Försäkringskassans bisarra haveri, att andas är ingen rättighet.

Andning är inte ett grundläggande behov hävdar "Försäkringskassan". Man baxnar minst sagt. Om man inte andas är man ju självfallet död.  Det byggs nu barnhem på nytt i Sverige där assistansbarnen skall bo, eller mer rätt det projekteras för att kunna sätta spaden i marken. Där skall barnen sedan bo. Skilda från sina föräldrar. Lås in dem. Låt de inte synas. 

Assistansen, denna gudabenådade reform, som släppte ut såväl yngre som äldre i dagsljuset. De fick verkligen en plats i livet och kom ut från de stängda institutionsdörrarna. Nu ska de tillbaks in i det som kommer bli de eftersattas boning. Instängda och alltmer osynliga. Och projekteringen av de nya barnhusen är redan i full fart runt om i landet. Det har varit en uppslitande kamp från alla dessa föräldrar vis-a-vi ”Försäkringskassan”. Det påbörjades under alliansens maktinnehav men har på senare tid eskalerat förbli all form av anständighet, solidaritet och moget uppförande.

Att andas är inget grundläggande behov. Säger de på ”Försäkringskassan”. Tala om att juridiskt, moraliskt haverera. Och de har djävlats med alla dessa tusentals föräldrar i år efter år och flyttat fram positionerna steg för steg. Juridiken är deras vapen. Och det fungerar.  Och det slutar i mängder med absurditeter som -just- att andas är inget grundläggande mänskligt behov.  Socialdemokratins tillbakagång kan säkerligen spåras i denna hårdföra och osmakliga kamp mot de sjuka barnen. Ingen ska inbilla mig att det gått spårlöst förbi utan det slår hårt mot tilliten till (S) och lägger sig som en blöt sur tvångsfilt över partiet.

Alltfler får numer rutinmässigt avslag när de ansöker om assistans. 80 % får nej direkt.  

Det som en gång i tiden var tänkt och fungerade som en bro mot livet håller nu på stängas. Assistansen kommer gå i graven som något bra som försvann in i ”Försäkringskassans” juridiska finter. Allt sammanfattat i; Vi ska släppa in så få, så få som vi bara kan. Och det har de sannerligen lyckats med. Under ett decennium har Kassan djävlats med föräldrarna. Det är ett fullt normalt föräldraskap att jobba jour 24 timmar per vecka, per månad  år efter år och Kassan har effektivt kringskuret, pö om pö, livsvillkoren för de sjuka barnen.  Det påbörjades under Alliansens maktinnehav men har på senare tid eskalerat förbli all form av anständighet, solidaritet och moget uppförande.

Nu, i valrörelsen sista dagar, börjar delar av (S) svikta. Och de står väldigt övergivna, ensamma i kampen mot barnen.  Den ovärdighet som Kassan – med Regeringens goda minne – stått för blev till slut för mycket. Statsminister Löfven säger nu att Assistansen skall vara kvar. Nu säger han det. Låt mig få chansen att rätta till det, menar han. De som har rätt till assistans skall givetvis ha assistans. Säger Löfven. Och jag tror honom men det är inte han som håller i ekonomi och taktpinnen utan det är den hårdföra Finansministern Magdalena Andersson (S). Assistansens hädangång är utmärkande för (S) valet 2018. Dessvärre.

Anders Hammarlind

http://ping.bloggportalen.se/BlogPortalPing/ping/172449/9536662