Nu vänder vi dem ryggen

Sovjetunionen begärde att de baltiska soldaterna skulle sändas tillbaka. Sverige velade länge och väl  men gav så småningom upp. PO Enquist har tidigare skrivit en utmärkt bok om händelserna. Idag har vi krånglat in oss i något som förmodligen kommer bli betydligt värre att klara ut med hedern i behåll. Förmodligen blir det värre än vi någonsin upplevt. Dessvärre, när det är så smidigt, enkelt och anständigt på riktigt att göra tvärtom. Ni som minns Baltutlämningen gör det med en rysning. Det var illa redan då. 

Man kan förstås peka på Statsminister Reinfeldt och Miljöpartiet båda talespersoner, Eriksson och Wetterstrand. Men det är meningslöst att kritisera dem enkom för Sverige stod upp unisont för den Reinfeldtska flyktingpolitiken. Signalerna från Stockholm nådde förstås ända ner till de afghanska flyktingarna. Och de beslöt att gå från Afghanistan och närområdet. Och de gick över de turkiska bergen, de tog sig över Medelhavet i rangliga farkoster. Och till slut hade de per fot, liftat, tagit tåget och till slut sökte de en fristad här i Sverige. Här skulle de få ro, lugn och komma till rätta.

Då började den svenska byråkratin långmala, ohyggligt långsamt. Istället för att snabbt klara av alla formaliteter vidtog nu uttröttningstiden. De afghanska flyktingarna satt fast på byråkratins gaffel och där satt de i fler år. Det hade de inte väntat sig förstås. Deras bild av Sverige var förvisso bristfällig. Men detta trodde de definitivt inte.  Många hoppades att de skulle få studera, eller jobba eller inte göra någonting alls. Hela skalan. Till saken hör att det kommit hit folk från Afghanistan sedan decennier och de har kommit i en jobbfrekvens som är till och med bättre än de svenska. Men det tar tid, men de jobbar mer än svenskarna. Männen alltså.

Vi byggde inte några murar. Då. De som minns kommer ihåg hur dåvarande migrationsministern Billström vågade sig på att tala om volymer (feb 2013). Han blev så pass slagen i bitar av dåvarande Statsministern att ingen vågade säga en bokstav mer eller till. Reinfeldtska tyranniet kort sagt. Han hade ju förskaffat sig ett s.k. öppet mandat. Socialdemokraternas Löfven ansåg att det var synnerligen opassande att tala om volymer, det är ju riktiga människor vi talar om.  Klart vi inte kunde härbärgera den enorma mängd som anlände. Men det borde man tänkt på tidigare. Media hade rapporterat.  Fakta framför oss och politikerna hade förstås samma fakta på sina bord. Nu sitter vi i klistret med råge. Numer ligger så många partier tvärt i bakhasorna på Sverigedemokraterna att det kunde vara mer än  nog.

Riksdagens lagförslag för att rädda kvar de kvarvarande afghanerna har redan kvaddats av två migrationsdomstolar. Två andra domstolar har sagt OK. Så nu inväntas vad Migrationsöverdomstolen kommer att uttala. Men redan nu ser vi så många vinklippta förslag som faller ner som döda fåglar. Afghanerna har inte gjort sin identitet trovärdig. Och visst är det så, identitets handlingar står inte i främsta rummet. Dels för att de inte har, har aldrig haft. Dels för att de smugglare som hjälpt dem på vägen sagt kasta era ID-handlingar(om ni har några). Vågar även påstå att alla de afghaner som redan fått stanna här i landet i stort har samma risiga grund som de 9000 som nu står i fokus. Det här argumentet att de saknar ID-handlingar är ett spel för gallerierna. Nu vänder Sverige dem ryggen.

De 9000 har gått hit från sitt elände. Och de är förda bakom ljuset, både av Stockholm, människosmugglare och de kunde förstås inte själva tro att de skulle bli nekade. De ska ut helt enkelt, det är få som nu orkar kämpa för mänsklig anständighet. Hedervärt att Centerpartiet försökt hitta en lösning som gör det mänskligt för de 9 000. 

Anders Hammarlind 12 augusti 

Och allt börjar med Fredrik Reinfeldt och Miljöpartiet

När Fredrik Reinfeldt år 2011 slöt avtal med Miljöpartiet om att öppna gränsbommarna på nästan vid gavel och sedan följde upp detta med ”öppna era hjärtan” så bäddade det också för det kaos som blev fallet året efter.  Flyktingar ska vi ta givetvis emot, dock aldrig så många på så  kort tid. 

Huvudproblemet är att vi aldrig tillfrågades om ”öppna era hjärtan”. Dåvarande migrationsminister Tobias Billström(M) varnade för  och han nämnde det förbjudna ordet Volym. Vilket fick Reinfeldt att fullkomligt exempellöst tvåla till sin minister något alldeles extremt. Socialdemokratins  Löfven var av samma åsikt, det var skamligt skandalöst att tala om volym.  Vår signalpolitik mot omvärlden blev att vi har inga gränser för hur många vi tar emot. Och de kom, de fotvandrade. Man gick från ex. Afghanistan, hela vägen. Över bergen i Iran, korsade den farliga gränsen till Turkiet. Nattetid. De svenskar som ändå undrade hur i hela friden allt detta skulle fungera i praktiken avfärdades bryskt med ”rasist”.

De som kom sades vara välutbildade. Det finns inga problem och så fyllde vi flyktingmottagningarna med folk som nyss hade krigat med varandra eller som stod väldigt långt ifrån vår egen kultur och vår kultur fick de lära sig bäst de kunde. För eftersom alla är lika mycket värda kunde vi snabbt blanda alla med varandra för alla var ju lika mycket värda. Och  de var ju inte så pass välutbildade som det sades. Desinformation.  

Hade det inte varit för att landsbygden öppnade upp och tog delvis över hade detta kunnat gå riktigt överstyr.  Frivilliga och landsbygden tog stjärnsmällen ihop med socialtjänsterna. Landsbygden folk öppnade upp medan Stefan Löfven(S), nu som statsminister, stod på Medborgarplatsen och sa att i mitt Europa bygger vi inga murar. Några veckor därefter kastade Löfven alla ord överbord och påbörjade den nya hårda svenska linjen. Miljöpartiets Åsa Romson försvann ut genom dörren men hon tog med sig Miljöpartiets hjärta. Hur alla de som nu befinner sig i sluttampen på de statliga ersättningarna talar vi fortfarande inte om. 

Hur integrationen skall gå till är huvudfrågan. Som Dagens Nyheter skriver 2/7 i en ledare. Misslyckas integrationen kommer vårt välfärdssamhälle att krokna, egentligen gå i graven. I den nya Löfvenska ordningen har vi raskt gått från helt öppna gränser till något ytterst oroande. Folk gick hit från Afghanistan. Över de turkisk-Iranska bergen. Oändliga nattliga vandringar och det var alltid farligt. De gick till Sverige men nu ska många av dem ut. 80 000 sa Inrikesminister Ygeman(S) först innan han nöjde sig med 40 000. Nu är vi verkligen inne på det vi inte ska göra. Nu ska de ut och många  är hitlurade av signalerna från Stockholm.

Ygeman(S) och integrationsminister Morgan Johansson(S) står upp som hårdast av alla, då far statsministern runt i landet och agerar mystomte. Annie Lööf från Centerpartiet har sagt det kloka. Det går inte att skicka tillbaks dem till Afghanistan, landet är i krig och det blir värre för varje år. Annie Lööf har begärt att utvisningarna pausas, läget är så förtvivlat i Afghanistan. Och de Afghanska flyktingministrarna vädjar skicka inga hit, det är så krigseländigt det kan bli. Och av de som kom har många etablerat sig, går i skolan, fått vänner, integrerat sig. Nu ska de ut. Och vilket gigantiskt resursslöseri. Först håller vi dem med mat, husrum, fickpengar, betalar för tandvård, sjukvård o.s.v. för att vi i nästa andetag skickar hem de till Afghanistan (som många inte ens har något minne från). 

Anders Hammarlind