Radikalfeminismen går vilse i Köln

Radikalfeminismen går vilse i Köln 

Mäns våld mot kvinnor är en trist och obehaglig verklig verklighet. Pågår dagligen här hemma som runt om i världen. Män kan slå hårt. Allt fler har dock, mest  tack vare feminismens skola, sett mekanismerna och strukturen och därmed verkligheten. Det har blivit tydligare att förstå. Men det har tagit tid för oss att komma så här långt ifråga om insikt. Och är långt ifrån, på något sätt, avslutat. Våldet mot kvinnor är inget som ska sopas undan i formen av  slarviga fraser typ;  ja-ni-vet-ju-hur-killar-är-typ. Ett gammalt och aktuellt klassiskt förhållningssätt är att kvinnor som blivit våldtagna  ändå talar om det, eller att det  av kvinnor upplevs som ett djävligt stort problem, medan våldtäktsmännen liksom inte helt enkelt finns. De är som uppslukade,  är försvunna ut i tomma intet.  Få män vill, eller orkar, tala om dessa män. Än färre av de själva yppar några som helst ord om det vidriga de gjort.

Runt 5% av männen i Sverige brukar våld mot kvinnor/tjejer. I procent ringa men i antal ohyggligt många. Å andra sidan är 95% av männen  icke våldsutövande.  Rädslan för drabbas våld och aggression är dock så pass utbrett att det mer är som ett stort folkhälsoproblem, här i ingår även trakasserier, tafsande och verbalt hot. Då fler och fler våldtäkter polisanmäls är detta ett tecken på att fler och fler tjejer/kvinnor inte drar sig undan längre. Runt 8 av 10 våldtäkter anmäls inte alls enligt den tumregel som råder. 6 av 10 kvinnor är rädda för övergrepp där unga kvinnor är mest rädda (Metro 22 jan). Julia Engström skriver i Metro 21 jan ”otryggheten kvinnor känner har inte kommit med invandringen, den funnits här hela tiden och att tro något annat är både skamlöst och naivt.”

Gudrun Schymans makabra Talibantal – som fortfarande lever, ständigt upprepas  - om att mäns levnadssätt i Kabul(Afghanistan)  är precis detsamma som mäns sätt att vara här  i  Sverige är ett korkat sätt  att försvåra och förvirra  den nödvändiga  jämställdheten.  Medan 5% av männen här i landet utövar våld är samma tal över 90% i ovan nämnda Afghanska huvudstad. I diplomatskrivelser från Stockholm under 1700/1800-tal berättas om ett ofattbart barbari. Folk slogs ihjäl i en grotesk omfattning. I dag är vi civiliserade (hyfsat) och år 1965 blev det i vårt land exempelvis straffbart med våldtäkt inom äktenskapet.  År 1927 öppnades de statliga läroverken även för unga kvinnor. Mycket till det bättre  har sannerligen hänt.  

I fler inlägg har en rad radikalfeminister pekat på att män i Sverige inte har bättre kvinnosyn än andra män på globen. Och detta efter Köln m.fl. städer. Hanna Fahl i DN skriver att det som skedde i Köln var inte ett ”enstaka massöverfall utan är vardag.” I fler av dessa inlägg är det tydligt att män unisont buntas samman till en och samma globala igenkännbar  pricipindivid. Och Sverige är som vilket mansland som helst. I Expressen (debatt) skriver Jiang Millington precis vad som är i rätt samklang med den radikalfeministiska sanningen. ”Det är ett stort problem att så många män i vårt land ser kvinnor som andra klassens medborgare. Som en grupp som bara är till för att behaga och passa upp. Som ska låta bli att tycka och ha åsikter och definitivt inte uttrycka dem offentligt. Som det är fritt fram att förlusta sig på”.

Det vidriga som hände i Köln som i Stockholm (Kungsträdgården i somras) och på fler platser kring Nyåret  i såväl Tyskland som här i Sverige  är dock  något mycket ännu värre än vad vi hittills varit med om. Många  feminister har dock beskrivit masskymfningarna där unga män i stor mängd  omringar och  förgriper sig och stjäl som ett  fullständigt normalt manligt beteende. Övergreppen och trakasserierna är helt och hållet avhängigt ett biologiskt kön. Män gör bara så här. På DN-åsikt skriver fler män att de inte alls vill bli utpekade som potentiella o fullt möjliga 100%våldsmän. En av dem menar att våldsstämpeln på honom får honom att svikta i jämställdhetstankarna.

 

Unga män som i sitt tillstånd av prekariat, alltså marginaliserad underklass, tar ut sina frustrationer på det  kön som man ofta föraktar. Som i Köln. Eller andra unga män/killar, berusade oftast, som skymfar och trakasserar med den givna gamla manliga patriarkala egenrätten att ta för sig, som nämnt med orden ”som det är fritt fram att förlusta sig på.”  Och givetvis finns det killar  som inte alls uppför sig så här. Vi är födda i en kultur, växer upp och formas utifrån sammanhangen.  Vi är formade av det vi växer upp i. Och  skillnaderna runt om på vår planet vittnar om just detta. Vi är inte alls likformade utan mellan länder skiljer det sig åt, till och med flera sociohistoriska århundraden. Mellan århundraden och decennier skiljer det sig stundom flera rejäla kulturella generationsskiften.

Många feminister är nu ute på en debattfärd där de tycks tro att kultur, historia, uppväxtförhållande, social fostran  är i det närmaste ointressant. Män är utifrån könet  ett vidrigt vilddjur helt enkelt. På så sätt döljs också de här unga männens/killarnas  hemska uppförande i en alltigenom övergripande manlig kollektiv slasktratt. De flesta av de unga nyanlända, liksom de absolut flesta inhemska killar, gör inte en fluga förnär. Men vi har stora samhällsproblem med stökiga, våldsamma, potenta  unga män. Uppväxtmiljö, traditioner, samhällsmönster, skolkultur, genusförhållanden m.m. formar människor. Förändring sker i huvudet, inte mellan benen.

Feministen Linnéa Bruno lägger  skulden för övergreppen på "en stark alkohol- och våldtäktskultur i Sverige" och hävdar att 81 procent av alla svenska kvinnor någon gång utsatts för trakasserier. I Slagen Dam slogs det fast att i stort sätt alla kvinnor någon gång under livet drabbats av trakasserier och våld.  Klart det är så, under en livslängd torde allt annat vara omöjligt. Men det är givetvis detsamma för män och killar. Allt annat är omöjligt i stort.

Det som skedde i Köln ger oss en ny vidgad och olycksbådande verklighet. Många kvinnor skriver nu inte alls under på den här aktuella radikalfeministiska verklighetsbilden. Helene Bergman skriver (Det goda samhället); Det är som att påstå att den kamp våra mödrar och kvinnor före dem utkämpat under de senaste hundra åren varit förgäves. Som att europeiska kvinnors emancipation aldrig existerat. Så är det naturligtvis inte. Det är otvivelaktigt skillnad på Sverige och länder präglade av hederskultur och patriarkala sedvänjor. Ann Heberlein (Expressen) skriver; Ingen jag känner, varken kvinna eller man, pojke eller flicka, har varit med om något som liknar det som nu skett i Köln, Zürich, Hamburg, Helsingfors, Kalmar och flera andra platser i Europa under nyårsnatten, alltså organiserade massöverfall på kvinnor.

Centerpartisten (EU-parlamentariker) Fredrick Federley, till exempel, skrev på sin Facebook sida att just den här typen av kollektiva manliga massövergrepp sker exempelvis också vid   midsommarafton  på Öland.  Den yngre grupperingen Fatta Man är också denna inne på det som föreningen Jämställda Män ständigt påstår, nämligen att så här vidrig är manligheten unisont och överallt. Och i botten spökar förmodligen något som jag inte vet vad det är. Fatta Man pekar ävenledes hårt på killarnas grupptryck, och det  eftertryckligt vilket är en nyckel för förståelse förstås, för att fatta vad som händer. Aktuellt citat från Män för Jämställdhet; ”Händelserna i Kalmar, Köln och på festivalen We are Stockholm är inte unika. De är toppen av ett isberg….ett våld som är så fullständigt normaliserat”. Så långt citatet, och väldigt kort sammanfattat  mynnar MFJ-synen ut i det superenkla; män  är svin, och häri får de alltid stöd av radikalfeminister. Men det leder dock  ingen vart, MFJ är ständigt  en liten gruppering som fastnat i upprepat mansförakt och konstant kroniskt självplågeri. Helene Bergman citerar i sitt inlägg Sara Mohammad, som redan 2001 startade riksorganisationen mot hedersvåld ”Vänsterfeministerna och kulturrelativisterna vill inte se kärnproblemet och mekanismerna bakom hedersvåldet. De fastnar istället i mäns våld mot kvinnor och ser inte att det ytterst handlar om hederskulturen och religionen med islamisterna i spetsen.”

Advokat Elisabeth Massi Fritz för pennan i Expressen. Vi ska inte enbart fastna i Kölnungdomarnas bakgrund. Hon skriver; ”Flera vittnen och brottsoffer har uppgett att förövarna var av arabiskt och nordafrikanskt ursprung. När fokus hamnar på förövarnas ursprung, i stället för på brotten, glöms brottsoffren som så ofta bort. De blir brickor i ett spel där västerlänningar, främst män, tryggt kan distansera sig från det som skett genom att säga att orsaken till att brotten begicks är att många invandrare har taskig kvinnosyn, och därför inte reflekterar över att de själva är del av både problemet och lösningen. Med tanke på antalet anmälda brott mot kvinnor där förövaren exempelvis är en etniskt svensk man bör svenska män kanske inte slå sig för bröstet till den grad som ofta görs när fall som dessa debatteras.”

Låter Massi-Fritz ord klinga fritt  för visst är det så, finns ingen orsak att slå sig för bröstet för det är tillräckligt djävligt ändå. Mäns och killars våldsamheter är förstås ett internationellt som nationellt problem, om än i skilda kostymer och i brett skilda uttrycksformer.

Statsminister Stefan Löfven har dock fortfarande inte få polletterna  att trilla rätt. Under för lång tid har han omgett sig med riktigt kufiska irrhjärnor. I Kanadensisk TV säger han från Davos att; Migrants are not to blame for sexual attacks and terrorism incidents across Europe, the Swedish prime minster told CNBC, just days after his country introduced tighter border controls. Reports of a rise in sexual assault incidents across major European cities from Cologne to the Swedish capital Stockholm have been blamed by a number of politicians and campaign groups on the influx of migrants to the continent. But Stefan Löfven, the prime minister of Sweden said that the migrants should not be blamed for attacks in Sweden."Sexual harassment is not automatically binding to migration and immigration. We have had sexual harassment in Sweden for many, many years, unfortunately," Löfven told CNBC at the World Economic Forum in Davos on Wednesday. (http://www.cnbc.com/2016/01/20/migrants-not-to-blame-for-sex-attacks-swedish-pm.html)

Anders Hammarlind


Tips; ”Det ligger i deras kultur” - om kulturkritik och rasism  
Är det relevant eller rasism att betona förövarnas kulturella bagage i samband med sextrakasserierna i Köln, Kalmar och Kungsträdgården? Samtal mellan Per Bauhn, Heidi Avellan och Christian Fernandez. Det har påståtts att många av förövarna var unga män från Mellanöstern, i de kollektiva sextrakasserierna i Köln, Kalmar med flera ställen på nyårsnatten, liksom i Kungsträdgården under musikfestivalen We Are Sthlm somrarna 2014 och 2015. Samtidigt framhålls att 98% av våldtäkter utförs av män.

Är det meningsfullt att tala om en krock mellan olika samhällsnormer och kulturella sedvänjor, när man ska försöka förstå och komma tillrätta med händelserna, eller leder det inte mest bara till fördomar, kollektivt skuldbeläggande och i förlängningen rasism? Samtidigt: Om det finns strukturell rasism i det svenska samhället skulle det väl kunna förekomma strukturell sexism i andra? Program: Filosofiska rummet., SR P1 

.......................

Om detta diskuteras det, sant eller falskt låter jag vara osagt. Här hämtat från Wikipedia; Taharrush gamea (arabiska: حرش جماعي^[1]), på svenska sexuella grupptrakasserier,^[2] är en företeelse som förekommer i arabiska världen och går ut på att stora grupper män trakasserar kvinnor, ofta sexuellt och på offentligt ställe. Flera liknande namn, såsom "taharrush" och "el-taḥarrush el-ginsy", också förekommer. Taharrush gamea har även kallats för våldtäktsfenomen.

...............................

Klipp och kommentarer;

Kulturjournalisten Hanna Fahl skrev att de flesta tjejer betraktar övergreppen med igenkänning. När etikforskaren Ann Heberlein protesterade, och argumenterade för att tillvägagångssättet och omfattningen ändå var något väsensskilt från mellanstadietafs, fick hon höra av Svenska Filminstitutets filmkonsulent Baker Karim att hon antingen var en "fascistjävel" eller någon som "bör medicineras".

Motvilligt bad han Heberlein om ursäkt, och tillade att den största ursäkten gick till dem vars kamp mot rasism han skadat med sitt uttalande……

Det höjda tonläget i Sverige har vi vid det här laget blivit ganska vana vid. "Konsensuskultur" är inte längre någon relevant term för att beskriva vår offentlighet. När debatten far åt alla håll tar man på sin höjd ett djupt andetag och söker tröst i Churchills klassiska citat: "En demokrati är en stat där fritt meningsutbyte inte slutar med begravning."Så länge ingen dör får vi ändå vara glada!........

Men sällan har behovet av komplexa, nyanserade och forskningsbaserade förklarings-och åtgärdsmodeller varit så stort, som efter de vidriga massövergreppen mot kvinnor som nu diskuteras över hela västvärlden. De tillspetsade slutsatserna, från ytterligheterna "muslimer är onda" till "män är onda", eldar under den politiska polarisering som håller på att dra sönder Europa.

Året kunde inte ha fått en sämre start.

Karin Olsson i Expressen 18 jan

…..

Ronnie Sandahl jämför våldtäkter på universitet i USA och det som utspelades i Köln. Här hans ord (Aftonbladet 19 jan)

Kultur eller kön? För att kunna diskutera händelserna i Köln - eller våldtäkterna på amerikanska universitet - måste man hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Det är män, alltid män, som antastar och våldtar kvinnor. Men sättet de gör det på skiljer sig åt. Det går alltså inte att bortse från att massövergreppen i Köln, sättet de hände på, kan ha sin grund i för­övarnas bakgrund.

Lika lite går det att bortse från de ekonomiska orsakerna till våldtäktskulturen på amerikanska universitet.

Hur offren tystas ner för att universiteten är rädda om sitt varumärke.

Hur de vägrar stänga ner fraternitys - brödraskap - trots återkommande sexuella övergrepp. Eftersom att skolorna vet att ”bröderna” är de som i vuxen ålder kommer donera mest pengar.

Alla samhällen har sina finmaskiga nät - mer eller mindre medvetet avsedda - för att upprätthålla just sina våldtäktskulturer.

Men anledningen till att män hellre pratar om händelserna i Köln är för att de kan skyllas på främlingar…. Vi vill ju så gärna att för­övaren ska vara någon annan, någon främmande.

Men hur mycket världens alla våldtäktskulturer än skiljer sig åt i metod och motiv har de alltid en sak gemensamt. Deprimerande nog förenar det alla kulturer, länder, tidsepoker:

Kvinnan är ett villebråd, och hon ska jagas.

……………………….

Ensamkommande bör få sexualundervisning (Svenska Dagbladet)

Publicerad 2016-01-17 | Uppdaterad 2016-01-17

En stor del av de ensamkommande flyktingpojkarna kommer från samhällen med normer kring kön och sexualitet som på många sätt skiljer sig från det svenska majoritetssamhällets. Därför behövs utbildning för dem när det gäller sex- och samlevnadsfrågor, skriver Kristina Ljungros och Maria Andersson från RFSU i Svenska Dagbladet.

Sexuella övergrepp är en fråga om kön, maskulinitet och makt. Samhället – i såväl Sverige som USA eller Afghanistan – bärs upp av en norm där män som grupp har större makt och större sexuellt handlingsutrymme än kvinnor. Samtidigt skiljer samhällen sig åt när det kommer till värderingar kring kvinnors och mäns lika värde. Sverige har kommit förhållandevis långt i frågor som rör jämställdhet, ett resultat av en lång politisk kamp. Forskning visar att det finns en koppling inte bara mellan socialt utsatthet och våld, utan även mellan mäns våld och ojämställda värderingar. Majoriteten av de ensamkommande ungdomarna är i övre tonåren. Många har varit på flykt under flera år innan de kom till Sverige, och en del har blivit utsatta för sexuella övergrepp under flykten. De har sällan haft möjlighet att få kunskaper om sex och samlevnad – på grund av bristande skolgång, eller att de gått i ett skolsystem som saknar sexualupplysning. Behovet av kunskap om alltifrån könssjukdomar och kondomer till aborträtt, jämställdhet, lagstiftning och hbtq-rättigheter är akut. Genom vårt arbete på hem för ensamkommande barn och inom språkintroduktion vet vi att detta efterfrågas. Boenden för ensamkommande måste ha kompetens att möta de kunskapsbehov som finns kring sexuell hälsa och rättigheter.  Kunskap om sexuella rättigheter måste finnas i alla led i flyktingmottagandet såsom kompetens hos tolkar, samhällsintroduktion och hälsosamtal. 

Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU och  Maria Andersson, generalsekreterare RFSU

………………………………….

Riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson (L) och Rossana Dinamarca (V) debatterade sexövergreppen i SVT Aktuellt.

– Vi måste våga diskutera att olika kulturer har kommit olika långt när det gäller kvinnors och flickors rättigheter, sade Birgitta Ohlsson som menar att olika kulturer har olika acceptans för "manliga skitstövlar".

Enligt Rossana Dinamarca innebär det att fokus riktas åt fel håll.

– Låt oss prata om kvinnors rätt till våra kroppar och mäns ansvar. Inte gå in på den rasistiska agendan, sade hon i Aktuellt.

------------------------

Ida Östensson, grundare av feministiska organisationen Crossing Boarders, menar att problemet inte handlar om etnicitet utan om kön och "har skett långt innan vi hade en invandring i Sverige".

– Det händer hela tiden. Men så länge män inte pratar med män om problemet kommer inget att hända. Vi kvinnor kan adressera problemet, men inte lösa det, säger hon i en intervju med SvD.

Aftonbladets ledarskribent Karin Pettersson uppmanar till att "lyssna på tjejerna  inte rasisterna" och menar att debatten om hat, hot och våld mot kvinnor egentligen är mycket välkommen men att det finns ett problem: "Samma SD-svans som de senaste åren ägnat sig åt att hata, hota och förtala kvinnor vill nu framställa sig som deras beskyddare”.

DN:s ledarskribent Erik Helmerson skriver att "det talas om att man glömmer brottsofferperspektivet – de utsatta kvinnorna – och det är sant. Men lika mycket glöms gärningsmannaperspektivet." och poängterar att brottslingen alltid är en individ.

Debatten i Sverige får mig att häpna, skriver Sverige-turkiska forskaren Özge Öner. Hon skriver att vi måste erkänna och förstå att olika kulturer och samhällssystem har olika syn på kvinnors rättigheter; att förneka detta är inte bara okunnigt utan även förolämpande mot miljoner kvinnors kamp för likvärdighet………. Debatten präglas främst av en kulturrelativism, starkt färgad av feminism, vars företrädare, exempelvis DN-journalisten Hanna Fahl (8/1), hävdar att ”den gemensamma nämnaren vid övergreppen är kön, inte etnicitet”. Efter att ha levt som kvinna i vad som brukar anses vara världens mest moderna muslimska samhälle, kan jag inte nog understryka hur felaktigt och skruvat detta synsätt är….….Den springande punkten är att olika kulturer och samhällssystem har olika syn på kvinnors rättigheter; att förneka detta är inte bara okunnigt utan även förolämpande mot miljoner kvinnors kamp för likvärdighet i dessa reformfientliga samhällen. Till och med i ett skenbart sekulärt och modernt samhälle som Turkiet, är kvinnofridsbrott såsom barnäktenskap, våldtäkter inom familjen, tvångsäktenskap med våldtäktsmän och hedersvåld, så vanligt att det sällan rapporteras i nyheterna…………….Därmed är det nonsens att debattera huruvida det finns kulturella särdrag som uppmuntrar till händelser som Köln och Kungsträdgården. Det är helt enkelt så, och vi måste vara uppriktiga om detta ifall vi ska kunna kväva problemet i dess linda. Att bara importera och i tysthet tolerera oönskade kulturella sedvänjor gynnar allra minst flickor och kvinnor i Sverige. Özge Öner i SvD 20 jan

……………

På Expressens debattsida lör 23 jan; Begår du ett hedersbrott ska det råda strängt straff. Straffet skall kombineras med utvisning i de fall det är möjligt. Min erfarenhet i dessa mål, men även på grund av min egen kulturella bakgrund, vet jag att utvisning är den mest avskräckande påföljden när någon begår hedersbrott.

Enligt min mening tas nästintill ingen hänsyn till brottsoffrens rätt till upprättelse, personliga säkerhet och hotbild mot brottsoffer, vittnen och anhöriga. De som polisanmäler och vittnar mot förövare i hedersbrott anses ofta svika hela sin familj och släkt. De tar en enorm risk, med vetskapen att den ofta nära släkting de vittnar emot kommer att komma ut i samhället igen även vid fällande dom.

Det finns mycket kvar att göra Sverige. Det är dags att ta tag i frågan på allvar. Det ska inte behöva ta 20 år till. 

För Pela, Fadime, Abbas, Maria och många andra mördade är det för sent, men det finns många andra, framför allt unga tjejer och kvinnor, i liknande situationer. Ingen ska behöva frukta sitt liv på grund av familjens heder.

Sverige måste sluta vända dem ryggen och komma ihåg Fadimes tal i riksdagen.

 Elisabeth Massi Fritz

Advokat. Specialiserad på att företräda brottsoffer i våldsbrott och hedersbrott
--------------

Lars Lindström i Expressen 25 jan; Ännu mer gripande är att han och hans kompisar i debattartiklar och inlägg på sociala medier nu oroas över kvinnofriden på gator och torg.

De har noll trovärdighet i frågan. SD-männens hånfulla skratt ekar efter att Erik Almqvist beskrivit hur roligt det var att jävlas på Kungsgatan: Den här lilla horan. Minnesbilden av när Ekeroth knuffade en kvinna mot en bil är tydlig; hans vrede när kvinnan undrade vad han höll på med: Jag gör vad fan jag vill. Fattar du? Backa!

 En rasfeminist ställer upp för kvinnans rätt att slippa bli kränkt på gatan, bara det inte är på Kungsgatan och den man som kränker är ljushyad. Som de brukar säga: Det funkar alltid att vara ögontjänare.

Från kvartersakuten går jag sex kvarter på isfläckiga trottoarer. Vid varje tvärgata bländar solen, som knappt har orkat sega sig upp över hustaken. En förskollärare sjunger "Mors lilla Olle" när en av de små människorna i reflexvästar börjar gråta. En hundägare plockar upp varm avföring med en svart plastpåse. En vanlig dag i landet Sverige.

-------------------

Så gav även Aftonbladet upp den stenhårda asyl till alla linjen; På Aftonbladets ledarsida valde vi att i detta läge stenhårt argumentera för asylrätten.

Vi gjorde det eftersom vi trodde att Angela Merkel skulle baxa EU framför sig och se till att ansvar togs och gemensamma regelverk skapades.

Det hade varit det enda anständiga och rationella.

Men Merkel misslyckades. I stället uppstod en tävling mot botten där Sverige, Tyskland och ett par länder till var de enda länder som tog emot människor på flykt.

Aftonbladets ledarsida har aldrig förespråkat fri invandring. Nationalstaten behövs för att organisera politik och välfärdssystem………………..

Migrationsfrågan är sedan i somras central. Samtidigt verkar ingen riktigt få fatt på den. Politiken läggs panikartat om, retoriken kollapsar. Målet från regeringen verkar vara att pressa ned antalet asylsökande så långt det går och skruva upp pratet om tuffa tag tills det tjuter i öronen……

Migrationsströmmarna kommer inte att minska, krigen inte ta slut och globaliseringen inte upphöra. Båtarna kommer under överskådlig framtid att fortsätta lägga ut med kurs mot Europa.

Så vad bör Sverige göra?

Sanningen är egentligen ganska enkel. Om vi långsiktigt ska kunna stå upp för öppenhet och anständighet och ta emot fler flyktingar än andra länder, så måste både vårt mottagande och vår integrationspolitik fungera på ett annat sätt än i dag. (AB 26 jan) 

---------------

I söndags flöt en barnkropp i land på Lesbos. Tyvärr var ingen fotograf på plats, så förstasidan på din morgontidning gapar tom……De senaste dygnen har dussintalet barn och många fler vuxna omkommit i den värsta Medelhavsjanuari i mannaminne….. Att vi har usel koll på vilka som faktiskt begått eventuella övergrepp hindrar inte ständigt nya röster som menar att vi måste prata om kultur……..Morgontidningens förstasida är i stället vikt åt ett klassrum med mörkhyade människor. De har flytt för sina liv, aldrig åtalats eller dömts och nu ska de lära sig vett. Självklart. Hur skulle vi annars - utan avhumaniseringen och misstänkliggörandet - lära oss att svälja massdöden som pågår framför våra ögon?

Hynek Pallas på Expressens kultur.
---------------

Vi har fått en bild i Sverige av att medier mörkar och politiker ljuger. Det gynnar bara främlingsfientliga krafter.Vi måste vakna upp ur vår rosaskimrande verklighet, vi måste hjälpa människor att förstå vad som gäller i vårt samhälle. Många ensamkommande flyktingbarn kommer från Afghanistan. Där är kvinnosynen en annan. Vi måste våga prata om det också. Det är bra att problemet med sexuella trakasserier mot många unga tjejer kommer upp på dagordningen. Det viktigaste av allt är att vi förstår varandra, att vi hjälper varandra och att de asylsökande får ett vettig mottagande i Sverige. Det kallas solidaritet!  Lotta Gröning i Expressen 26 jan
------------------------------

Ett mycket tydligt exempel är den diskussion som förts med anledning av massövergreppen i Köln. När forskare som exempelvis jag själv försökt föra in flera faktorer i resonemanget än blott den enda för tillfället tillåtna, kön, avfärdas man som någon som fiskar i grumligt vatten. I diskussioner på sociala medier har jag kallats både fascist och rasist efter att resonerat kring kulturens betydelse för övergreppen i Köln…..

I ett reportage uttalar sig Ida Östensson. Hon är grundare av stiftelsen Crossing Boarders och initiativ-tagare till Fatta-rörelsen. Enligt Östensson kan alla sexuella övergrepp förklaras med hjälp av kön. Vi vet att det inte handlar om socioekonomi, klass, sexuell läggning, religion eller vad det nu är. Det handlar bara om kön. Det är gruppen män som står för det här. Östensson bortser därmed från all tillgänglig samhällsvetenskaplig, beteendevetenskaplig och religionsvetenskaplig forskning i ämnet. Östensson bygger helt på sin egen erfarenhet av att vara ung kvinna i Sverige……...

Vi påverkas alla av vår kontext, vår uppväxt, de normer och värderingar som är självklara i vår omgivning. Vi är inte fullt så autonoma som vi föreställer oss. Vi är inte heller helt utlämnade åt omständigheternas spel. Vi kan ändra på oss och våra värderingar. Jag har en i grunden positiv människosyn och tror på människans förmåga till förändring.

Ann Heberlein 22 jan i Sydsvenskan

…………………

Föreningen Alternativ til Vold (Norge)var länge inspiration för svensk jämställdhet och i synnerhet för den manliga jämställdheten. Men det var då, numer är svenskarna mer fast i att kroniskt omvandla hela manligheten till ett monsterkön. Här kommer den norska sanningen;  
”Farligt att tro att det enbart handlar om kön”PUBLICERAD 2016-01-27 DAGENS NYHETER  INSIDAN

 Det är farligt att blunda för kulturella orsaker bakom sexuellt våld. Risken är att man inte kommer åt alla orsaker och våldet blir svårare att förebygga. Det menar den norska psykologen Jannicke Stav som utvärderat kurserna för flyktingar i Norge……

I Norge handlar mäns våld mot kvinnor mycket om en hållning som finns hos vissa män. När man jobbar med flyktingar så handlar det inte alltid bara om mäns hållning. Det kan röra sig om större grupper eller om samhällen som helhet……. Vi talar om för de asylsökande att de ingår i en riskgrupp. Det förstår de ofta själva….. En del menar att våldet i Köln bara handlar om kön och ålder på männen, att det inte har med kultur eller ursprungsland att göra. Det anser Jannicke Stav är en farlig syn som ökar risken för att något liknande ska hända igen…… Man måste arbeta med attityder och sådant som kan finnas i personers bagage. Annars blir det förebyggande arbetet sämre. Ni har ju redan haft en diskussion om detta i Sverige, efter att Fadime Sahindal blev mördad av sin pappa.

För att förebygga det sexuella våldet behövs en sammansatt plan, säger Jannicke och ritar upp en triangel på ett blädderblock. Underst i triangeln befinner sig alla de som inte är våldsamma. Ovanför den stora gruppen befinner sig en mindre riskgrupp och överst den ännu mindre gruppen som redan har begått övergrepp.

-------------------

Bitte Assarmo skriver i Det Goda samhället;

Bilan Osman skriver i Expressen att det inte finns ett enda land i världen där sexuellt våld är socialt accepterat. Inte ett enda. Hon menar också att det är felaktigt att tala om att utbilda män och pojkar från regioner i Mellanöstern och Nordafrika eftersom det pekar ut dem som barbarer. Kort sagt: Håll tyst om de kulturella skillnaderna och låtsas som om det regnar. Någon kan ju bli kränkt. Bilan Osman tycks redan ha blivit det. Bilan Osmans resonemang bygger på det som vi sett till leda senaste tiden, nämligen att det inte är någon skillnad på kultur och kultur. Alla män våldtar. Det är könet som är orsaken. Och precis som alla andra som för fram den här tesen haltar hon betänkligt i diskussionen och gör ett antal logiska kullerbyttor. Å ena sidan är det ingen skillnad på män från Mellanösternregionen och män från de västerländska demokratierna. Å andra sidan ska man ha i åtanke att Mellanösternmännens kvinnosyn varierar i takt med hur långt jämställdheten framskridit i deras respektive hemländer. Det är alltså inte en fråga om kultur – utan en fråga om kultur.

----------------------------

-------------------------

http://intressant.se/intressant 

http://rpc.twingly.com/ 

<a href="http://www.frisim.com/ping/?u=http://www.andershammarlind.blogspotse/"><img border="0" alt="Pinga Frisim" src="http://frisima.s3-external-

.

Flyktingmottagandet mot avgrunden.

Sverige är alltsedan krigsåren 1944/45 ett invandrarland och flyktingmottagarnation med brio (eftertryck) och skall så givetvis förbli. Skammen utifrån vår iskyla för de tyska judarnas öde kunde vi inte komma ifrån, vi svek och den nya politiska luften sa, kort och gott, aldrig en gång till. Därav vår öppenhet och humana och kloka beredvillighet att ta emot såväl reguljära invandrare(arbete och relationer) och flyktingar och allt sedan krigsåren. De vita flyktingbussarna i krigets slutskede, Folke Bernadottes signum, hyllas kraftfullt av oss utifrån att vi inte har så mycket mer att vara så stolta över. Vår feghet var rejäl, borgerligheten i synnerhet.

Vi har varit en fristad för balter och flyende från andra sovjetdiktaturer, flyende från fascistländer, flyende från auktoritära och despotiska diktaturer och vi blev en tillflyktsnation för hela folkgrupper som exempelvis syrianer/assyrier som flydde hit till Södertälje. Och invandringen har varit lönsam, minst sagt, och under lång tid därtill. Scania, SL, sjukvården, Volvo, verkstadsindustrin, restaurangerna med flera och tusen till fler arbetsplatser fungerar tack vare alla dessa hundratusentals inflyttade. Få talar idag om flottiga spanjorer, fulla finnar med kniv, pilska italienare, marscherande tyskar o.s.v. De som kom hit som arbetskraft i huvudsak har, med få undantag, anpassat sig väl i det svenska samhället.  De drar verkligen sina strån till den stora stacken.

Dagens aktuella dramatiska flyktingmottagning är inte bara oerhört kostsam, uppgifterna om vad slutnotan hamnar varierar mellan 40 till 80 miljarder, utan bär på ett slutresultat i fråga om anpassning som vi inte vet mycket om.  Det ser dock väldigt illa ut.  Som vi väl känner till(dessvärre), det tar 7,8,9 år innan man kommer i arbete. Om man nu ens kommer i arbete. De irakier som kom till Södertälje har fortfarande väldigt låga anpassningstal. Inte ens hälften är i arbete, en siffra som ofta anges är att under 45% arbetar. Och deras inkomster är inte heller speciellt höga generellt sätt. De betalar därför också lägre skatt förstås. Även den stora syrianska/assyriska populationen avviker från de svenska i form av lägre inkomster och därmed lägre skatteinbetalningar. Så är det bara. När en av kvällstidningarna skrev om de 50 rikaste i Södertälje var svenskarna i absolut majoritet trots att de numer är en minoritet, om än stor förvisso. Andelen syrianska/assyriska namn var det synnerligen tunt med. Varför då? Frågan får dock inte ställas i det här  samhället. 

Problemen hopar sig allteftersom fler och fler flyktingar anländer till vårt land. Fortfarande står vi givetvis fast vid att vi skall ta emot asylsökande. Grundfuran är inte alls rubbad. Vi är en ovanligt human nation i relation till de flesta i övriga nationer i EU. Hela Norden är ett undantag i relation till resten av världen, vi är ovanligt humana och toleranta. 

Varning för flyktingmottagningssammanbrott föreligger dock högst verklighetsnära.  Som de flesta väl känner till - sturskt säger många, som Annie Lööf, vi vägrar tala om volymer. Vi vänder inte ryggen åt någon säger ex. Johanna Jönsson (integrationsansvarig i centern) och på den vägen är vi fortfarande.   Även om ex. Jönsson talade alldeles nyligen om att flyktingmottagningen dras med problemkomplex. Något som den militanta vänstern genast tolkar som rutten rasism (Se Södertälje-Posten). Tristan Ojanne i ung Vänster Södertälje menar, på fullt allvar, att Jönsson är rasist när hon säger att flyktingmottagningen har problem. Säger man så är man, enligt Ojanne, rasist. Vänstern är desperat, kapitalismen har sedan finanskrisen 2008, inte gett vänstermänniskorna det uppsving de naturligvis förväntat sig. Snarare tvärtom trots en global världsekonomi i kris. Det har inte , märkligt nog, radikaliserat ”massorna”. Allt tydligare vänder sig vänstern mot förorternas alltmer pressade medborgare. Allt i förorten blir bra, det är våra väljare. Och vänstern – som Ojanne – curlar på. Man stryker medhårs och verkar – som många förundrats över – överslätande med allehanda medeltida gubbars välde där kvinnor – förstås – ska underordna sig strikta regelverk. Därav ser vänstern, som Ojanne, rasister överallt.

Att ta emot 10-20 000 flyktingar per år (med efterföljande påplussning av anhöriga) är vad dagens samhällsstrukturer mäktar med.  Dagens strax under 100 000 flyktingar per år får mottagningen att gå på knäna och haveriet står för dörren om det här fortsätter. Plus att de, naturligtvis, vill hämta hem sina släktingar. 

Eller mer rätt, det har redan havererat. Mestadels har flyktingdebatten mest – officiellt – kännetecknats av politisk som byråkratisk verklighetsflykt. Man talar genomgående om öppna gränser, vi ska ta emot flyktingar men vi talar inte speciellt högt om hur det ska hanteras praktiskt i verkligheten utan vi nöjer oss med att säga ungefär; Vi vägrar att ens tala om volymer och hur många.  Utan alla som kan, kan komma hit.  Vi talar bara om att vi inte har stängda gränser, inte om de problem vi har med flyktingmottagningen. Sakfrågan är politiskt sett helt tabu, än så länge.

Ledarskribenten i DN Martin Liby Alonso för orden precis så här; ”Krig och kriser i omvärlden betydde att vi måste göra allt vi kan för att hjälpa människor på flykt. Försvaret av en generös flyktingpolitik kläddes i kategoriska moraliska termer och varje ansats till att diskutera hur många vi kan ge ett bra liv här bemöttes med antydning ar om SD-anstrykning”(DN 13 juli). En korrekt sakläges analys.  Nyliberaler som Jan Björklund, Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt talar om de syriska flyktingarnas ögon på medelhavets botten, eller i de syriska flickornas våldtagna ögon eller om de somaliska flickornas desperation. Vill ni, vill ni, att de ska fortsätta våldtas och leva i totalt armod? Segerfeldt som är extrem nyliberal räknade ut i någon bisarr inhuman räknekonst att de som flyr hit kan klara sig på en säck ris i månaden. Inte mer men de skulle ändå anpassa sig till en fri hyresmarknad och leva i frihet. Tala om cynism och personlig (total) iskyla.

Långt ute på landsbygden i vårt land bor nu många flyktingar i tillfälliga, ofta sunkiga, boenden. Ofta väldigt naturfagert men långt från arbeten och kanske i något hyfsat kontakt med vanliga svenska medborgare. Merparten av flyktingarna bor dock som sardiner i våra förorter, långt ifrån nära kontakt med det samhälle de flytt till. Det är hos de gamla invandrarna som de nyanlända flyktingarna tränger ihop sig.  De gamla invandrarna räddar situationen för allt fler nyanlända EBO-flyktingar.  Inte samhället. Utanförskapet permanentas nu med en påplussning med 100 000 nya flyktingar med anhöriga per år. De flesta är inte speciellt välutbildade och hamnar i ett prekariat, som det nu kallas. Proletariat i marxistisk terminologi. Utanförskap i modern borgerlig terminologi.

Det saknas arbeten, det saknas bostäder och det saknas ett brett svenskt samhälls- som medborgarengagemang. Och det officiella Sverige har ingen planering för mer än att ta emot 10 – 20 000 flyktingar per år. Trots helt andra volymer gör samhället inte mycket för att möta verkligheten alls eller ens lite. Det har pågått några år nu så tid har verkligen  funnits. Flyktingmottagningen har dessvärre börjat haverera. Först nu, efter fler år, börjar officiella samhället inse att det kanske ändå gått något lite åt skogen.

Dagens Industri skriver 10 juli; ”Sverige står inför, eller snarare mitt i, gigantiska utmaningar på integrationsområdet som landet är illa rustat för. Hur länge flyktingmottagandet på dagens nivåer ska finansieras är en oundviklig fråga. Är det med mindre välfärd eller högre skatter? Hur ska ekvationen ska gå ihop? Sverige har brist på lärare, vårdpersonal och socialarbetare. Bostadsbristen är skriande. När befolkningen plötsligt växer ökar trycket på välfärden ytterligare. Det tar år att lösa flaskhalsarna, även om staten skjuter till pengar.”

Flosklerna har dessvärre fått bli samhällsmantrat. Och sakta men säkert har haveriet fått växtkraft av en loj politisk ledning (förra regeringen som dagens) som i röran inte vet vad den ska ta sig till. Och myndigheterna som inte vet vad de skall göra för reda ordning i kaoset, ta exempelvis alla dessa skolor som ständigt får nya elever där många har väldigt lite skolgång med sig.  Kostnaderna skenar förstås. Undervisningen blir ofta en röra av spretighet och ständiga improvisationer, räddningsplaner. Och inte finns det någon större möjlighet att leva - i verkligheten -  upp till skollagen förstås. Och migrationsverket uppför sig oftast buffligt och ofta inhumant och köerna av asylsökande sträcks ut i ännu fler månader av tröstlös väntan (om man inte flyttar vidare som EBO-flykting, alltså till eget boende i en redan hopplöst övertrång förort).

På förläggningarna blir det väldigt enahanda och hopplöst. Och samhällets officiella maskineri mäktar verkligen inte med att ta hand om alla de som flytt hit. 10 000-tals blir bara sittande i tomma intet. Och ofta är boendet torftigt, många vittnar om fyrkantiga regelverk och tristess, och fler och fler rapporter talar om att det är stökigt, bråkigt och stämningen är inte speciellt positiv eller god. Migrationsverket verkar dock inte alls bry sig om måendet eller att ge de första väsentliga ledtrådarna till det svenska samhället, språkkurser i svenska är som främmande fåglar liksom. Bristen på engagemang är väldigt övertydlig och statsledningen är sannerligen mest en samling slöhögar. Tyvärr. Och den officiella debatten kännetecknas mest av verklighetsflykt.

Receptet för förbättring är, i mina ögon, att så många som möjligt av det jag kallar vanligt folk engagerar sig för att få någon ordning på den här  förlisningen. Och runt om i det riktiga Sverige, läs Norrland främst, samlar folk in kläder och skor, kommer med leksaker, försöker etablera vanliga mänskliga kontakter. Vanligt folk och föreningar som Röda Korset m.fl. uträttar bra saker men det är så förtvivlat lite i relation till de behov som de facto är verklighet.  Vad jag säger är att vanligt folk måste mobiliseras om detta ska sluta acceptabelt. Och om vanligt folk så vill.

”Omtag”, ett populärt politiskt modeord, i flyktingpolitiken som är på tok för tunt, och vanvettigt för lite. För att illustrera; Liberala partiet i Södertälje står bakom kommunens modell för ”Värdigt eget boende” (Vebo). En asylsökande flykting som saknar korrekta hyreskontrakt och/eller döms ut av socialtjänsten ” ska Migrationsverket omedelbart erbjuda en annat lämpligt boende”.

God morgon Liberala partiet i Södertälje!

 Hur ska Migrationsverket ha möjlighet att omedelbart erbjuda ett lämpligt boende? Det saknas 10 000-tals lägenheter (och för alla) och Migrationsverkets trollerilåda är fullständigt tom. EBO-boendet i Södertälje är sardinboende och en rutten korg fylld med oftast svarta kontrakt(eller inga avtal alls) och man bor ohyggligt trångbott. Trots att hyresbolagen har max antal boende per kontrakt törs ingen uppenbart åberopa dessa regelverk. Utan att göra något har samhället och dessa bostadsföretag accepterat det nu faktiska de facto läget, men nu kommer ytterligare 1000 flyktingar bara till Södertälje per år. Var ska alla bo? Och hur ska de komma i arbete? Och vem – eller vilka - ska göra integrationen möjlig?  Det krävs mycket mer än ett litet omtag. Kommunrådet i Södertälje Boel Godner(S) är en av få politiker som vågar tala i klartext om det usla boendet. De flesta håller dock bara tyst &  tyst.

ICA-handlaren i Geneta (Södertälje) säger det självklara i ”tänk om integration är enkelt? Visst, alla kan inte språket, med skit i det, språket kommer med jobbet” och prästen i grannkommunen Nykvarn sa att de bästa på integration är grannarna. Så enkelt är det men obegripligt nog är vår officiella politisk väsentligt annorlunda. Flyktingarna, som vi självfallet ska ta emot av såväl humanskäl som utifrån internationell lag, hamnar i mer elände än glädje.  Och vi ska även ta emot deras anhöriga, det är vad lagarna stipulerar. Men då kan inte flyktingarna bo rejält övertrångt i migrationsverkets förläggningar och hur länge som helst, eller bo i förorterna mer som packade sardiner än i värdigt boende. Där får de inte de nödvändiga referenser till det svenska samhället vilket är nödvändigt för integration. Vi kan inte slussa ut flyktingarna i svenska avfolkningsbygder för att ”mindre orter kan helt enkelt inte alstra den mängd jobb som behövs för de stora antalen nyanlända” skriver forskarna Wennström och Öner i Ekonomisk debatt (nr 4/15).  Som det är idag placeras flyktingarna antingen i ren avfolkningsbygd och ger landsändarna förstås en skjuts framåt. Men efter två år tar statsmaktens ekonomiska ansvar slut. Och då? Ja, då vad? Eller så bor de övertrångt i redan fulla förorter.

Forskarna i Ekonomisk debatt menar att med varje förhöjd procent av flyktingar så ökar det 8;e partiet(alltså SD) med korrelationen plus 1.5%. Hur hanterar vi det här i vårt samhälle? Låtsas som om det inte finns några problem? Eller väljer utopiska svar som att det finns gott om plats i vårt land, typ förra statministern Reinfeldt som sa att det är inte alls fullt i vårt land. Vi har oändliga skogar och fält och mer plats än man kan föreställa sig. Visst är det så i princip men på väldigt lång sikt. Men hur ska alla nyanlända komma i arbete och få acceptabel boende standard? Ska de röja skog och bygga nybyggarlandet som finnarna gjorde för hundra år sedan?  Eller; håller vi på att acceptera att nyanlända får bo mycket sämre och de får finna sig att arbeta för 30-40 kr i timmen sju dagar i veckan? 

Samhällets trixande med statistiska fakta, fixandet och tixandet med verkligheten är sannerligen illavarslande. Och alla de här skönmålningarna som lovsångerna till en idealbild som inte finns är att verkligen underblåsa en desillusionerad verklighet.  Rakt på sak borde vi för fler år tillbaks sagt att vi inte klarar det här längre, istället för att berätta humanistiska sagor med god början och gott slut.

Håkan Boström skriver i Göteborgs-Posten (7 juli) ”Dagens höga migrationsflöden är ohållbara för en fungerande integrationspolitik och det är detta som Arena vill sopa under mattan. Gång på gång upprepas det i rapporten att all invandring är lönsam på sikt. Detta är bara spekulation. För att invandringen ska bli socialt och ekonomiskt lyckosam för Sverige krävs en fungerande integration. Vad författarna och diverse okritiska journalister i själva verket gör är att försvåra en politikomläggning som kan leda dit. Deras förment goda motiv är en dålig ursäkt för så allvarliga konsekvenser. Vi ser i dag ett växande utanförskap med snabbt ökande segregation, trångboddhet, social oro och sjunkande skolresultat. Lägg därtill en politisk, religiös radikalisering samt allt färre jobb i industrin och det bådar inte gott inför framtiden. Att vissa journalister och opinionsbildare ändå väljer att skönmåla verkligheten är inte bara oansvarigt. Det är moraliskt förkastligt”.

Antingen har vi en flyktingmottagning som vi kan hantera (10-20 000 per år) och som fungerar hyfsat bra. Eller så tvingas vi mobilisera allt av vad vi kan – humant, mänskligt, socialt, ekonomiskt - och då tar vi hand om 100 000 flyktingar per år (som idag). Ska det sista gälla så gäller att landets ledande politiker talar om varför vi ska och hur vi ska. Valet står mellan att hålla fast vid det som fungerar acceptabelt eller en rejäl mobilisering av hela det svenska samhället. Från myndighetssverige till allehanda insatser där alla civilsamhällets resurser behövs. Men det innefattar att svenska folket är med på mobiliseringen. Frågan är förstås inte ställd ännu. Och det är tydligt hur den politiska ledningen undviker att vara folkpartier i just denna så avgörande politiska fråga med sådan sprängkraft. Frågan är förstås given; Vill svenska folket stå för alla dessa kostnader? Vill vi?

 Explosiv politiskt minfält är vad vi redan har men som kommer förvärras då vanligt folk fattar innebörden i att så många, så många flyktingar är mer prioriterade. I Bostadskön, till sjukvården, till tandläkaren o.s.v. Svenska underklassen har redan förstått, många röstar på 8;e partiet. De fattar att samhället inte kan bära alla dessa kostnader utan livskostnaderna kommer räknas ner av myndigheterna. Samtidigt som de välavlönade, hyfsat rika, inser att flyktingmottagningen kostar oerhört mycket, därav strömavhoppen från Moderaterna till SD.

Vi kan inte ha det som idag då sakförhållandena tonas ner, bagatelliseras eller avfärdas med koncentrationslägerpolitik. Integrationen har havererat, i de områden där detta märks tydligast kan vi ta del av i den fortlöpande nyhetsrapporteringen. För få arbetar, kriminaliteten är förfärande hög, det är ofta oroligt, stökigt och aggressivt. Skolresultaten är mest förskräckliga, sjuktalen höga. Skattekraften är låg och sakta men säkert tilltar förfallet.  Även om många försöker få bättre livsvillkor är ändå utanförskapet under ständig destruktiv utveckling till något ännu sämre (och värre). Det är sannerligen en mörk utveckling vi haft och inte mycket talar, just idag, för att verkligheten ska komma ikapp ex. Erik Ullenhag och det tankesystem han och hans kollegor i Riksdagen står för.  De verkar leva i drömmarnas tillvaro, dessvärre.

Lotta Gröning, som är en av landets bästa journalister skriver; ” Sverige halkar efter på många områden i allt från utbildning, näringsliv och politisk trovärdighet. Men det är inget som våra folkvalda tar på allvar. Tvärtom kallar de en sådan bild för svartmålning. De är så trygga i den svenska självbilden och sitt eget tunnelseende som utgår ifrån att vi är så fantastiskt bra på alla områden. Med Decemberöverenskommelsen har sju av riksdagspartierna tagit timeout. De rödgröna har fått sin efterlängtade makt och alliansen slickar såren. Det är bara SD som fortsätter suga upp allt missnöje och växer sig allt starkare” (Expressen 6 juli).

Det ser sannerligen mörkt ut.  Fredrik Reinfeldt sa i sitt nu berömda öppna era hjärtan mening även det som vi nu kollektivt verkar redan ha glömt (medvetet).  Vi kommer få ökade spänningar sa han men ingen blev väl klarare vad han de facto menade, eller mer korrekt; Ingen frågar märkligt nog, dvs den svenska naivismen i sin enkla livsanning.

Sydsvenska Dagbladet skriver i en ledare 25 juni; ”Budskapet från Sveriges förre statsminister Fredrik Reinfeldt (M) var att flyktingpolitik kostar. Han sa: öppna era hjärtan. Vad menade han? Denne utpräglade strateg som alltid tänkte flera steg framåt. Och vad menade han när han kort efter sin avgång i en tv-soffa sa att invandrare har större rätt till landet än infödda svenskar. Reinfeldt kom under sin statsministerperiod ut som glödande antirasist och lyfte fram sin bakgrund med en farfars farfar som var svart. Han berömde Mona Sahlin (S) som i sin tur berömde Fredrik Reinfeldt. Också hon en passionerad antirasist som blev känd för uttalandet att om det står mellan Muhammed och en etnisk svensk så är det Muhammed som ska ha jobbet. Men återigen, vad var tanken? Kunde de ökande kostnaderna för flyktingmottagandet användas för att bräcka upp den svenska välfärdsmodellen?”

Köbildningen – bostäder, sjukvård, bidrag - som byggs upp nu efterhand där svenska medborgare antas ha det hyfsat bra och – citat Reinfeldt – ” invandrare har större rätt till landet än infödda svenskar” kommer förstås implodera” i en explosiv, ja vad?  ”Migrations- och bostadspolitiken det senaste decenniet har blandats till en explosiv cocktail. Frågan är inte längre om den kommer brisera. Frågan har mer karaktären av när och i vilken kommun” skriver Johan Westerholm socialdemokratisk debattör.  

Vi är på väg mot avgrunden om vi inte vågar vara ärliga, kloka och avsluta flosklerna. Flyktingmottagandet är en motorväg mot avgrunden just nu. Var är de förnuftiga icke curlade? Kort sagt, var, vad  är Mona Sahlins/Fredrik Reinfeldts  motpoler?

Staffan Danielsson, centern, skriver i Expressen (13 juli) citat;  Uppenbarligen vill många yngre, och nästan alla politiska ungdomsförbund, att Sverige ska öppna sina gränser för världens flyktingar än mer än vad som redan sker. Trots att Sverige relativt sett redan torde vara världsledande av industriländerna. Sannolikt tror man att Sveriges välstånd och starka ekonomi är en naturlag som gäller oavsett om vi välkomnar 30 000, 100 000 eller några miljoner flyktingar per år till vårt land. Tyvärr är så inte fallet.

Den svenska folkopinionen blir alltmer tveksam till om Sverige klarar att ha så pass mycket mer generösa asylregler än övriga EU-länder.........Ur led är tiden. Om inte alliansen, eller de rödgröna, klarar av att möta medborgarnas oro för de växande utmaningarna vad gäller Sveriges asylmottagande, utan bara fortsätter att lova krafttag för bättre boende, integration och arbete utan att några resultat kan förmärkas, kan resultatet bli att SD:s frammarsch fortsätter. Medan MP styr en fortsatt rödgrön regerings marsch ut i tomma intet i sju år till.

Jag är allvarligt oroad för att Sverige riskerar att gå in i väggen. Det kan mycket väl bli fallet om flyktingströmmen till Sverige fortsätter att vara bland de största i EU samtidigt som den rödgröna regeringen fortsätter att öka beskattningen av företag och människor och trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden består och förstärks.

Staffan Danielsson

före detta riksdagsledamot (C)"

-----------------

Novus: 66 % tror inte att vi har råd med gratis välfärd med dagens flyktingnivåer

3 juli, 2015

-------------------

------------------------------------------------

Anders Hammarlind, fri debattör.

<a href="http://www.frisim.com/ping/?u=http://www.andershammarlind.blogspot.se/"><img border="0" alt="Pinga Frisim" src="http://frisima.s3-external-

http://intressant.se/intressant

Allt kommersiellt underhållningsfilmande av döden på sjukhus är enbart ruttet

Kommande  inlägg; Värdigt och vedervärdigt flyktingboende

2014-11-26; Landstinget i Uppsala ska betala skadestånd för filmad patient. Svea hovrätt finner att Landstinget i Uppsala län är skadeståndsskyldigt till anhöriga till en filmad patient.

DN skriver på ledarplats(julafton 2013) ”Vi löper alla risk att kablas ut som fredagsunderhållning i de svenska vardagsrummen när vi ligger döende. Samtycke till kränkande inspelning spelar nämligen ingen roll – även mot patienters vilja kan tv-bolag bedriva inspelning på landets sjukhus”.

Jag fick se min pappas dödskamp på tv. Orden är från dottern till den dödssjuke man som filmades på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Grannar kände igenom honom och förfärade insåg familjen att herr K;s – han kallas så av media sedan länge - sista kamp i livet även låg ute på nätet. Till allmänt beskådande, s.k. tv-underhållning i TV3. 350 000 människor ska ha sett på. I TV 3. Och så på nätet. Detta kallas märkligt nog för Tv-underhållning. Något som visar på det moraliskt sjuka i den här genomkommersiella världen.

De anhöriga hade inte medgivet, än mindre tillfrågats om någon filmning. Och hr K själv hade inte undertecknat något papper alls som medgav denna makabra föreställning som kallas underhållnings-TV. Han var dessutom knappast kapabel till det. Han avled två dagar efter filmningen. Landstinget envisades dock att tjurigt hävda att han minsann visst hade medgivet filmning. Vilket bara påvisar att juridiken på Landstinget inte varken fattar integritet eller respekt. Och lögn är alltid lögn oavsett hur slipade juristerna är.

Eftersom landstinget inte bad om ursäkt, inte ens detta  kunde de förmå sig, blev de stämda.  Och landstinget vann första ronden i rätten och såg detta som en bra seger. Vi hade rätt jublade landstingets chefsjurist. Nu fick vi kvitto på att vi hade rätt. Och så kom nu domen i Hovrätten och chefsjuristen började svamla om att det också var bra.  Landstinget och Akademiska Sjukhuset åberopade bisarrt nog rätten till yttrandefriheten och vann gehör för detta i första rättegången. Att filma döende är i Akademiska sjukhuset tanke en rätt – yttrandefriheten gör oss rätt att skilda dödskampen som ren och skär underhållning. Makabert!

Yttrandefriheten är förstås till för att folk ska ha rätt att yttra sig, inte för att sjukhus  ska ha rätt att sända människors dödskamp. Det gamla Romarriket hade mänsklig dödskamp som underhållning. Nu är vi själva där, en döende människa blir till underhållning varvat med reklam för bildäck och fruktdryck. Vart är vi på väg frågas det i ”På spåret” och i detta fall är svaret tveklöst; Mot avgrunden. Och familjen ska nu betala Landstingets rättegångskostnader på 600 000 kronor skrev jag i februari. Nu är det landstingets som får stå för tokerierna och den juridiska inkompetensen.

Man kunde kanske ha en förhoppning om att Akademi ska sjukhuset och landstinget skulle säga att vi gjorde fatalt fel. Men icke. Sa an då, går hårt ut, de anhöriga får – menar landstingets chefsjurist – skylla sig själva om de ser på TV. De hade kunnat byta kanal.  Vi filmar vad vi vill, det är vår yttrandefrihet. Inte patientens. Landstingets chefsjurist bejakar rätten att filma dödskampen, döden som skådespel, så illa är det i Sverige 2014.  Och sjukhuset ser dödskampen som bra marknadsföring.  Så illa är det. Vi försöker skildra att livet är svårt, säger juristen. Döden är en del av livet. Vi har rätt att filma det. Sa man då, nu lär det dröja innan man vågar sig på att pröva ett överklagande till Högsta Domstolen. Men eftersom inte alla huvuden i Uppsala är på rätt plats så kan man tro vad som helst.

Expressen frågade förra gången;  Vad blir då nästa programformat från cyniska produktionsbolag? Ska vi tv-tablåerna kunna läsa: "En dag på bårhuset - se läkarna obducera döda kändisar"?

Från en intervju i SvD. Var går gränsen – när ska man få filma patienter hos er? Här har vi chefsjuristen själv, Jens Larsson. En uppenbart korkad men bra välavlönad jurist.

– Det är en tråkig fråga. Det här är inte så enkelt. Det berör komplexa frågor. Varken du eller jag var på platsen men den här mannen hade gett sitt samtycke.

”Komplexa frågor” har efterhand – byråkraterna medietränar hårt - blivit ett nytt byråkratiskt favoritskyddsord. Klart man kan svara. Och Herr K, som avled två dagar, efter filmningen hade förstås inte alls givet sitt samtycke. Sjukhuset kan inte uppvisa något sådant dokument, man ljuger helt sonika.

Tillbaks till SvD för ett år sedan ; Mannens anhöriga anser att de inte hade alls medgivet att pappans dödskamp skulle få filmas. De var inte ens tillfrågade.

– Vi respekterar att de har en annan bild, men de var inte heller närvarande när det skedde.

Fundera på det svaret en riktigt bra stund. Har inte alla polletterna trillat ner eller vad är det? När chefsjuristen Jens Larsson säger att han respekterar att de har en annan bild. De anhöriga säger att pappan var döende och han dog ju de facto – och inget annat – strax efter att kamerorna – i yttrandefrihetens namn – visade hans eländiga tillstånd. Chefsjuristen fattar inget av detta. se  vidare precis här – klippt från intervjun i SvD.

Juridiskt är man rättskapabel tills man har en förvaltare, säger  chefsjuristen om mannen som håller på att dö inför kamerorna.  Eller med andra, en döende har fullt ansvar för sitt liv till den punkt när man har en förvaltare, dvs är de facto död. Kan det uttryckas mer cyniskt än så här månne? Eller är det bara korkat och huvudlöst?

Det får vara upp till vars och ens moral om de vill vara med i ett tv-program. Vi måste tillgodose allas moral. Smaka på den meningen, vi måste värna allas moral. Varför har vi då överhuvudtaget lagar om vi ska tillfredsställa allas moral.

Om Titan (Det kommersiella filmbolaget/TV 3) frågar om de får filma hos er igen – vad svarar du?

Efter förra rättegången sa chefsjuristen; Vi garanterar att vi följer all lagstiftning. Det har vi fått kvitto på att vi gör i dag. Landstinget är satt att värna patientsekretessen, men också värna den grundlagsskyddade yttrandefriheten.

Att värna yttrandefriheten innebär inte alls att hyenor på något sätt ska flockas kring de döende. Chefsjuristen visar att han inte förstår. Sjukhuset månar om marknadsvärdet att sända döden. Spännande bilder och rent av rullande dödsbilder rakt in vår vardags-TV. Underhållning precis så bra den kan bli ett sådant här nyliberalt & cyniskt samhälle.

Maciej Zaremba skriver i DN; Ett landsting kan enligt denna dom ostraffat bjuda ut patienter som råvara till tv-bolagen, eftersom svenskars rätt till rörliga bilder anses väga tyngre än deras rätt till privathet, också på dödsbädden. Vill ni nödvändigtvis dö ofilmade, gör det hemma. Eller utomlands.  (12 jan-14)

UNT(Uppsala Nya Tidning) skriver "att känslan för den personliga integriteten tycks ha varit obefintlig och det som hänt väcker frågor om vi överhuvudtaget har någon sjukhussekretess värd namnet”.

Men också tingsrättens hänvisning till meddelarfriheten är uppseendeväckande. Meddelarfriheten finns för att anställda och andra ska kunna lämna upplysningar om förhållandena vid sjukhuset, inte för att underlätta kommersiell tv-underhållning. Centrum för rättvisa, som drivit fallet, kommer  att överklaga. Det är i så fall mycket lätt att förstå."(26 dec -13)

DN skriver på ledarplats(julafton 2013) "Vi löper alla risk att kablas ut som fredagsunderhållning i de svenska vardagsrummen när vi ligger döende. Samtycke till kränkande inspelning spelar nämligen ingen roll – även mot patienters vilja kan tv-bolag bedriva inspelning på landets sjukhus. Så länge vårdpersonalen inte uppsåtligen deltar i sådant röjande av sekretess är kusten klar. Det är innebörden i måndagens tingsrättsdom. Om programidén hade varit att granska förhållandena på sjukhuset hade det också varit rimligt att åberopa meddelarfriheten. Men det verkar galet att landstinget tillåts använda den för att skapa kommersiell underhållnings-tv. Konsekvenserna av ett så svagt sekretesskydd kan bli obehagliga. När ­döende visas upp i TV3 är det uppenbart att den enskilde inte ses som mycket mer än en produkt."

Kvällsposten/Expressen (ledare); Nu är integriteten till salu på sjukhusen. Att landstinget inledningsvis hävdade att det fanns ett muntlig medgivande från den döende mannen är fullständigt barockt. För det första är mannen död, och kan av lätt insedda skäl inte protestera mot landstingets påstående. För det andra uppvisar landstinget noll förståelse för den personliga integriteten när man påstod att de anhöriga "själva hade bidragit" till skadan genom att titta på TV3. För det tredje är frågan om godkännande helt irrelevant. Ett tv-team ska av rent etiska skäl inte släppas in för att filma döende patienter på ett sjukhus. Och hur ska ett så kallat medgivande kunna lämnas av medvetslösa människor på britsar?

Landstinget i Uppsala har inte heller stått för den ekonomiska risken i rättsprocessen utan det är produktionsbolaget Titan som tar advokatnotan. Och som har skickat denna vidare – 600 000- till herr K;s anhöriga. Här står ju ett ekonomiskt vinstintresse på spel: Titan TV vill fortsätta att tjäna stålar på att kränka människor. Clarence Crafoord, chef för Centrum för rättvisa, konstaterar att de anhöriga "tvingas möta ett konglomerat av landsting och storfinans i rätten"

Sydsvenskan skriver på nyhetsplats; Det innebär i praktiken att det är fritt fram att låta tv-bolag komma och filma patienter i olika tillstånd, och sen kan alla gömma sig bakom yttrandefriheten, till och med landstinget, säger Anna Rogalska Hedlund, de anhörigas ombud och jurist vid Centrum för Rättvisa, och fortsätter: Landstinget hävdar att mannen gav muntligt samtycke, vilket familjen inte tror på.

Jens Larsson, landstingets chefsjurist, anser att januaridomen är ett kvitto på att Akademiska sjukhuset kan hantera svåra etiska frågor.

– Den går i linje med de bedömningar som vi har gjort och det var bra att domen kom så att vi fick ett slut på den här historien, säger han. Jens Larsson har en sådan naiv tro på att det är slut på den här affären. Tala om att vara märkligt vilsen, inte ens förstå. Det har bara börjat och vägen via Hovrätt, HD och Europadomstolen har inletts. Sverige kommer förstås fällas i Europadomstolen och med det är det slut med juristen Jens Larsson.

Nu gäller Hovrättens beslut; – Tingsrättens dom sa att det var okej att obehöriga människor gör dokusåpa av en patient som ligger för döden, men det är det inte. Det är glädjande att hovrätten slår fast det, säger juristen Clarence Crafoord (centrum för rättvisa) till Aftonbladet.

Produktionsbolaget Titan som har åstadkommit denna sorgliga såpa ska stå för landstingets rättegångskostnader, sägs det.  Bara det märkligt, fem är vem egentligen? I hopblandningen mellan myndigheten Landstinget och Såpavärlden är rent av demokratiskt bisarr.

Norrköpings tidningar skriver klokt; I dessa tider av så kallade realityshows och vittrande integritetsskydd i mobilkamerornas och nätets spridning är gränsdragning inte bara önskvärd, utan nödvändig. Därför är domen så välkommen.

UNT på nyhetsplats; Vi beklagar det lidande som de anhöriga fått utstå, säger nu Akademiska sjukhusets kommunikationsdirektör Henrik Pederby. Han fortsätter med att det hade varit klädsamt om Akademiska sjukhusets  ledning och landstingsledningen hade tänkt på det innan tillståndet gavs. Och det duger inte som ursäkt att hävda att man tidigare trott att juridiken gav utrymme för medgivande till filmning av detta slag. Det finns saker man bara inte gör, oavsett vad lagen säger eller inte säger. Ett sjukhus finns till för sina patienter och ska inte ”bygga varumärke” genom att synas i underhållningsprogram i TV. Den som lyssnat på samtal från förtvivlade anhöriga, inte bara i Uppsala, inser att de som fattat beslut av detta slag i många fall förorsakat djup och bestående skada för förtroendet för sjukvården i stort och för landstinget som politisk instans.

Att juridiken möjligen inte uttryckligen förhindrat filmningstillstånd beror rimligen på att ingen föreställt sig att en människosyn av detta slag skulle kunna uppträda i ett vårdsammanhang, eller ens hos ett kommersiellt bolag för Tv-produktion. Titanbolaget erbjöd i ett skede de anhöriga en middag på en Stockholmskrog som ”kompensation” för det lidande som bolaget utsatt dem för – en oförskämdhet som man nästan inte tror är möjlig.

Bolaget kan förmodligen gå vidare till nya äventyr – med eller utan klokare personer i ledningen. Men det yttersta ansvaret ligger på landstinget. Hur har de personer, tjänstemän eller politiker, som befattat sig med detta ärende och inte försökt säga ifrån tänkt sig att gå vidare?

Läser Henrik Pederby så har vi nu en text   som är ett  fullständigt underkännande av landstingets chefsjurist Jens Larsson som naturligtvis är helt och hållet skjuten i sank.

Anders Hammarlind

Senaste inlägg, sökfunktion finns också.

2) Flyktinghaveriet
3) Det vi inte talar om

4) Reinfeldts pinsamma sorti

5) Varken höger eller vänster utan mitt i
6) Flykting och sardinboendet i Södertälje

7) Och Göran Lindberg är nu fri

8) All filmning av döden på sjukhus är förkastligt och ruttet

http://intressant.se/intressant

all kommersiell underhållningsfilmande av döden är ruttet

Fullkomligt fel

Vi skulle vaccinera oss mot svininfluensan. Om alla vaccinerade sig skulle skyddet bli så kraftfullt att svininfluensan inte kunde slå igenom.  Staten och svenska myndigheter drev på för att vi alla skulle vaccinera sig. Köerna var långa till sticket i armen. Svininfluensan blev tackolov ingen mardröm.  Utom för de, mest unga, som drabbades av följdverkningen Narkolepsi. En gravt onaturlig trötthet som är icke botbar. En katastrof förstås. Och livslångt. Och flera hundra drabbade.

Men vi hade läkemedelsskyddet och Socialminister Göran Hägglund garanterade att alla drabbade skulle få ersättning. Det är inte lite vi talar om, ett helt förstört liv. Och redan när följdverkningarna av vaccinet – Pandemrix – började komma i offentligheten hördes knorr från berörda myndigheter och från läkemedelsförsäkringen(som är läkemedelsföretagens försäkring, inte statens). Hägglund deklarerade dock, i juni 2012, att alla drabbade av Pandemrix skulle få ersättning. Livet ut. Och utan en massa juridiskt tjafs.

Men nu, det kostar för mycket redan nu uppenbart. Nu är ”de” i färd med att trixa med regelverken, trixa med villkoren, trixa med sanningen. Trixa med löftena. Trixa med ersättningarna. Så vedervärdigt.  Idag kan vi åse hur myndigheterna och politikerna och i synnerhet Socialminister Göran Hägglund och hans stab börjar fladdra i ansvar och moral. Klart att alla drabbade ska ha full ersättning utan en massa motbjudande juridiska strider i långbänk.  Men icke.  Pandemrix slog till där ingen anade det. Det betyder inte att alla de som insjuknat i narkolepsi ska stå för ansvaret själva och för resten av sitt liv. Ta ansvar för dig själv går inte att säga, någon ordning får det vara även i ett alltmer nyliberalt samhälle.

Göran Hägglund verkar vara en humanistisk, klok och alltid tänkande person. Jag förstår banne mig inte hur han så slappt, lättvindigt, trixar med vår grundläggande moral. Och socialdemokraterna som var med i garantin till de insjuknade, där råder i (s) också märklig tystnad. Också obegriplig.  Och det värsta är att mångas förtroende för vaccinationer har sjunkit drastiskt.  Influensavaccinationerna har fått mycket sämre trovärdighet.  Inte undra på. Går det fel så får jag stå där själv med ett helvete. Välkommen till nyliberalismen. Och när den riktigt svåra influensan kommer- vilket alla experter är klara på och över – så kommer folk misstro samhällspropåerna.  Rena katastrofen. Många tror inte längre på myndigheterna.  Och Göran Hägglund svarar med; Jag kommer inte kommentera.  Så svagt. Så otroligt svagt.  Inför nästa influensa attack, inför den svåra och farliga, har vi kommit helt fel. Fullkomligt fel.

Anders Hammarlind, Mölnbo  

TOBIAS SVEDBERG VANN MOT FÖRSÄKRINGSKASSAN

I Försäkringskassans nyliberala värld har inte Tobias ett värde, integritet och autonomi. Tobias är en onyttig ätare.

Tobias Svedberg har Downs syndrom, autism och tvångsbeteende. Han kan knappt tala, det är svårt att förstå vad han uttrycker.  Han kan inte ta hand om sig själv. Tobias har fyllt 39 år på papperet men i verkliga livet är han som en två-treåring.  Förvaltningsrätten (i Göteborg) skriver att Tobias ”har en total oförmåga att klara vardagen på egen hand och det krävs personal runt honom hela hans vakna tid”. Tobias kan bre en smörgås utan stopptid, han bara fortsätter att bre. Och i ladugården sopar han bäst av alla.  

De som vårdar honom måste vara väl förtrogna med hans handikapp och hur han är, så här säger domstolen (Förvaltningsrättens dom 6039-12, 27 dec-12) ”enligt förvaltningsrättens mening kräver hans funktionshinder personal som har ingående kunskaper om honom”. På andra sidan står dock den alltmer karga Försäkringskassan som menar att Tobias inte längre är behov av ”praktisk hjälp i samband med de grundläggande behoven”.  Enligt myndigheten behöver Tobias lite påputtningshjälp och lite aktivering men ”dessa behov kräver dock inte någon med ingående kunskaper om honom eller hans funktionsnedsättning”.  Kan de inte läsa in sig, eller är det som så att de inte bryr sig längre? Empati och FK är kanske inte på samma planet längre?

Tobias behöver alltid hjälp, han är som en tvååring, vilket vem som helst kan se. Eller läsa sig till, om man så vill. Förutom Försäkringskassan. Synnerligen märkligt kan man tycka men då lutar vi väl oss mot en gammal – idag alltmer utdöende - humanism.  Idag råder en förändrad samhällsordning.  Den som ser Tobias inser förstås snabbt att han är som ett litet barn och är oförmögen att ta hand om sig själv. Alla ser utom Försäkringskassan. I den senaste läkarundersökning (2011) konstateras att Tobias har ”en klart hämmad aktivitetsnivå som närmast kan upplevas som extrem och han har stereotyper med tvångsmässighet och manér….det är mycket viktigt att han har personal omkring sig som känner honom och hans handikapp. På grund av bristande initiativförmåga och uthållighet, svårigheter med spontanitet samt hans nedsatta identitet och motivation klarar han inte av några aktiviteter utan att ha personal med sig hela tiden.” Läkarutlåtandet har inte satt några tyngre avtryck i FK; s omvärldsanalys. 

Försäkringskassan menar, på fullt allvar, att han är på bättringsvägen. Tobias har ”utvecklats mycket” och – notera noga följande mening – och är inte längre ” i stort behov av praktisk hjälp”. Inte heller är det nödvändigt för hans omvårdnad ”med någon med ingående kunskaper om honom eller hans funktionsnedsättning”. Så talar ju en kvacksalvare. Om en förälder hade samma beteende skulle denne genast bli föremål för lämplighetsutredning.  De personer som skrivit denna beskrivning av Tobias har inte bara hål i tanken, det vittnar om en myndighet i humanistiskt sönderfall.  I Försäkringskassans nyliberala värld har inte Tobias ett värde, integritet och autonomi. Humankapitalet är nollat. Tobias är en onyttig ätare bara.

De senaste åren har tiotusentals sjuka på riktigt kastats ut från myndigheten i fråga. Varje vecka kan vi ta del av bisarra grymma och obarmhärtiga berättelser från landet runt. I kanonaden mot sjuka skjuter man på FK nu även in sig på att smula sönder så många personliga assistenttimmar som det bara går. Tobias som, förstås, haft personliga assistenter runt sig i ett decennium fick plötsligt besked från Försäkringskassan att han inte längre skulle få ta del av denna samhällsservice.  FK har skärpt villkoren över samtliga domäner. Alltmer liknar myndigheten den gamla Armén med dess bisarra sjukregler. Så här är det tankemönstret; I grund och botten är nästan alla egentligen simulanter, det är grundsynen. Detta nytänkande slår nu hårt mot funktionsnedsatta medborgare, som Tobias Svedberg. Oron och skräcken kan vi ta del av varje vecka, om vi så vill. Landet runt får vi ta del av vittnesmål om en allt inhumanare behandling. Och hur kassan uppträder burdust, föraktfullt och inhumant.

Den utredning som FK gjort om Tobias är usel förstås, slapp men med målet att myndigheten slipper Tobias. Sagt och gjort. Och Tobias är ingalunda ett unikum. Nu har dock - tack o lov - Förvaltningsrätten underkänt och hävt FK; s obarmhärtiga beslut. Tobias får behålla sina personliga assistenter (under tiden i kylskåpet har Kungälvs kommun betalt hans assistenter) men förmodligen kommer FK överklaga domen. Så är numer tågordningen. Myndigheten driver processerna i allt vidare svängar och längre och längre.  Mot hårdföra slipade jurister ska man ta strid. Många ger upp, man orkar inte. Andra tar fajten, som Tobias gode man, som fullständigt klär av FK-myndigheten all värdighet. Det är häpnadsväckande, skriver Domstolen, att Tobias får räkna in allt som allt 15 minuter på toaletten. Per vecka för att bajsa.

Sedan några år har FK förändrat basen i Assistentpolicyn. Förfallet satte fart runt år 2008. Förr var målet i vårt samhälle att de funktionshandikappade skulle kunna ha ett så normalt liv som möjligt. De skulle ha chansen att leva ett så bra liv det bara går, och som fullvärdiga medborgare. De skulle ha samma värde och rättigheter. Men det var förr det. Idag står FK för att de personliga assistenterna skall hjälpa till med det privata, det personligt integritetsnära. Från att vara en del av samhället handlar det nu mer om toalettrutiner.

Eftersom politikerna i Riksdagen – socialutskottet – slår sig fria från allt ansvar måste vi ställa oss frågan vem är det som drar i trådarna. Den 12 maj i fjol debatterade Riksdagens Socialutskott vad som händer med funktionshindrade och deras personliga assistenter. Signalerna har förstås nått fram.  Men vi har inte dragit ner på något alls, menade de unisont. Kanske stämmer det, kanske stämmer det att de också är lika förvånade som alla vi andra. Det gick ju bra att skjuta sönder sjukförsäkringarna. En gång till, det gick så bra med sjukförsäkringarna.  Det är Finansdepartementet och statsledningen som sätter ”rätt” folk i ledningen på FK-myndigheten och de ”rätta” ser snabbt till att kostnaderna sjunker. När man går över människors livsvärde, trampar på dem, så vinner man, hämtar man hem, åtskilliga miljarder.  Föga överaskande har FK myndigheten numer höga arméofficerare på toppositioner.  Den hjärtlösa politiken kräver kalla officerare.

Här klipp från Aftonbladet (9 jan-13); Det nya året kunde inte ha börjat bättre för Tobias Svedberg, 38. Han bor sedan tio år i egen lägenhet på antroposofiska Tobiasgården i Kareby utanför Kungälv – med kontinuerligt stöd av personliga assistenter.

Tobias fick hjälp 17 timmar och en kvart – per dag. Men efter en omprövning bedömde Försäkringskassan i mars 2012 att hans behov av personligt stöd var så litet att assistansersättningen inte längre behövdes. För toalettbesök beräknades behovet av personligt stöd till 15 minuter - per vecka.  Det är häpnadsväckande. Tobias kan inte torka sig själv och klarar inte av att tvätta händerna, säger Janet Granhage, hans Gode man,  och underkänner Försäkringskassans utredning

– Någon riktig utredning gjordes aldrig. Det var enbart ett samtal på 2,5 timmar med mig och hans assistenter. Inga bedömningar av Tobias förmågor eller avsaknaden av sådana gjordes.

Aftonbladet tillbringade en dag i mars 2012 – åtta timmar – med Tobias. I ett reportage skildrade vi hans tillvaro på Tobiasgården och kan styrka det som Försäkringskassan uppenbarligen missade – att han faktiskt inte klarar sig utan ständigt stöd.

– Hans behov av personlig assistans är ju oförändrat. Hans utvecklings- och autismspektrumstörning kan varken medicineras, tränas eller växa bort, säger hon.

I den nya domen konstateras att Tobias ”har en total oförmåga att klara vardagen på egen hand och att det krävs personal runt honom hela hans vakna tid”. Rätten bedömer därför hans behov till minst 20 timmar i veckan - gränsen för att få personlig assistans - varför han beviljas assistansersättning även i fortsättningen.

Så långt Aftonbladet, även SvT har filmat hur Tobias lever i sin vardag. Den som inte ser, inte vill se, hans grava handikapp ska inte ha med humanfrågor att göra.  Bagatelliseringen av hans sjukdom av myndigheten FK-kassan är kväljande.

Kylan breder ut sig över samtliga domäner på FK-myndigheten. Personliga assistenterna skall inte längre vara dörröppnaren för de drabbade, de sjuka ska inte vara en del av samhället utan PA skall sysselsätta sig med deras privata, personliga integritetsnära uppgifter. D.v.s. torka folk i baken, se till att de inte kissar ner sig. En remarkabel förändring av assistansreformen. Nu är det gamla borta, nu handlar det mer om kroppshygienskötsel mer. Alltfler sjuka får en omprövning vilket innebär att assistansen urholkas allt mer och mer.

Men vem i hela friden drar  i trådarna?

Reglerna blir efterhand alltmer korkade för att de ska bana vägen för systemskifte, därav alla de larmande reportage som sköljer över oss varje vecka. Men det ska vara så här, det är inga olycksfall i arbetet. Det som började med sjukskrivningarna, jodå de behövde stramas åt, och som resulterade i att 10 000-tals sjuka på riktigt kastades ut fortsätter nu med förändringspolicyn för att fösa iväg de handikappade. Målet är förstås att de skall i möjligaste mån tillbaks till institutionerna. Med andra ord dags att damma av den gamla vanföringsanstalten, dags för den gamla ”hederliga” missvården.  Se ex. Gunnar Wetterbergs artikel i Expressen 3 dec-12 (Det rimliga måste vara att kommunen och försäkringskassan i stället kan få erbjuda eget rum i gruppboende, det behövs alltför mycket arbetstid för att tillgodose "skäliga" behov). Man ska – så gott det går – ta ifrån dem så många assistenttimmar som det bara är möjligt. De funktionshindrade skulle vara en del av samhället, nu ska de nu skyfflas in i gömmorna igen. Som på en ”gamla goda tiden”. Den revolutionerade förändring som gav dem bättre livskvalité ska nu smulas sönder.  

Förre moderatledaren Gösta Bohman hade sina ljuspunkter och sa i ett tal (Helsingborg 1979); ”De som inte kan klara sig utan vår hjälp skall aldrig behöva tvivla på att de får den hjälpen när de behöver den. Deras liv skall inte formas av planerare och myndighetspersoner. De skall med andra ord få välja livsmönster och ge begreppet livskvalité det innehåll som de vill och har möjligheter till”.

Tror någon att sådana moraliska lättviktare som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg skulle kunna säga detsamma som Gösta Bohman? Tror inte det, de aktuella herrarna, har knappast något större, eller nämnvärt, humankapital att tillgå.

Fusket med personliga assistenter(PA) är stort, omfattande och satt i system. Släkt och vänner vårdar ofta en fullt frisk och alla s.k. vårdare får betalt. Märkligt att FK inte kan reda ut om en person är sjuk eller frisk. Vad är egentligen svårigheten? Kultur fel?

Nu tar man från officiellt håll hjälp av fusket för att skjuta PA i sank. Det är ungefär som att säga; Eftersom det fuskas med skatterna måste vi avskaffa skatterna.

 I dagens samhälle är allt möjligt i den aktuella slakten på humana värden.  Men törs inte, vågar inte, säga lägga ner utan i steg för steg omöjliggör man hela systemet.  Så här har möjligen statsledningen tänkt krångla sig ur den kostsamma frihetsreformen. För att kunna skicka tillbaks de funktionssjuka till institutionerna. Tillbaks till vanföreanstalterna. DN skrev på ledarplats; Systemet med personliga assistenter har varit århundradets frihetsreform för funktionshindrade. Nu har det blivit en gökunge som slukar en allt större andel av kakan. 22 miljarder är budgeterat för 2013. Det motsvarar närmare tre procent av statens utgifter. Eller nästan dubbelt så mycket som hela kulturbudgeten (17.10.2012). Dvs. vi har inte råd med det här längre och eftersom myndigheten är i färd med säkerställa det som kallas  likvärdiga regler kommer lägsta nivån bli norm.  

För Tobias skulle det innebära att han får lämna sitt bra boende, sina personliga assistenter för att istället bo i s.k. gemenskap och med folk som kommer och går i en strid ström. De personliga assistenterna heter just så för att det ska bygga på ett långvarigt personligt förhållande mellan assistenten och den sjuke. Man ska känna varandra väl. Inte som dagens hemtjänst där nya ansikten rullar förbi. Ja, det var århundradets frihetsreform som vi nu får se virvla bort som konfetti i vinden.

Anders Hammarlind 







http://intressant.se/intressant

<a href="http://www.frisim.com/ping/?u=http://www.exempelblogg.se/"><img border="0" alt="Pinga Frisim" src="http://frisima.s3-external-3.amazonaws.com/pingfrisim.gif"></a>


<div id="politometern_wrap_77756"><div id="politometern_div_77756"></div><div id="politometern_about_77756"><a href="http://www.politometern.se/widget/">widget</a> fr&aring;n <a href="http://www.politometern.se/">Politometern</a><div id="politometern_about_inner_77756"></div></div></div><script src="http://www.politometern.se/showwidget/?id=77756&link=andershammarlind.blogspot.se" charset="UTF-8" type="text/javascript"></script>