Hur många överlever i Kabul av de vi utvisat dit?

 Ett stort antal unga killar har återförvisas till Afghanistan under de senaste åren. En del har återvänt frivilligt (med penningpåse), andra under tvång. Nu är dessa gambling avvisningar stoppade till slut. Talibanernas makalösa segertåg avslutade även den här frånvända optimism som så länge präglat ordfåglarna från Migrationsverkets experter och dess lika världsfrånvända ledning. De unga killarna skickades tillbaka efter att ha åhört de många tonerna från Stockholm under förra decenniet, främst uttryckt av förra statsminister Reinfeldt som mynnade ut i salongsfrasen ”öppna era hjärtan” svenska folk. Socialdemokraten Löfven sade att vi inte bygger murar överhuvudtaget. Visst, morsning korsning.  

De återförvisas till ett land som delvis var säkert, och runt huvudstaden Kabul var det helt riktigt säkert på alldeles riktigt. Idag då? När de alla befinner sig under Talibanernas brutala Sharia-styre och hundraprocentiga maktfullkomlighet. De är förvisade till en nutida historisk epok som är grym, brutal och förstås inhuman. Där befinner sig killarna idag. I Kabul, i Talibanernas rike. Hur många kommer överleva repressionen från Talibanstyret tror ni? Och ni som utvisade dem skäms ni inte en liten aning idag?

Anders Hammarlind, tidigare god man för afghanska killar här i landet. 

Löfven och gängkriminaliteten

Stefan Löfven(S) säger att det som utspelas i förorterna har sedan dag ETT varit klart prioriterat. Fast det är inte sant. Lena Mellin, inrikespolitisk kommentator, i Aftonbladet skriver ”i årtionden har de i stort sett negligerat utvecklingen i vissa av våra förorter. Trots att alla visste att det skulle sluta i katastrof”. Dana Pourkomeylians ledare i Länstidningen Södertälje  den 20  november var sannerligen ord i rättan tid, rubrik; ”en stat som förlorar sitt vålds monopol förlorar sin legitimitet”. Det är de senaste årens sprängningar, skjutningar och rån som fått bägaren att slutligen rinna över. Och Stefan Löfven säger om just detta ”vi kanske inte såg det komma” (Agenda den 17 nov).  Smaka på det, vi såg det inte komma. Det är banne mig hans uppgift som Statsminister att veta och ha insikt om vad som sker. Under det senaste decenniet har yngre medborgare i skrift och musik pekat på att förortens unga kriminella kommer att sluta i katastrof. Det är de explosiva och farliga unga arga männen som personligen vill ha tjocka sedelbuntar innanför skyddsvästen som är grundbulten till all denna ondska. Och tecknen på denna katastrofala utveckling har varit synliga under ett decennium. Stefan Löfven har uppenbarligen inte sett något, märkt något, fattat något. Utifrån de senaste veckorna har vi sett en Statsminister som mest ser ledsen och häpen ut, förvirrat sökt efter något vettigt att säga.  Inte undra på att han funderar på att sluta. 

Merparten av de som flyttar ut från förorten är oftast invandrare och när de väl lämnar förorten bakom sig tar de sig en devis ny identitet. Invandrare har vi överallt i vårt samhälle.  De är inte alls kriminella. De allra flesta gör som alla andra, jobbar på, får livet att fungera. Blir en del av samhället, en av många miljoner som är samhällets små stöttepelare. Men förfallet, det går fort nu. De unga männen har fått härja fritt i flera år. Statens legitimitet håller på att erodera skriver Dana här i LT. De moraliska spärrarna hos de unga arga männen börjar helt falla ifrån. De är inte många de gängkriminella men absolut för många. Varje dag tar vi del av nyhetsflödet som dagligen talar om nya sprängningar, våldsdåd och dödliga konflikter. Sverige har blivit värst i Europa. 

Vårt fall är unikt. I ett aktuellt reportage ”förorten” författat av Peter Esaiasson (professor vid Göteborgs universitet) fastslås att ”Sverige ses som ett fantastiskt land” men man har inga svenska vänner, men trots detta trivs många i förorten. ”Skärp er” är en vanlig förortsattityd, riktad till de som inte gör rätt för sig. Många i förorten är irriterade över bidragsmentaliteten. Och den kraft som är starkast i förorten är inte samhällsmaskineriet utan Bostadsbolagen och de är den starkaste sammanhållande kraften enligt Esaiasson. Eftersom Statsmaskineriet lämnar förorten mer och mer vind för våg så återstår snart bara Bostadsbolagen som den trygga maktfamnen. De har samordning, de har pengar och de tar ett ansvar för förorten.

Dödskarusellen snurrar djupare och allt vidare. Ner mot avgrunden. Senast nu i Malmö. Flera skjutna. Och det går fort nu. En 15-åring är död. Avrättad. 15 år och livet är redan utsläckt. Hans kompis, även han född 04, kämpar för sitt liv. En kvinna blev svårt misshandlad med en planka också detta i Malmö. Samma kväll. Sprängningar sker nu regelbundet i vårt land. Det är som om spärrarna börjat falla helt ifrån. Fler helt oskyldiga offer har skördats den senaste tiden. I Nacka blev två oskyldiga måltavlor för skjutningarna. Gängkriminaliteten har tagit ett stadigt grepp om vårt svenska samhälle.  Och Statsminister verkar mest häpen över vad som sker och skett. De är inte många de gängkriminella men absolut mer än tillräckligt.  Det är, förstås, oftast yngre män som står bakom detta kriminella beteende. Ofta med invandrar bakgrund, men ingalunda alltid. Numer kan det hända när som helst och det kan för närvarande drabba vem som helst. Så illa är det i Sverige i december 2019.

De kriminella drar nytta av en alltför dysfunktionell polismyndighet. Våld är de facto såväl ekonomiskt som styrkemässigt lönsamt. Det gängkriminella har verkligen gott om pengar. Knark genererar mycket pengar, striderna om dessa skördar ständiga offer, och de yngre springpojkarna skjuts numer på löpande band. Oftast har de invandrar bakgrund, men ingalunda alltid. Och merparten av invandrarungdomarna är inte alls kriminella, nog så viktigt att komma ihåg. Att bli gängkriminell generar en fylld plånbok, mer avancerade brottslingar skördar större penningar. Och så då deras ökande status i gängvärlden, snygg bil, nice klocka, snygga kläder, dyra vanor och så ett mindre gäng av snygga unga damer. Det ger intryck på de unga killarna, ja så här vill jag leva. Inte en större tanke på vad det  kommer kosta för den egna personen. Kort sagt, fucked for life istället för att bli någon som kan stå på den vita sidan.  Istället för att hela fokus på vem som blir gängkriminell torde motsatta fokuset var mer behjälpligt, alltså varför är de allra flesta inte gängkriminella. Vad är det för regelverk som gör att de inte blir en del av de många lösa gängbildningarna? 

60% av företagen uppger att de utsatts för brott. De här företagarna får verkligen betala dyrt för s.k. skydd till helt fel personer. Eller så blir man rånad i hemmet, eller nedstucken med kniv. Eller så är man bara i vägen för en dåre. Det är riktigt illa numer. Äldre på landsbygden, i alla stadsdelar är numer också de mer eller mindre fritt villebråd för dessa gängkriminella. Och fler och fler växlar in på den här vansinniga banan, här finns snabba pengar att hämta. Och pengar styr handlandet och gärningarna. Gängkriminaliteten har tagit landet i ett hårt destruktivt grepp. Regeringen famlar efter halmstrån eller sprider mest tomma uttalanden omkring sig.  Desperationen växer men tomma fraser leder ingenvart. Justitieministern är så gott som alltid på reträtt.

Bland det mest centrala för samhället på lång sikt är att strypa nyrekryteringen, att få skolorna att axla sitt ansvar. Att föräldrarna ges den möjlighet som de faktiskt besitter. De unga som misslyckas i skolan är det idag alldeles för många som växlar in på det här destruktiva snabba cash spåret. Och snabbt gäller nu att rejält skärpa straffen, avskaffa rabatterna i straffen, låta allmänhetens tydliga moral styra alltmer, se till att polisen verkligen är polis, och att människor vågar berätta vad de vet.  Samhället måste våga mobilisera på riktigt.  Och i bakgrunden säger det åttonde partiet vad var det vi sa och visst, de sa det.  Det är verkligen illa på alla sätt och vis. Den senaste PISA-undersökningen vittnar om att de gängkriminella grupperingar kommer ha en stort inflöde av nya medlemmar. De redan mer eller mindre utslagna blir rikligare i skolans värld. Och de kommer enrollera sig som gängkriminella, eller mer korrekt basen för de kriminella blir ännu bredare. Långt ifrån alla elever i de här skolorna faller in på brottets väg men de är ändock alldeles för många. Skolan är en nyckelfaktor -på lång som kort sikt – för att  minska brottsligheten.

Anders Hammarlind, fri skribent.

Nu vänder vi dem ryggen

Sovjetunionen begärde att de baltiska soldaterna skulle sändas tillbaka. Sverige velade länge och väl  men gav så småningom upp. PO Enquist har tidigare skrivit en utmärkt bok om händelserna. Idag har vi krånglat in oss i något som förmodligen kommer bli betydligt värre att klara ut med hedern i behåll. Förmodligen blir det värre än vi någonsin upplevt. Dessvärre, när det är så smidigt, enkelt och anständigt på riktigt att göra tvärtom. Ni som minns Baltutlämningen gör det med en rysning. Det var illa redan då. 

Man kan förstås peka på Statsminister Reinfeldt och Miljöpartiet båda talespersoner, Eriksson och Wetterstrand. Men det är meningslöst att kritisera dem enkom för Sverige stod upp unisont för den Reinfeldtska flyktingpolitiken. Signalerna från Stockholm nådde förstås ända ner till de afghanska flyktingarna. Och de beslöt att gå från Afghanistan och närområdet. Och de gick över de turkiska bergen, de tog sig över Medelhavet i rangliga farkoster. Och till slut hade de per fot, liftat, tagit tåget och till slut sökte de en fristad här i Sverige. Här skulle de få ro, lugn och komma till rätta.

Då började den svenska byråkratin långmala, ohyggligt långsamt. Istället för att snabbt klara av alla formaliteter vidtog nu uttröttningstiden. De afghanska flyktingarna satt fast på byråkratins gaffel och där satt de i fler år. Det hade de inte väntat sig förstås. Deras bild av Sverige var förvisso bristfällig. Men detta trodde de definitivt inte.  Många hoppades att de skulle få studera, eller jobba eller inte göra någonting alls. Hela skalan. Till saken hör att det kommit hit folk från Afghanistan sedan decennier och de har kommit i en jobbfrekvens som är till och med bättre än de svenska. Men det tar tid, men de jobbar mer än svenskarna. Männen alltså.

Vi byggde inte några murar. Då. De som minns kommer ihåg hur dåvarande migrationsministern Billström vågade sig på att tala om volymer (feb 2013). Han blev så pass slagen i bitar av dåvarande Statsministern att ingen vågade säga en bokstav mer eller till. Reinfeldtska tyranniet kort sagt. Han hade ju förskaffat sig ett s.k. öppet mandat. Socialdemokraternas Löfven ansåg att det var synnerligen opassande att tala om volymer, det är ju riktiga människor vi talar om.  Klart vi inte kunde härbärgera den enorma mängd som anlände. Men det borde man tänkt på tidigare. Media hade rapporterat.  Fakta framför oss och politikerna hade förstås samma fakta på sina bord. Nu sitter vi i klistret med råge. Numer ligger så många partier tvärt i bakhasorna på Sverigedemokraterna att det kunde vara mer än  nog.

Riksdagens lagförslag för att rädda kvar de kvarvarande afghanerna har redan kvaddats av två migrationsdomstolar. Två andra domstolar har sagt OK. Så nu inväntas vad Migrationsöverdomstolen kommer att uttala. Men redan nu ser vi så många vinklippta förslag som faller ner som döda fåglar. Afghanerna har inte gjort sin identitet trovärdig. Och visst är det så, identitets handlingar står inte i främsta rummet. Dels för att de inte har, har aldrig haft. Dels för att de smugglare som hjälpt dem på vägen sagt kasta era ID-handlingar(om ni har några). Vågar även påstå att alla de afghaner som redan fått stanna här i landet i stort har samma risiga grund som de 9000 som nu står i fokus. Det här argumentet att de saknar ID-handlingar är ett spel för gallerierna. Nu vänder Sverige dem ryggen.

De 9000 har gått hit från sitt elände. Och de är förda bakom ljuset, både av Stockholm, människosmugglare och de kunde förstås inte själva tro att de skulle bli nekade. De ska ut helt enkelt, det är få som nu orkar kämpa för mänsklig anständighet. Hedervärt att Centerpartiet försökt hitta en lösning som gör det mänskligt för de 9 000. 

Anders Hammarlind 12 augusti 

Och så gick det på tok med åldern

" Invandringen är det tydligaste exemplet. Länge pratade ingen - förutom ett gäng skummisar - om dess baksidor. Sedan växte problemen till den grad att oppositionsledaren tror att integrationen eventuellt kommer att gå "käpprätt åt skogen".

Karin Pihl i Expressen 

Det var klackarna i taket. För många hade uppgivet fel ålder. ”Alla” skrek de i falsett. Migrationsverket hade klargjort att de inte sysslade med ålderskontroll fram tills förra vintern då vände Verket verkligen tvärt om. Rättsmedicinalverket skulle göra jobbet.  Statsministern sa ”och vi kommer att se till att vi har ett fungerande och rättssäkert system”. Idag har över 11 000 testats. Och klackarna gick verkligen i taket hos ett parti. Skäggbarnen är nu bevisat vuxna. Salut och mer i fest glasen. 85 % hade fuskat, minst.

Och så gick det helt tok fel med åldertesterna.  Migrationsverket beställde det de ville ha, som kom/kommer att bli en ostyrig våghalsig drift med rättssäkerheten. Idag är det OK att skicka tusentals ut på tundran för S-partiet behöver vinna valet.  De rycks upp från skolan, boendet och det kontaktnät de skaffat sig blir det bara konfetti av. Merparten skötte sig hyggligt trots att de kom från ett så diametralt annorlunda samhällssystem. Det är inte där skon klämmer i första hand, även om många flyktingar havererar i kriminalitet, psykisk sjukdom, lättja, utan att Statsminister Löfven bestämt sig för att lösa problemet. Det är för många, alldeles för många. Och i årets valrörelse är en högergir inget att skämmas över, huvudsaken att partiet behåller makten. Så att säga. 

De 11 000 ålderstesterna är baserade på tyska experters kunskap och Rättsmedicinalverket är svensk utförare. Och så har det ändå blivit så fel här, ca 85 % av de svenska testerna påvisar en ålder på minst 18 år. De tyska tester som gjorts på exakt samma individer pekar på fundamentala fel i de svenska åldertesterna. När de tyska experterna läser av samma bilder från knäleder så ser de inte alls detsamma. I de tyska svaren kan vi läsa att svenskarna har klantat till det. Och inte lite. Tyska forskare, vars studier utgör en viktig grund till RMV:s metod för åldersbedömning har granskat myndighetens eget material. I över hälften av fallen har Rättsmedicinal Verket fel. Vilket i sin tur betyder att åtminstone nära hälften av de undersökta fallen är 18. Något som kan tyckas är uppseendeväckande många men är rätt rimligt utifrån att de varit i vårt land i 2-3 år. Var de 16 år när de kom är de 18 nu.

Detta som nu sker är orättfärdigt, rättsvidrigt och påvisar att kampen om de väljare som gått över till SD skall vinnas tillbaka, kosta vad det vill.  Makten före allt. Över till Södertälje och person A. Han kom hit som knappt 15 åring. Idag är han 17 år. Något som skolpersonal, sjukvårdspersonal, boende, vänner samt hans gode man (= jag) är överens om. Så över en dag blev han 18 år, och vuxen. Fick order om att packa samt att infinna sig på Migrationsverket för transport till Sorsele där ett vuxet boende i logement väntade.

Vännerna i Södertälje skulle försvinna, skolan försvinna. Tack o lov finns bromsklossar även för Verket. Beslutet måste vinna laga kraft först. En aktuell dom från Hovrätten är tydlig med att beslutet gäller bara för Verket. Andra myndigheter skall inte alls följa beslutet förrän det vunnit laga kraft. Socialtjänsten Södertälje var snabba med att skicka iväg honom men de blev varse Hovrättsdomen. Han bor nu kvar i vår stad, går i skolan och ett nytt ålderstest är gjort. Av de tyska experter som lagt grunden för de svenska testerna. Från Tyskland har vi nu fått svaret att A inte är 18 år. Bilderna visar att knäleden inte uppnått slutstadium. Pinsamt för M-verket förstås och något som förstärker A; s juridiska ombud som överklagat beslutet. Många flyende har förvisso fuskat men det skall inte bemötas med statligt fusk i större massmängd.

Anders Hammarlind 

Och allt börjar med Fredrik Reinfeldt och Miljöpartiet

När Fredrik Reinfeldt år 2011 slöt avtal med Miljöpartiet om att öppna gränsbommarna på nästan vid gavel och sedan följde upp detta med ”öppna era hjärtan” så bäddade det också för det kaos som blev fallet året efter.  Flyktingar ska vi ta givetvis emot, dock aldrig så många på så  kort tid. 

Huvudproblemet är att vi aldrig tillfrågades om ”öppna era hjärtan”. Dåvarande migrationsminister Tobias Billström(M) varnade för  och han nämnde det förbjudna ordet Volym. Vilket fick Reinfeldt att fullkomligt exempellöst tvåla till sin minister något alldeles extremt. Socialdemokratins  Löfven var av samma åsikt, det var skamligt skandalöst att tala om volym.  Vår signalpolitik mot omvärlden blev att vi har inga gränser för hur många vi tar emot. Och de kom, de fotvandrade. Man gick från ex. Afghanistan, hela vägen. Över bergen i Iran, korsade den farliga gränsen till Turkiet. Nattetid. De svenskar som ändå undrade hur i hela friden allt detta skulle fungera i praktiken avfärdades bryskt med ”rasist”.

De som kom sades vara välutbildade. Det finns inga problem och så fyllde vi flyktingmottagningarna med folk som nyss hade krigat med varandra eller som stod väldigt långt ifrån vår egen kultur och vår kultur fick de lära sig bäst de kunde. För eftersom alla är lika mycket värda kunde vi snabbt blanda alla med varandra för alla var ju lika mycket värda. Och  de var ju inte så pass välutbildade som det sades. Desinformation.  

Hade det inte varit för att landsbygden öppnade upp och tog delvis över hade detta kunnat gå riktigt överstyr.  Frivilliga och landsbygden tog stjärnsmällen ihop med socialtjänsterna. Landsbygden folk öppnade upp medan Stefan Löfven(S), nu som statsminister, stod på Medborgarplatsen och sa att i mitt Europa bygger vi inga murar. Några veckor därefter kastade Löfven alla ord överbord och påbörjade den nya hårda svenska linjen. Miljöpartiets Åsa Romson försvann ut genom dörren men hon tog med sig Miljöpartiets hjärta. Hur alla de som nu befinner sig i sluttampen på de statliga ersättningarna talar vi fortfarande inte om. 

Hur integrationen skall gå till är huvudfrågan. Som Dagens Nyheter skriver 2/7 i en ledare. Misslyckas integrationen kommer vårt välfärdssamhälle att krokna, egentligen gå i graven. I den nya Löfvenska ordningen har vi raskt gått från helt öppna gränser till något ytterst oroande. Folk gick hit från Afghanistan. Över de turkisk-Iranska bergen. Oändliga nattliga vandringar och det var alltid farligt. De gick till Sverige men nu ska många av dem ut. 80 000 sa Inrikesminister Ygeman(S) först innan han nöjde sig med 40 000. Nu är vi verkligen inne på det vi inte ska göra. Nu ska de ut och många  är hitlurade av signalerna från Stockholm.

Ygeman(S) och integrationsminister Morgan Johansson(S) står upp som hårdast av alla, då far statsministern runt i landet och agerar mystomte. Annie Lööf från Centerpartiet har sagt det kloka. Det går inte att skicka tillbaks dem till Afghanistan, landet är i krig och det blir värre för varje år. Annie Lööf har begärt att utvisningarna pausas, läget är så förtvivlat i Afghanistan. Och de Afghanska flyktingministrarna vädjar skicka inga hit, det är så krigseländigt det kan bli. Och av de som kom har många etablerat sig, går i skolan, fått vänner, integrerat sig. Nu ska de ut. Och vilket gigantiskt resursslöseri. Först håller vi dem med mat, husrum, fickpengar, betalar för tandvård, sjukvård o.s.v. för att vi i nästa andetag skickar hem de till Afghanistan (som många inte ens har något minne från). 

Anders Hammarlind