tors 6 nov. 21:03 (för 3 timmar sedan) | ||||
Vi har alldeles för längre värjt oss för att våga tala ut om vår egen kultur. Denna har alltid undertryckts. Istället har vi valt en mer konstlad kallsinnighet som primus motor. Som svenskar har vi under decennier fått tutat i oss att nationalism är av ren skär ondo. Vi hittar inte vår egen identitet eftersom vi inte ska hysa någon kulturell hemvist. Vilket vi ändå har förstås, om än undertryckt som sagt. Den här blågula känslokylan bottnar i att vi inte ska inte göra så mycket väsen av oss. Sitter i vårt inre, kan även härledas till vår gamla uppfattning som underdåniga bonnläppar. Vi famlar därför i blindo för att vi inte får uttrycka oss som de vi är. Den här nedtonade rollen bär upp förmågan att inte vara så känslorik. Den kylslagna identiteten är som ett skydd, ett försvar och det är utifrån vår egen blågula samhällshistoria. Eftersom vi inte vågat oss på att formulera vad som kännetecknar en svensk famlar vi mer runt som en blind höna. Och detta har ingenting överhuvudtaget med Åkesson rasparti att göra, som i sin tur vill bli av med andra kulturer. Vi bör satsa på att berika oss själva utifrån att andra kulturer finns runt om oss, och vi har faktiskt vår egen att hämta upp från källarvalven.
