På ytan händer intet av motsättningar utan vi är alla goda vänner & kamrater här i Södertälje. Fan trot………..

 

Det är något vanskligt att hävda att här i Södertälje är det inte mycket bevänt med öppna dörrar mellan de åtskilda, separerade folkgrupperna. Misstron mellan grupperingarna är utbredd trots de så kallade hyllningstalen. Eftersom vi i Södertälje (officiellt) är så lika varandra betyder just detta att ingen heller kan vara olik den andre. Därför är kulturella bakgrunder något som man inte lyfter fram. Göm dem. Tala inte om dem, det är endast fake, woke.

De som bosatt sig här i landet utifrån kan heller aldrig bli riktiga svenskar på riktigt, för de delar ändå inte arvet av den gemensamma genuina svenskheten. Hör jag gång efter annan i skilda tappningar. Från de svenske.  De (utbölingarna) delar inte den svenska historien för de förstår den helt enkelt inte. Kort sammanfattat i kärnauppfattning endast en riktig svensk har förmåga att bära upp den svenska självbildens hjärta som sitt/sin. Utsocknes, ja de är enkom utsocknes.

Den utbredda likgiltigheten, kallsinnet här i såväl Södertälje som Sverige är av gammalt märke. Detta är svenskheten. Att inte vilja se bakom fraserna är typiskt svenskt, för att istället finna något annat att prata om. Ja det är förstås svenskt. Att inte vilja ta itu med de uppenbara problem som finns, ja det är definitivt svenskt. Dessvärre är det just så. Just därför är de kulturella skillnaderna som återfinns i varje del av Södertälje borttagna ut från samtalen (de offentliga). Motsättningarna finns helt enkelt inte. För vi är ju så lika trots att  motsättningarna och skitpratet i hög grad frodas bakom stängda dörrar.  Det elaka pratet  är välutvecklat.

Syrianerna som är en betydande del av Södertälje har visserligen visat fram fötterna rejält, men ändå inte. De bär på en kulturell identitet som fått dem under hundratals år överleva trots en övermäktig fiende där nere i Mellersta Östern. Svenskarnas kulturella hemvist är mer lagt i dunkel, den finns men ändå inte. Från svensk sida försöker man omfamna alla grupper och med detta hoppas man kringgå de historiska sår som varje individ bär med sig. Svenskarna har svårt att framhäva sin linje eftersom den här kallsinnigheten, stoicismen är ett så pass bärande element. Paradox; utifrån världens samlade kulturella skillnader är de svenska mest avvikande av alla, trots att de officiellt saknar kulturell identitet. Förklara det den som kan.

Södertäljes kulturella skilda grunder är något som alltså inte finns. Åtminstone när det gäller de svenska identiteterna. Syrianerna som under tusen år lärt sig att vårda sina kulturella rötter håller en något låg profil vis a vi svenskheten. Man isolerar sig gärna, man bjuder visserligen in men det får inte gå för långt så att säga. Den egna kulturens innersta lyskraft får inte förskingras. Därav poängterar de vikten av att vara särskiljande trots att den offentliga meningen är att vara just motsatsen. Men det rinner av dem officiellt.

Vad var det före moderatledaren Reinfeldt uttalade här i Södertälje år 2006? Det finns ingen svensk kultur, bara barbari. Sa han. Så illa är det förstås inte, men Reinfeldt förstod bara inte den svenska känslokylan som är ett försvar i det inre hos svenskarna. Men som sällan eller aldrig  tillåts flöda fram. Våra grannar har alla varit i brutala krig och det har präglat dem. Vi valde att ligga lågt och så är det fortfarande (med undantag för åren med Olof Palme).  I avsaknaden av krigshandlingar har vi lindat in allt runt oss i en krockkudde och fyllt den kulturella samhällsdiskussionen med halmbalar och bomull. Ingen får störa idyllen!

 

Anders Hammarlind

Fri skribent