HUVUDLÖST REGERINGEN

 

 

Huvudlöst att kasta ut välbehövlig arbetskraft

7 november 2023 05:00

 

Tusentals anställda inom vården, restaurangbranschen och flera andra yrken ska inom kort förpassas ut från Sverige. Uppehållstillståndet dras in för dem alla. Trots att de har arbete och betalar skatt.

Många får tillvaron slagen i spillror av den här SD-styrda regeringens diktat – ut med dem bara. Inkomstkravet för arbetskraftsinvandring har i ett enda dramatiskt svep höjts med 100 procent. Numer ligger det snäppet över 27 000 kronor – och kommer inom kort höjas till 33 000. Ännu fler människor åker då ut. Det ingår i den här svenska varianten av aktiv utrensning av icke önskvärd arbetarklass.

De ska ersättas med andra som redan bor här i landet enligt regeringen. Någon som märkt av någon intern svensk omskolnings- eller utbildningskampanj om detta? Regeringen tycks tro att det snabbt går att plocka in tiotusentals till något arbetsmoment de aldrig rört vid. Visar även på föraktet för de lägre kasterna.

Samtidigt har vi en sådan katastrofal brist på arbetskraft runt om i landet. Orsaken till detta är att det i varje årskull numer är betydligt färre än tidigare och utvecklingen fortsätter. Regeringen Ulf Kristersson/Jimmie Åkesson har gett sig i hedersuppdrag att enbart släppa in fler kvalificerade invandrare som ska förgylla svenska företag.

 Den absolut mest nonchalanta ministern i mannaminne, Maria Malmer Stenergard (M) tittar mjukt in i tv-kameran, ler och så hoppar grodorna ändå raskt fram i en kanonad. Vi ska få bort fusket, säger hon och menar att alla som nu åker ut med huvudet före fuskar. Vilken praktgroda.

Vi behöver fler utomeuropeiska anställda med rekorderlig utbildning i bagaget för fortsatt arbete inom exempelvis vården. Vården behöver verkligen sina händer.

Systemet behöver förändras, säger hon. Och ler sockersött igen. Man kan tro att man är inne på rektorsexpeditionen i grundskolan, så larvigt talar ministern.

Tvärtom ministern. Vi behöver fler utomeuropeiska anställda med rekorderlig utbildning i bagaget för fortsatt arbete inom exempelvis vården. Vården behöver verkligen sina händer. I Harads åker halva personalstyrkan ut inom äldreomsorgen. Den gamla sanningen är fortfarande sann, utan invandrare stannar Sverige. Oavsett hur mycket dagskrig Åkesson bedriver. Han kan uppenbarligen inte räkna i alla fall. Än mindre planera hur de i dag arbetssökande i ett huj ska städsla de vita rockarna och handha medicin och omvårdnad. Det visar på föraktet för de lägre stående utsocknes kasterna.

I stället för att kasta ut folk som redan har arbete borde den här kaxigt uppblåsta regeringen ta arbetskraftsbristen på fullt allvar. Och mer därtill, det sjuka svenska moraset med ständiga skjutningar och sprängningar får självfallet många av de högkvalificerade att välja andra lugnare och tryggare länder inom EU. Sverige går baklänges kort sagt.

21 fackordförande inom Saco uttalar sig i dagsläget klokt med den sammanfattade formuleringen ”arbetskraftsinvandring är inte ett problem, utan är tvärtom mycket viktigt för Sveriges konkurrenskraft och välfärd”.

Det kommer bara bli kaos med den här regeringens vettlösa ambitioner. Den maliciösa Malmer Stenergard fortsätter måla om Sveriges färger i grälla blåa kulörer med solkig bakgrund. Den här hårda signalpolitiken kom inte till av en slump, slår man sina påsar ihop med råskinn blir det så här.

Anders Hammarlind

fri skribent

(först uttryckt i LT debatt 7 november 23)

Att han vägrar komma ihåg Reinfeldts regeringen där han själv satt.

 

Det är då märkligt att Statsminister Kristersson (M) inte ens kan tala som en statsman utan fortsätter att käbbla & sedvanligt skryta som om han stod i Riksdagens talarstol och mässade. Uppfostrar riksdagensledamöter, det är hans kall. Han skyller de gängkriminellas framfart på att embryot till galenskaperna skedde under sossarna senaste regeringsperiod (alltså från år 2015). Men herregud Kristersson. Har du helt glömt bort att det var din tidigare partiledare Reinfeldt (M) som sommaren 2014 öppnade upp dörrarna till Sverige genom att visionärt tala om ”öppna era hjärtan”. Då var Kristersson minister i regeringen Reinfeldt. Hur kan han ens glömma detta?

Reinfeldt uttalande nådde vida omkring i världen och fötterna började trampa i riktning mot Sverige. Vilket förklarar mycket väl vad som utspelades under det kommande året. De kom väldigt många för att ta till ett understatement. Socialdemokraterna, centern, liberalerna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet gjorde detsamma som Reinfeldt. De höll alla med och så gick det som det gick. Men att dagens statsminister inte kan avhålla sig från att hålla ett magistertal (ånyo) och slå sossarna på fingrarna är ett tydligt tecken på att Kristersson (M) även han hade fingrarna i syltburken men förnekar all denna sanning idag. Han ljuger självfallet, och utan pardon. Sådan är han Kristersson (M).  

Hur kan han ens förneka att det var kabinettet Reinfeldt (där han Ulf K satt som minister) som öppnade alla kranar för att formligen fylla Sverige med nya flyktingar? Att han ens har mage. Att skylla ifrån sig är det signum som står ingraverat i hans ögon. Reinfeldt var ju en katastrofal personlighet, han talade här i Södertälje (år 2006 tror jag det var) om att Sverige utan invandrare skulle bara vara barbariskt.

Carin Götblad, den robusta polisen, sätter startpunkten för gängens födelse vid år 2010. Då var ju Reinfeldts kabinett i full verksamhet med Kristersson i hög grad medverkande i detta ”visionära” ödeskabinett.  

Att det ska vara så ohyggligt svårt att komma ihåg?

KOMMER GÅ ÅT FANDERS OM DEN HÄR VÄGEN BLIR DEN ENDA

 

 

 

 

Det är förstås såväl både ruggigt som ovälkommet, rent av grymt i mångt och mycket för det åttonde partiet. Att ändå, till slut, tvingas ta ställning till hur mycket arbetskraft det här landet kommer behöva. Från ett solklart enparti till numer en mer konservativ rörelse. Integrationens uppenbart mer usla konsekvenser är den största enskilda krisfråga (absolut) som fått in partiet i Riksdagshuset. Nu för tiden där stadigt bofast som etablerad. Samlar idag runt ca 18–21 procent av rösterna i de allmänna valen. Många av de rösterna kommer från före detta sossar, men även från moderata led. Moderatledarens skilda utsagor tidigare om att hålla någon sorts avståndslinje mot SD har fallit platt till marken. För Kristersson är det inga problem att såväl ljuga som fara fram med snaskigt dubbelspel. Han är sån. Hela han. Liberalernas till korta kommande är mer förvånande, hur är det ens möjligt att korvledaren hårdhänt kan manövrera sitt parti uti den här ökenvandringen. Liknar ju den religiösa färden till Gobiöknen (gamla testamentet) och där till dammet och torkan i Alu.

Utan den här enorma invandringsvågen under de senaste decennierna (kulmen hittills år 2015) hade förstås Åkesson parti möjligen stått utanför kan man väl förmoda med viss tvekan. För invandringens negativa konsekvenser är så pass omfattande att det förstås borde avspeglas i politiska rörelser. Dess positiva inverkan förbleknar i skenet från problemområdena. Åkesson linje är klar, invandringen skall stoppas pronto.

Det som hände och utspelades i mitten på förra decenniet vill man verkligen inte vara med om en gång till. Först skulle inga gränser stängas (statsministern Löfven) för att blott några veckor senare spikas igen, och där är vi nu med tok stopp. Trots att vi verkligen har brist på arbetskraft av sällan skådat slag, det behövs väldigt mycket människor för att hålla vår produktionsapparat igång. För att ytterligare vrida om strömbrytaren höjer nu den här högerregeringen även nivån på ingångslöner vilket försvårar invandringen/inflyttningen avsevärt. Därtill har Migrationsverkets ständiga juridiska klavertramp effektivt satt stopp för en bred frivillig inflytt av välutbildade, unga människor. För vem vill egentligen komma hit?

Istället för att ha framtiden klar för sig grumlar den här konservativa regeringen till den bättre samhällsordningen vi rimligen borde kunna ha. De sitter och regerar på en omöjlighet idag och framförallt framöver. I dag har vi här i Sverige, i stort sett inom samtliga branscher en hopplös arbetskrafts brist. Fler och fler branscher har stora frånvarotal av människor i produktionsverksamheten. Det finns faktiskt inte folk nog. Hur ska Åkesson lösa detta då? Eller den flinande ljugaren?

Utbildningen och den breda bildningen som varit så högt värderad i vårt land har även denna numer hamnat på sniskan. För få individer utbildas och bildningen har gått från någorlunda omfattande och rejäl till att bli bara sämre. För få i utbildningar är vårt centrala grundproblem, det satsas för klent. Utbildningen är satt på undantag och värre blir det när nu även Folkhögskolorna kläs av och dras ner i smutsen.

Och de som idag är i den gyllene åldern (30–35 år) är till sin hela kapacitet något mer än 150 000 medborgare, men alldeles snart blir det ett rejält fall ner till under 120 000 invånare per år och per årskull. Det kommer alltså saknas ungefärligen 30 000 personer per varje årskull, i jämförelse med nu. Därav skapas det stora luckor i personaltätheten. Och med rätt form av kompetens, och därtill med den mognad och driv som behövs. Just därav behövs fortsatt invandring om inte landet skall stanna av. Ett ovälkommet budskap för SD givetvis och för liberal ledaren korv-Pehrsson. Men så här är den bistra framtidsupplagan av Sverige. Och ödets besvärliga lott för de konservativa är att de trots allt tvingas öppna upp portarna ånyo även om de naturligtvis kommer hävda motsatsen. Hur skulle det se ut?

Sverige måste i en nära framtid konkurrera med andra EU-länder (och USA) om dessa såväl tillräckligt mogna och vettiga människor som även har som målsättning att försörja sig själva. Det var ju verkligen en hel del si och så med alla de som kom instormande år 2015. Eller de som kommit från länder kring Mellersta östern och Nordafrika. Inte de flesta men fasansfullt mångtaliga. En del har så ofantligt svårt att ta del av samhället, bli en del och dra sitt strå till den gemensamma stacken. Samt några få vill överhuvudtaget inte ens vara här. Några andra har gett sig i uppdrag att plundra så mycket som möjligt här i landet. Ingen slump att huvudparten av de gängkriminella har rötterna i Mellersta Östern och Somalia. Det är bara så.

Det är självfallet den andra typen invandrare vi vill ha här i riket. De med eget läshuvud, de med eget driv och som ämnar klara sig själva. De gängkriminellas dagsaktuella bisarra ökenvandring utifrån mindervärdeskomplex och med hårda exkluderande erfarenheter inpräntat i huvudet. Ja, det går förstås stålande på ett sätt om man ska se det cyniskt. Men, men långt ifrån alla skall dras över en kam. Det är en mindre gruppering som lever rövare idag. Trots fåtalet är de ändock på tok för många. Merparten av invandrarna sköter sig och de har inget till övers för de här unga kriminella herrarna som beväpnade med vapen de inte ens kan hantera. De fruktas för just vapenkraften. Och de skjuts, det sprängs överallt i vårt land. Och det var snubblande nära som att polisen skulle fly fältet, men icke. Numer har polismyndigheten fått upp såväl strategin på verktygsbordet som tempot. Men det hjälper ju inte om fler unga, riktigt unga tar på sig vapenutrustningen.  Problemet nummer ett att många av de här unga vilsna inte har fått någon bekräftelse på sitt sökande efter identifikation, gängen erbjuder detta och därmed har vi som vi har det. Länge och väl vågade inte heller normala och vettiga svenska politiker tala i klartext om vad som utspelades med utgångspunkt från det som hände i gatlyktornas sken. Riksdagsman Åsa Eriksson socialdemokrat är tydlig i sin bok ”ett farväl till Bullerbyn ”(Tiden 2023). Hon var som så många andra ”livrädd för att utmålas som rasist” och därmed tog Åkessons chansen att vända upp och mer på den svenska opinionsbildningen. De andra teg. Och lät det bara hända.   

De ständiga återkommande utfallen från den konservativa nationalismen, läs Åkesson parti främst, innebär även att Sverige blir betydligt mindre attraktivt att flytta till. Samt - inte minst - Migrationsverkets ständiga klavertramp inom juridikens hägn försämrar vårt anseende flera steg ytterligare. Att man kan bli utkastad för minimala småsaker är nu ett begrepp för människor utom och inom vårt land. Verkets juridiska haveri (ständigt återkommande) har bäddat för en svår situation. Ryktet sprids raskt som bekant.

De allt större inflyttningsproblemen innebär ju att allt fler tvekar inför Sverige som ett modernt vettigt samhälle. Många tvekar att flytta hit helt enkelt. Det går ju mest bakåt för vårt land. Vi har för få produktiva varor att sälja på den internationella marknaden. Och det blågula DNA vi har bådar inte särskilt gott gällande vad vi kan göra mer resolut. Vi är unisont för naiva och vågar inte så pass mycket som vi borde. Därför ser det just så mediokert ut som det faktiskt gör. Därför kallar vi alla jobbiga saker det intet sägande epitetet ”en utmaning”.

För vi kan inte annat än konkurrera med en rad andra länder inom vår Europasfär, och där står vi inte särskilt rustade om den framtida arbetskraften. Vi är på väg neråt med buller och bång och stor vånda. Ekonomiskt som socialt. Det är som om vi inte verkar förstå att det finns en nymornad fullt möjlig nederlags dag också nästa år. Allt, nej fel, det mesta som sker i det här landet fortgår med ett oändligt kort tidsperspektiv. Samt, politikens förbannande mantra, utan att våga tala i klartext om vårt gemensamma tillstånd.

Vi var för lite mer än hundra år sedan ett av de fattigaste länderna i Europa. Det går snabbt att komma dit ner ånyo. Tilliten, tron, och framtidsandan utvecklas till ett allt svagare kort i det här landet som inte ens kommer ihåg att vi för 125 år tillbaks påbörjade Rekordåren som lyfte oss från ett fattig hjon i Europas utkanter till att bli världsledande. Färden nedåt igen har vi förmodligen redan påbörjat.

Bristen på såväl självgående arbetskraft kommer bli etter värre. Och just detta med avsaknaden av en bred skärpt bildning syns ju i spåren av varje budgetförhandling uti Riksdagshuset i vårt arma land. Istället för att omfattande börja täcka upp för alla de vakanser som idag finns och framöver kommer accentueras så håller såväl näringsliv som politiker på att skåda sin egen navel istället för att våga öppna upp ögonen. Eller så berikar de sig bara för dagen utan att ha blicken framåt. Luften har så sakteliga börjat sippra ut för Sverige.

Jo jag vet att Socialdemokraterna säger gång efter annan att vårt land håller på att splittras och, visst det stämmer ju. Inte tu tal om något annat. Men de har haft så många fingrar i marknadsekonomins alltmer bisarra tillväxt att de har ingen egen personlig kurs utan blir bara en något mindre burdus förkunnare av evangelium marknaden. Och marknadsekonomin är inte längre det goda väsen som så många har förkunnat utan det är som kolumnisten Andrev Walden skriver i Dagens Nyheter den 19 sep nämligen detta; ”Sanningen är väl att vi står ut med att det är så lönsamt för de rika att vara rika så länge vi själva blir lite rikare. Men nu när alla utom de rika blir fattigare händer det något. Vi ser dem. Och de ser att vi ser men de kan inte hejda sig”.

Grundproblemet är att stänga ute invandringen inte ens går om vi vill ha maskineriet igång. Fatta det, en omöjlig ekvation. Och när det i gäller gängkriminaliteten läs polismästare Carin Götblad, hon kan hon. Ingen slår henne på fingrarna. Slutord; Det går utför med Sverige. Måhända är det som journalisten Jörgen Huitfeld skriver ”att de många åren av fred och relativ säkerhet invaggat oss i en falsk trygghet och fått oss att tro att inget ont kan drabba oss”. Nu är vi dock där och sammantaget med vårt mjugga DNA (migrationen till USA tömde vårt land på ryggrad) bådar detta verkligen inte till något gott. Vår affärsmodell går alltmer på tomgång, vår politiska kurs är enbart alltmer dumdristig och vårt dagliga middagsmål om att vi inte längre tror på att vi har en framtid kommer stå oss dyrt. Fy fan vad vi ställer till det för oss. Uppförsbacken blir bara brantare och värre och hur vi skall komma ifrån detta elände är ett frågetecken av gigantiska mått. Politik är att vilja sa en framträdande svensk en gång i tiden, kanske dags att damma av detta begrepp och äntligen våga vilja något än att se sin egen navel med tjusigt diamantinslag?

Ps; Tv-debatten i SvT (26 sep) mellan Richard Jomshof (SD) och Ardalan Shekarabi (S) blev ytterligare en påminnelse om att Socialdemokraterna ännu inte förstått vidden av och förstått  avgrundsdjupet, och inte heller ser skillnaderna i kulturproblematiken. Att Jomshof kan stå och orera om att SD alltid har haft rätt ( i sak) är bister sanning vad vi än anser om detta innehåll.

 

Anders Hammarlind, fri skribent

KRISTERSSON, STATSMINISTERN FÅR INTE MÅNGA RÄTT. HITTILLS BOM PÅ ALLA

 KRISTERSSON HOPPADE SOM VANLIGT& BRUKLIGT I FEL TUNNA

Koranbränningarna har satt fingret på avtryckaren. Vi har terrordådet på Drottninggatan fortfarande i minnet. Hanteringen av de upprörda muslimska staterna som dess befolkning har mycket mer att önska av en regering här i Sverige där statschefen säger sig arbeta såväl dag som natt med de upprörda globala känslostormarna.

I ett första skede lutade de sig mot strategin att det här blåser över. Det gick inget vidare. I andra skedet klev en mestadels okänd minister in på scenen och hemföll åt en tuppfäktning. Detta gick självfallet fel. I det tredje skeendet påbörjade den svenska statsmakten unisont mumla om att Ryssland låg bakom. Men styrd av Ryssland, glöm det.

Kristersson vale fel taktik från dag nummer ett. Ändå gick det snett och går fortfarande vingligt. Nationalekonomen Lars Calmfors gav så tidigt som den 26 juli (i DN) en tydlig fingervisning om vad statsministern istället borde kunna åstadkomma. Tala direkt till den arabiska Tv-publiken. Tala i Al Jazeera (täcker hela arabvärlden) och lägg fram de svenska ståndpunkterna och visa förståelse för upprördheten. Plus överbrygga alla de desinformationskampanjer som pågår om Sverige och att vi glatt låter Koranen brinna. Att rysarna gärna underblåser detta är ju inte förvånande men att de styr, är helt uppåt väggarna.

Koranbränningarna då?

Var på plats vid Mynttorget här om dagen och det var en beklämmande uppvisning i amatörfreakshow. Koranen brann ånyo flera gånger och Erdoğan och de andra fick hur mycket vatten som helst på sina kvarnar. Mannen från Järna stampade på Koranen vid ett flertal tillfällen. Hånlog mot de fåtaliga arabiska motståndarna på plats. Gick fram och tillbaka (främst för att se att kameran visade bra bilder fortlöpande). Försökte jonglera på fotbollsmanér med skriften (nej, han var usel även på detta) och den andra mannen (från Södertälje) tog liksom sats mot muren vid Slottet och vände sig om och höll flera kort-korta tal till oss som inte hörde särskilt bra vad han försökte formulera. På Tik Tok (av alla ställen) sänder de här två herrarna ut sina konster.

För det är inte alls att värna om yttranderätten genom att låta böcker brinna i en hafsigt arrangerad wacky bump performance. Yttrandefriheten är till för att alla de som vill och behöver, just, yttra sig och ska så få göra. Tända eld på den signifikanta religiösa boken som herrarna från Södertälje håller på med är att vanhelga denna heliga princip som vi har här i landet, alltså om rätten att yttra sig. Dessutom är det att hetsa mot folkgrupp som herrarna från vår kommun sysselsätter sig med. Och att polismakten skall skjutsa herrarna både till och från spektaklet är bara det inkonsekvent svenskt. De kan väl åka pendeltåg som oss andra.

 

Anders Hammarlind

Järna, Södertälje

fri skribent

 Uppfostrade i gatlyktornas sken

Moderatledaren Kristersson uttalar sig numer allt oftare om att det är invandrare generellt som är problemet nummer ett i vårt samhälle.  Visst är det inte så,  och inte alls så frekvent med problem som han fräckt påskiner. Trots att merparten av de som invandrat hit sedan 2; a världskriget anpassat sig förhållandevis väl är det ändock här i modern tid, alltså nu, som problemen verkligen lyser igenom. Alltför många, ca en halv miljon människor, kommer in på arbetsmarknaden. En del vill heller inte. De vill leva på bidrag för det egna levande livet. 

De flesta som invandrat hit, ända sedan slutet av andra världskriget, har anpassat sig väl. De facto. De problem vi idag har främst från förortens kriminella - och detta ska inte alls förringas – är inte alls synonymt med alla de anpassade invandrare vi har här i landet, och i Södertälje. Att vi sedan inte är så nära är en helt annan sak. Ha perspektiven klara för dig, merparten anpassar sig väl medan en mindre andel varken vill eller kan bli en del av samhället. Så ser det ut i ett enda stort penseldrag. 

Numer är de inflyttade under de senaste 60 åren så pass mångtaliga att de finns på samtliga positioner och platser i samhället. Du vet ju själv. Och de gör, som de infödda, sitt för att dra stråna till stacken. På Kristersson låter det som om alla dessa icke integrerade kommit de senaste turbulenta åren. Det är ett försök från hans sida att få tillbaka alla de som fullt förståeligt gått över till Sverigedemokraterna. Han blandar medvetet samman fakta, eller icke fakta,  huller om buller. Men tror inte heller att han lyckas med denna piruett, trots allt. Blott för några år sedan stod Kristersson fullt och fast i vi öppnar våra hjärtan för hela världen. Det var sannerligen ett brutalt uppvaknande, och en  tydlig illustration av att politik snabbt skiftar utifrån vad som är gångbart för stunden. 

De flesta som kommit hit sköter sig väl och på alla samhällsnivåer nivåer har vi att göra med såväl infödda som inflyttade. Numer, som bekant. I princip överallt. Som regel går också detta bra. Kulturskillnaderna varierar förstås men icke desto mindre är vi faktiskt bra i det här landet att få tillstånd en godtagbar integration. Bortsett från alla dessa kulturfanatiker av allehanda sorter samt vildvuxna tonåringar som terror behandlar sin förortsmiljö. Och båda härjar fritt i landet. Plus de som inte vill göra ett jota för att försörja sig av egen kraft. Men det finns även infödda som hemfaller åt detta.

Att de här gängkriminella, ofta födda i Sverige av invandrande föräldrar, fått röja fritt det senaste decenniet är mer ett problem för den svenska naiva aningslösheten. Den blåögda godtrogenheten är verkligen stötande men har inte mycket att göra med alla de miljoner inflyttade som varje dag drar sitt strå till den svenska stacken. Se proportionerna vänligen.

Inte för att bagatellisera verkligheten men Kristerssons locktoner till alla de som övergått till Sverigedemokraterna (och det är intet att förvånas över) är ren och skär enkel humbug.  Det var inte många år sedan Kristersson stod bakom öppna er hjärtan politiken. Nu tvärtom kan tyckas, men dra inte alla över samma kam vänligen. Håll isär begreppen och skilj på människa som människa.

 

Gangster Sverige i gatlyktornas sken

Under två decennier har den här grytan fått stå och puttra utan att samhället lyft av kastrullen. Gång efter annan är det sagt att gängen skall knäckas. Men grytan har fortsatt att stå på ständigt uppkok medan samhällets gemensamma insatser har klingat av en efter annan.  De unga våldsverkarna har fått härja alltmer fritt. Knark, utpressning, bedrägerier och rån är grundbultarna. Samt rivalitet om ”marknaden” mellan de unga. Därav alla dessa skjutningar och sprängningar som numer drar fram genom vårt samhälle.

Göteborg i början på seklet är avfyrningsrampen för de unga. Det är där det börjar, det som vi inte ser komma. Samhällets motåtgärder är alldeles för klena, rent av insmorda i varandra i ett gytter av bästa social välvilja så att ingen egentligen vet var de ens skall börja. Om de ens törs. ”Det känns som svenska samhället är bättre på att jaga folk som röker utomhus än att ta fast de kriminella” säger en uppgiven röst i Lasse Wierups lysande ”Gangster Paradiset”(Forum).

Den här verksamheten bottnar i förorternas mörka valv, med usla betyg kommer man ingen vart. Redan i detta strandar man och går in för att bli gangster. För att åtminstone överleva, med guldkant desto bättre.  Många har sett äldre killar med tjocka sedelbuntar ta för sig. De yngre tar efter. Numer därtill försedda med handgranater och vapen. Samhället har svarat med allehanda mestadels för tafatta åtgärder. Därför har vi dessa yngre brottslingar. Polismakten har ständigt arbetat i uppförsbacke. Straffen för de unga kriminella har varit så valhänt utformade att de knappt har uppfattats som straff. Först nu när det börjar bli uppenbart att vi har haft fel perspektiv så gott som hela tiden kan det möjligen hända något rejält.  Wierup skriver i sin utmärkta bok att ”pojkar med stor frihet och liten guidning har fostrat varandra i gatlyktornas sken”, smaka gärna på den formuleringen. Varpå det heter att ”socialsekreterare, domstolar, imamer och äldre har försökt säga till pojkarna att de gjort fel. Sedelbuntarna och de andra grabbarnas kramar har bekräftat att de gjort rätt”.

De många unga – som ändock är ytterst få till antalet – har utvecklat ett antisocialt personlighets mönster och utvecklat ett prokriminellt förhållandesätt. Med vapen i hand har de tagit över en stor del av makten med utgångspunkt från sina förorter.  Delvis är detta ett problem med integrations förtecken, dels även ett manlighetsproblem. För de här killarna är det ofta så. Maktberusade och huvudet fyllt med droger i kan de verkligen utmana samhället. Och det gör de som bekant. Och deras pappor förefaller ha gått upp i rök.

Imamerna kan de inte göra något då? De har inte heller något märkbart inflytande över de här gossarna, de har fått uppfostra sig helt själva i gatlyktornas ljussken. Och de yngre kriminella ”skrattar åt vårt samhälle, därför att de kan göra vad de vill” och så illa är det när effekterna av gatlyktornas ljus har fått bära skämd frukt. De här unga lyssnar inte på någon förutom de andra som också de uppfostrat sig själva i gatlyktornas sken.

” Gangsterparadiset är en avslöjande djupdykning i den nya gängkriminaliteten, en bok för alla som vill förstå Sverige år 2020” det är enbart att hålla med. För detta är verkligen en svindlande nattsvart djupdykning i det nya som ändå inte är det nya, vi fattade bara inte vad som var på gång och för att låna Statsministerns ord ”vi såg det kanske inte komma”.

Anders Hammarlind

Robert Hannah, riksdagsledamot för L och från Göteborg skriver i Göteborgs Posten 2016; Samma bakgrund – olika val

Jag gick i samma skolor, hade samma lärare och uppväxtmiljö som gängmedlemmarna och i dag är jag personkryssad riksdagsledamot. Den absoluta majoriteten av ungdomarna som kommer från förorten blir lyckade trots att de haft det socioekonomiskt tuffare än ungdomar från andra delar av staden. Verklighetens folk i förorten är precis som alla andra och drömmer om samma saker som alla andra. Vi jobbar, går i skolan och käkar tacos på fredagar. Vi förtjänar trygghet.

Från arkivet, detta skrev jag i juli 2020.

EBATT | 23 jul

Debatt: Folkhälsomyndigheten har haft många fel i sina analyser

ANNONS

Anders Tegnell, statsepidemiolog, tillsammans med Svante Werger, rådgivare på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Foto: Erik Simander / TT

Insatserna som görs mot coronaviruset är sannerligen imponerande. Samtidigt som det finns märkliga och direkt skadliga felgrepp emellanåt. Låt mig ta detta med ansiktsmask. Detta är ett förhållandevis dåligt skydd mot att bli smittad. Men desto bättre för att undvika att man smittar andra. Här har vi verkligen inte varit speciellt seriösa. Den som smittar kan ha en fullt utvecklad smitta i kroppen men den märks ännu inte. Varpå vederbörande går till sin sysselsättning och sprider mängder med smitta. Med ansiktsmask hade detta reducerats avsevärt. Att personalen inom äldrevården och hemtjänsten saknat detta skydd beror i mångt och mycket på att vi slaviskt följt direktiven från Folkhälsomyndigheten. Myndigheten har sagt att munskydd inte är nödvändigt men missat att den som ännu inte insjuknat sprider virus. ”Stanna hemma vid minsta symtom” har varit absolut ledstjärna men då inser man inte att väldigt många inte får några påtagliga symtom, eller att de kommer först efter ett antal dagar. Men då är det redan för sent, smittan kommer in i äldreomsorgen, i hemtjänsten.

Nu sägs det att personal som arbetar vis a vi äldre och sjuka skall ha såväl visir som ansiktsmask. Bra, men 2,5 månader för sent. Karin Björkryd, omsorgsdirektör i Södertälje, är en god representant för att inte ha vågat tänka friare. Vilket sätter fingret på den ömma punkten, det gäller att alltid tänka rätt. Och så fel det ändå blir. Ifrågasättandet av direktiven har varit stympade, så även här i LT, för den fria mogna och vettiga diskussionen. 2.5 månader för sent säger samma Björkryd att använda såväl visir som munskydd är för ”att syftet är att minska risken för smitta från personal till äldre...”.

Man felbedömde grovt riskerna med pandemins utveckling och spridnings framfart.

Folkhälsomyndigheten har haft så många fel i sina analyser. Man felbedömde grovt riskerna med pandemins utveckling och spridnings framfart. Och när Stockholm tog sportlov i februari for tusentals skidentusiaster till Norra Italien och många blev smittade. FHM gjorde då ingenting överhuvudtaget åt detta utan smittan fick fri lejd in i landet. Likaså att Melodifestivalen pågick obehindrat i Solna. Ingen kan idag säga om den svenska linjen med flockimmunitet är av godo eller en katastrof. Visserligen säger man unisont att flockimmunitet inte är vår väg men i några uttalanden har Anders Tegnell, statsepidemilog, ändå sagt att så är fallet. I Aftonbladet 16 mars medger Tegnell att vi inte kan få kontroll över smittan på annat sätt än att tro på att vi kommer uppnå flockimmunitet. Varför inte säga detta då? För det är ”är närmast utsiktslöst att försöka stoppa spridningen av viruset” som Johan Giesecke, tidigare på Tegnell post, säger (SvD 6 maj).

När det gäller sjukvården är skydden mer utbredda, fungerar till fullo mestadels, men när jag läser hurusom de pysslar med ren ålders exkludering gör det mig riktigt illa till mods. Ta Gösta Andersson i vår stad som fick vetskap om att han inte skulle få någon intensivvård. Du är för gammal sa man till den ovanligt friske Gösta Andersson. Det var hans barn som fick slita hårt för att pappan till slut skulle få respiratorvård. Nu är han åter hemma, och han säger här i LT i ett utmärkt reportage signerat Jenny Folkesson att ”det är så roligt att leva att jag vill leva ett tag till”.

Anders Hammarlind

fri skribent