ISKYLA I SÖDERTÄLJE KOMMUNS FÖGDERI.

Tisdagen den 15 feb höll jag på att sätta morgonkaffet i fel strupe. Läste i LT  att ”Lotta tvingades ta hand om sin pappa”. Sakförhållandet är att hennes pappa drabbats av den infama sjukdomen demens. Han slutade  öppna dörren till sin boning för hemtjänsten, han åt uselt eller inte alls, han duschade inte, Han visste inte längre vad han gjorde. Han blev dement helt enkelt. Lotta (som har många år på nacken själv) fick till slut nog av den sociala misären. Pappan flyttade in i deras boning tills vidare. Hon väntade självfallet på att pappan skulle få plats på ett särskilt boende, ett boende för människor som drabbats av demens. Södertälje kommun slog emellertid till med tvärstopp. Han kom inte in. Han har ju ett nytt hem, sa kommun.  

Under detta kaos höll Lottas tillvaro också på att rämna, sonen flyttade ut och mellan makarna uppstod svåra slitningar allt utifrån att pappan med demens levde sitt eget högst stökiga åldersdementa liv. Lotta berättar för oss i det ypperliga reportaget, signerat LTs reporter Roger Stigell, att de verkligen försöker få in pappan på ett särskilt boende för dementa. Det går inget vidare. Myndigheten på Södertälje kommun försöker driva detta  med hemtjänst före allt in absurdum. Trots att detta inte alls fungerat tidigare. Nej, de skall prova detta först och dessutom har pappan nu ett hem. Alltså Lottas hem. Men vad skulle Lotta göra? Han hamnade senare på sjukhus och myndighetens svar blev att han får väl söka sig till en ny lägenhet i stället med utökad allomfattande stor hemtjänst. Som om detta skulle få pappan på rätt köl. Men det spar förstås pengar vilket är enkom huvudsyftet, oavsett hur långt den förödande demens gången utvecklats.    

Efter inte en, inte efter två utan efter 3 (tre) anmälningar till Förvaltningsrätten (domstol) fick Lotta till slut in pappan på ett särskilt boende för dementa. Södertälje kommuns svar är illavarslande iskalla, rent av nonchalanta. Iskylan väller fram mellan dessa tomma byråkrat floskler. Empatin finns inte, den är faktiskt mest stendöd i de här byråkratiska valserna.

-  Det är alltid beklagligt, det är inte meningen för vår utgångspunkt är att alltid säkra upp vården med mycket hemtjänst. Vi, i Södertälje kommun, kämpar för att varje individ skall bo kvar hemma. Och får man nej kan man ju alltid överklaga till Förvaltningsrätten. Så talar kommunens fyrkantiga pedanter.

Lotta har krävt via Förvaltningsrätten (3 gånger till och med) att pappan skall få ett boende utifrån sin svåra sjukdom. Kan vi läsa här i LT. Vill härmed även fästa din uppmärksamhet på Södertälje kommuns egen  värdegrund.  

-       Vi försäkrar oss alltid om att visa människor aktning och empati.

-       Vi ser våra medmänniskor utan att förringa dem.

-       Vi lyssnar aktivt.

-       Vi visar ömsesidig respekt.

-       Vårt uppdrag är att stödja människors strävan efter ett bra liv.

-       Och vårt arbete skall präglas av empati.

Som medborgare här i staden skäms jag verkligen över behandlingen av Lotta Lindholm och hurusom de har behandlat såväl henne som den arma dementa  pappan. Man gör detta för att, förstås, spara pengar. Det är illa som de uppför sig, iskylan är legio.  

Anders Hammarlind, Fri skribent

 

                                                                                      

Ett axplock ur Förvaltningsrättens rättning av kommunala beslut här i Södertälje.

 

Äldre som nekats särskilt boende i Södertälje. Och dom som upphäver dessa beslut. Och hur sjuk måste man vara för att få plats? 

 

Fallet A; 85-årig som har fler sjukdomar med speciellt demensproblematik. Ger oro, förvirring, utslagen tidsuppfattning. Har ramlat vid ett flertal tillfällen. Kan inte hantera färdtjänstkort, id-kort och har tappat planerings och initiativförmågan, Har slutat ringa vänner. Förstår inte vad anhöriga påtalar (vare sig skriftligt eller muntligt). Hämtar inte tidningen, lyssnar inte på radio. Frågar efter X, trots att denne dog år 2008. In i lägenheten kan vem som helst komma. Hon går även ut sent, till och med på natten. Är inkontinent, glömmer bort måltider eller äter hela tiden. Finns en viss medvetenhet om sitt förvirringstillstånd, är oförmögen att tillgodose sina behov. Demenssjukdomen är progressiv och eskalerar. Inbillar sig att någon annan är i huset.

Förvaltningsrätten beslutar att A skall beviljas bistånd i form av särskilt boende.

Fallet B; Oerhört ensam, orolig, otrygg. Begynnande Alzheimer. Har förts akut till sjukhus där höga halter av blodsocker samt blodfetter konstaterades. Inkontinensskydd ej alltid utbytt, Förvaltningsrätten anför att (enl. 5 kap, 4 §) ska äldre få möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. B ligger i sin säng hela tiden. Är tidvis deprimerad, känner sig väldigt ensam.

Förvaltningsrätten finner att B;s  behov inte längre kan tillgodoses i det egna hemmet…särskilt beaktat med den tilltagande Alzheimers… och B skall har rätt till bistånd i form av särskilt boende.

Fallet C; Uteblivit umgänge, problem med minnet efter Stroke. Dålig balans, kan inte ta sig in och ut i huset. Blind på ena ögat och med problem på det andra ögat. Har tappat matlusten. Ramlat vid flera tillfällen, svårt att röra sig. Utifrån sitt hälsotillstånd är C hänvisad till att vistats ensam i sitt hem och C känner sig socialt isolerad.

Förvaltningsrätten uttalar att C förklaras ha rätt till bistånd i form av särskilt boende.

Fallet D; Får ångest av att vara ensam, är nästan blind. Ringer de anhöriga och gråter, uppgiven och flera fall har konstaterats. Förmår inte larma själv.

Förvaltningsrätten förklarar att D skall ha rätt till bistånd i form av särskilt boende. Domen ”gäller omedelbart”.

Fallet E; Blind person som med fingrarna på möblemang och innerväggar förflyttar sig i lägenheten. Kan inte orientera sig, känner sig ensam, socialt isolerad och otrygg. Inget tyder på att hälsotillståndet kommer förbättras.

Förvaltningsrätten förklarar att E skall ha rätt till bistånd i form av särskilt boende.

 Fallet F; Hög ålder, demenssjukdom, oro, otrygghet och social isolering. Har enligt läkarutlåtande (minnesmottagningen) nedsatt förståelseförmåga.

Förvaltningsrätten konstaterar att F skall beviljas bistånd i form av särskilt boende.

 Fallet G; Har kraftigt nedsatt syn, nedsatt hörsel. Blanddemens, glömmer mycket, känner inte längre igen platser. Hjärtflimmer, bor ensam sedan fler år, nedsatt rörelseförmåga. Utifrån den nedsatta synen upplever G stor oro och otrygghet.

Förvaltningsrätten uttalar att G ”upplever en ökad osäkerhet i det egna hemmet samt att den psykiska omvårdnadsbehov till följd av stigande ålder snarare kommer att öka och därför beaktas vid en helhetsbedömning. Mot bakgrund av vad som framkommit om G;s hälsotillstånd och förhållanden, även med beaktande av de insatser G avböjt, att G inte kan tillförsäkras en skälig levnadsnivå i den egna bostaden. Nämnden har därför inte haft fog för sitt beslut att avslå G;s ansökan. Överklagande ska därför bifallas på så sätt att G beviljas bistånd i form av särskilt boende.

 

 

……