TOBIAS SVEDBERG VANN MOT FÖRSÄKRINGSKASSAN

I Försäkringskassans nyliberala värld har inte Tobias ett värde, integritet och autonomi. Tobias är en onyttig ätare.

Tobias Svedberg har Downs syndrom, autism och tvångsbeteende. Han kan knappt tala, det är svårt att förstå vad han uttrycker.  Han kan inte ta hand om sig själv. Tobias har fyllt 39 år på papperet men i verkliga livet är han som en två-treåring.  Förvaltningsrätten (i Göteborg) skriver att Tobias ”har en total oförmåga att klara vardagen på egen hand och det krävs personal runt honom hela hans vakna tid”. Tobias kan bre en smörgås utan stopptid, han bara fortsätter att bre. Och i ladugården sopar han bäst av alla.  

De som vårdar honom måste vara väl förtrogna med hans handikapp och hur han är, så här säger domstolen (Förvaltningsrättens dom 6039-12, 27 dec-12) ”enligt förvaltningsrättens mening kräver hans funktionshinder personal som har ingående kunskaper om honom”. På andra sidan står dock den alltmer karga Försäkringskassan som menar att Tobias inte längre är behov av ”praktisk hjälp i samband med de grundläggande behoven”.  Enligt myndigheten behöver Tobias lite påputtningshjälp och lite aktivering men ”dessa behov kräver dock inte någon med ingående kunskaper om honom eller hans funktionsnedsättning”.  Kan de inte läsa in sig, eller är det som så att de inte bryr sig längre? Empati och FK är kanske inte på samma planet längre?

Tobias behöver alltid hjälp, han är som en tvååring, vilket vem som helst kan se. Eller läsa sig till, om man så vill. Förutom Försäkringskassan. Synnerligen märkligt kan man tycka men då lutar vi väl oss mot en gammal – idag alltmer utdöende - humanism.  Idag råder en förändrad samhällsordning.  Den som ser Tobias inser förstås snabbt att han är som ett litet barn och är oförmögen att ta hand om sig själv. Alla ser utom Försäkringskassan. I den senaste läkarundersökning (2011) konstateras att Tobias har ”en klart hämmad aktivitetsnivå som närmast kan upplevas som extrem och han har stereotyper med tvångsmässighet och manér….det är mycket viktigt att han har personal omkring sig som känner honom och hans handikapp. På grund av bristande initiativförmåga och uthållighet, svårigheter med spontanitet samt hans nedsatta identitet och motivation klarar han inte av några aktiviteter utan att ha personal med sig hela tiden.” Läkarutlåtandet har inte satt några tyngre avtryck i FK; s omvärldsanalys. 

Försäkringskassan menar, på fullt allvar, att han är på bättringsvägen. Tobias har ”utvecklats mycket” och – notera noga följande mening – och är inte längre ” i stort behov av praktisk hjälp”. Inte heller är det nödvändigt för hans omvårdnad ”med någon med ingående kunskaper om honom eller hans funktionsnedsättning”. Så talar ju en kvacksalvare. Om en förälder hade samma beteende skulle denne genast bli föremål för lämplighetsutredning.  De personer som skrivit denna beskrivning av Tobias har inte bara hål i tanken, det vittnar om en myndighet i humanistiskt sönderfall.  I Försäkringskassans nyliberala värld har inte Tobias ett värde, integritet och autonomi. Humankapitalet är nollat. Tobias är en onyttig ätare bara.

De senaste åren har tiotusentals sjuka på riktigt kastats ut från myndigheten i fråga. Varje vecka kan vi ta del av bisarra grymma och obarmhärtiga berättelser från landet runt. I kanonaden mot sjuka skjuter man på FK nu även in sig på att smula sönder så många personliga assistenttimmar som det bara går. Tobias som, förstås, haft personliga assistenter runt sig i ett decennium fick plötsligt besked från Försäkringskassan att han inte längre skulle få ta del av denna samhällsservice.  FK har skärpt villkoren över samtliga domäner. Alltmer liknar myndigheten den gamla Armén med dess bisarra sjukregler. Så här är det tankemönstret; I grund och botten är nästan alla egentligen simulanter, det är grundsynen. Detta nytänkande slår nu hårt mot funktionsnedsatta medborgare, som Tobias Svedberg. Oron och skräcken kan vi ta del av varje vecka, om vi så vill. Landet runt får vi ta del av vittnesmål om en allt inhumanare behandling. Och hur kassan uppträder burdust, föraktfullt och inhumant.

Den utredning som FK gjort om Tobias är usel förstås, slapp men med målet att myndigheten slipper Tobias. Sagt och gjort. Och Tobias är ingalunda ett unikum. Nu har dock - tack o lov - Förvaltningsrätten underkänt och hävt FK; s obarmhärtiga beslut. Tobias får behålla sina personliga assistenter (under tiden i kylskåpet har Kungälvs kommun betalt hans assistenter) men förmodligen kommer FK överklaga domen. Så är numer tågordningen. Myndigheten driver processerna i allt vidare svängar och längre och längre.  Mot hårdföra slipade jurister ska man ta strid. Många ger upp, man orkar inte. Andra tar fajten, som Tobias gode man, som fullständigt klär av FK-myndigheten all värdighet. Det är häpnadsväckande, skriver Domstolen, att Tobias får räkna in allt som allt 15 minuter på toaletten. Per vecka för att bajsa.

Sedan några år har FK förändrat basen i Assistentpolicyn. Förfallet satte fart runt år 2008. Förr var målet i vårt samhälle att de funktionshandikappade skulle kunna ha ett så normalt liv som möjligt. De skulle ha chansen att leva ett så bra liv det bara går, och som fullvärdiga medborgare. De skulle ha samma värde och rättigheter. Men det var förr det. Idag står FK för att de personliga assistenterna skall hjälpa till med det privata, det personligt integritetsnära. Från att vara en del av samhället handlar det nu mer om toalettrutiner.

Eftersom politikerna i Riksdagen – socialutskottet – slår sig fria från allt ansvar måste vi ställa oss frågan vem är det som drar i trådarna. Den 12 maj i fjol debatterade Riksdagens Socialutskott vad som händer med funktionshindrade och deras personliga assistenter. Signalerna har förstås nått fram.  Men vi har inte dragit ner på något alls, menade de unisont. Kanske stämmer det, kanske stämmer det att de också är lika förvånade som alla vi andra. Det gick ju bra att skjuta sönder sjukförsäkringarna. En gång till, det gick så bra med sjukförsäkringarna.  Det är Finansdepartementet och statsledningen som sätter ”rätt” folk i ledningen på FK-myndigheten och de ”rätta” ser snabbt till att kostnaderna sjunker. När man går över människors livsvärde, trampar på dem, så vinner man, hämtar man hem, åtskilliga miljarder.  Föga överaskande har FK myndigheten numer höga arméofficerare på toppositioner.  Den hjärtlösa politiken kräver kalla officerare.

Här klipp från Aftonbladet (9 jan-13); Det nya året kunde inte ha börjat bättre för Tobias Svedberg, 38. Han bor sedan tio år i egen lägenhet på antroposofiska Tobiasgården i Kareby utanför Kungälv – med kontinuerligt stöd av personliga assistenter.

Tobias fick hjälp 17 timmar och en kvart – per dag. Men efter en omprövning bedömde Försäkringskassan i mars 2012 att hans behov av personligt stöd var så litet att assistansersättningen inte längre behövdes. För toalettbesök beräknades behovet av personligt stöd till 15 minuter - per vecka.  Det är häpnadsväckande. Tobias kan inte torka sig själv och klarar inte av att tvätta händerna, säger Janet Granhage, hans Gode man,  och underkänner Försäkringskassans utredning

– Någon riktig utredning gjordes aldrig. Det var enbart ett samtal på 2,5 timmar med mig och hans assistenter. Inga bedömningar av Tobias förmågor eller avsaknaden av sådana gjordes.

Aftonbladet tillbringade en dag i mars 2012 – åtta timmar – med Tobias. I ett reportage skildrade vi hans tillvaro på Tobiasgården och kan styrka det som Försäkringskassan uppenbarligen missade – att han faktiskt inte klarar sig utan ständigt stöd.

– Hans behov av personlig assistans är ju oförändrat. Hans utvecklings- och autismspektrumstörning kan varken medicineras, tränas eller växa bort, säger hon.

I den nya domen konstateras att Tobias ”har en total oförmåga att klara vardagen på egen hand och att det krävs personal runt honom hela hans vakna tid”. Rätten bedömer därför hans behov till minst 20 timmar i veckan - gränsen för att få personlig assistans - varför han beviljas assistansersättning även i fortsättningen.

Så långt Aftonbladet, även SvT har filmat hur Tobias lever i sin vardag. Den som inte ser, inte vill se, hans grava handikapp ska inte ha med humanfrågor att göra.  Bagatelliseringen av hans sjukdom av myndigheten FK-kassan är kväljande.

Kylan breder ut sig över samtliga domäner på FK-myndigheten. Personliga assistenterna skall inte längre vara dörröppnaren för de drabbade, de sjuka ska inte vara en del av samhället utan PA skall sysselsätta sig med deras privata, personliga integritetsnära uppgifter. D.v.s. torka folk i baken, se till att de inte kissar ner sig. En remarkabel förändring av assistansreformen. Nu är det gamla borta, nu handlar det mer om kroppshygienskötsel mer. Alltfler sjuka får en omprövning vilket innebär att assistansen urholkas allt mer och mer.

Men vem i hela friden drar  i trådarna?

Reglerna blir efterhand alltmer korkade för att de ska bana vägen för systemskifte, därav alla de larmande reportage som sköljer över oss varje vecka. Men det ska vara så här, det är inga olycksfall i arbetet. Det som började med sjukskrivningarna, jodå de behövde stramas åt, och som resulterade i att 10 000-tals sjuka på riktigt kastades ut fortsätter nu med förändringspolicyn för att fösa iväg de handikappade. Målet är förstås att de skall i möjligaste mån tillbaks till institutionerna. Med andra ord dags att damma av den gamla vanföringsanstalten, dags för den gamla ”hederliga” missvården.  Se ex. Gunnar Wetterbergs artikel i Expressen 3 dec-12 (Det rimliga måste vara att kommunen och försäkringskassan i stället kan få erbjuda eget rum i gruppboende, det behövs alltför mycket arbetstid för att tillgodose "skäliga" behov). Man ska – så gott det går – ta ifrån dem så många assistenttimmar som det bara är möjligt. De funktionshindrade skulle vara en del av samhället, nu ska de nu skyfflas in i gömmorna igen. Som på en ”gamla goda tiden”. Den revolutionerade förändring som gav dem bättre livskvalité ska nu smulas sönder.  

Förre moderatledaren Gösta Bohman hade sina ljuspunkter och sa i ett tal (Helsingborg 1979); ”De som inte kan klara sig utan vår hjälp skall aldrig behöva tvivla på att de får den hjälpen när de behöver den. Deras liv skall inte formas av planerare och myndighetspersoner. De skall med andra ord få välja livsmönster och ge begreppet livskvalité det innehåll som de vill och har möjligheter till”.

Tror någon att sådana moraliska lättviktare som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg skulle kunna säga detsamma som Gösta Bohman? Tror inte det, de aktuella herrarna, har knappast något större, eller nämnvärt, humankapital att tillgå.

Fusket med personliga assistenter(PA) är stort, omfattande och satt i system. Släkt och vänner vårdar ofta en fullt frisk och alla s.k. vårdare får betalt. Märkligt att FK inte kan reda ut om en person är sjuk eller frisk. Vad är egentligen svårigheten? Kultur fel?

Nu tar man från officiellt håll hjälp av fusket för att skjuta PA i sank. Det är ungefär som att säga; Eftersom det fuskas med skatterna måste vi avskaffa skatterna.

 I dagens samhälle är allt möjligt i den aktuella slakten på humana värden.  Men törs inte, vågar inte, säga lägga ner utan i steg för steg omöjliggör man hela systemet.  Så här har möjligen statsledningen tänkt krångla sig ur den kostsamma frihetsreformen. För att kunna skicka tillbaks de funktionssjuka till institutionerna. Tillbaks till vanföreanstalterna. DN skrev på ledarplats; Systemet med personliga assistenter har varit århundradets frihetsreform för funktionshindrade. Nu har det blivit en gökunge som slukar en allt större andel av kakan. 22 miljarder är budgeterat för 2013. Det motsvarar närmare tre procent av statens utgifter. Eller nästan dubbelt så mycket som hela kulturbudgeten (17.10.2012). Dvs. vi har inte råd med det här längre och eftersom myndigheten är i färd med säkerställa det som kallas  likvärdiga regler kommer lägsta nivån bli norm.  

För Tobias skulle det innebära att han får lämna sitt bra boende, sina personliga assistenter för att istället bo i s.k. gemenskap och med folk som kommer och går i en strid ström. De personliga assistenterna heter just så för att det ska bygga på ett långvarigt personligt förhållande mellan assistenten och den sjuke. Man ska känna varandra väl. Inte som dagens hemtjänst där nya ansikten rullar förbi. Ja, det var århundradets frihetsreform som vi nu får se virvla bort som konfetti i vinden.

Anders Hammarlind 







http://intressant.se/intressant

<a href="http://www.frisim.com/ping/?u=http://www.exempelblogg.se/"><img border="0" alt="Pinga Frisim" src="http://frisima.s3-external-3.amazonaws.com/pingfrisim.gif"></a>


<div id="politometern_wrap_77756"><div id="politometern_div_77756"></div><div id="politometern_about_77756"><a href="http://www.politometern.se/widget/">widget</a> fr&aring;n <a href="http://www.politometern.se/">Politometern</a><div id="politometern_about_inner_77756"></div></div></div><script src="http://www.politometern.se/showwidget/?id=77756&link=andershammarlind.blogspot.se" charset="UTF-8" type="text/javascript"></script>