Andra tongångar än från den bleke svetsaren

 

 

Det går nu knappt inte en enda morgon utan att någon är skjuten i benet kan vi läsa, eller höra i vardagens nyhetsbulletiner. Eller i värsta fall har någon, oftast gängkriminell, blivit ihjälskjuten under nattens mörka timmar. Eller att  människor dödas när de befinner sig mitt bland folk, till och mitt på dagen. Helt och hållet helt oskyldiga människor som träffas av dessa kulor hör vi förskräckligt ofta. Det är som själva fan är lös i samhällsklimatet. Pojkar, och unga män leder oss rakt ned i avgrunds fördärvet. Eller så skjuter man på en P-plats som i Södertälje. Dödande skott. Nattens skott (4 oktober) har skett i Jordbro, ett ökänt tillhåll för de kriminella. 

Polisen har varit framgångsrika i år och här i Stockholmsområdet är 250 gängkriminella häktade just nu. Vilket i sin tur innebär att yngre och ännu mer halsstarriga förmågor tar över i de vida luckor som uppstår. För polismyndigheten är ”inne i fas som vi aldrig varit i tidigare” (Robert Karlsson, biträdande regionpolischef Stockholm) och vi är bättre rustade än tidigare, ”men det är även problemet vi slåss mot”.

Påfyllningen av nya unga är, enligt Karlsson, ”förfärligt stor”. De här skoningslösa unga männen har växt upp i gatlyktornas sken, har fått sina skruvade idéer och missuppfattningar, från andra i samma utsatta position. Få vuxna som brytt sig, skolor som man lämnat i bitterhet och besvikelse, en Socialtjänst som sällan har något vettigt att ens komma med. Denna förvillelse står oss dyrt numer. Till slut har också ledande politiker vaknat, om än ytterst yrvaket kan man lugnt påstå.

Samhället har i sin naiva tilltro på Socialtjänst och skola överlåtit de unga gängkriminellas uppfostran till en egen helt sjövild livsskola i gatlyktornas sken. Detta har påbörjats för mer än ett decennium tillbaka, det har fått frodats i samhällets oförmåga att vilja ingripa. Och nu rullar vendettorna in i vår vardag. Enskilda och grupper drabbar samman i ett ändlöst och ständigt uppskruvat tempo, vem som helst kan faktiskt råka bli skjuten numer. Att vara på fel plats är tillräckligt nog. Den här destruktiva dynamiken hos de kriminella kan de själva inte sätta stopp för.

Och vi vet ju att de kriminella själva innerst inne vet hur landet ligger, vad samhället bygger sina byggstenar på, och det de gör är helt fel. De lider de också men kan inte själva styra den mentala självhävdelse blockeringen. De fortsätter att droga samtidigt som våldet har fått en egen dynamik som kräver hämnd, hämnd, hämnd.

Vad vi kan göra som befolkning är att ge all upptänklig support till polisen, se till att du/folk vågar anmäla, och själva ingriper om det så behövs och är möjligt, Ring larmnumret. Gör det. Den tillträdande Statsministerkandidaten Andersson (S) var ovanligt rättfram och klok i sitt första framträdande som kandidat. Hon manade att vi alla tillsammans måste ta upp striden mot de gängkriminella, väsentligt andra tongångar än vi hörde från den bleke svetsare Löfven(S).

 

 Anders Hammarlind, Fri debattör