Ett axplock ur Förvaltningsrättens rättning av kommunala beslut här i Södertälje.

 

Äldre som nekats särskilt boende i Södertälje. Och dom som upphäver dessa beslut. Och hur sjuk måste man vara för att få plats? 

 

Fallet A; 85-årig som har fler sjukdomar med speciellt demensproblematik. Ger oro, förvirring, utslagen tidsuppfattning. Har ramlat vid ett flertal tillfällen. Kan inte hantera färdtjänstkort, id-kort och har tappat planerings och initiativförmågan, Har slutat ringa vänner. Förstår inte vad anhöriga påtalar (vare sig skriftligt eller muntligt). Hämtar inte tidningen, lyssnar inte på radio. Frågar efter X, trots att denne dog år 2008. In i lägenheten kan vem som helst komma. Hon går även ut sent, till och med på natten. Är inkontinent, glömmer bort måltider eller äter hela tiden. Finns en viss medvetenhet om sitt förvirringstillstånd, är oförmögen att tillgodose sina behov. Demenssjukdomen är progressiv och eskalerar. Inbillar sig att någon annan är i huset.

Förvaltningsrätten beslutar att A skall beviljas bistånd i form av särskilt boende.

Fallet B; Oerhört ensam, orolig, otrygg. Begynnande Alzheimer. Har förts akut till sjukhus där höga halter av blodsocker samt blodfetter konstaterades. Inkontinensskydd ej alltid utbytt, Förvaltningsrätten anför att (enl. 5 kap, 4 §) ska äldre få möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. B ligger i sin säng hela tiden. Är tidvis deprimerad, känner sig väldigt ensam.

Förvaltningsrätten finner att B;s  behov inte längre kan tillgodoses i det egna hemmet…särskilt beaktat med den tilltagande Alzheimers… och B skall har rätt till bistånd i form av särskilt boende.

Fallet C; Uteblivit umgänge, problem med minnet efter Stroke. Dålig balans, kan inte ta sig in och ut i huset. Blind på ena ögat och med problem på det andra ögat. Har tappat matlusten. Ramlat vid flera tillfällen, svårt att röra sig. Utifrån sitt hälsotillstånd är C hänvisad till att vistats ensam i sitt hem och C känner sig socialt isolerad.

Förvaltningsrätten uttalar att C förklaras ha rätt till bistånd i form av särskilt boende.

Fallet D; Får ångest av att vara ensam, är nästan blind. Ringer de anhöriga och gråter, uppgiven och flera fall har konstaterats. Förmår inte larma själv.

Förvaltningsrätten förklarar att D skall ha rätt till bistånd i form av särskilt boende. Domen ”gäller omedelbart”.

Fallet E; Blind person som med fingrarna på möblemang och innerväggar förflyttar sig i lägenheten. Kan inte orientera sig, känner sig ensam, socialt isolerad och otrygg. Inget tyder på att hälsotillståndet kommer förbättras.

Förvaltningsrätten förklarar att E skall ha rätt till bistånd i form av särskilt boende.

 Fallet F; Hög ålder, demenssjukdom, oro, otrygghet och social isolering. Har enligt läkarutlåtande (minnesmottagningen) nedsatt förståelseförmåga.

Förvaltningsrätten konstaterar att F skall beviljas bistånd i form av särskilt boende.

 Fallet G; Har kraftigt nedsatt syn, nedsatt hörsel. Blanddemens, glömmer mycket, känner inte längre igen platser. Hjärtflimmer, bor ensam sedan fler år, nedsatt rörelseförmåga. Utifrån den nedsatta synen upplever G stor oro och otrygghet.

Förvaltningsrätten uttalar att G ”upplever en ökad osäkerhet i det egna hemmet samt att den psykiska omvårdnadsbehov till följd av stigande ålder snarare kommer att öka och därför beaktas vid en helhetsbedömning. Mot bakgrund av vad som framkommit om G;s hälsotillstånd och förhållanden, även med beaktande av de insatser G avböjt, att G inte kan tillförsäkras en skälig levnadsnivå i den egna bostaden. Nämnden har därför inte haft fog för sitt beslut att avslå G;s ansökan. Överklagande ska därför bifallas på så sätt att G beviljas bistånd i form av särskilt boende.

 

 

……

 

 

 

 

Löfven och gängkriminaliteten

Stefan Löfven(S) säger att det som utspelas i förorterna har sedan dag ETT varit klart prioriterat. Fast det är inte sant. Lena Mellin, inrikespolitisk kommentator, i Aftonbladet skriver ”i årtionden har de i stort sett negligerat utvecklingen i vissa av våra förorter. Trots att alla visste att det skulle sluta i katastrof”. Dana Pourkomeylians ledare i Länstidningen Södertälje  den 20  november var sannerligen ord i rättan tid, rubrik; ”en stat som förlorar sitt vålds monopol förlorar sin legitimitet”. Det är de senaste årens sprängningar, skjutningar och rån som fått bägaren att slutligen rinna över. Och Stefan Löfven säger om just detta ”vi kanske inte såg det komma” (Agenda den 17 nov).  Smaka på det, vi såg det inte komma. Det är banne mig hans uppgift som Statsminister att veta och ha insikt om vad som sker. Under det senaste decenniet har yngre medborgare i skrift och musik pekat på att förortens unga kriminella kommer att sluta i katastrof. Det är de explosiva och farliga unga arga männen som personligen vill ha tjocka sedelbuntar innanför skyddsvästen som är grundbulten till all denna ondska. Och tecknen på denna katastrofala utveckling har varit synliga under ett decennium. Stefan Löfven har uppenbarligen inte sett något, märkt något, fattat något. Utifrån de senaste veckorna har vi sett en Statsminister som mest ser ledsen och häpen ut, förvirrat sökt efter något vettigt att säga.  Inte undra på att han funderar på att sluta. 

Merparten av de som flyttar ut från förorten är oftast invandrare och när de väl lämnar förorten bakom sig tar de sig en devis ny identitet. Invandrare har vi överallt i vårt samhälle.  De är inte alls kriminella. De allra flesta gör som alla andra, jobbar på, får livet att fungera. Blir en del av samhället, en av många miljoner som är samhällets små stöttepelare. Men förfallet, det går fort nu. De unga männen har fått härja fritt i flera år. Statens legitimitet håller på att erodera skriver Dana här i LT. De moraliska spärrarna hos de unga arga männen börjar helt falla ifrån. De är inte många de gängkriminella men absolut för många. Varje dag tar vi del av nyhetsflödet som dagligen talar om nya sprängningar, våldsdåd och dödliga konflikter. Sverige har blivit värst i Europa. 

Vårt fall är unikt. I ett aktuellt reportage ”förorten” författat av Peter Esaiasson (professor vid Göteborgs universitet) fastslås att ”Sverige ses som ett fantastiskt land” men man har inga svenska vänner, men trots detta trivs många i förorten. ”Skärp er” är en vanlig förortsattityd, riktad till de som inte gör rätt för sig. Många i förorten är irriterade över bidragsmentaliteten. Och den kraft som är starkast i förorten är inte samhällsmaskineriet utan Bostadsbolagen och de är den starkaste sammanhållande kraften enligt Esaiasson. Eftersom Statsmaskineriet lämnar förorten mer och mer vind för våg så återstår snart bara Bostadsbolagen som den trygga maktfamnen. De har samordning, de har pengar och de tar ett ansvar för förorten.

Dödskarusellen snurrar djupare och allt vidare. Ner mot avgrunden. Senast nu i Malmö. Flera skjutna. Och det går fort nu. En 15-åring är död. Avrättad. 15 år och livet är redan utsläckt. Hans kompis, även han född 04, kämpar för sitt liv. En kvinna blev svårt misshandlad med en planka också detta i Malmö. Samma kväll. Sprängningar sker nu regelbundet i vårt land. Det är som om spärrarna börjat falla helt ifrån. Fler helt oskyldiga offer har skördats den senaste tiden. I Nacka blev två oskyldiga måltavlor för skjutningarna. Gängkriminaliteten har tagit ett stadigt grepp om vårt svenska samhälle.  Och Statsminister verkar mest häpen över vad som sker och skett. De är inte många de gängkriminella men absolut mer än tillräckligt.  Det är, förstås, oftast yngre män som står bakom detta kriminella beteende. Ofta med invandrar bakgrund, men ingalunda alltid. Numer kan det hända när som helst och det kan för närvarande drabba vem som helst. Så illa är det i Sverige i december 2019.

De kriminella drar nytta av en alltför dysfunktionell polismyndighet. Våld är de facto såväl ekonomiskt som styrkemässigt lönsamt. Det gängkriminella har verkligen gott om pengar. Knark genererar mycket pengar, striderna om dessa skördar ständiga offer, och de yngre springpojkarna skjuts numer på löpande band. Oftast har de invandrar bakgrund, men ingalunda alltid. Och merparten av invandrarungdomarna är inte alls kriminella, nog så viktigt att komma ihåg. Att bli gängkriminell generar en fylld plånbok, mer avancerade brottslingar skördar större penningar. Och så då deras ökande status i gängvärlden, snygg bil, nice klocka, snygga kläder, dyra vanor och så ett mindre gäng av snygga unga damer. Det ger intryck på de unga killarna, ja så här vill jag leva. Inte en större tanke på vad det  kommer kosta för den egna personen. Kort sagt, fucked for life istället för att bli någon som kan stå på den vita sidan.  Istället för att hela fokus på vem som blir gängkriminell torde motsatta fokuset var mer behjälpligt, alltså varför är de allra flesta inte gängkriminella. Vad är det för regelverk som gör att de inte blir en del av de många lösa gängbildningarna? 

60% av företagen uppger att de utsatts för brott. De här företagarna får verkligen betala dyrt för s.k. skydd till helt fel personer. Eller så blir man rånad i hemmet, eller nedstucken med kniv. Eller så är man bara i vägen för en dåre. Det är riktigt illa numer. Äldre på landsbygden, i alla stadsdelar är numer också de mer eller mindre fritt villebråd för dessa gängkriminella. Och fler och fler växlar in på den här vansinniga banan, här finns snabba pengar att hämta. Och pengar styr handlandet och gärningarna. Gängkriminaliteten har tagit landet i ett hårt destruktivt grepp. Regeringen famlar efter halmstrån eller sprider mest tomma uttalanden omkring sig.  Desperationen växer men tomma fraser leder ingenvart. Justitieministern är så gott som alltid på reträtt.

Bland det mest centrala för samhället på lång sikt är att strypa nyrekryteringen, att få skolorna att axla sitt ansvar. Att föräldrarna ges den möjlighet som de faktiskt besitter. De unga som misslyckas i skolan är det idag alldeles för många som växlar in på det här destruktiva snabba cash spåret. Och snabbt gäller nu att rejält skärpa straffen, avskaffa rabatterna i straffen, låta allmänhetens tydliga moral styra alltmer, se till att polisen verkligen är polis, och att människor vågar berätta vad de vet.  Samhället måste våga mobilisera på riktigt.  Och i bakgrunden säger det åttonde partiet vad var det vi sa och visst, de sa det.  Det är verkligen illa på alla sätt och vis. Den senaste PISA-undersökningen vittnar om att de gängkriminella grupperingar kommer ha en stort inflöde av nya medlemmar. De redan mer eller mindre utslagna blir rikligare i skolans värld. Och de kommer enrollera sig som gängkriminella, eller mer korrekt basen för de kriminella blir ännu bredare. Långt ifrån alla elever i de här skolorna faller in på brottets väg men de är ändock alldeles för många. Skolan är en nyckelfaktor -på lång som kort sikt – för att  minska brottsligheten.

Anders Hammarlind, fri skribent.