Syriansk tystnad?

 

Onekligen är Tomas Karlsson, politisk redaktör här på  LT-Södertälje, något större än bara stort på spåret när han kort deklarerar att rysk propaganda har ”fått fäste hos delar av den assyrisk/syrianska gruppen” och han fortsätter med ”Södertäljebor rapar upp exakt det Putin säger”.

Utan att ha vetskap om vad som exakt ryms inom begreppet ”fått fäste hos delar” så bör vi rimligen få mer vetskap om innebörden.  Är det en handfull förvirrade? Hur många är de som är Putin kramare här i Södertälje? Det säger Karlsson artikel inget om. Synd för det borde finnas med i vår verklighetsbild. Är det tio, femtio, hundra, eller ännu fler?  

För det vi talar om är att Ryssland möjligen ( i värsta fall) har en vanvettig tanke,  de funderar över om inte Ryssland  skall återgå till kalla krigets villkor. Det vill säga återgå till de gränser som spikades i Jaltaavtalet i slutskedet av 2:a världskriget. Då kommer den ryska krigsmaskinen att rulla vidare och inte enbart nöja sig med att förvandla hus och boningar, sjukhus och skolor, industrier till grushögar i Ukraina. Då är de nuvarande fria baltiska staterna definitivt i farozonen.  I Rysk TV har vi kunnat ta del av hur  militära företrädare meddelat att för att kunna ockupera (befria i rysk tappning) de tre baltiska fria nationerna krävs att Ryssland också be mäktar sig  den svenska Östersjö ön Gotland. För att försvåra för Nato att återta dessa tre i dag fria stater.

Och tillbaka till Tomas Karlssons text, hur reagerar då dessa Södertäljebor som låter precis som Putin  inför denna möjliga annektering av Gotland. Utifall Ryssland anfaller Sverige så är valet inte fler än två, antingen ställer man upp och försvarar eller så blir man en  femtekolonnare, dvs ställer sig på Rysslands Putin sida.

Hur går då debatten och denna är förstås legitim utifrån Tomas Karlssons text ”viktigt att ta debatten med Södertäljes Putin kramare”.  Några få inlägg har vi sett här eller på andra ställen och de går ut på att det är enkom USA som är den stora krigsfaran, det är de som bombat i exempelvis Irak. Sant förvisso, men det är förstås inget som helst svar på hur de kommer ställa sig vid en militär konfrontation mellan Sverige och Ryssland. Kan eventuellt tolkas som att de väljer att bli svenska femtekolonnare trots allt.  En annan linje är att tala om folkmordet på suroyo folket  under det första världskriget, då turkiska staten genomförde barbariska aktioner gentemot folkgrupperna som har assyriska/syrianska rötter. Det har inte alls att göra  med vad som händer år 2022 och om det värsta händer även på svensk mark. När det ofattbara ändå blir verklighet. Som förre statsministern Per-Albin Hansson sa den 1 september 1939 (när kriget var ett faktum) Medborgare! Det förfärliga som vi i det sista hoppats att världen skulle förskonas ifrån har inträffat. Ett nytt stort krig har brutit ut. Vi ha att konstatera detta ohyggliga faktum och det tjänar bra litet till att försöka giva uttryck åt den sorg och fasa vi känna vid tanken på vad detta kan föra med sig av vånda och ve för en redan förut sargad och pinad mänsklighet.

Men inte ens detta rättfärdigar att man skall sitta med armarna i kors utifall de värsta ryska gangstermetoderna blir real verklighet även på Gotland.

Så vad är då svaret på Karlssons farhåga?

 

Anders Hammarlind

Fri skribent

”Jag vill leva ett tag till”.

Insatserna som görs mot Corona viruset är sannerligen imponerande. Samtidigt som det finns märkliga och direkt skadliga felgrepp emellanåt. Låt mig ta detta med ansiktsmask. Detta är ett förhållandevis dåligt skydd mot att bli smittad. Men desto bättre för att undvika att man smittar andra. Här har vi verkligen inte varit speciellt seriösa. Den som smittar kan ha en fullt utvecklad smitta i kroppen men den märks ännu inte. Varpå vederbörande går till sin sysselsättning och sprider mängder med smitta. Med ansiktsmask hade detta reducerats avsevärt. Att personalen inom äldrevården, hemtjänsten saknat detta skydd beror i mångt och mycket på att vi slaviskt följt direktiven från Folkhälsomyndighten. Myndigheten har sagt att munskydd inte är nödvändigt men missat att den som ännu inte insjuknat sprider virus.  

”Stanna hemma vid minsta symtom” har varit absolut ledstjärna men då inser man inte att väldigt många inte får några påtagliga symtom, eller att de kommer först efter ett antal dagar. Men då är det redan för sent, smittan kommer in i äldreomsorgen, i hemtjänsten.

Nu sägs det att personal som arbetar vis a vi äldre och sjuka skall ha såväl visir som ansiktsmask. Bra, men 2,5 månader för sent. Karin Björkryd omsorgsdirektör i Södertälje är en god representant för att inte ha vågat tänka friare. Vilket sätter fingret på den ömma punkten, det gäller att alltid tänka rätt. Och så fel det ändå blir. Ifråga sättandet av direktiven har varit stympade, så även här i LT, för den fria mogna och vettiga diskussionen. 2.5 månader för sent säger samma Björkryd att använda såväl visir som munskydd är för ”att syftet är att minska risken för smitta från personal till äldre...”.

Folkhälsomyndighten har haft så många fel i sina analyser. Man felbedömde grovt riskerna med Pandemins utveckling och spridnings framfart. Och när Stockholm tog sportlov i februari for tusentals skidentusiaster till Norra Italien och många blev smittade. FHM gjorde då ingenting överhuvudtaget åt detta utan smittan fick fri lejd in i landet. Likaså att Mello-festivalen pågick obehindrat i Solna. Ingen kan idag säga om den svenska linjen med flockimmunitet är av godo eller en katastrof. Visserligen säger man unisont att flockimmunitet inte är vår väg men i några uttalanden har Anders Tegnell, statsepidemilog, ändå sagt att så är fallet. I Aftonbladet 16 mars medger Tegnell att vi inte kan få kontroll över smittan på annat sätt än att tro på att vi kommer uppnå flockimmunitet. Varför inte säga detta då? För det är ”är närmast utsiktslöst att försöka stoppa spridningen av viruset” som Johan Giesecke, tidigare på Tegnell post, säger (SvD 6 maj).

När det gäller sjukvården är skydden mer utbredda, fungerar till fullo mestadels, men när jag läser hurusom de pysslar med ren ålders exkludering gör det mig riktigt illa till mods. Ta Gösta Andersson i vår stad som fick vetskap om att han inte skulle få någon intensivvård. Du är för gammal sa man till den ovanligt friske Gösta Andersson. Det var hans barn som fick slita hårt för att pappan till slut skulle få respiratorvård. Nu är han åter hemma, och han säger här i LT i ett utmärkt reportage signerat Jenny Folkesson att ”det är så roligt att leva att jag vill leva ett tag till”.

 Anders Hammarlind, fri skribent