I slutet av Covid kan vi nu börja skönja ett mer normalt leverne

 

I slutet av Covid-19 börjar det nu skönjas ett mer normalt mänskligt leverne. 

 

Medan Danmark nu öppnar upp allteftersom så maler de svenska kvarnarna fortfarande på idiotiskt nödstopp. 8 åskådare på en fotbollsmatch är ju rent av löjligt. 8 i en kyrka är också detta likaså pekoralmässigt medan folk trängs i varuhus och affärer. Ta detta ex. i detta varuhus får endast 300 kunder befinna sig.  O.S.V.

Något som är utmärkande för den obalans vi mestadels sitter inne med. Detta tillstånds schasande är så inkonsekvent att bara detta torde få byråkratin att skämmas. Att ex. Skansen haft stängt i månader, trots att merparten av verksamheten är utomhus, är ett tecken på att allt detta blivit för svårt för tillståndsgivarna. I kollektiv trafiken är Corona smitta alltid närvarande eftersom vi sitter eller står så trångt. Det är inte tal om två meter emellan. Restaurant branschen är även denna utsatt för detta godtyckes tyranni. O.S.V.

Från dag ett blev den svenska covid-19 motoffensiven miserabelt ledd. Här några exempel: Icke symptombärande människor ute i arbetslivet gick icke ont anande rätt i fällan, de gick till jobbet inom ex. åldringsvården trots att de var smittade.  Och viruset exploderade därmed bland de som skulle skyddas. Fortfarande förstår inte Folkhälsomyndighten (FHM) varför så många äldre blev offer för epidemin. Munskydd var också de helt värdelösa, sa de i månad efter månad. O.S.V.

Och under förra sportlovet stod våra flygplatser med vidöppna dörrar för helt fri inpassering. Stänga gränsen skulle inte göra någon skillnad, sa man. Därför blev också våra inhemska sjuktal så groteskt omfattande i jämförelse med Danmark, Finland och Norge. Där stängde de ner fort. Sengångare takten i vårt land innebar mångas för tidiga död. Smittan kom bokstavligen in med flyg från flera håll ute i Europa och världen. Vi hade ingen kontroll mottagning för de som kom till Sverige, därav blev smittspridningen så vidunderligt grov. O.S.V.

Analyserna från Folkhälsomyndighten var under hela den här tiden förfärligt undermåliga. Smittan är långt borta i Kina. Sa man. Och sen när Covid närmade sig Europa var det något som möjligen kunde drabba en och annan möjligen. Sa man. Men fortfarande höll FHM upp en närmast kallsinnig cynisk inställning alltmedan våra grannländer raskt införde hårda restriktioner.  Att de danska dödsfallen blev en tiondel av de svenska berodde i huvudsak på att Danmark snabbt och effektivt stängde ner. I vårt land sov myndigheten och drömde om en unison flockimmunitet i maj 2020. Sa man. Den kom förstås inte. FHM hade även svårt att inse att smittan även är mer än enbart droppsmitta o.s.v. Fumligheten och låsningen i byråkratiska fördomar är sannerligen inte något som imponerar. Barn kunde inte smitta. O.S.V.

Initialt var sjukvården i sin helhet famlande efter metodik, skyddsutrustning och kunskap men repade mod efter en svår inledning. Sjukvården ställde om och klarade det tuffa uppdraget trots allt. Äldreomsorgen gick från kaos till någorlunda ordning på sakernas tillstånd, Södertälje sjukhus gjorde verkligen samma resa. Från initialt kaos till att i hög grad  leva upp till vad plikterna kräver och de klarade det ävenledes med bravur.

Med stort intresse greppar jag tag i den aktuella och omskrivna boken Flocken, skriven av Johan Anderberg (Albert Bonniers). Berättelsen med stort A om hur Sverige valde väg under pandemin. Förvisso finns här mycket att hämta, som t.ex. att risken för smittspridning i vårt land var mycket låg, sa man.  Och hur blev det? Och viruset skulle ta en eller två månader, sedan skulle vi ha flockimmunitet. Sa man. Och hur gick det? Världen blev ju galen sa han som var och är deras galjonsfigur i ett majestätiskt sommarprogram i P1.

Nu öppnar Danmark upp så sakteliga medan vi ligger kvar i ett fastspänt pandemiläge. I Frankrike har caféborden ställts fram, folk kan börja med att gå på teater, sport evenemang, i Frankrike kan man vara människa kort sagt.  I Sverige ser vi ännu ingen ände på regelverken. 

Boken då? Ja den är klenmodig, för inspirerad av myndigheternas obeslutsamhet och på tok för följsam mot den rigida hållning som kännetecknar Folkhälsomyndighten med vidhäftande expertkonsulter. Dödstalen i vårt land är förskräckliga, kunde ha varit betydligt lägre med ett annat ledarskap. Det är dessvärre ett sällan skådat folkdödande vi gått igenom, främst de äldre på äldreboenden som inte kunde skyddas mot denna smitta. Främst beroende på halsstarrigheten inom Folkhälsomyndighten som inte kunde tro att friska människor som verkade inom vården kunde smitta de mest sårbara.

Anders Hammarlind, fri debattör, Järna.