Visst är det såväl räligt otäckt, som riktigt fascinerande att opinionen svängde tillbaka så pass långt att förste glidaren och den mediokre Ulf Kristersson(M) nära nog kunde få ynnesten att sitta kvar i orubbat bo. Och det är förvisso inte klart ännu, hur det här kommer sluta efter sista förtroende voteringen i riksdagshuset vet ingen idag. Absolut inte.
För hur än
vänsterns ledare frenetiskt viftar eller hotar som mullrar sittande eller
stående bredvid socialdemokratins mer lugna och städade ledare så samlar inte
den socialistiska sidan knappt mer än blott 42% av de inlämnade rösterna.
Inklusive då givetvis supportpartiet Miljöpartiet som är det här tredje benet
på socialistiska sidan. Det existerar alltså inte någon majoritet för det röda
blocket. Förefaller som om valresultatet inte riktigt har fastnat på riktigt
hos dem utifrån hur vänstersidan resonerar kors och på tvären för att på något
sätt överlappa slutresultatet. Socialdemokratin har å sin sida backat under de
senaste 20 åren. Medan de andra tvenne partierna inte kommer upp till mer än
7-8-9 procent i bästa fall. Ibland till och med mindre tal. Med andra ord 58%
av väljarna önskar inte ett rött kabinett. Så nu är Centerpartiet åter den
rörelse som kan kröna en statsminister, dock med frågetecken för vilken av
herrarna. Eller så får vi en annan idag okänd kombination men det kommer
manglas under flertalet veckor framöver. Tills någon får ge sig.
Socialdemokraterna tycks fortfarande hemfalla till att mest
tro att de är minst ett plus 40% folkparti. Fast så ligger det ju inte till
numera. Partiet har backat i varje val de senaste 20 åren och merparten av
deras tidigare väljare har i stället vandrat över till Sverigedemokraterna. Förlusterna
till SD är såväl groteskt stora, för att inte dra till med rent monumentala
tal. Och ingen större diskussion hör jag om varför, förutom att de är nazi anstrukna.
På detta vinner man inga val. Under Åkessons till synes trivsamma jovialiska
ledning, inklusive hans osannolikt hårda nypor, har partiet gått från ett
bespottat tok-parti till ett etablerat konservativt parti. Åkesson är partiets
ledare i parti och minut. Socialdemokratin har tappat såväl styrförmågan som
farten, kraften och de tydliga övermaktsambitionerna har tagit ut partiet på en
förvirrad blindträff ute i den svenska lingonskogen. Vad vill
Socialdemokraterna är fortfarande den aktuella frågan, trots att spörsmålet
ställdes redan under slutet på 1800-talet. Så pass länge har det partiet varit
med.
Förstår allt mindre om hur de tänker eller inte ens tänker på
den sidan, för under de senaste 20 årens valrörelser har de i gammalt övermod
inte förmått se problemen eller möjligheterna för just alla skymmande träd i lingonskogen. Utifrån högmod har de städslat hinderbanan i
full tilltro på att de är oövervinnliga. För så är det inte längre för deras
vallokomotiv har kört av banan och där ute i skogen är nu otaliga
valfunktionärer utomhus och irrar runt bland lingon och blåbär. Plus vallokomotivet som
har vält. Arvet från de starka Palme åren förvirrar dem fortfarande. Så pass
att Åkessons långsiktiga retorik har fått dem ytterst yrvaket inse att partiet
även är lost. Därav lägger de sig som ett svårgripbart skuggparti tight intill
Moderaterna. Utifrån en utifrån betraktelse saknar jag på den sidan en social
syn på demokrati som den hånade och bespottade Håkan Juholt framförde men han
fick som bekant silkessnöret efter en orgie i intriger och misstroende av
allehanda S-cementrör. Och partiet förlorade sitt inre epos, och färden vidare
mot helt vilse i pannkakan tog etter mer fart och tempo. Partiet har nu för
tiden helt och hållet förlorat initiativ och framåtanda. Cementrören styr numer hos Socialdemokraterna
vilket märks då det isolerar sig i sina egna rörledningar och inte längre är
partiet för vanligt folk för de väljarna har redan gått över till Åkessons toppstyrda
enmansshow.
Anders Hammarlind
Som ett brev på posten (ha-ha) lägger nu ledare Åkesson fram sin klagosång. Och inte speciellt illa hoprafsat. Är slutet för Tidö-laget. Om Åkesson står fast vid nedanstående punkter.
1}Vi kommer återgå till rollen som fria opinionsbildare.
2} Vi kan samarbeta med vem som helst och vi kommer återgå till vår tidigare roll-
3) Vi har kommit att ses som ett borgerligt stödparti, slut med detta
4) Vi har varit motorn i Tidö regimen men det slutar vi med.
5) Sverigedemokraterna är nu inne i fasen "efter Tidö".
