Det handlar förstås om pengar inom Äldreomsorgen Södertälje.

originaltext

 Det var paneldebatt här i Södertälje i onsdags (1 juni) om Äldreomsorgen. Samtliga 9 partier från kommunpolitiken var i stort sett överens i mångt och mycket om omsorgens utformning här i kommunen.  Moderaternas Alexander Rosenberg sa faktiskt att Äldreomsorgen måste få kosta mer. Inte bara omfördela utan, just, mer. Väl så klargörande faktiskt utan att dra någon annan slutsats.

Moderator var denna tidnings politiska redaktör Tomas Karlsson. Vad man emellertid inte mäktade med för de 10 deltagarna var att ta upp det som är ett av problemen som existerar idag gällande för Äldreomsorgen. Nämligen detta med att ribban för att till slut få en plats på ett särskilt äldreboende är för högt satt. Alltför många äldre sjuka nekas inträde då  dörren till ett särskilt äldre boenden är både för smal och trång. Har läst igenom de senaste  tre årens samtliga överklaganden som gäller just myndighetsutövningen hos Äldreomsorgen i Södertälje. Förvaltningsrätten vid Lidingöbron har fått gott om anmälningar från främst anhöriga Södertäljebor. Mycket är förvisso onödigt tjafs men det finns ett antal flera händelser som inger farhågor om hur portvakten agerar, alltså de tjänstemän som skall se till att lagens skrivningar också gäller de Södertäljebor som behöver plats på ett särskilt boende.

Eftersom vi inte kan tala om personer i sig så får det bli ett vanligt typfall. En man runt 70-årsåldern är drabbad av demens och han gör livet till ett eländes helvete för sig själv, för sina anhöriga och för hemtjänsten. Han är ju inte alls den han var för blott några år tillbaks.  Då var han frisk, idag är han en rasande förbannad och irriterad äldre man. Idag är han utåtagerande, han ber alla fara åt h-vete, han är rabiat gapig mellan varven. Sover bort den andra tiden. Han äter inte, han tvättar sig inte och Hemtjänsten kommer inte in över hans tröskel. Han ber Hemtjänsten fara och flyga.

Var gör då förvaltningen här i staden gällande den här mannen  som uppenbart inte klarar sitt leverne? De ältar om ännu mer Hemtjänst, mer sjukvård och på den smala vägen går man. Till de anhörigas förtvivlan, till Hemtjänstens tillkortakommanden och för den äldre mannens väl och ve. Varför? Det handlar förstås om pengar, även om man har en svår demenssjukdom är alltför ofta hemtjänst, hemtjänst, hemtjänst svaret från Södertälje kommun. Men när han aldrig ens öppnar dörren för dem? Sänk ribban är mitt enkla svar. Är man så här från sina friska sinnen skall man inte överlåta detta på anhöriga och hemtjänsten.

 

Anders Hammarlind, fri skribent

En passkö i Södertälje utan köande och inte en tjänstgörande polis i sikte, det tar en overklig vändning

Visst tusan är det  barockt att åtala Paul Westin, affärsutvecklare på Energimyndigheten, för att han fotograferat en obefintligt kö hos passpolisen här i Södertälje. Ingen tjänstgörande personal fanns. Ingen kö. Trots ett vittomtalat passkaos. 

Fotografering av Polishuset är dock strikt förbjudet även om det på passavdelningen näppeligen finns något att skydda (som resterande delar av byggnaden). De  väldigt märkliga  Polis uttalanden som följt  kommer från Per Engström, nationell samordnare hos polismyndigheten, och är i hög grad  väldigt förvånande. Samt delvis illavarslande för det kommer en hel del nytänkande enligt de nya direktiven  från polisen och myndigheterna som inte gör luften klarare direkt. 

Det talas om påverkanskampanjer, att utsöndra tvivel om myndighetens kompetens. Allt det  som den nationella samordnare hos polismyndigheten för fram är inte bara  häpnadsväckande och något demokratiskt tvivelaktigt  i sak. Det bådar sannerligen inte gott nog för vårt debattklimat framöver.  Det psykologiska försvaret håller på att kraftsamla och mobilisera och tar effektiv sats mot påverkanskampanjer. Helsidor med annonser i Dagens Nyheter säger ju mycket bom vilken riktning det här kommer ta så småningom. 

Signalerna från det här hållet är så pass ensidigt inriktade att viktig och relevant  samhällskritik kan bli detsamma som destabiliserande påverkanskampanjer mot vårt demokratiska samhälle. Det skapar förstås osäkerhet säger samordnaren, det skapar tvivel säger samordnaren mot våra myndigheter.  Men det här visar ju med all tydlighet att myndighetskritik framöver kan avfärdas med destabiliserande åtgärder vars syfte är att skapa osäkerhet och tvivel ”framför allt mot våra myndigheter”. 

Den internationella agendan inkluderar förvisso mängder med allehanda spritt språngande och effektivt sluga språkrör för fake news men att ta denna legitima kritik mot passkön i Södertälje som intäkt för att myndigheterna destabiliseras är  sanslöst korkat. Galenpannor finns överallt, enskilt som i statliga system. Det gäller att inte dra alla som säger något över samma ruttna kam och börja mala om myndigheter utsatta för allehanda galningar.  Det vore hovsamt om den nationella samordnaren hos polisen taggade ner och samlade ihop sina skruvade påhopp. Men honom som dirigent av samhällsdebatten är vi snart ute i öknen allihopa.

Anders Hammarlind

Fri skribent

Syriansk tystnad?

 

Onekligen är Tomas Karlsson, politisk redaktör här på  LT-Södertälje, något större än bara stort på spåret när han kort deklarerar att rysk propaganda har ”fått fäste hos delar av den assyrisk/syrianska gruppen” och han fortsätter med ”Södertäljebor rapar upp exakt det Putin säger”.

Utan att ha vetskap om vad som exakt ryms inom begreppet ”fått fäste hos delar” så bör vi rimligen få mer vetskap om innebörden.  Är det en handfull förvirrade? Hur många är de som är Putin kramare här i Södertälje? Det säger Karlsson artikel inget om. Synd för det borde finnas med i vår verklighetsbild. Är det tio, femtio, hundra, eller ännu fler?  

För det vi talar om är att Ryssland möjligen ( i värsta fall) har en vanvettig tanke,  de funderar över om inte Ryssland  skall återgå till kalla krigets villkor. Det vill säga återgå till de gränser som spikades i Jaltaavtalet i slutskedet av 2:a världskriget. Då kommer den ryska krigsmaskinen att rulla vidare och inte enbart nöja sig med att förvandla hus och boningar, sjukhus och skolor, industrier till grushögar i Ukraina. Då är de nuvarande fria baltiska staterna definitivt i farozonen.  I Rysk TV har vi kunnat ta del av hur  militära företrädare meddelat att för att kunna ockupera (befria i rysk tappning) de tre baltiska fria nationerna krävs att Ryssland också be mäktar sig  den svenska Östersjö ön Gotland. För att försvåra för Nato att återta dessa tre i dag fria stater.

Och tillbaka till Tomas Karlssons text, hur reagerar då dessa Södertäljebor som låter precis som Putin  inför denna möjliga annektering av Gotland. Utifall Ryssland anfaller Sverige så är valet inte fler än två, antingen ställer man upp och försvarar eller så blir man en  femtekolonnare, dvs ställer sig på Rysslands Putin sida.

Hur går då debatten och denna är förstås legitim utifrån Tomas Karlssons text ”viktigt att ta debatten med Södertäljes Putin kramare”.  Några få inlägg har vi sett här eller på andra ställen och de går ut på att det är enkom USA som är den stora krigsfaran, det är de som bombat i exempelvis Irak. Sant förvisso, men det är förstås inget som helst svar på hur de kommer ställa sig vid en militär konfrontation mellan Sverige och Ryssland. Kan eventuellt tolkas som att de väljer att bli svenska femtekolonnare trots allt.  En annan linje är att tala om folkmordet på suroyo folket  under det första världskriget, då turkiska staten genomförde barbariska aktioner gentemot folkgrupperna som har assyriska/syrianska rötter. Det har inte alls att göra  med vad som händer år 2022 och om det värsta händer även på svensk mark. När det ofattbara ändå blir verklighet. Som förre statsministern Per-Albin Hansson sa den 1 september 1939 (när kriget var ett faktum) Medborgare! Det förfärliga som vi i det sista hoppats att världen skulle förskonas ifrån har inträffat. Ett nytt stort krig har brutit ut. Vi ha att konstatera detta ohyggliga faktum och det tjänar bra litet till att försöka giva uttryck åt den sorg och fasa vi känna vid tanken på vad detta kan föra med sig av vånda och ve för en redan förut sargad och pinad mänsklighet.

Men inte ens detta rättfärdigar att man skall sitta med armarna i kors utifall de värsta ryska gangstermetoderna blir real verklighet även på Gotland.

Så vad är då svaret på Karlssons farhåga?

 

Anders Hammarlind

Fri skribent

ISKYLA I SÖDERTÄLJE KOMMUNS FÖGDERI.

Tisdagen den 15 feb höll jag på att sätta morgonkaffet i fel strupe. Läste i LT  att ”Lotta tvingades ta hand om sin pappa”. Sakförhållandet är att hennes pappa drabbats av den infama sjukdomen demens. Han slutade  öppna dörren till sin boning för hemtjänsten, han åt uselt eller inte alls, han duschade inte, Han visste inte längre vad han gjorde. Han blev dement helt enkelt. Lotta (som har många år på nacken själv) fick till slut nog av den sociala misären. Pappan flyttade in i deras boning tills vidare. Hon väntade självfallet på att pappan skulle få plats på ett särskilt boende, ett boende för människor som drabbats av demens. Södertälje kommun slog emellertid till med tvärstopp. Han kom inte in. Han har ju ett nytt hem, sa kommun.  

Under detta kaos höll Lottas tillvaro också på att rämna, sonen flyttade ut och mellan makarna uppstod svåra slitningar allt utifrån att pappan med demens levde sitt eget högst stökiga åldersdementa liv. Lotta berättar för oss i det ypperliga reportaget, signerat LTs reporter Roger Stigell, att de verkligen försöker få in pappan på ett särskilt boende för dementa. Det går inget vidare. Myndigheten på Södertälje kommun försöker driva detta  med hemtjänst före allt in absurdum. Trots att detta inte alls fungerat tidigare. Nej, de skall prova detta först och dessutom har pappan nu ett hem. Alltså Lottas hem. Men vad skulle Lotta göra? Han hamnade senare på sjukhus och myndighetens svar blev att han får väl söka sig till en ny lägenhet i stället med utökad allomfattande stor hemtjänst. Som om detta skulle få pappan på rätt köl. Men det spar förstås pengar vilket är enkom huvudsyftet, oavsett hur långt den förödande demens gången utvecklats.    

Efter inte en, inte efter två utan efter 3 (tre) anmälningar till Förvaltningsrätten (domstol) fick Lotta till slut in pappan på ett särskilt boende för dementa. Södertälje kommuns svar är illavarslande iskalla, rent av nonchalanta. Iskylan väller fram mellan dessa tomma byråkrat floskler. Empatin finns inte, den är faktiskt mest stendöd i de här byråkratiska valserna.

-  Det är alltid beklagligt, det är inte meningen för vår utgångspunkt är att alltid säkra upp vården med mycket hemtjänst. Vi, i Södertälje kommun, kämpar för att varje individ skall bo kvar hemma. Och får man nej kan man ju alltid överklaga till Förvaltningsrätten. Så talar kommunens fyrkantiga pedanter.

Lotta har krävt via Förvaltningsrätten (3 gånger till och med) att pappan skall få ett boende utifrån sin svåra sjukdom. Kan vi läsa här i LT. Vill härmed även fästa din uppmärksamhet på Södertälje kommuns egen  värdegrund.  

-       Vi försäkrar oss alltid om att visa människor aktning och empati.

-       Vi ser våra medmänniskor utan att förringa dem.

-       Vi lyssnar aktivt.

-       Vi visar ömsesidig respekt.

-       Vårt uppdrag är att stödja människors strävan efter ett bra liv.

-       Och vårt arbete skall präglas av empati.

Som medborgare här i staden skäms jag verkligen över behandlingen av Lotta Lindholm och hurusom de har behandlat såväl henne som den arma dementa  pappan. Man gör detta för att, förstås, spara pengar. Det är illa som de uppför sig, iskylan är legio.  

Anders Hammarlind, Fri skribent

Med Tegnell rakt ner i Avgrunden, Sverige från feb 2020 fram till idag. Artikel daterad 4 nov 2021

 

 

Av 10 påstående har Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell inte haft mer än möjligen 1.5 - 2 rätt. Så här har det utvecklats månad efter annan och sorgligt nog pågått sedan Coronapandemin slog ner oss med förfärande urkraft. Corona kommissionen säger nu att det svenska hanterandet  är ett rejält haveri. Estonia förlisningen, tsunamin i Thailand och nu Corona pandemin är samtliga tydliga tecken på en  byråkrati som irrar omkring och svamlar och en  pinsam ofullkomlighet i den politiska maktutövningen. Haveri är väl att ta i säger avgående partiordföranden Löfven. Överlag har maktens företrädare här i riket svårt att ta hand om konflikter, katastrofer på ett vettigt sätt.

Anders Tegnell som uppträder alltsedan han blev mer eller mindre svensk husgud (för de flesta) mestadels nonchalant, egotrippat och har genomgående haft fundamentalt fel i det mesta han sagt och verkställt. När pandemin slog till i södra Europa med  förödande kraft (feb 2020) var tusentals svenskar på sportlovferie i de här länderna, alltså Italien och Österrike.  De kom tillbaka och fler av dem var redan i stadiet insjuknande. Trots detta var det helt fritt fram att kliva av planet och in i landet Sverige. Utan den allra minsta kontroll.  Coronakommissionen säger om detta  nu rakt ut. En ren katastrof. Folkhälsomyndighten har inte ens idag medgivet att de tog fullständigt fel. Och kom ihåg Tegnells  första ord om någonting helt ofarligt långt där borta i Kina, det kommer inte hit. Ofarligt för oss. Och hur gick det? Hur blev det? Hur många dog av det ofarliga?

De som, under förra våren, inte kände av några som symptom för egen del var det fritt fram att arbeta. Detta var den förskräckliga grundorsaken till att så många på våra äldreboenden drabbades så ohyggligt smärtsamt och av en sådan vid och  omfattande  död. Personalen kom ovetande  med döden bokstavligen i släptåget.  Dödstalen i vårt land är de facto ohyggligt mycket högre än i våra närmaste grannländer. Fasansfullt värre, bisarra siffror. Grannländerna i sin tur stängde snabbt ner medan Folkhälsomyndighten här i landet drog benen efter sig. Först under andra vågen kom snabbare och vidare  plus djupare myndighetsrestriktioner. Men det var så dags då. Döden var redan på plats.

Medan våra grannländer och Europa slog till de bromsar som de kunde uppbåda, och de införde i alla hast allehanda restriktioner fortsatte vi här i Sverige att odla vår egen myt om att husguden Tegnell alltid vet bäst. Vi valde att inte göra  värst mycket, den svenska linjen. Och få sa emot, och så gick vi också mot den stora katastrofen. I den svenska bakgrunden ekar tonerna från Johan Giesecke (på Tegnells post före honom) och  han sa att det ”är närmast utsiktslöst att försöka stoppa spridningen av viruset (Giesecke SvD 6 maj 2020)”.

Dödstalen blev helt förskräckliga och det var enkom sjukvårdens snabba, effektiva och totala mobilisering som räddade situationen från en total sjukvårdskollaps. Och vården fick verkligen snabb starta från ett läge där nästan allt saknades gällande skyddsutrustning, insikt och kunskap.  Först den 16 mars 2020 fick Socialstyrelsen i uppdrag från regeringen att säkra tillgången till skyddsutrustning. Flera veckor efter pandemi utbrottet. Herregud!

Coronakommissionen säger, i nuläget, att vi drabbades av nationell senfärdighet, vi har agerat undermåligt, mött upp med otillräckliga motåtgärder, provtagningarnas kapacitet dröjde förbi rim och reson. Och utan all denna beundransvärda personal inom sjukvården hade vi hamnat ännu etter värre i skärselden. Sverige var helt oförberett. Som det heter i Coronakommissionens text ”åtgärderna under pandemins tidiga skede lyckades inte stoppa eller ens kraftig begränsa smittspridningen i landet”. Oppositionen i Riksdagen säger nu att regeringen inte har lett landet. Vilket är korrekt förvisso men det hördes  inte mycket från opposition under denna  långa irrfärd, möjligen med undantag för Åkesson. Se vidare om detta av Lars Calmfors i Expressen 29 sep 2021.

Slutsats är att Tegnells & kompanis senfärdigheter ledde till att tusentals svenskars liv offrades helt i onödan. Domen, den slutliga, kommer från Corona kommissionen i februari  och kommer förmodligen i bästa fall innebära slutet för Anders Tegnells förödande gissningslekar. Och Tegnell han fortsätter babbla, han har svårt att tro att vi skulle komma in  i nya pandemi svårigheter. Alltså en fjärde våg, vilket nu sköljer över flera länder. Fler och fler länder stänger ner ånyo medan vi i stället öppnar upp landet.  Men icke desto mindre  avvecklar Sverige nu i rasande snabb takt merparten av de restriktioner vi haft och det går väl så rappt och raskt för att vara helt sunt och förnuftigt. En ny gissningslek signerad Tegnell som förmodligen leder oss rakt in fördärvet ett varv till. I bästa fall klarar vi oss men fan trott.

Han sade (Tegnell) att någon fjärde våg av Pandemin skulle vi säkerligen inte drabbas av, vilket också detta är en av dessa bisarra gissningslekar vi ständigt får oss pådyvlade. Fjärde vågen börjar märkas runt om och läget går mot, just, den fjärde vågen. Det som var så osannolik att det inte ens var sannolik. Norge larmar, Västsverige  larmar, Lettland larmar, Tyskland talar om förestående nedstängningar o.s.v. Vi hade för bråttom helt enkelt.

Och som en någorlunda frejdig och något bisarr nyhet från den 26 januari klipper jag in detta från Brasilien;

RIO DE JANEIRO. Bolsonaros främsta politiska rådgivare, högerextremisten och coronaförnekaren Olavo de Carvalho, har dött i covid-19. Under pandemin hävdade han att ”rädslan för ett påstått dödligt virus är en spökhistoria för att kuva befolkningen och få dem att acceptera slaveri som en gåva från jultomten”.

Lästips; Gina Gustavsson, du stolta, du fria om Folkhälsopatriotismen (Kaunitz-Olsson).

Anders Hammarlind, fri debattör.

 

 

Andra tongångar än från den bleke svetsaren

 

 

Det går nu knappt inte en enda morgon utan att någon är skjuten i benet kan vi läsa, eller höra i vardagens nyhetsbulletiner. Eller i värsta fall har någon, oftast gängkriminell, blivit ihjälskjuten under nattens mörka timmar. Eller att  människor dödas när de befinner sig mitt bland folk, till och mitt på dagen. Helt och hållet helt oskyldiga människor som träffas av dessa kulor hör vi förskräckligt ofta. Det är som själva fan är lös i samhällsklimatet. Pojkar, och unga män leder oss rakt ned i avgrunds fördärvet. Eller så skjuter man på en P-plats som i Södertälje. Dödande skott. Nattens skott (4 oktober) har skett i Jordbro, ett ökänt tillhåll för de kriminella. 

Polisen har varit framgångsrika i år och här i Stockholmsområdet är 250 gängkriminella häktade just nu. Vilket i sin tur innebär att yngre och ännu mer halsstarriga förmågor tar över i de vida luckor som uppstår. För polismyndigheten är ”inne i fas som vi aldrig varit i tidigare” (Robert Karlsson, biträdande regionpolischef Stockholm) och vi är bättre rustade än tidigare, ”men det är även problemet vi slåss mot”.

Påfyllningen av nya unga är, enligt Karlsson, ”förfärligt stor”. De här skoningslösa unga männen har växt upp i gatlyktornas sken, har fått sina skruvade idéer och missuppfattningar, från andra i samma utsatta position. Få vuxna som brytt sig, skolor som man lämnat i bitterhet och besvikelse, en Socialtjänst som sällan har något vettigt att ens komma med. Denna förvillelse står oss dyrt numer. Till slut har också ledande politiker vaknat, om än ytterst yrvaket kan man lugnt påstå.

Samhället har i sin naiva tilltro på Socialtjänst och skola överlåtit de unga gängkriminellas uppfostran till en egen helt sjövild livsskola i gatlyktornas sken. Detta har påbörjats för mer än ett decennium tillbaka, det har fått frodats i samhällets oförmåga att vilja ingripa. Och nu rullar vendettorna in i vår vardag. Enskilda och grupper drabbar samman i ett ändlöst och ständigt uppskruvat tempo, vem som helst kan faktiskt råka bli skjuten numer. Att vara på fel plats är tillräckligt nog. Den här destruktiva dynamiken hos de kriminella kan de själva inte sätta stopp för.

Och vi vet ju att de kriminella själva innerst inne vet hur landet ligger, vad samhället bygger sina byggstenar på, och det de gör är helt fel. De lider de också men kan inte själva styra den mentala självhävdelse blockeringen. De fortsätter att droga samtidigt som våldet har fått en egen dynamik som kräver hämnd, hämnd, hämnd.

Vad vi kan göra som befolkning är att ge all upptänklig support till polisen, se till att du/folk vågar anmäla, och själva ingriper om det så behövs och är möjligt, Ring larmnumret. Gör det. Den tillträdande Statsministerkandidaten Andersson (S) var ovanligt rättfram och klok i sitt första framträdande som kandidat. Hon manade att vi alla tillsammans måste ta upp striden mot de gängkriminella, väsentligt andra tongångar än vi hörde från den bleke svetsare Löfven(S).

 

 Anders Hammarlind, Fri debattör

Hur många överlever i Kabul av de vi utvisat dit?

 Ett stort antal unga killar har återförvisas till Afghanistan under de senaste åren. En del har återvänt frivilligt (med penningpåse), andra under tvång. Nu är dessa gambling avvisningar stoppade till slut. Talibanernas makalösa segertåg avslutade även den här frånvända optimism som så länge präglat ordfåglarna från Migrationsverkets experter och dess lika världsfrånvända ledning. De unga killarna skickades tillbaka efter att ha åhört de många tonerna från Stockholm under förra decenniet, främst uttryckt av förra statsminister Reinfeldt som mynnade ut i salongsfrasen ”öppna era hjärtan” svenska folk. Socialdemokraten Löfven sade att vi inte bygger murar överhuvudtaget. Visst, morsning korsning.  

De återförvisas till ett land som delvis var säkert, och runt huvudstaden Kabul var det helt riktigt säkert på alldeles riktigt. Idag då? När de alla befinner sig under Talibanernas brutala Sharia-styre och hundraprocentiga maktfullkomlighet. De är förvisade till en nutida historisk epok som är grym, brutal och förstås inhuman. Där befinner sig killarna idag. I Kabul, i Talibanernas rike. Hur många kommer överleva repressionen från Talibanstyret tror ni? Och ni som utvisade dem skäms ni inte en liten aning idag?

Anders Hammarlind, tidigare god man för afghanska killar här i landet. 

  LEDARE CENTERPARTISTISK | Igår

Gästtyckare: Håll er kritiska mot Kristerssons hårda ord

ANNONS

LT:s gästtyckare delar inte Ulf Kristerssons bild av invandrare och uppmanar läsarna att hålla isär tankarna. Foto: Stina Stjernkvist/TT

Vi ska inte hemfalla åt att applådera det kalla taktiska språk Ulf Kristersson (M) torgfört. Att tala om invandrare generellt som orsak till all denna djävulskap är att slå mot fel personer. Det är också att blanda bort korten medvetet från moderatledaren. De flesta som kommit hit lider även de av dessa gangsters självpåtagna påfund, de är inte dess tysta motor hur mycket än Kristersson antyder detta. För att inte tala om Sverigedemokraterna.

De flesta som bor i dessa utanförskapsområden sköter sig, betalar skatt och för sig civiliserat. De breda grupperna i Göteborg och annorstädes lider också de av galenskapen. Det är de unga männen, pojksoldaterna som vilda av sina framgångar skördar offer efter offerlamm. Och som gått helt snett från väldigt unga år. De är dessa som ställer till det med de mordiska verksamheterna som vi idag tar emot som ytterst obehaglig verklighet. Och de är få, de är inte synonymt med invandrare utan är helt och hållet förstörda vettvillingar. De är inte detsamma som hela grupperingen som Kristersson försöker pådyvla oss. Håll isär tankarna.

Merparten av de här gängkriminella är sprungna från hela andra länder än det svenska samhället och de har ingen som helst lust, eller intresse av att leva ett högst normalt liv. De har som regel misslyckats i skolan i unga år och detta vet de om med råge.

De vill absolut inte bli integrerade, eller anpassa sig till den civilrättsliga moral som råder här i riket. Det har inte hjälpt ett dugg att samhället satsat oerhörda summor på SiS-hem eller andra boendeformer för dessa unga brottslingar. De hamnade utanför i väldigt ung ålder och häri ligger samhällets chans att komma till bukt med de här galenskaperna. För de som redan är inne i den kriminella återstår ”bara” att fullfölja den kriminella banan. Tills de låses in gång efter annan. För de riktigt unga återstår att rädda de som kan räddas, men det kommer ta evighet.

Inte ens barn går säkra längre. Eller poliser. Runt om från landets alla hörn men yttermera förvisso koncentrat till områden där gängkriminella fått gå in med extravagant högmod och hårdför kriminell våldshybris. Det som de gängkriminella nu visar upp är fallfrukten av ett decenniums undvikande av att se den verklighet som är den realitet vi har att leva vidare med. Landet vi bor i har gått upp i Europatopp avseende skjutningar.

De gängkriminella har sedan ett decennium fått friheten att uppfostra sig själva i gatlyktornas sken. Och mot detta har samhället inget vettigt att komma med. De här ungtupparna är så berusade av sin framgång att de helt tappat huvudet. De drar in 20 – 40 000 kronor per månad (minst), de lever lyxliv (just nu), de tar in på flotta hotell, de lever på sitt rykte som hårdför gangster och de har en tillfällig framgång. De har ett hov riktigt unga pojkar som också de inte ser en framtid. De vet att de är rökta som samhällsmedborgare. Fucked for life helt enkelt.

Anders Hammarlind

Gästtyckare

ANNONS

www.lt.se/debatt

08-550 921 33debatt@lt.se