Sovjetunionen
begärde att de baltiska soldaterna skulle sändas tillbaka. Sverige velade länge och väl men
gav så småningom upp. PO Enquist har tidigare skrivit en utmärkt bok om
händelserna. Idag har vi krånglat in oss i något som förmodligen kommer bli
betydligt värre att klara ut med hedern i behåll. Förmodligen blir det värre än
vi någonsin upplevt. Dessvärre, när det är så smidigt, enkelt och anständigt på
riktigt att göra tvärtom. Ni som minns Baltutlämningen gör det med en rysning. Det var illa redan då.
Man kan förstås
peka på Statsminister Reinfeldt och Miljöpartiet båda talespersoner, Eriksson
och Wetterstrand. Men det är meningslöst att kritisera dem enkom för Sverige
stod upp unisont för den Reinfeldtska flyktingpolitiken. Signalerna från
Stockholm nådde förstås ända ner till de afghanska flyktingarna. Och de beslöt
att gå från Afghanistan och närområdet. Och de gick över de turkiska bergen, de
tog sig över Medelhavet i rangliga farkoster. Och till slut hade de per fot,
liftat, tagit tåget och till slut sökte de en fristad här i Sverige. Här skulle
de få ro, lugn och komma till rätta.
Då började
den svenska byråkratin långmala, ohyggligt långsamt. Istället för att snabbt
klara av alla formaliteter vidtog nu uttröttningstiden. De afghanska
flyktingarna satt fast på byråkratins gaffel och där satt de i fler år. Det
hade de inte väntat sig förstås. Deras bild av Sverige var förvisso
bristfällig. Men detta trodde de definitivt inte. Många hoppades att de skulle få studera,
eller jobba eller inte göra någonting alls. Hela skalan. Till saken hör att det
kommit hit folk från Afghanistan sedan decennier och de har kommit i en
jobbfrekvens som är till och med bättre än de svenska. Men det tar tid, men de
jobbar mer än svenskarna. Männen alltså.
Vi byggde
inte några murar. Då. De som minns kommer ihåg hur dåvarande
migrationsministern Billström vågade sig på att tala om volymer (feb 2013). Han
blev så pass slagen i bitar av dåvarande Statsministern att ingen vågade säga
en bokstav mer eller till. Reinfeldtska tyranniet kort sagt. Han hade ju
förskaffat sig ett s.k. öppet mandat. Socialdemokraternas Löfven ansåg att det
var synnerligen opassande att tala om volymer, det är ju riktiga människor vi
talar om. Klart vi inte kunde härbärgera
den enorma mängd som anlände. Men det borde man tänkt på tidigare. Media hade
rapporterat. Fakta framför oss och
politikerna hade förstås samma fakta på sina bord. Nu sitter vi i klistret med
råge. Numer ligger så många partier tvärt i bakhasorna på Sverigedemokraterna
att det kunde vara mer än nog.
Riksdagens
lagförslag för att rädda kvar de kvarvarande afghanerna har redan kvaddats av
två migrationsdomstolar. Två andra domstolar har sagt OK. Så nu inväntas vad
Migrationsöverdomstolen kommer att uttala. Men redan nu ser vi så många
vinklippta förslag som faller ner som döda fåglar. Afghanerna har inte gjort
sin identitet trovärdig. Och visst är det så, identitets handlingar står inte i
främsta rummet. Dels för att de inte har, har aldrig haft. Dels för att de
smugglare som hjälpt dem på vägen sagt kasta era ID-handlingar(om ni har
några). Vågar även påstå att alla de afghaner som redan fått stanna här i
landet i stort har samma risiga grund som de 9000 som nu står i fokus. Det här
argumentet att de saknar ID-handlingar är ett spel för gallerierna. Nu vänder
Sverige dem ryggen.
De 9000 har
gått hit från sitt elände. Och de är förda bakom ljuset, både av Stockholm, människosmugglare
och de kunde förstås inte själva tro att de skulle bli nekade. De ska ut helt
enkelt, det är få som nu orkar kämpa för mänsklig anständighet. Hedervärt att Centerpartiet försökt hitta en lösning som gör det mänskligt för de 9 000.
Anders
Hammarlind 12 augusti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar