Skammen och skulden banade väg för vår moderna
asylpolitik. Aldrig mer vänder vi ryggen åt flyktingar som söker skydd sa man
åren 1944/45. Aldrig mer kommer
det höras stoppa jude-importen. Efter
hand blev vi en fristad för de som hade fullgoda asylskäl. Vi har tagit
emot flyende från kommunistiska diktaturer. Som för alla de som kom från
Ungern, Tjeckoslovakien, Jugoslavien m.fl. Vi har tagit emot från fascistiska
stater som Spanien, Grekland, Chile
m.fl. Och vi har tagit emot hårt trängda folkgrupper.
Från 1945 och fram till och med 2011/12
var vår linje asyl ges till de som är flyktingar enligt internationella
konventioner. Från 2011/12 ändrades dock vår officiella framtoning till att mer
bli i form av att vi tar emot de flesta. Vår signalpolicy skiftade färg.
Förändringen blev glasklar då dåvarande
migrationsministern Billström(M) yppade att vi har väl någon form av tak i hur
många vi kan ta emot, vågade säga volym. Varpå han kölhalades grovt av
dåvarande statsministern. Aldrig har någon minister i modern tid råkat ut för
en sådan extrem avhyvling. Och oppositionen höll med. I ett
Facebook inlägg den 4 februari 2013 skrev
Stefan Löfven om Moderaternas nya politik:
"Nu har man pekat ut en av samhällets mest utsatta grupper: de
människor som söker skydd från krig, terror och förtryck. De gör det med ett
avhumaniserande språk, där människor på flykt från krig beskrivs som
"flöden" och "volymer". Det är oanständigt."
Sagt med all tydlighet.
Idag är vi hårt trängda. Många undrar hur
vi ska lyckas med integrationen. Möjligen kan det gå vägen. Möjligen kan det gå
men det beror i mångt och mycket på vad de själva bestämmer sig för. Flyktingarna
från Jugoslavien har efter på tok för
lång tid ändå lyckats väl i integrationen. Många unga som kommit från Afghanistan har på kort tid,
blott några år kommit upp i nästan samma förvärvs tal som inhemska ungdomar. För
merparten av de som kommit återstår det
dock en lång, lång, lång anpassning vars
slutresultat blir avgörande för vårt samhälle. Allt medan media är fyllda av
ohygglig media sanning så menar de flesta att det är kav lugnt, trots allt. Få
ihop det den som kan.
40 000 flyktingar skall utvisas säger
Inrikesminister Ygeman(S). Alltså de som inte har asylskäl helt enkelt. Och
frågorna om hur detta logistiskt och humanistiskt skall gå till är ödesfrågan
och är utan svar idag. Och nu sitter vi fast i ett skruvstäd. Dels med att få
integrationen att fungera hjälpligt. Dels den ohyggligt svåra problematiken med
att utvisa folk till stater som det inte går att utvisa till. Den gamla humana
flyktingpolitiken bygger på att de som kommer hit flyr för sina liv
bokstavligen. Men om sakskälen är mer i samklang med det som vi kallar
ekonomiska flyktingar, vad gör vi då? Hur utvisar vi 40 000? Om de som ska lämna ändå får stanna lämnar vi därmed också helt och hållet asylpolitikens grund fundament.
40 000 skall utvisas. Migrationsverket och
Gränspolisen ligger i startgroparna. Samhället skall ”utveckla hållbart
återvändande” och ”utveckla återanpassningsprogram”. Genomföra en
”kapacitetsuppbyggnad för stärkandet av tillämpningen av återvändardirektivet”.
Tvångs återvändandet skall verkställas i
samarbete med andra EU-stater. Det förr så hårt kritiserade REVA skall dammas
av, alltså Gränspolisen kommer arbeta operativt överallt. Migrationsverket och
Gränspolisen talar om att vi måste ha
ett ”gemensamt språk”. Det sista betyder att vi måste vara samlade och överens
om vad vi gör när kritiken tilltar. Att vi är eniga och står emot.
Nu måste vi till slut bestämma oss. Och hur vi än gör
kommer vi sitta fast i ett skruvstäd av omöjligheter. Och de 49 000 som
Gränspolisen tror kommer gömma sig hur skall vi hantera detta? Lägga locket på?
Orsakerna till allt detta är förstås flera
men en avgörande del ståtar Fredrik Reinfeldt för. Hans böcker det sovande
folket med fler mynnar ut i att svenskarna är hopplöst förälskade i att staten
tar han om dem. Från vaggan till graven har alltid staten en avgörande hand med
i spelet. Och är utsiktslöst förlorad i tron på att staten alltid bistår dem. I
Ronna år 2006 sa han att om det inte vore för alla invandrare så skulle Sverige
vara förlorat, ja han sa barbariskt.
Anders Hammarlind
http://intressant.se/intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar