originaltext
Det var paneldebatt här i Södertälje i onsdags (1 juni) om Äldreomsorgen. Samtliga 9 partier från kommunpolitiken var i stort sett överens i mångt och mycket om omsorgens utformning här i kommunen. Moderaternas Alexander Rosenberg sa faktiskt att Äldreomsorgen måste få kosta mer. Inte bara omfördela utan, just, mer. Väl så klargörande faktiskt utan att dra någon annan slutsats.
Moderator var denna tidnings politiska redaktör Tomas Karlsson. Vad man emellertid inte mäktade med för de 10 deltagarna var att ta upp det som är ett av problemen som existerar idag gällande för Äldreomsorgen. Nämligen detta med att ribban för att till slut få en plats på ett särskilt äldreboende är för högt satt. Alltför många äldre sjuka nekas inträde då dörren till ett särskilt äldre boenden är både för smal och trång. Har läst igenom de senaste tre årens samtliga överklaganden som gäller just myndighetsutövningen hos Äldreomsorgen i Södertälje. Förvaltningsrätten vid Lidingöbron har fått gott om anmälningar från främst anhöriga Södertäljebor. Mycket är förvisso onödigt tjafs men det finns ett antal flera händelser som inger farhågor om hur portvakten agerar, alltså de tjänstemän som skall se till att lagens skrivningar också gäller de Södertäljebor som behöver plats på ett särskilt boende.
Eftersom vi inte kan tala om personer i sig så får det bli ett vanligt typfall. En man runt 70-årsåldern är drabbad av demens och han gör livet till ett eländes helvete för sig själv, för sina anhöriga och för hemtjänsten. Han är ju inte alls den han var för blott några år tillbaks. Då var han frisk, idag är han en rasande förbannad och irriterad äldre man. Idag är han utåtagerande, han ber alla fara åt h-vete, han är rabiat gapig mellan varven. Sover bort den andra tiden. Han äter inte, han tvättar sig inte och Hemtjänsten kommer inte in över hans tröskel. Han ber Hemtjänsten fara och flyga.
Var gör då förvaltningen här i staden gällande den här mannen som uppenbart inte klarar sitt leverne? De ältar om ännu mer Hemtjänst, mer sjukvård och på den smala vägen går man. Till de anhörigas förtvivlan, till Hemtjänstens tillkortakommanden och för den äldre mannens väl och ve. Varför? Det handlar förstås om pengar, även om man har en svår demenssjukdom är alltför ofta hemtjänst, hemtjänst, hemtjänst svaret från Södertälje kommun. Men när han aldrig ens öppnar dörren för dem? Sänk ribban är mitt enkla svar. Är man så här från sina friska sinnen skall man inte överlåta detta på anhöriga och hemtjänsten.
Anders Hammarlind, fri skribent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar