sig in.
Migrationsverket
då? De kastar även ut folk som redan arbetar. Ta de har tillfälligt
uppehållstillstånd. Men de arbetar. Det finns ett golv, alltså den lägsta lön
vi accepterar här i landet för att få tillfälligt uppehållstillstånd. Det är nu
på 13 000 kr per månad, det är förvisso lågt. Men ribban höjs nu snabbt
till över 26 000 kronor. En fördubbling i ett enda svep. Flera branscher
bävar, fler medarbetare kommer utvisas för detta är långt ifrån de avtal som
exempelvis kommunal har. Migrationsverket har dessutom skämt ut Sverige med flertalet
pedanteri som resulterat i utvisningsbeslut som är illa nog. Den negativa
kunskapen är vitt spridd runt vår jord numer. Tack för det Migrationsverket!
Och det
rimmar så illa med våra tidigare proklamationer om ta hand om situationen
seriöst. Göran Persson den gamle partiräven från Katrineholm säger i SvD (10
sep) ” att vår situation är ju den att vi framöver kommer att behöva varenda
ung människa vi kan få tag i som vill arbeta. Vi ser ju att allt fler unga,
även de som kommit de senaste 15–20 åren, väljer bra utbildningar och är inne
på arbetsmarknaden.”
För vad
väntar Sverige? Vi är per definition för få svenskar för att täcka upp behoven på
arbetsmarkmarknaden. Bristen på arbetskraft är redan nu skriande. Framöver, läs
från nu, kommer det saknas 30 000 människor per varje årskull som går ut i
produktionen. Vi måste få in nytt folk eljest får vi stora slukhål i
produktionen. Och de vi ska ta in ska förstås vara med eget driv (ingen som
hävdar att hon/han läser Koranen sedan 15 år tillbaka som sysselsättning) och
en vilja till att bli en del av samhället. Därmed inte sagt att de skall kasta
sin kultur på sophögen. Fler av de som inte får förnyat uppehållstillstånd
klagar nu för det är ju omöjligt att plocka in städare med lön över 26 000
kr i månaden. Företagen bävar inför framtiden, flera undersköterskor blir även
utkastade m.fl. med det här lagförslaget som andas så pass mycket högljudd
intolerans från Sverigedemokraterna. Vem annars ligger bakom tror ni?
Sällan,
eller snarare aldrig, håller jag med Jan Guillou men det här i Aftonbladet (9
okt) tycker jag har sina poänger nota bene; ” Vi lever i ett nytt penningdyrkande samhälle av ett
slag vi aldrig tidigare skådat. Ordet ”solidaritet” är borta ur sossarnas
medvetande. Ett antal toppsossar använder häpnadsväckande oblygt sin politiska
karriär som språngbräda in i näringslivet. Förre partiordföranden Göran Persson
bör redan ha roffat åt sig sin första halvmiljard, åtminstone kvartsmiljard.
Somliga unga influensers blir stormrika på att kränga ompaketerat smink till
småflickor”.
Den
tonårsgangster som just cashat in 100 000 på att mörda begav sig genast till NK
för att köpa synliga bevis på att han lyckats i livet. Inhandlade bland annat
en keps med bokstäverna Gucci, vilket gjorde den extra dyr och därför extra kryddig.
Lyssnade
på Bo Rothstein här om aftonen och han häcklade alla dessa kapitalfonder för
dessa måste ändock tyglas och bli underställda en anständig kapitalism. Nu går
det åt fanders med världssamfundet med alla dessa hysteriska fondplacerare som
enbart är ute efter extremt snabba vinster.
Lyssnade
på partiledardebatten i SvT här om dagen och Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar
sa med adress till Kristersson (M) att det är dags att pausa de här
klanherrarna och andra kriminella som numera kan öppna både Vårdcentraler och
Vaccinmottagningar. Kristersson sa inget om detta för det är ju Moderaterna som
öppnat dörren till detta nymornade Klondike. TV igår (9 okt) kunde vi lyssna
och se hur kriminella kretsar öppnar behandlingshem för unga kriminella. Men va
fan, finns det ingen hejd på galenskapen?!
Anders Hammarlind
12 okt -23
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar