Att han vägrar komma ihåg Reinfeldts regeringen där han själv satt.

 

Det är då märkligt att Statsminister Kristersson (M) inte ens kan tala som en statsman utan fortsätter att käbbla & sedvanligt skryta som om han stod i Riksdagens talarstol och mässade. Uppfostrar riksdagensledamöter, det är hans kall. Han skyller de gängkriminellas framfart på att embryot till galenskaperna skedde under sossarna senaste regeringsperiod (alltså från år 2015). Men herregud Kristersson. Har du helt glömt bort att det var din tidigare partiledare Reinfeldt (M) som sommaren 2014 öppnade upp dörrarna till Sverige genom att visionärt tala om ”öppna era hjärtan”. Då var Kristersson minister i regeringen Reinfeldt. Hur kan han ens glömma detta?

Reinfeldt uttalande nådde vida omkring i världen och fötterna började trampa i riktning mot Sverige. Vilket förklarar mycket väl vad som utspelades under det kommande året. De kom väldigt många för att ta till ett understatement. Socialdemokraterna, centern, liberalerna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet gjorde detsamma som Reinfeldt. De höll alla med och så gick det som det gick. Men att dagens statsminister inte kan avhålla sig från att hålla ett magistertal (ånyo) och slå sossarna på fingrarna är ett tydligt tecken på att Kristersson (M) även han hade fingrarna i syltburken men förnekar all denna sanning idag. Han ljuger självfallet, och utan pardon. Sådan är han Kristersson (M).  

Hur kan han ens förneka att det var kabinettet Reinfeldt (där han Ulf K satt som minister) som öppnade alla kranar för att formligen fylla Sverige med nya flyktingar? Att han ens har mage. Att skylla ifrån sig är det signum som står ingraverat i hans ögon. Reinfeldt var ju en katastrofal personlighet, han talade här i Södertälje (år 2006 tror jag det var) om att Sverige utan invandrare skulle bara vara barbariskt.

Carin Götblad, den robusta polisen, sätter startpunkten för gängens födelse vid år 2010. Då var ju Reinfeldts kabinett i full verksamhet med Kristersson i hög grad medverkande i detta ”visionära” ödeskabinett.  

Att det ska vara så ohyggligt svårt att komma ihåg?

Hur många överlever i Kabul av de vi utvisat dit?

 Ett stort antal unga killar har återförvisas till Afghanistan under de senaste åren. En del har återvänt frivilligt (med penningpåse), andra under tvång. Nu är dessa gambling avvisningar stoppade till slut. Talibanernas makalösa segertåg avslutade även den här frånvända optimism som så länge präglat ordfåglarna från Migrationsverkets experter och dess lika världsfrånvända ledning. De unga killarna skickades tillbaka efter att ha åhört de många tonerna från Stockholm under förra decenniet, främst uttryckt av förra statsminister Reinfeldt som mynnade ut i salongsfrasen ”öppna era hjärtan” svenska folk. Socialdemokraten Löfven sade att vi inte bygger murar överhuvudtaget. Visst, morsning korsning.  

De återförvisas till ett land som delvis var säkert, och runt huvudstaden Kabul var det helt riktigt säkert på alldeles riktigt. Idag då? När de alla befinner sig under Talibanernas brutala Sharia-styre och hundraprocentiga maktfullkomlighet. De är förvisade till en nutida historisk epok som är grym, brutal och förstås inhuman. Där befinner sig killarna idag. I Kabul, i Talibanernas rike. Hur många kommer överleva repressionen från Talibanstyret tror ni? Och ni som utvisade dem skäms ni inte en liten aning idag?

Anders Hammarlind, tidigare god man för afghanska killar här i landet. 

Nu vänder vi dem ryggen

Sovjetunionen begärde att de baltiska soldaterna skulle sändas tillbaka. Sverige velade länge och väl  men gav så småningom upp. PO Enquist har tidigare skrivit en utmärkt bok om händelserna. Idag har vi krånglat in oss i något som förmodligen kommer bli betydligt värre att klara ut med hedern i behåll. Förmodligen blir det värre än vi någonsin upplevt. Dessvärre, när det är så smidigt, enkelt och anständigt på riktigt att göra tvärtom. Ni som minns Baltutlämningen gör det med en rysning. Det var illa redan då. 

Man kan förstås peka på Statsminister Reinfeldt och Miljöpartiet båda talespersoner, Eriksson och Wetterstrand. Men det är meningslöst att kritisera dem enkom för Sverige stod upp unisont för den Reinfeldtska flyktingpolitiken. Signalerna från Stockholm nådde förstås ända ner till de afghanska flyktingarna. Och de beslöt att gå från Afghanistan och närområdet. Och de gick över de turkiska bergen, de tog sig över Medelhavet i rangliga farkoster. Och till slut hade de per fot, liftat, tagit tåget och till slut sökte de en fristad här i Sverige. Här skulle de få ro, lugn och komma till rätta.

Då började den svenska byråkratin långmala, ohyggligt långsamt. Istället för att snabbt klara av alla formaliteter vidtog nu uttröttningstiden. De afghanska flyktingarna satt fast på byråkratins gaffel och där satt de i fler år. Det hade de inte väntat sig förstås. Deras bild av Sverige var förvisso bristfällig. Men detta trodde de definitivt inte.  Många hoppades att de skulle få studera, eller jobba eller inte göra någonting alls. Hela skalan. Till saken hör att det kommit hit folk från Afghanistan sedan decennier och de har kommit i en jobbfrekvens som är till och med bättre än de svenska. Men det tar tid, men de jobbar mer än svenskarna. Männen alltså.

Vi byggde inte några murar. Då. De som minns kommer ihåg hur dåvarande migrationsministern Billström vågade sig på att tala om volymer (feb 2013). Han blev så pass slagen i bitar av dåvarande Statsministern att ingen vågade säga en bokstav mer eller till. Reinfeldtska tyranniet kort sagt. Han hade ju förskaffat sig ett s.k. öppet mandat. Socialdemokraternas Löfven ansåg att det var synnerligen opassande att tala om volymer, det är ju riktiga människor vi talar om.  Klart vi inte kunde härbärgera den enorma mängd som anlände. Men det borde man tänkt på tidigare. Media hade rapporterat.  Fakta framför oss och politikerna hade förstås samma fakta på sina bord. Nu sitter vi i klistret med råge. Numer ligger så många partier tvärt i bakhasorna på Sverigedemokraterna att det kunde vara mer än  nog.

Riksdagens lagförslag för att rädda kvar de kvarvarande afghanerna har redan kvaddats av två migrationsdomstolar. Två andra domstolar har sagt OK. Så nu inväntas vad Migrationsöverdomstolen kommer att uttala. Men redan nu ser vi så många vinklippta förslag som faller ner som döda fåglar. Afghanerna har inte gjort sin identitet trovärdig. Och visst är det så, identitets handlingar står inte i främsta rummet. Dels för att de inte har, har aldrig haft. Dels för att de smugglare som hjälpt dem på vägen sagt kasta era ID-handlingar(om ni har några). Vågar även påstå att alla de afghaner som redan fått stanna här i landet i stort har samma risiga grund som de 9000 som nu står i fokus. Det här argumentet att de saknar ID-handlingar är ett spel för gallerierna. Nu vänder Sverige dem ryggen.

De 9000 har gått hit från sitt elände. Och de är förda bakom ljuset, både av Stockholm, människosmugglare och de kunde förstås inte själva tro att de skulle bli nekade. De ska ut helt enkelt, det är få som nu orkar kämpa för mänsklig anständighet. Hedervärt att Centerpartiet försökt hitta en lösning som gör det mänskligt för de 9 000. 

Anders Hammarlind 12 augusti 

Och allt börjar med Fredrik Reinfeldt och Miljöpartiet

När Fredrik Reinfeldt år 2011 slöt avtal med Miljöpartiet om att öppna gränsbommarna på nästan vid gavel och sedan följde upp detta med ”öppna era hjärtan” så bäddade det också för det kaos som blev fallet året efter.  Flyktingar ska vi ta givetvis emot, dock aldrig så många på så  kort tid. 

Huvudproblemet är att vi aldrig tillfrågades om ”öppna era hjärtan”. Dåvarande migrationsminister Tobias Billström(M) varnade för  och han nämnde det förbjudna ordet Volym. Vilket fick Reinfeldt att fullkomligt exempellöst tvåla till sin minister något alldeles extremt. Socialdemokratins  Löfven var av samma åsikt, det var skamligt skandalöst att tala om volym.  Vår signalpolitik mot omvärlden blev att vi har inga gränser för hur många vi tar emot. Och de kom, de fotvandrade. Man gick från ex. Afghanistan, hela vägen. Över bergen i Iran, korsade den farliga gränsen till Turkiet. Nattetid. De svenskar som ändå undrade hur i hela friden allt detta skulle fungera i praktiken avfärdades bryskt med ”rasist”.

De som kom sades vara välutbildade. Det finns inga problem och så fyllde vi flyktingmottagningarna med folk som nyss hade krigat med varandra eller som stod väldigt långt ifrån vår egen kultur och vår kultur fick de lära sig bäst de kunde. För eftersom alla är lika mycket värda kunde vi snabbt blanda alla med varandra för alla var ju lika mycket värda. Och  de var ju inte så pass välutbildade som det sades. Desinformation.  

Hade det inte varit för att landsbygden öppnade upp och tog delvis över hade detta kunnat gå riktigt överstyr.  Frivilliga och landsbygden tog stjärnsmällen ihop med socialtjänsterna. Landsbygden folk öppnade upp medan Stefan Löfven(S), nu som statsminister, stod på Medborgarplatsen och sa att i mitt Europa bygger vi inga murar. Några veckor därefter kastade Löfven alla ord överbord och påbörjade den nya hårda svenska linjen. Miljöpartiets Åsa Romson försvann ut genom dörren men hon tog med sig Miljöpartiets hjärta. Hur alla de som nu befinner sig i sluttampen på de statliga ersättningarna talar vi fortfarande inte om. 

Hur integrationen skall gå till är huvudfrågan. Som Dagens Nyheter skriver 2/7 i en ledare. Misslyckas integrationen kommer vårt välfärdssamhälle att krokna, egentligen gå i graven. I den nya Löfvenska ordningen har vi raskt gått från helt öppna gränser till något ytterst oroande. Folk gick hit från Afghanistan. Över de turkisk-Iranska bergen. Oändliga nattliga vandringar och det var alltid farligt. De gick till Sverige men nu ska många av dem ut. 80 000 sa Inrikesminister Ygeman(S) först innan han nöjde sig med 40 000. Nu är vi verkligen inne på det vi inte ska göra. Nu ska de ut och många  är hitlurade av signalerna från Stockholm.

Ygeman(S) och integrationsminister Morgan Johansson(S) står upp som hårdast av alla, då far statsministern runt i landet och agerar mystomte. Annie Lööf från Centerpartiet har sagt det kloka. Det går inte att skicka tillbaks dem till Afghanistan, landet är i krig och det blir värre för varje år. Annie Lööf har begärt att utvisningarna pausas, läget är så förtvivlat i Afghanistan. Och de Afghanska flyktingministrarna vädjar skicka inga hit, det är så krigseländigt det kan bli. Och av de som kom har många etablerat sig, går i skolan, fått vänner, integrerat sig. Nu ska de ut. Och vilket gigantiskt resursslöseri. Först håller vi dem med mat, husrum, fickpengar, betalar för tandvård, sjukvård o.s.v. för att vi i nästa andetag skickar hem de till Afghanistan (som många inte ens har något minne från). 

Anders Hammarlind 

Det barbariska Sverige

Skammen och skulden  banade väg för vår  moderna  asylpolitik. Aldrig mer vänder vi ryggen åt flyktingar som söker skydd  sa man  åren 1944/45.  Aldrig mer kommer det höras stoppa jude-importen.  Efter hand  blev vi en fristad för  de som hade fullgoda asylskäl. Vi har tagit emot flyende från kommunistiska diktaturer. Som för alla de som kom från Ungern, Tjeckoslovakien, Jugoslavien m.fl. Vi har tagit emot från fascistiska stater  som Spanien, Grekland, Chile m.fl. Och vi har tagit emot hårt trängda folkgrupper.

Från 1945 och fram till och med 2011/12 var vår linje asyl ges till de som är flyktingar enligt internationella konventioner. Från 2011/12 ändrades dock vår officiella framtoning till att mer bli i form av att vi tar emot de flesta. Vår signalpolicy skiftade färg. 

Förändringen blev glasklar då dåvarande migrationsministern Billström(M) yppade att vi har väl någon form av tak i hur många vi kan ta emot, vågade säga volym. Varpå han kölhalades grovt av dåvarande statsministern. Aldrig har någon minister i modern tid råkat ut för en sådan extrem avhyvling. Och oppositionen höll med. I ett Facebook inlägg den 4 februari 2013 skrev  Stefan Löfven om Moderaternas nya politik:

"Nu har man pekat ut en av samhällets mest utsatta grupper: de människor som söker skydd från krig, terror och förtryck. De gör det med ett avhumaniserande språk, där människor på flykt från krig beskrivs som "flöden" och "volymer". Det är oanständigt."

Sagt med all tydlighet.

Idag är vi hårt trängda. Många undrar hur vi ska lyckas med integrationen. Möjligen kan det gå vägen. Möjligen kan det gå men det beror i mångt och mycket på vad de själva bestämmer sig för. Flyktingarna från Jugoslavien  har efter på tok för lång tid ändå lyckats väl i integrationen. Många unga  som kommit från Afghanistan har på kort tid, blott några år kommit upp i nästan samma förvärvs tal som inhemska ungdomar. För merparten av de som  kommit återstår det dock en lång, lång, lång  anpassning vars slutresultat blir avgörande för vårt samhälle. Allt medan media är fyllda av ohygglig media sanning så menar de flesta att det är kav lugnt, trots allt. Få ihop det den som kan.

40 000 flyktingar skall utvisas säger Inrikesminister Ygeman(S). Alltså de som inte har asylskäl helt enkelt. Och frågorna om hur detta logistiskt och humanistiskt skall gå till är ödesfrågan och är utan svar idag. Och nu sitter vi fast i ett skruvstäd. Dels med att få integrationen att fungera hjälpligt. Dels den ohyggligt svåra problematiken med att utvisa folk till stater som det inte går att utvisa till. Den gamla humana flyktingpolitiken bygger på att de som kommer hit flyr för sina liv bokstavligen. Men om sakskälen är mer i samklang med det som vi kallar ekonomiska flyktingar, vad gör vi då? Hur utvisar vi  40 000? Om de som ska lämna ändå får  stanna lämnar vi därmed  också helt och hållet  asylpolitikens grund fundament.

40 000 skall utvisas. Migrationsverket och Gränspolisen ligger i startgroparna. Samhället skall ”utveckla hållbart återvändande” och ”utveckla återanpassningsprogram”. Genomföra en ”kapacitetsuppbyggnad för stärkandet av tillämpningen av återvändardirektivet”. Tvångs återvändandet  skall verkställas i samarbete med andra EU-stater. Det förr så hårt kritiserade REVA skall dammas av, alltså Gränspolisen kommer arbeta operativt överallt. Migrationsverket och Gränspolisen talar  om att vi måste ha ett ”gemensamt språk”. Det sista betyder att vi måste vara samlade och överens om vad vi gör när kritiken tilltar. Att vi är eniga och står emot.

Nu måste vi  till slut bestämma oss. Och hur vi än gör kommer vi sitta fast i ett skruvstäd av omöjligheter. Och de 49 000 som Gränspolisen tror kommer gömma sig hur skall vi hantera detta? Lägga locket på?

Orsakerna till allt detta är förstås flera men en avgörande del ståtar Fredrik Reinfeldt för. Hans böcker det sovande folket med fler mynnar ut i att svenskarna är hopplöst förälskade i att staten tar han om dem. Från vaggan till graven har alltid staten en avgörande hand med i spelet. Och är utsiktslöst förlorad i tron på att staten alltid bistår dem. I Ronna år 2006 sa han att om det inte vore för alla invandrare så skulle Sverige vara förlorat,  ja han sa barbariskt.

Anders Hammarlind

http://intressant.se/intressant 

http://rpc.twingly.com/ 

<a href="http://www.frisim.com/ping/?u=http://www.andershammarlind.blogspotse/"><img border="0" alt="Pinga Frisim" src="http://frisima.s3-external-