Tisdagen den 15 feb höll jag på att sätta morgonkaffet i fel strupe. Läste i LT att ”Lotta tvingades ta hand om sin pappa”. Sakförhållandet är att hennes pappa drabbats av den infama sjukdomen demens. Han slutade öppna dörren till sin boning för hemtjänsten, han åt uselt eller inte alls, han duschade inte, Han visste inte längre vad han gjorde. Han blev dement helt enkelt. Lotta (som har många år på nacken själv) fick till slut nog av den sociala misären. Pappan flyttade in i deras boning tills vidare. Hon väntade självfallet på att pappan skulle få plats på ett särskilt boende, ett boende för människor som drabbats av demens. Södertälje kommun slog emellertid till med tvärstopp. Han kom inte in. Han har ju ett nytt hem, sa kommun.
Under detta kaos höll Lottas tillvaro också på att rämna, sonen flyttade ut och mellan makarna uppstod svåra slitningar allt utifrån att pappan med demens levde sitt eget högst stökiga åldersdementa liv. Lotta berättar för oss i det ypperliga reportaget, signerat LTs reporter Roger Stigell, att de verkligen försöker få in pappan på ett särskilt boende för dementa. Det går inget vidare. Myndigheten på Södertälje kommun försöker driva detta med hemtjänst före allt in absurdum. Trots att detta inte alls fungerat tidigare. Nej, de skall prova detta först och dessutom har pappan nu ett hem. Alltså Lottas hem. Men vad skulle Lotta göra? Han hamnade senare på sjukhus och myndighetens svar blev att han får väl söka sig till en ny lägenhet i stället med utökad allomfattande stor hemtjänst. Som om detta skulle få pappan på rätt köl. Men det spar förstås pengar vilket är enkom huvudsyftet, oavsett hur långt den förödande demens gången utvecklats.
Efter inte en, inte efter två utan efter 3 (tre) anmälningar till Förvaltningsrätten (domstol) fick Lotta till slut in pappan på ett särskilt boende för dementa. Södertälje kommuns svar är illavarslande iskalla, rent av nonchalanta. Iskylan väller fram mellan dessa tomma byråkrat floskler. Empatin finns inte, den är faktiskt mest stendöd i de här byråkratiska valserna.
- Det är alltid beklagligt, det är inte meningen för vår utgångspunkt är att alltid säkra upp vården med mycket hemtjänst. Vi, i Södertälje kommun, kämpar för att varje individ skall bo kvar hemma. Och får man nej kan man ju alltid överklaga till Förvaltningsrätten. Så talar kommunens fyrkantiga pedanter.
Lotta har krävt via Förvaltningsrätten (3 gånger till och med) att pappan skall få ett boende utifrån sin svåra sjukdom. Kan vi läsa här i LT. Vill härmed även fästa din uppmärksamhet på Södertälje kommuns egen värdegrund.
- Vi försäkrar oss alltid om att visa människor aktning och empati.
- Vi ser våra medmänniskor utan att förringa dem.
- Vi lyssnar aktivt.
- Vi visar ömsesidig respekt.
- Vårt uppdrag är att stödja människors strävan efter ett bra liv.
- Och vårt arbete skall präglas av empati.
Som medborgare här i staden skäms jag verkligen över behandlingen av Lotta Lindholm och hurusom de har behandlat såväl henne som den arma dementa pappan. Man gör detta för att, förstås, spara pengar. Det är illa som de uppför sig, iskylan är legio.
Anders Hammarlind, Fri skribent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar