Vi försiktiga svenskar......

Mången gång under alla de här många och långa åren har mina tankar stundom kretsat kring vår utbredda svenska försiktighet, lagom landet lagom helt enkelt. Alltid påtagligt närvarande. Det blir ofta väldigt avslaget, näst intill självutplånande, mångtaliga utredningar och sedan en blek, försiktig och tam utgåva. Se inte problem i vitögat utan låt oss istället hellre tala om något annat.  Irriterade feghet alltför ofta, ja nära nog alltid. Ett undantag var väl Statsminister Olof Palme. Kanske också Gösta Bohman?

Varför ska det vara så svårt att ta itu med sakernas tillstånd? Och vi tar gärna ytterligare ett magplask till. Och varför irriterar vi oss på de som sticker ut? Greta idag är i hög grad spottkopp för många. Så här har det dock pågått som i en evighetsmaskin sedan demokratin infördes i vårt land. Stick inte ut, håll dig till tron på lagom-lagom-lagom. Mången gång har mina tankar kretsat kring just den här påtagliga svenska rädslan, försiktigheten, mjäkigheten, eftergivna fraser gång efter annan.  Varför?

Tills jag helt nyligen fick blicken på Anne Sofie Beck Knudsens texter, forskare på Ekonomiska-historiska fakulteten i Lund.  Varför vi har blivit kompromissernas förlovade land klargör hon märkligt självklart. Konsensus, vi är överens, vi sitter i samma båt, förklaras med att till Amerika försvann hela 25% av befolkningen under några få årtionden. Och de som lämnade landet var individualisterna. Kvar blev vi försiktiga, de som sätter konsensus, vara överens före allt vad konflikt heter. Man ska inte förivra sig. Man fick istället vika ner sig. Vilket förklarar kohandeln mellan C och S under 30-talet, det ger en ny bild av fredsavtalet mellan LO och SAF år 1938.

De som var äventyrliga, individualisterna, de självständiga, fritänkarna hade lämnat oss. Kvar blev för oss andra blev statens eviga utredningar och vi medborgare stod där med mössan i hand helt enkelt. Detta förklarar också varför politiken och samhällsmodellerna alltid kännetecknades av mest uddlöshet, ständiga kompromisser och fogliga mjukryggade alternativ. Nej vi valde kompromissernas kompromiss för att vara kuvade, men fria i tyst-tysthet så gott vi förmådde.

Tack till Lundaforskaren som förstås har rätt. Och visst stämmer emigrationsdiagnosen till Amerika väl in på dagens Statsminister Stefan Löfven. Inga djärva beslut där inte.

Anders Hammarlind