Noterat v 40
Poliser mot rysk framfart?
Ryska drönare far fram över skandinaviska flygplatser. När
de flyger över våra huvuden uppkommer självfallet frågeställningen vem får då
skjuta ner dem? Rätt svar är förvånansvärt nog Polisen. Va? Farkosterna från
Ryssland är ju militära då är det förstås en fråga för militärmyndigheterna.
Nån emot? Därtill är polisen i avsaknad
av såväl rätt utbildning, rätt kompetens som med de rätta vapen i leden.
Att bli svensk i svenskens öga
De som bosatt sig här i landet komna utifrån kan aldrig bli
riktiga svenskar på riktigt, för de delar ändå inte arvet av den gemensamma
genuina svenskheten. Hör jag gång efter annan, om än i skilda tappningar. Från
SD i synnerhet givetvis. Kort sammanfattat i att endast en riktig infödd svensk
har förmåga att bära upp den svenska självbildens själ och hjärta som sin.
Utsocknes, ja de är enkom utsocknes. Det finns här ett tydligt motstånd mot att
montera ner vår moraliska överhöghet och överlägsenhet, gäller speciellt de mer
hårdföra inom det specifika partiet.
Lyssnar vi på dem är huvudfåran tryggt förankrad och gjutet i betong i att Sverige är
lika med svenskarnas land, inga utifrån kan axla denna kulturkanon. Här stringent
uttryckt från en av Sveriges skickligaste författare Theodor Kallifatides. En ”utböling”.
”En svensk vän sade till mig en gång: du kan bli hur bra som helst men bättre
än någon svensk blir du aldrig” (utlänningar Albert Bonniers förlag 1970). Fascinerande
att ta del av hur Sverigedemokraterna vrider sig som masken på kroken kring
just detta, alltså vem kan bli svensk. Varför inte säga som det är?
För en del inom SD räcker det med att utifrån kommande har
arbete, sköter sig exemplariskt, tar till sig svenska värderingar, inte avviker
eller uppvisar klandervärd vandel. Ja då kan man anses vara en svensk. Gäller
för en del inom det partiet. Inte alls obetydliga skaror. Detta gäller förstås inte
majoriteten i det partiet, många fler än ni tror hävdar med envishet att svensk
kan man bara vara om man är född här i landet av svenska föräldrar och har därtill
rötter långt tillbaks i tiden.
Syrianerna som är en betydande del av Södertäljes befolkning
har visserligen visat fram fötterna rejält, ekonomiskt som socialt men ändå
inte. De bär på en kulturell stolt identitet som fått dem under hundratals år
överleva trots övermäktiga fiender i Mellersta Östern. Svenskarnas kulturella
hemvist är mer lagd i svår definierat dunkel, den finns. Men ändå inte. Från
svensk sida – officiellt - försöker man fumligt omfamna alla grupper och med
detta hoppas man kringgå de eventuella sår som varje individ bär med sig i just
detta med frågeställningen vem är jag. Svenskarna har svårt att framhäva sin
linje eftersom den här svenska kallsinnigheten (fegheten?) är ett så pass
bärande element. Paradox; utifrån världens samlade kulturella skillnader är de
svenska mest avvikande av alla, trots att vi officiellt saknar kulturell
identitet. Förklara det den som kan.
Inom de syrianska leden är man både förtvivlade som
förbannade över den här svenska kallsinnigheten (som man inte heller förstår). Södertäljes
kulturellt skilda grunder människor emellan är något som alltså inte finns officiellt.
Åtminstone när det gäller de svenska identiteterna. Syrianerna som under hundratals
år lärt sig att vårda sina kulturella rötter håller en något låg profil vis a
vi svenskheten. Man isolerar sig gärna, man bjuder visserligen in till umgänge,
men det får inte gå för långt. Fattas bara! Den egna kulturens innersta
lyskraft får inte förskingras. Blottas och fördärvas. Just därav poängterar de
vikten av att vara tydligt särskiljande trots att den offentliga meningen här i
Södertälje är att vara just motsatsen.
Vad var det före moderatledaren Reinfeldt uttalade här i
Södertälje år 2006? Det finns ingen egen svensk kultur, bara barbari. Sa han.
Så illa är det förstås inte alls, men Reinfeldt förstod bara inte den svenska
känslokylan som är ett försvar i det inre hos svenskarna. Våra nordiska grannar
har alla varit i brutala krig och det har sannerligen präglat dem. Vi valde att
ligga lågt. Och fyllt den kulturella samhällsdiskussionen med fler lager ogenomtränglig
bomull.
Ps; Maciej Zaremba skriver i DN (25 sep) ”alla nationer är
mer eller mindre hemmablinda, men Sverige har tills nyligen varit närmast
inåtvänt”.
Anders Hammarlind., fri skribent
