Allt kommersiellt underhållningsfilmande av döden på sjukhus är enbart ruttet

Kommande  inlägg; Värdigt och vedervärdigt flyktingboende

2014-11-26; Landstinget i Uppsala ska betala skadestånd för filmad patient. Svea hovrätt finner att Landstinget i Uppsala län är skadeståndsskyldigt till anhöriga till en filmad patient.

DN skriver på ledarplats(julafton 2013) ”Vi löper alla risk att kablas ut som fredagsunderhållning i de svenska vardagsrummen när vi ligger döende. Samtycke till kränkande inspelning spelar nämligen ingen roll – även mot patienters vilja kan tv-bolag bedriva inspelning på landets sjukhus”.

Jag fick se min pappas dödskamp på tv. Orden är från dottern till den dödssjuke man som filmades på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Grannar kände igenom honom och förfärade insåg familjen att herr K;s – han kallas så av media sedan länge - sista kamp i livet även låg ute på nätet. Till allmänt beskådande, s.k. tv-underhållning i TV3. 350 000 människor ska ha sett på. I TV 3. Och så på nätet. Detta kallas märkligt nog för Tv-underhållning. Något som visar på det moraliskt sjuka i den här genomkommersiella världen.

De anhöriga hade inte medgivet, än mindre tillfrågats om någon filmning. Och hr K själv hade inte undertecknat något papper alls som medgav denna makabra föreställning som kallas underhållnings-TV. Han var dessutom knappast kapabel till det. Han avled två dagar efter filmningen. Landstinget envisades dock att tjurigt hävda att han minsann visst hade medgivet filmning. Vilket bara påvisar att juridiken på Landstinget inte varken fattar integritet eller respekt. Och lögn är alltid lögn oavsett hur slipade juristerna är.

Eftersom landstinget inte bad om ursäkt, inte ens detta  kunde de förmå sig, blev de stämda.  Och landstinget vann första ronden i rätten och såg detta som en bra seger. Vi hade rätt jublade landstingets chefsjurist. Nu fick vi kvitto på att vi hade rätt. Och så kom nu domen i Hovrätten och chefsjuristen började svamla om att det också var bra.  Landstinget och Akademiska Sjukhuset åberopade bisarrt nog rätten till yttrandefriheten och vann gehör för detta i första rättegången. Att filma döende är i Akademiska sjukhuset tanke en rätt – yttrandefriheten gör oss rätt att skilda dödskampen som ren och skär underhållning. Makabert!

Yttrandefriheten är förstås till för att folk ska ha rätt att yttra sig, inte för att sjukhus  ska ha rätt att sända människors dödskamp. Det gamla Romarriket hade mänsklig dödskamp som underhållning. Nu är vi själva där, en döende människa blir till underhållning varvat med reklam för bildäck och fruktdryck. Vart är vi på väg frågas det i ”På spåret” och i detta fall är svaret tveklöst; Mot avgrunden. Och familjen ska nu betala Landstingets rättegångskostnader på 600 000 kronor skrev jag i februari. Nu är det landstingets som får stå för tokerierna och den juridiska inkompetensen.

Man kunde kanske ha en förhoppning om att Akademi ska sjukhuset och landstinget skulle säga att vi gjorde fatalt fel. Men icke. Sa an då, går hårt ut, de anhöriga får – menar landstingets chefsjurist – skylla sig själva om de ser på TV. De hade kunnat byta kanal.  Vi filmar vad vi vill, det är vår yttrandefrihet. Inte patientens. Landstingets chefsjurist bejakar rätten att filma dödskampen, döden som skådespel, så illa är det i Sverige 2014.  Och sjukhuset ser dödskampen som bra marknadsföring.  Så illa är det. Vi försöker skildra att livet är svårt, säger juristen. Döden är en del av livet. Vi har rätt att filma det. Sa man då, nu lär det dröja innan man vågar sig på att pröva ett överklagande till Högsta Domstolen. Men eftersom inte alla huvuden i Uppsala är på rätt plats så kan man tro vad som helst.

Expressen frågade förra gången;  Vad blir då nästa programformat från cyniska produktionsbolag? Ska vi tv-tablåerna kunna läsa: "En dag på bårhuset - se läkarna obducera döda kändisar"?

Från en intervju i SvD. Var går gränsen – när ska man få filma patienter hos er? Här har vi chefsjuristen själv, Jens Larsson. En uppenbart korkad men bra välavlönad jurist.

– Det är en tråkig fråga. Det här är inte så enkelt. Det berör komplexa frågor. Varken du eller jag var på platsen men den här mannen hade gett sitt samtycke.

”Komplexa frågor” har efterhand – byråkraterna medietränar hårt - blivit ett nytt byråkratiskt favoritskyddsord. Klart man kan svara. Och Herr K, som avled två dagar, efter filmningen hade förstås inte alls givet sitt samtycke. Sjukhuset kan inte uppvisa något sådant dokument, man ljuger helt sonika.

Tillbaks till SvD för ett år sedan ; Mannens anhöriga anser att de inte hade alls medgivet att pappans dödskamp skulle få filmas. De var inte ens tillfrågade.

– Vi respekterar att de har en annan bild, men de var inte heller närvarande när det skedde.

Fundera på det svaret en riktigt bra stund. Har inte alla polletterna trillat ner eller vad är det? När chefsjuristen Jens Larsson säger att han respekterar att de har en annan bild. De anhöriga säger att pappan var döende och han dog ju de facto – och inget annat – strax efter att kamerorna – i yttrandefrihetens namn – visade hans eländiga tillstånd. Chefsjuristen fattar inget av detta. se  vidare precis här – klippt från intervjun i SvD.

Juridiskt är man rättskapabel tills man har en förvaltare, säger  chefsjuristen om mannen som håller på att dö inför kamerorna.  Eller med andra, en döende har fullt ansvar för sitt liv till den punkt när man har en förvaltare, dvs är de facto död. Kan det uttryckas mer cyniskt än så här månne? Eller är det bara korkat och huvudlöst?

Det får vara upp till vars och ens moral om de vill vara med i ett tv-program. Vi måste tillgodose allas moral. Smaka på den meningen, vi måste värna allas moral. Varför har vi då överhuvudtaget lagar om vi ska tillfredsställa allas moral.

Om Titan (Det kommersiella filmbolaget/TV 3) frågar om de får filma hos er igen – vad svarar du?

Efter förra rättegången sa chefsjuristen; Vi garanterar att vi följer all lagstiftning. Det har vi fått kvitto på att vi gör i dag. Landstinget är satt att värna patientsekretessen, men också värna den grundlagsskyddade yttrandefriheten.

Att värna yttrandefriheten innebär inte alls att hyenor på något sätt ska flockas kring de döende. Chefsjuristen visar att han inte förstår. Sjukhuset månar om marknadsvärdet att sända döden. Spännande bilder och rent av rullande dödsbilder rakt in vår vardags-TV. Underhållning precis så bra den kan bli ett sådant här nyliberalt & cyniskt samhälle.

Maciej Zaremba skriver i DN; Ett landsting kan enligt denna dom ostraffat bjuda ut patienter som råvara till tv-bolagen, eftersom svenskars rätt till rörliga bilder anses väga tyngre än deras rätt till privathet, också på dödsbädden. Vill ni nödvändigtvis dö ofilmade, gör det hemma. Eller utomlands.  (12 jan-14)

UNT(Uppsala Nya Tidning) skriver "att känslan för den personliga integriteten tycks ha varit obefintlig och det som hänt väcker frågor om vi överhuvudtaget har någon sjukhussekretess värd namnet”.

Men också tingsrättens hänvisning till meddelarfriheten är uppseendeväckande. Meddelarfriheten finns för att anställda och andra ska kunna lämna upplysningar om förhållandena vid sjukhuset, inte för att underlätta kommersiell tv-underhållning. Centrum för rättvisa, som drivit fallet, kommer  att överklaga. Det är i så fall mycket lätt att förstå."(26 dec -13)

DN skriver på ledarplats(julafton 2013) "Vi löper alla risk att kablas ut som fredagsunderhållning i de svenska vardagsrummen när vi ligger döende. Samtycke till kränkande inspelning spelar nämligen ingen roll – även mot patienters vilja kan tv-bolag bedriva inspelning på landets sjukhus. Så länge vårdpersonalen inte uppsåtligen deltar i sådant röjande av sekretess är kusten klar. Det är innebörden i måndagens tingsrättsdom. Om programidén hade varit att granska förhållandena på sjukhuset hade det också varit rimligt att åberopa meddelarfriheten. Men det verkar galet att landstinget tillåts använda den för att skapa kommersiell underhållnings-tv. Konsekvenserna av ett så svagt sekretesskydd kan bli obehagliga. När ­döende visas upp i TV3 är det uppenbart att den enskilde inte ses som mycket mer än en produkt."

Kvällsposten/Expressen (ledare); Nu är integriteten till salu på sjukhusen. Att landstinget inledningsvis hävdade att det fanns ett muntlig medgivande från den döende mannen är fullständigt barockt. För det första är mannen död, och kan av lätt insedda skäl inte protestera mot landstingets påstående. För det andra uppvisar landstinget noll förståelse för den personliga integriteten när man påstod att de anhöriga "själva hade bidragit" till skadan genom att titta på TV3. För det tredje är frågan om godkännande helt irrelevant. Ett tv-team ska av rent etiska skäl inte släppas in för att filma döende patienter på ett sjukhus. Och hur ska ett så kallat medgivande kunna lämnas av medvetslösa människor på britsar?

Landstinget i Uppsala har inte heller stått för den ekonomiska risken i rättsprocessen utan det är produktionsbolaget Titan som tar advokatnotan. Och som har skickat denna vidare – 600 000- till herr K;s anhöriga. Här står ju ett ekonomiskt vinstintresse på spel: Titan TV vill fortsätta att tjäna stålar på att kränka människor. Clarence Crafoord, chef för Centrum för rättvisa, konstaterar att de anhöriga "tvingas möta ett konglomerat av landsting och storfinans i rätten"

Sydsvenskan skriver på nyhetsplats; Det innebär i praktiken att det är fritt fram att låta tv-bolag komma och filma patienter i olika tillstånd, och sen kan alla gömma sig bakom yttrandefriheten, till och med landstinget, säger Anna Rogalska Hedlund, de anhörigas ombud och jurist vid Centrum för Rättvisa, och fortsätter: Landstinget hävdar att mannen gav muntligt samtycke, vilket familjen inte tror på.

Jens Larsson, landstingets chefsjurist, anser att januaridomen är ett kvitto på att Akademiska sjukhuset kan hantera svåra etiska frågor.

– Den går i linje med de bedömningar som vi har gjort och det var bra att domen kom så att vi fick ett slut på den här historien, säger han. Jens Larsson har en sådan naiv tro på att det är slut på den här affären. Tala om att vara märkligt vilsen, inte ens förstå. Det har bara börjat och vägen via Hovrätt, HD och Europadomstolen har inletts. Sverige kommer förstås fällas i Europadomstolen och med det är det slut med juristen Jens Larsson.

Nu gäller Hovrättens beslut; – Tingsrättens dom sa att det var okej att obehöriga människor gör dokusåpa av en patient som ligger för döden, men det är det inte. Det är glädjande att hovrätten slår fast det, säger juristen Clarence Crafoord (centrum för rättvisa) till Aftonbladet.

Produktionsbolaget Titan som har åstadkommit denna sorgliga såpa ska stå för landstingets rättegångskostnader, sägs det.  Bara det märkligt, fem är vem egentligen? I hopblandningen mellan myndigheten Landstinget och Såpavärlden är rent av demokratiskt bisarr.

Norrköpings tidningar skriver klokt; I dessa tider av så kallade realityshows och vittrande integritetsskydd i mobilkamerornas och nätets spridning är gränsdragning inte bara önskvärd, utan nödvändig. Därför är domen så välkommen.

UNT på nyhetsplats; Vi beklagar det lidande som de anhöriga fått utstå, säger nu Akademiska sjukhusets kommunikationsdirektör Henrik Pederby. Han fortsätter med att det hade varit klädsamt om Akademiska sjukhusets  ledning och landstingsledningen hade tänkt på det innan tillståndet gavs. Och det duger inte som ursäkt att hävda att man tidigare trott att juridiken gav utrymme för medgivande till filmning av detta slag. Det finns saker man bara inte gör, oavsett vad lagen säger eller inte säger. Ett sjukhus finns till för sina patienter och ska inte ”bygga varumärke” genom att synas i underhållningsprogram i TV. Den som lyssnat på samtal från förtvivlade anhöriga, inte bara i Uppsala, inser att de som fattat beslut av detta slag i många fall förorsakat djup och bestående skada för förtroendet för sjukvården i stort och för landstinget som politisk instans.

Att juridiken möjligen inte uttryckligen förhindrat filmningstillstånd beror rimligen på att ingen föreställt sig att en människosyn av detta slag skulle kunna uppträda i ett vårdsammanhang, eller ens hos ett kommersiellt bolag för Tv-produktion. Titanbolaget erbjöd i ett skede de anhöriga en middag på en Stockholmskrog som ”kompensation” för det lidande som bolaget utsatt dem för – en oförskämdhet som man nästan inte tror är möjlig.

Bolaget kan förmodligen gå vidare till nya äventyr – med eller utan klokare personer i ledningen. Men det yttersta ansvaret ligger på landstinget. Hur har de personer, tjänstemän eller politiker, som befattat sig med detta ärende och inte försökt säga ifrån tänkt sig att gå vidare?

Läser Henrik Pederby så har vi nu en text   som är ett  fullständigt underkännande av landstingets chefsjurist Jens Larsson som naturligtvis är helt och hållet skjuten i sank.

Anders Hammarlind

Senaste inlägg, sökfunktion finns också.

2) Flyktinghaveriet
3) Det vi inte talar om

4) Reinfeldts pinsamma sorti

5) Varken höger eller vänster utan mitt i
6) Flykting och sardinboendet i Södertälje

7) Och Göran Lindberg är nu fri

8) All filmning av döden på sjukhus är förkastligt och ruttet

http://intressant.se/intressant

all kommersiell underhållningsfilmande av döden är ruttet