Det är
förstås såväl både ruggigt som ovälkommet, rent av grymt i mångt och mycket för
det åttonde partiet. Att ändå, till slut, tvingas ta ställning till hur mycket
arbetskraft det här landet kommer behöva. Från ett solklart enparti till numer
en mer konservativ rörelse. Integrationens uppenbart mer usla konsekvenser är
den största enskilda krisfråga (absolut) som fått in partiet i Riksdagshuset. Nu
för tiden där stadigt bofast som etablerad. Samlar idag runt ca 18–21 procent
av rösterna i de allmänna valen. Många av de rösterna kommer från före detta sossar,
men även från moderata led. Moderatledarens skilda utsagor tidigare om att
hålla någon sorts avståndslinje mot SD har fallit platt till marken. För
Kristersson är det inga problem att såväl ljuga som fara fram med snaskigt dubbelspel.
Han är sån. Hela han. Liberalernas till korta kommande är mer förvånande, hur
är det ens möjligt att korvledaren hårdhänt kan manövrera sitt parti uti den
här ökenvandringen. Liknar ju den religiösa färden till Gobiöknen (gamla
testamentet) och där till dammet och torkan i Alu.
Utan den här
enorma invandringsvågen under de senaste decennierna (kulmen hittills år 2015) hade
förstås Åkesson parti möjligen stått utanför kan man väl förmoda med viss tvekan.
För invandringens negativa konsekvenser är så pass omfattande att det förstås
borde avspeglas i politiska rörelser. Dess positiva inverkan förbleknar i skenet
från problemområdena. Åkesson linje är klar, invandringen skall stoppas pronto.
Det som
hände och utspelades i mitten på förra decenniet vill man verkligen inte vara
med om en gång till. Först skulle inga gränser stängas (statsministern Löfven)
för att blott några veckor senare spikas igen, och där är vi nu med tok stopp. Trots
att vi verkligen har brist på arbetskraft av sällan skådat slag, det behövs
väldigt mycket människor för att hålla vår produktionsapparat igång. För att
ytterligare vrida om strömbrytaren höjer nu den här högerregeringen även nivån
på ingångslöner vilket försvårar invandringen/inflyttningen avsevärt. Därtill
har Migrationsverkets ständiga juridiska klavertramp effektivt satt stopp för en
bred frivillig inflytt av välutbildade, unga människor. För vem vill egentligen
komma hit?
Istället
för att ha framtiden klar för sig grumlar den här konservativa regeringen till
den bättre samhällsordningen vi rimligen borde kunna ha. De sitter och regerar på
en omöjlighet idag och framförallt framöver. I dag har vi här i Sverige, i
stort sett inom samtliga branscher en hopplös arbetskrafts brist. Fler och fler
branscher har stora frånvarotal av människor i produktionsverksamheten. Det
finns faktiskt inte folk nog. Hur ska Åkesson lösa detta då? Eller den flinande
ljugaren?
Utbildningen
och den breda bildningen som varit så högt värderad i vårt land har även denna numer
hamnat på sniskan. För få individer utbildas och bildningen har gått från någorlunda
omfattande och rejäl till att bli bara sämre. För få i utbildningar är vårt centrala
grundproblem, det satsas för klent. Utbildningen är satt på undantag och värre
blir det när nu även Folkhögskolorna kläs av och dras ner i smutsen.
Och de som
idag är i den gyllene åldern (30–35 år) är till sin hela kapacitet något mer än
150 000 medborgare, men alldeles snart blir det ett rejält fall ner till under
120 000 invånare per år och per årskull. Det kommer alltså saknas ungefärligen
30 000 personer per varje årskull, i jämförelse med nu. Därav skapas det stora
luckor i personaltätheten. Och med rätt form av kompetens, och därtill med den
mognad och driv som behövs. Just därav behövs fortsatt invandring om inte
landet skall stanna av. Ett ovälkommet budskap för SD givetvis och för liberal
ledaren korv-Pehrsson. Men så här är den bistra framtidsupplagan av Sverige. Och
ödets besvärliga lott för de konservativa är att de trots allt tvingas öppna
upp portarna ånyo även om de naturligtvis kommer hävda motsatsen. Hur skulle
det se ut?
Sverige måste
i en nära framtid konkurrera med andra EU-länder (och USA) om dessa såväl
tillräckligt mogna och vettiga människor som även har som målsättning att
försörja sig själva. Det var ju verkligen en hel del si och så med alla de som
kom instormande år 2015. Eller de som kommit från länder kring Mellersta östern
och Nordafrika. Inte de flesta men fasansfullt mångtaliga. En del har så
ofantligt svårt att ta del av samhället, bli en del och dra sitt strå till den
gemensamma stacken. Samt några få vill överhuvudtaget inte ens vara här. Några
andra har gett sig i uppdrag att plundra så mycket som möjligt här i landet. Ingen
slump att huvudparten av de gängkriminella har rötterna i Mellersta Östern och
Somalia. Det är bara så.
Det är självfallet
den andra typen invandrare vi vill ha här i riket. De med eget läshuvud, de med
eget driv och som ämnar klara sig själva. De gängkriminellas dagsaktuella
bisarra ökenvandring utifrån mindervärdeskomplex och med hårda exkluderande erfarenheter
inpräntat i huvudet. Ja, det går förstås stålande på ett sätt om man ska se det
cyniskt. Men, men långt ifrån alla skall dras över en kam. Det är en mindre
gruppering som lever rövare idag. Trots fåtalet är de ändock på tok för många. Merparten
av invandrarna sköter sig och de har inget till övers för de här unga
kriminella herrarna som beväpnade med vapen de inte ens kan hantera. De fruktas
för just vapenkraften. Och de skjuts, det sprängs överallt i vårt land. Och det
var snubblande nära som att polisen skulle fly fältet, men icke. Numer har
polismyndigheten fått upp såväl strategin på verktygsbordet som tempot. Men det
hjälper ju inte om fler unga, riktigt unga tar på sig vapenutrustningen. Problemet nummer ett att många av de här unga
vilsna inte har fått någon bekräftelse på sitt sökande efter identifikation,
gängen erbjuder detta och därmed har vi som vi har det. Länge och väl vågade
inte heller normala och vettiga svenska politiker tala i klartext om vad som
utspelades med utgångspunkt från det som hände i gatlyktornas sken. Riksdagsman
Åsa Eriksson socialdemokrat är tydlig i sin bok ”ett farväl till Bullerbyn ”(Tiden
2023). Hon var som så många andra ”livrädd för att utmålas som rasist” och
därmed tog Åkessons chansen att vända upp och mer på den svenska
opinionsbildningen. De andra teg. Och lät det bara hända.
De
ständiga återkommande utfallen från den konservativa nationalismen, läs Åkesson
parti främst, innebär även att Sverige blir betydligt mindre attraktivt att
flytta till. Samt - inte minst - Migrationsverkets ständiga klavertramp inom juridikens
hägn försämrar vårt anseende flera steg ytterligare. Att man kan bli utkastad
för minimala småsaker är nu ett begrepp för människor utom och inom vårt land. Verkets
juridiska haveri (ständigt återkommande) har bäddat för en svår situation.
Ryktet sprids raskt som bekant.
De allt större
inflyttningsproblemen innebär ju att allt fler tvekar inför Sverige som ett
modernt vettigt samhälle. Många tvekar att flytta hit helt enkelt. Det går ju
mest bakåt för vårt land. Vi har för få produktiva varor att sälja på den
internationella marknaden. Och det blågula DNA vi har bådar inte särskilt gott
gällande vad vi kan göra mer resolut. Vi är unisont för naiva och vågar inte så
pass mycket som vi borde. Därför ser det just så mediokert ut som det faktiskt
gör. Därför kallar vi alla jobbiga saker det intet sägande epitetet ”en
utmaning”.
För vi kan
inte annat än konkurrera med en rad andra länder inom vår Europasfär, och där står
vi inte särskilt rustade om den framtida arbetskraften. Vi är på väg neråt med
buller och bång och stor vånda. Ekonomiskt som socialt. Det är som om vi inte
verkar förstå att det finns en nymornad fullt möjlig nederlags dag också nästa
år. Allt, nej fel, det mesta som sker i det här landet fortgår med ett oändligt
kort tidsperspektiv. Samt, politikens förbannande mantra, utan att våga tala i
klartext om vårt gemensamma tillstånd.
Vi var för
lite mer än hundra år sedan ett av de fattigaste länderna i Europa. Det går
snabbt att komma dit ner ånyo. Tilliten, tron, och framtidsandan utvecklas till
ett allt svagare kort i det här landet som inte ens kommer ihåg att vi för 125
år tillbaks påbörjade Rekordåren som lyfte oss från ett fattig hjon i
Europas utkanter till att bli världsledande. Färden nedåt igen har vi förmodligen
redan påbörjat.
Bristen på
såväl självgående arbetskraft kommer bli etter värre. Och just detta med
avsaknaden av en bred skärpt bildning syns ju i spåren av varje
budgetförhandling uti Riksdagshuset i vårt arma land. Istället för att
omfattande börja täcka upp för alla de vakanser som idag finns och framöver
kommer accentueras så håller såväl näringsliv som politiker på att skåda sin
egen navel istället för att våga öppna upp ögonen. Eller så berikar de sig bara
för dagen utan att ha blicken framåt. Luften har så sakteliga börjat sippra ut för
Sverige.
Jo jag vet
att Socialdemokraterna säger gång efter annan att vårt land håller på att splittras
och, visst det stämmer ju. Inte tu tal om något annat. Men de har haft så många
fingrar i marknadsekonomins alltmer bisarra tillväxt att de har ingen egen personlig
kurs utan blir bara en något mindre burdus förkunnare av evangelium marknaden. Och
marknadsekonomin är inte längre det goda väsen som så många har förkunnat utan
det är som kolumnisten Andrev Walden skriver i Dagens Nyheter den 19 sep
nämligen detta; ”Sanningen är väl att vi står ut med att det är så lönsamt för
de rika att vara rika så länge vi själva blir lite rikare. Men nu när alla utom
de rika blir fattigare händer det något. Vi ser dem. Och de ser att vi ser men
de kan inte hejda sig”.
Grundproblemet
är att stänga ute invandringen inte ens går om vi vill ha maskineriet igång.
Fatta det, en omöjlig ekvation. Och när det i gäller gängkriminaliteten läs
polismästare Carin Götblad, hon kan hon. Ingen slår henne på fingrarna. Slutord;
Det går utför med Sverige. Måhända är det som journalisten Jörgen Huitfeld
skriver ”att de många åren av fred och relativ säkerhet invaggat oss i en falsk
trygghet och fått oss att tro att inget ont kan drabba oss”. Nu är vi dock där
och sammantaget med vårt mjugga DNA (migrationen till USA tömde vårt land på
ryggrad) bådar detta verkligen inte till något gott. Vår affärsmodell går alltmer
på tomgång, vår politiska kurs är enbart alltmer dumdristig och vårt dagliga middagsmål
om att vi inte längre tror på att vi har en framtid kommer stå oss dyrt. Fy fan
vad vi ställer till det för oss. Uppförsbacken blir bara brantare och värre och
hur vi skall komma ifrån detta elände är ett frågetecken av gigantiska mått. Politik
är att vilja sa en framträdande svensk en gång i tiden, kanske dags att damma
av detta begrepp och äntligen våga vilja något än att se sin egen navel med tjusigt
diamantinslag?
Ps; Tv-debatten
i SvT (26 sep) mellan Richard Jomshof (SD) och Ardalan Shekarabi (S) blev
ytterligare en påminnelse om att Socialdemokraterna ännu inte förstått vidden av
och förstått avgrundsdjupet, och inte heller
ser skillnaderna i kulturproblematiken. Att Jomshof kan stå och orera om att SD
alltid har haft rätt ( i sak) är bister sanning vad vi än anser om detta
innehåll.
Anders
Hammarlind, fri skribent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar