Föraktet mot de äldre , (del 1)

Äldrefrågorna har till slut hamnat i debattens kärna. Där ska de också vara. De äldres villkor är alldeles för ofta på bisarrt livsundantag.

Låt mig få visa på några exempel från Södertälje, hämtar från aktuella utslag i Förvaltningsrätten. Södertäljeborna är flitiga på att överklaga kommunala beslut. Begärde att få ta del av handlingarna från Södertäljebor år 2017 och 2018. Det fanns över 1 300 överklaganden.

Ett 40-tal av dessa handlar om äldrevården. En man, 79 år gammal bor helt ensam. Nedsatt balans, nedsatt ork men framför allt han är blind. Tar sig fram i sin lägenhet genom att flytta händerna utmed väggarna. Känner sig fram helt enkelt. Känner sig otrygg, i social isolering och ensamhet. Mannen ansöker om att få flytta till ett socialt boende. Kommunen säger blankt nej. Omvårdnad kan ske genom fler hemhjälpstimmar och hjälp från en ”syncentral”. I hemmet.

Tacksamt nog är Förvaltningsrätten något mer human, mer inriktad på att bistå de äldre. Samt delvis bejaka den lagstiftning vi har, även om denna är alltför tandlös. Och är man blind så borde detta vara en biljett till ett äldreboende. I stället för att äldre ska vårdas i hemmen in absurdum (det är billigare). Men om man inte ens har ledsyn? Den 79-årige mannen är otrygg och lagen ger honom möjlighet att få den trygghet han förtjänar. Södertälje kommun får alltså smäll på fingrarna av Förvaltningsdomstolen i dom 16 januari. Han ska få flytta in på ett äldreboende.del 1, 

Den äldre kvinnan ser väldigt dåligt. Hon kan inte identifiera hemtjänstens ansikten. Detta är otryggt, hennes liv är inte längre värdigt. Gråter mycket och känner sig ensam. Utan livsglädje sitter hon i sin lägenhet. Hennes balans är rätt skral. Och hon vill komma till en gemenskap med andra. Trots fallrisk, trots problem med yrsel och sin oro så säger Södertälje kommun nej. Hon får bo kvar hemma. Förvaltningsrätten säger att hon inte kan få flytta till eget socialt boende – i alla fall inte just nu.

En annan 85-årig kvinna fick också hon nej till socialt boende. Trots demens. Det är väldigt otryggt att bo hemma, säger kvinnan. Förvaltningsrätten river även denna gång sönder kommunens argumentering. Hon får en plats på ett behövligt äldreboende.

Den 79-årige blinde mannen, som via överklagande ska få plats på ett äldreboende, möts av fortsatt kallsinne av Södertälje kommun. Domarna från Förvaltningsrätten kan spreta lite hur som helst menar den ansvarige. Vilket förstås är feltänkt, domarna är strukturerade, genomtänkta och ofta väldigt försiktiga.

Aktuellt just nu är att Södertälje kommun förefaller vinna knappt när det gäller äldrevården. Och det är sannerligen inte speciellt svårt att bli upprörd över hur kommunens tjänstemän tacklar den bistra verkligheten.

Eftersom jag numer sitter som ersättare i äldreomsorgsnämnden kommer jag givetvis hålla ett i hög grad vakande öga över vad tjänstemännen hittar på.

Anders Hammarlind, (C)

SD basen står för det som de vanliga partierna inte fattar, eller vill fatta.

SD;s gruppledare Mattias Karlsson har nu uttalat att det råder dramatisk kulturkamp, formulerat i det dramaturgiska, ”antingen segrar vi eller så dör vi”. Partiet har under åren förflyttat positionerna, små steg mest eller stora (som i Karlssons fall). Vi är dock fortfarande kvar i etableringsfasen. Men skrapar man på ytan på partifolket hittar man snabbt fula trynen sa en man som hoppade av från den fullmäktige församling han var invald i.

På blott ett decennium har partiet fullkomligt mosat de gamla partiernas strategier. Hur vi än vrider och vänder på valet är de alltid med. Ser det ut som.  Den stora Elefanten i vardagsrummet helt enkelt. Ser det ut som. Sitter på röstknappen. Fast de kommer helst vilja stå vid sidan av och har all makt i världen att fälla en den ena, än den andra. Och landet kommer att vara fast i deras skruvställ. Tills de etablerade tröga partierna kommer till insikt.  Om de nu gör det? Eller om moderaterna ställs inför valet, liberalism eller makten, och tar då makten tillsammans med SD plus ytterligare ett parti. KD kan kanske tänkas då partiets väg bär iväg högerut? Varken Centern eller Liberalismen lär följa. Och då är också blockpolitiken död, alltså politikens utifrån dagens realia. 

Media i stort har överlag hanterat all SD-framgång barnsligt oklokt. Ända sedan begynnelsen. Istället för att seriöst bevaka det de skall har istället självcensur och rädsla förlamat medievärlden. I sociala medier har SD-partiet numer övertaget gentemot alla etablerade partier och röster. Värst syndare är alla de som skyndsamt såg rasism i allt som kunde gynna Åkesson parti. Och så gick det som det gick. Alla de här som jagar nazister till 100% är i själva verket Åkessons bundsförvanter i det långa loppet. 

Länge var det rätt så harmlösa förslag som kom från Åkesson till offentlighetens scen. Om det överhuvudtaget kom några. SD här i Södertälje gör inte mycket väsen av sig, några slappa motioner, ingen ekonomisk kalkyl. Slöa kommunpolitiker. I mångt och mycket kom förslagen för SD utifrån den sociala plattformen (väljarbasen förstås) vars budskap var att folk behandlas ofta djävligt illa här i landet. Och detta varvat numer allt tydligare med ren högerpolitik. Idag går vi uppenbart in i en annan fas. Och att ha dubbla budskap är ju inget nytt i politiken förvisso. 

Följer man ex. Mattias Karlsson noga så ser man, om man vill se. Tonen har nu skärpts.  Idag talar SD om återvandring (i stor skala) och om att kriminalisera de som gömmer flyktingar. Detta är förstås steg två. Och för en nation som vår som verkligen behöver tillförsel av kompetent arbetskraft är detta förödande för samhällsklimatet. Hur ska ex. en indisk dataexpert kunna våga sig på att bo i Åkessons Sverige? Här i Södertälje? Eftersom Åkesson är nedtonad och självcensurerad offentligt går budskapet förstås fram med bravur. Andra personer säger det mer djävliga, som Mattias Karlsson. Åkesson han är väl inte så farlig, typ. Vilket många moderater verkligen tar fasta på och propagerar för bundet samarbete med SD. Andra moderater har givetvis sett vad SD egentligen står för, men makten hägrar för många i (M).

Åter till medievärlden. Först; alla dessa alternativa media har förstås varit nödvändigt för att verklighetens ljus ska bli i ljuset och inte i det fördolda. För det andra; Putin och Trump vurmande är också det kännetecknande, tilltron till demokratin är sakta dalande.  Och beundran för Ungerns alltmer diktatoriske statschef som ytterligare gemensam nämnare. Nej till EU är givetvis i samklang med det här nationella draget att värna nationen.  I deras media publiceras ofta avslöjanden som inte vanliga media vill ta i tång med. Eller ville ta i tång med, nu är det dock förmodligen för sent. Vilket gett hyfsad stor trovärdighet åt dessa alternativa röster. Åkesson verkar ta lätt på kritiken gällande denna nya medievärld.  Men de är med i kak- och syltburkarna så gott som hela SD-gänget. På många ställen ser vi deras framfart fast de alltid kategoriskt förnekar det. I inlägg efter inlägg kan man relativt enkelt hitta källan/källorna. Alltså Åkessons betalda kommunikationsfolk, de som inte känns vid något alls. Trots att de i hög grad styr och ställer på alternativa medier.  Ränderna finns dock alltid kvar. Om än nedtonande tills steg tre blir aktuellt. Åkesson är förstås mästare på att charma och vara trevlig. Men verklighetens Åkesson har fler steg än dagens synliga. Han kan han.

Den missnöjda Basen för SD är förstås alla de människor som under de senaste två decennierna blivit utsatta av den här moderna form av internationell kapitalism. Och de är många som hållit skolan bortanför livet, undvikit alla akademiska betyg. Och idag är det hart när omöjligt att etablera sig på arbetsmarknaden utan rekorderlig utbildning, som det heter. Skoledan är inget påfund utan en realitet.  ”Försäkringskassans” framfart de senaste 20 åren är också detta en stor orsak till varför de mer eller mindre utslagna ständigt växer. Robotarna intåg i produktionen likaså. Och detta är en massförändring. Allt färre får chansen att jobba med det de vill och kan.   För en kvinna som jobbat hela livet är dagens pension mest ett hån, gäller förstås även män om än betydligt mindre. Vad alla människor skall jobba med står skrivet i något som inte finns men det flesta har förstått. 

Välfärden, detta honnörsord, har blivit alltmer vingklippt och den fjärdedel av befolkningen som blivit mer eller mindre proletariserade är en utmärkt damm för SD att fiska i. Och det nätet tar numer upp över 1.1miljon i sin famn. De röstar självfallet på SD. De är naturligtvis inte nazister utan vanligt folk, antingen förbannade eller mosade av välfärdsstaten. Eller lika mosade av näringslivet. Eller pulvriserade av ständig brist på pengar och kommunala tjänstemän som slår ifrån sig allt och evigt. Att skicka skolbarn till förintelselägren vittnar om att de etablerade politikerna, främst i Socialdemokratin, inte fattat att proletariseringen är här och nu. Förvisso har SD nazistiska rötter men det är ju inte därför folk röster på dem, det är deras egen utsatta position som avgör helt och fast.

Tillbaks till media: Medan traditionella medier så länge idkade plågsam självcensur växte SD-media upp som en urkraft att räkna med.  Och, för att ta ett rykande aktuellt exempel, den lärarinna som blev våldtagen på en skola utsattes förstås för en våldtäkt av en yngling som kommer från – just – det som traditionella medier inte alls skriver om.  Och så här har det hållit på sedan två decennier.  Förödande för tilltron och ju mer som händer av detta slag ju bättre i sak för SD.  De medier de mödosamt byggt upp slår nu ofta de traditionella inom det område där de verkar. Och de arbetar professionellt och skoningslöst falskt, dvs. man tar mest upp det som enbart passar in i SD-mallen.

SD-Partiet tar de slagnas röster som sin egen. Kort sagt, så enkelt är det. Och då hjälper det föga med att visa upp nazismens barbariska illgärningar. Det är människors utsatthet som är detsamma som partiet SD. Under lång tid att har misstron mot myndigheter grott, trångboddheten förstärkts. Industrijobben i det svenska rostbältet har krympt otroligt, hela landsändar kippar efter luft. Fattigdomen ökar, exkluderingen tilltar, skolor och polis blir alltmer fragmentariska och kriminaliteten blir för unga arga män ända utvägen att skaffa sig snabba och otroligt många stålar. Den här brokiga samlingen av outlaws utifrån skilda världar är SD;s grund. Och partifolket är förstås betydligt mer långtgående än dess väljare. Alltmedan -och detta är viktigt - den välbärgade gruppen här i Sverige obekymrat seglar vidare och glatt visar upp sin villor, sin bilar och de lever som om de vore odödliga. I bjärt kontrast till SD;s fotfolk. 

Hela årets valrörelse blev precis så korkad som den blev utifrån att så många av partierna inte vill fatta vad SD;s bas står för. 

Och nog så väsentligt, kom ihåg att många, många, många människor här i det avlånga landet känner att samhället vänt dem ryggen. De facto. Och de i sin tur vänder samhället ryggen efter han dragits ner i smutsen, en klar faktor för SD;s uppgång och etablering.

Försäkringskassans bisarra haveri, att andas är ingen rättighet.

Andning är inte ett grundläggande behov hävdar "Försäkringskassan". Man baxnar minst sagt. Om man inte andas är man ju självfallet död.  Det byggs nu barnhem på nytt i Sverige där assistansbarnen skall bo, eller mer rätt det projekteras för att kunna sätta spaden i marken. Där skall barnen sedan bo. Skilda från sina föräldrar. Lås in dem. Låt de inte synas. 

Assistansen, denna gudabenådade reform, som släppte ut såväl yngre som äldre i dagsljuset. De fick verkligen en plats i livet och kom ut från de stängda institutionsdörrarna. Nu ska de tillbaks in i det som kommer bli de eftersattas boning. Instängda och alltmer osynliga. Och projekteringen av de nya barnhusen är redan i full fart runt om i landet. Det har varit en uppslitande kamp från alla dessa föräldrar vis-a-vi ”Försäkringskassan”. Det påbörjades under alliansens maktinnehav men har på senare tid eskalerat förbli all form av anständighet, solidaritet och moget uppförande.

Att andas är inget grundläggande behov. Säger de på ”Försäkringskassan”. Tala om att juridiskt, moraliskt haverera. Och de har djävlats med alla dessa tusentals föräldrar i år efter år och flyttat fram positionerna steg för steg. Juridiken är deras vapen. Och det fungerar.  Och det slutar i mängder med absurditeter som -just- att andas är inget grundläggande mänskligt behov.  Socialdemokratins tillbakagång kan säkerligen spåras i denna hårdföra och osmakliga kamp mot de sjuka barnen. Ingen ska inbilla mig att det gått spårlöst förbi utan det slår hårt mot tilliten till (S) och lägger sig som en blöt sur tvångsfilt över partiet.

Alltfler får numer rutinmässigt avslag när de ansöker om assistans. 80 % får nej direkt.  

Det som en gång i tiden var tänkt och fungerade som en bro mot livet håller nu på stängas. Assistansen kommer gå i graven som något bra som försvann in i ”Försäkringskassans” juridiska finter. Allt sammanfattat i; Vi ska släppa in så få, så få som vi bara kan. Och det har de sannerligen lyckats med. Under ett decennium har Kassan djävlats med föräldrarna. Det är ett fullt normalt föräldraskap att jobba jour 24 timmar per vecka, per månad  år efter år och Kassan har effektivt kringskuret, pö om pö, livsvillkoren för de sjuka barnen.  Det påbörjades under Alliansens maktinnehav men har på senare tid eskalerat förbli all form av anständighet, solidaritet och moget uppförande.

Nu, i valrörelsen sista dagar, börjar delar av (S) svikta. Och de står väldigt övergivna, ensamma i kampen mot barnen.  Den ovärdighet som Kassan – med Regeringens goda minne – stått för blev till slut för mycket. Statsminister Löfven säger nu att Assistansen skall vara kvar. Nu säger han det. Låt mig få chansen att rätta till det, menar han. De som har rätt till assistans skall givetvis ha assistans. Säger Löfven. Och jag tror honom men det är inte han som håller i ekonomi och taktpinnen utan det är den hårdföra Finansministern Magdalena Andersson (S). Assistansens hädangång är utmärkande för (S) valet 2018. Dessvärre.

Anders Hammarlind

http://ping.bloggportalen.se/BlogPortalPing/ping/172449/9536662

Nu vänder vi dem ryggen

Sovjetunionen begärde att de baltiska soldaterna skulle sändas tillbaka. Sverige velade länge och väl  men gav så småningom upp. PO Enquist har tidigare skrivit en utmärkt bok om händelserna. Idag har vi krånglat in oss i något som förmodligen kommer bli betydligt värre att klara ut med hedern i behåll. Förmodligen blir det värre än vi någonsin upplevt. Dessvärre, när det är så smidigt, enkelt och anständigt på riktigt att göra tvärtom. Ni som minns Baltutlämningen gör det med en rysning. Det var illa redan då. 

Man kan förstås peka på Statsminister Reinfeldt och Miljöpartiet båda talespersoner, Eriksson och Wetterstrand. Men det är meningslöst att kritisera dem enkom för Sverige stod upp unisont för den Reinfeldtska flyktingpolitiken. Signalerna från Stockholm nådde förstås ända ner till de afghanska flyktingarna. Och de beslöt att gå från Afghanistan och närområdet. Och de gick över de turkiska bergen, de tog sig över Medelhavet i rangliga farkoster. Och till slut hade de per fot, liftat, tagit tåget och till slut sökte de en fristad här i Sverige. Här skulle de få ro, lugn och komma till rätta.

Då började den svenska byråkratin långmala, ohyggligt långsamt. Istället för att snabbt klara av alla formaliteter vidtog nu uttröttningstiden. De afghanska flyktingarna satt fast på byråkratins gaffel och där satt de i fler år. Det hade de inte väntat sig förstås. Deras bild av Sverige var förvisso bristfällig. Men detta trodde de definitivt inte.  Många hoppades att de skulle få studera, eller jobba eller inte göra någonting alls. Hela skalan. Till saken hör att det kommit hit folk från Afghanistan sedan decennier och de har kommit i en jobbfrekvens som är till och med bättre än de svenska. Men det tar tid, men de jobbar mer än svenskarna. Männen alltså.

Vi byggde inte några murar. Då. De som minns kommer ihåg hur dåvarande migrationsministern Billström vågade sig på att tala om volymer (feb 2013). Han blev så pass slagen i bitar av dåvarande Statsministern att ingen vågade säga en bokstav mer eller till. Reinfeldtska tyranniet kort sagt. Han hade ju förskaffat sig ett s.k. öppet mandat. Socialdemokraternas Löfven ansåg att det var synnerligen opassande att tala om volymer, det är ju riktiga människor vi talar om.  Klart vi inte kunde härbärgera den enorma mängd som anlände. Men det borde man tänkt på tidigare. Media hade rapporterat.  Fakta framför oss och politikerna hade förstås samma fakta på sina bord. Nu sitter vi i klistret med råge. Numer ligger så många partier tvärt i bakhasorna på Sverigedemokraterna att det kunde vara mer än  nog.

Riksdagens lagförslag för att rädda kvar de kvarvarande afghanerna har redan kvaddats av två migrationsdomstolar. Två andra domstolar har sagt OK. Så nu inväntas vad Migrationsöverdomstolen kommer att uttala. Men redan nu ser vi så många vinklippta förslag som faller ner som döda fåglar. Afghanerna har inte gjort sin identitet trovärdig. Och visst är det så, identitets handlingar står inte i främsta rummet. Dels för att de inte har, har aldrig haft. Dels för att de smugglare som hjälpt dem på vägen sagt kasta era ID-handlingar(om ni har några). Vågar även påstå att alla de afghaner som redan fått stanna här i landet i stort har samma risiga grund som de 9000 som nu står i fokus. Det här argumentet att de saknar ID-handlingar är ett spel för gallerierna. Nu vänder Sverige dem ryggen.

De 9000 har gått hit från sitt elände. Och de är förda bakom ljuset, både av Stockholm, människosmugglare och de kunde förstås inte själva tro att de skulle bli nekade. De ska ut helt enkelt, det är få som nu orkar kämpa för mänsklig anständighet. Hedervärt att Centerpartiet försökt hitta en lösning som gör det mänskligt för de 9 000. 

Anders Hammarlind 12 augusti 

Och så gick det på tok med åldern

" Invandringen är det tydligaste exemplet. Länge pratade ingen - förutom ett gäng skummisar - om dess baksidor. Sedan växte problemen till den grad att oppositionsledaren tror att integrationen eventuellt kommer att gå "käpprätt åt skogen".

Karin Pihl i Expressen 

Det var klackarna i taket. För många hade uppgivet fel ålder. ”Alla” skrek de i falsett. Migrationsverket hade klargjort att de inte sysslade med ålderskontroll fram tills förra vintern då vände Verket verkligen tvärt om. Rättsmedicinalverket skulle göra jobbet.  Statsministern sa ”och vi kommer att se till att vi har ett fungerande och rättssäkert system”. Idag har över 11 000 testats. Och klackarna gick verkligen i taket hos ett parti. Skäggbarnen är nu bevisat vuxna. Salut och mer i fest glasen. 85 % hade fuskat, minst.

Och så gick det helt tok fel med åldertesterna.  Migrationsverket beställde det de ville ha, som kom/kommer att bli en ostyrig våghalsig drift med rättssäkerheten. Idag är det OK att skicka tusentals ut på tundran för S-partiet behöver vinna valet.  De rycks upp från skolan, boendet och det kontaktnät de skaffat sig blir det bara konfetti av. Merparten skötte sig hyggligt trots att de kom från ett så diametralt annorlunda samhällssystem. Det är inte där skon klämmer i första hand, även om många flyktingar havererar i kriminalitet, psykisk sjukdom, lättja, utan att Statsminister Löfven bestämt sig för att lösa problemet. Det är för många, alldeles för många. Och i årets valrörelse är en högergir inget att skämmas över, huvudsaken att partiet behåller makten. Så att säga. 

De 11 000 ålderstesterna är baserade på tyska experters kunskap och Rättsmedicinalverket är svensk utförare. Och så har det ändå blivit så fel här, ca 85 % av de svenska testerna påvisar en ålder på minst 18 år. De tyska tester som gjorts på exakt samma individer pekar på fundamentala fel i de svenska åldertesterna. När de tyska experterna läser av samma bilder från knäleder så ser de inte alls detsamma. I de tyska svaren kan vi läsa att svenskarna har klantat till det. Och inte lite. Tyska forskare, vars studier utgör en viktig grund till RMV:s metod för åldersbedömning har granskat myndighetens eget material. I över hälften av fallen har Rättsmedicinal Verket fel. Vilket i sin tur betyder att åtminstone nära hälften av de undersökta fallen är 18. Något som kan tyckas är uppseendeväckande många men är rätt rimligt utifrån att de varit i vårt land i 2-3 år. Var de 16 år när de kom är de 18 nu.

Detta som nu sker är orättfärdigt, rättsvidrigt och påvisar att kampen om de väljare som gått över till SD skall vinnas tillbaka, kosta vad det vill.  Makten före allt. Över till Södertälje och person A. Han kom hit som knappt 15 åring. Idag är han 17 år. Något som skolpersonal, sjukvårdspersonal, boende, vänner samt hans gode man (= jag) är överens om. Så över en dag blev han 18 år, och vuxen. Fick order om att packa samt att infinna sig på Migrationsverket för transport till Sorsele där ett vuxet boende i logement väntade.

Vännerna i Södertälje skulle försvinna, skolan försvinna. Tack o lov finns bromsklossar även för Verket. Beslutet måste vinna laga kraft först. En aktuell dom från Hovrätten är tydlig med att beslutet gäller bara för Verket. Andra myndigheter skall inte alls följa beslutet förrän det vunnit laga kraft. Socialtjänsten Södertälje var snabba med att skicka iväg honom men de blev varse Hovrättsdomen. Han bor nu kvar i vår stad, går i skolan och ett nytt ålderstest är gjort. Av de tyska experter som lagt grunden för de svenska testerna. Från Tyskland har vi nu fått svaret att A inte är 18 år. Bilderna visar att knäleden inte uppnått slutstadium. Pinsamt för M-verket förstås och något som förstärker A; s juridiska ombud som överklagat beslutet. Många flyende har förvisso fuskat men det skall inte bemötas med statligt fusk i större massmängd.

Anders Hammarlind 

Och så blir läraren frikänd

Nej han har inte misshandlat skoleleven. Detta säger Södertälje Tingsrätt  (10 oktober 2017). Han döms inte för misshandel. Han blir istället  frikänd. Efter 37 år får läraren sparken för att han brukade våld mot en elev. Pojken  säger att läraren slog honom i huvudet. En knytnäve i huvudet.  Men ingen annan har sett slaget. Notera ingen annan. Och nu har Södertälje Tingsrätt frikänt läraren. Det var inte misshandel enligt Södertälje Tingsrätt. Och såväl skoledningen i Nykvarn som Åklagaren med bistånd av Målsägarbiträdet advokat Kimmo Rantanen (advokatfirman Sjöstråle, Södertälje) går rejält på pumpen. Och skadeståndskravet 5000 kronor för att den personliga integriteten är kränkt plus 1000 kronor för sveda och värk (fysisk och psykisk)  avvisas av Tingsrätten. Pojken och föräldrarna får inte enda krona.

Tingsrätten tror helt enkelt inte på pojkens utsaga att han efter slaget ”mått mycket dåligt” och hans långvariga smärtor i huvudet tror man heller inte på. Målsägarbiträdet begär 8 038 kronor för sin insats som mest bestod av försåtliga frågor, typ, anser du att det är OK att bruka våld i din undervisning? Som om läraren verkligen brukat våld, som om misshandeln skett på riktigt. Tingsrätten tror inte på elevens version. Och målsägarbiträdets rätt så usla tankar - men ack så fullständigt skolpolitiskt korrekta - och inte minst pinsamma  ord tar man inte hänsyn till, klokt nog.

Det mest uppseendeväckande i hela den här tragiska affären är dock motiveringen från skolledningen i Nykvarn  som påstår att inget tvivel råder om att läraren utövat våld. Så står det. Inget tvivel. Ta fasta på de orden. Råder inget tvivel om, och så blir domen från juridiken inte alls instämmande. Det anser alltså inte tingsrätten, att läraren skulle ha misshandlat eleven. Skoledningen i Nykvarn fortsätter i sin inlaga med att slaget var ” inte alls förenligt med skollagen eller barnkonventionen” och läraren har ”grovt åsidosatt sina åligganden” och ”förtroendet för XX är förbrukat” samt ”det råder saklig grund för avskedande”. Läraren fick efter 37 år gå direkt ut till den magra Arbetslöshetskassan. Inget försonade eller utredande samtal  utan sparken per omgående. Min ekonomi är helt raserad sade läraren uppgivet under rättegången. Så enkelt avfärdas 37 års arbete med att förtroendet är raserat, läraren har – citat – grovt åsidosatt sina åtaganden.

Den unga pojken hade under flera lektioner levt om och droppen var när han blåste saxofon i örat på en annan elev. OK  i dagens skola numer.  Inget verkade hjälpa, läraren fick nog och knackade på elevens huvud dagen därpå. Och det var inte misshandel. Pojken ringde dock genast hem till sin pappa som snabbt sammankallade skolans rektor och inom loppet av dag 2 var läraren utkastad. Här gick det undan. Inga samtal eller konfliktlösande åtgärder, bara rakt ut med läraren ifråga. Ut med eländet bara. Han  fick inte heller kontakta pojkens föräldrar. Polisförhöret med pojken lämnar mycket kvar att önska. Inte någon konkret fråga som mynnar ut i ljuger du inte nu. De här kollektiva samhälliga sammankomsterna brukar ofta, i skolan också, bli en soppa av upprördhet och ilska och då tappar man också sans och förnuft. Kan ses överallt i samhället nu för tiden.

Hur ska skolan komma till rätta med stökiga elever, främst pojkar? Vad ska lärarna göra för att få någon form av ordning och ro i klassen. För just arbetsro behövs. Och den här aktuella eleven struntade självfallet i att lyssna och disciplinera sig. Den här läraren valde att peta/knacka  pojken i huvudet – för det fick han sparken efter 37 år. För ett slag som ingen sett. Är det inte dags att diskutera hur skolan ska hantera stökiga elever? Skolledningen tycks ha drabbats av moralhaveri. Skolledningen har sparkat läraren och sänt ut honom på tundran. Det är högsta skolledningen som står bakom formuleringen att det råder saklig grund för avskedandet. Och så spricker  det  i Tingsrätten. Och vad händer nu i Nykvarns kommun? Och på skolkontoret i Nykvarn? De som med skollagen flåsande  i ryggen sammantaget med barnkonventionen sett till att det gått åt fanders?

Se pojkens reaktion som tidstypisk. Han är givetvis en god representant för Generation Me. Disciplin är inte  alls noga, det gäller att utmärka sig (varumärket), denna narcissistiska  barn- och ungdomskultur som grasserar runt om dagligen. Bortskämda ungar som föser lärarna framför sig och där föräldrarna aktivt (oftast) spelar med.   Och peta inte ens på min unge för då ser jag till att du får sparken. Och skoledningarna hänger på, så gott som alltid.  De här väldigt självupptagna barnen lär sig snabbt att det går att komma långt genom att hota lärarna. Med bistånd av föräldrarna.  Överallt ser vi detta, precis som i Nykvarn. Och man kräver dels att misshagliga lärare skickas ut på tundran samt att man försöker stundom få penning fördelar.  Medan föräldragenerationen mer och mer blir jättekompisar med sina barn –och liknar dem alltmer bokstavligen – så övergår allt mer av makten till barnen. Vi ser det runt om i Sverige. Barn och föräldrar som avlövar lärarna, och driver på för bättre betyg (för varumärket) och den lärare som inte uppfyller föräldrakraven plockas, ja bokstavligen,  av banan. Kvar blir de lärare som mest  ängsligt inte vågar göra något som misshagar barn och föräldrar.  Och så blir läraren frikänd i det här fallet, vilken näsa. Men det kan mycket väl gå vidare  till Hovrätten. Och då kan advokat  Kimmo Rantanen åter sätta sig på de höga hästarna.  

Givetvis ska vi inte alls tillbaks till dåtida kadaverdisciplin, Caligula (Hets 1944) utan skolundervisningen måste få lugn och ro och så bildning, bildning och åter bildning. Dagens stök, dagens kaos, dagens allt sämre ordning, det är det som kör skolan definitivt i botten. Och skoledningen i Nykvarn kan tala hur mycket de vill om barnkonventionen när skeppet sjunker (och vi med). Skolan är sedan 30 år tillbaks stadigt i försämring. Och de alltmer ungdomsfixerade föräldragenerationen bör  bli föräldrar istället. För lärarna är inte föräldrar –vilket många föräldrar och barn tycks tro på en stadigt stigande utvecklingskurva.  Barn är barn, föräldrar är föräldrar och lärare är lärare. Förr ja. Men idag är rollerna omkullkastade. Skoledningen i Nykvarn är offer för de nya strömningarna, de förmår sig inte se längre än till ett standardvärde som de sedan tror på. Som i en fullkomlig övertygelse. Lägg därtill att lärarutbildningen gått och går i samma riktning, från pedagog till uppfostrare och med mycket grumliga idéer om vad bildning är. Dessutom är lärarutbildningen sedan länge en plats för de som inte platsar, dvs. lärarutbildningen blir en slaskutbildning. Och det syns. Och märks. Med förödande resultat.

Anders Hammarlind

*****************************

NYKVARN | 16 okt, artikel från Länstidningen Södertälje

Nykvarns kommun erbjuder sparkade läraren tre månadslöner i tvisten: "Vi har nolltolerans"

Nu kommenterar Ola Edström, Nykvarns kommundirektör, processen kring den 61-årige läraren som sparkades efter att ha petat eller tryckt en elev i huvudet med två fingrar. – Man ska inte bli kränkt på något sätt, säger toppchefen till LT.

Efter den friande domen i förra veckan så kommenterar Ola Edström, högste chefen i Nykvarns kommun, nu fallet om den 61-årige mannen som sparkades i våras.Vad säger du om domen?– Jag har ingen kommentar till den domen

Varför vill du inte kommentera domen?

– Det är en annan process, vi har en process som rör själva… Hur man ska agera och bete sig som lärare. Vi har nolltolerans, man måste veta att om man är elev så ska man få en god utbildning och det ska vara en trygg miljö. Man ska bli inte kränkt på något sätt.

Hur tycker du att Nykvarns kommun agerat i det här ärendet?

– Vi försöker ge en god utbildning och kunskaper till alla våra barn och försöker få en stimulerande och trygg miljö. Det är det vi jobbar mycket med. Sedan har vi ju nolltolerans när det gäller sådant, det ska vara tryggt för barnen, helt enkelt.

Ska det inte vara tryggt för anställda också?

– Jo, självklart, men det är ju barnen… Vi är ju där för att utbilda våra barn, att de ska ha en trygg och säker miljö, så är det. Det är därför vi bedriver utbildning, för barnens skull.

Står det som har drabbat mannen i proportion till den här fingertryckningen, tycker du?

– Vi har ju nolltolerans. Vi har en policy som vi går efter och det är det vi förhåller oss till. Fokus är på att stimulera, vi ska ha en trygg miljö för barnen helt enkelt.

Så man får inte peta på barnen?

– Vi har gjort en internutredning och då har vi landat i det här.

Där står det att det rörde sig om ett knytnävsslag men enligt tingsrätten handlar det inte om det.

– Ja, jag har ingen kommentar till det, det är vad vi har kommit fram till i alla fall. Nu är det, vad jag förstår, barnet som driver en process och då måste väl han antagligen ha uppfattat någonting eftersom man driver en process, tänker jag. Men jag har ingen kommentar.

Hur ser du på processen som mannen nu driver mot Nykvarns kommun?

– Jag har inga kommentarer till det, vi får vänta och se vad de kommer fram till. Vi har SKL (Sveriges kommuner och landsting) som hjälper oss med vår förhandling. Det är bara och vänta se och se vad som händer.

Ni har erbjudit mannen tre månadslöner?

– Så ska det ha varit.

Han har inte godtagit det.

– Nej.

Finns det en risk att det kan bli svårt att locka lärare till Nykvarn i fortsättningen?

– Nej, det tror jag inte riktigt på. Vi har otroligt bra skolor här. Det kanske är en av orsakerna, man kan ju vända på det också. Vi jobbar för att eleverna ska vara trygga, det ska vara en trygg miljö, helt enkelt. Det är det som det handlar om.

Ska man inte få tillrättavisa barnen?

– Ja, absolut. Det har man gjort i alla tider, det går ju att resonera och prata.

Böjer ni inte er lite genom att vilja ha en slags förlikning?

– Det kommenterar jag inte. Vi får vad som händer helt enkelt.

Hade det inte räckt med en varning här?

– Vi har nolltolerans när det gäller det här.

***********************

Och allt börjar med Fredrik Reinfeldt och Miljöpartiet

När Fredrik Reinfeldt år 2011 slöt avtal med Miljöpartiet om att öppna gränsbommarna på nästan vid gavel och sedan följde upp detta med ”öppna era hjärtan” så bäddade det också för det kaos som blev fallet året efter.  Flyktingar ska vi ta givetvis emot, dock aldrig så många på så  kort tid. 

Huvudproblemet är att vi aldrig tillfrågades om ”öppna era hjärtan”. Dåvarande migrationsminister Tobias Billström(M) varnade för  och han nämnde det förbjudna ordet Volym. Vilket fick Reinfeldt att fullkomligt exempellöst tvåla till sin minister något alldeles extremt. Socialdemokratins  Löfven var av samma åsikt, det var skamligt skandalöst att tala om volym.  Vår signalpolitik mot omvärlden blev att vi har inga gränser för hur många vi tar emot. Och de kom, de fotvandrade. Man gick från ex. Afghanistan, hela vägen. Över bergen i Iran, korsade den farliga gränsen till Turkiet. Nattetid. De svenskar som ändå undrade hur i hela friden allt detta skulle fungera i praktiken avfärdades bryskt med ”rasist”.

De som kom sades vara välutbildade. Det finns inga problem och så fyllde vi flyktingmottagningarna med folk som nyss hade krigat med varandra eller som stod väldigt långt ifrån vår egen kultur och vår kultur fick de lära sig bäst de kunde. För eftersom alla är lika mycket värda kunde vi snabbt blanda alla med varandra för alla var ju lika mycket värda. Och  de var ju inte så pass välutbildade som det sades. Desinformation.  

Hade det inte varit för att landsbygden öppnade upp och tog delvis över hade detta kunnat gå riktigt överstyr.  Frivilliga och landsbygden tog stjärnsmällen ihop med socialtjänsterna. Landsbygden folk öppnade upp medan Stefan Löfven(S), nu som statsminister, stod på Medborgarplatsen och sa att i mitt Europa bygger vi inga murar. Några veckor därefter kastade Löfven alla ord överbord och påbörjade den nya hårda svenska linjen. Miljöpartiets Åsa Romson försvann ut genom dörren men hon tog med sig Miljöpartiets hjärta. Hur alla de som nu befinner sig i sluttampen på de statliga ersättningarna talar vi fortfarande inte om. 

Hur integrationen skall gå till är huvudfrågan. Som Dagens Nyheter skriver 2/7 i en ledare. Misslyckas integrationen kommer vårt välfärdssamhälle att krokna, egentligen gå i graven. I den nya Löfvenska ordningen har vi raskt gått från helt öppna gränser till något ytterst oroande. Folk gick hit från Afghanistan. Över de turkisk-Iranska bergen. Oändliga nattliga vandringar och det var alltid farligt. De gick till Sverige men nu ska många av dem ut. 80 000 sa Inrikesminister Ygeman(S) först innan han nöjde sig med 40 000. Nu är vi verkligen inne på det vi inte ska göra. Nu ska de ut och många  är hitlurade av signalerna från Stockholm.

Ygeman(S) och integrationsminister Morgan Johansson(S) står upp som hårdast av alla, då far statsministern runt i landet och agerar mystomte. Annie Lööf från Centerpartiet har sagt det kloka. Det går inte att skicka tillbaks dem till Afghanistan, landet är i krig och det blir värre för varje år. Annie Lööf har begärt att utvisningarna pausas, läget är så förtvivlat i Afghanistan. Och de Afghanska flyktingministrarna vädjar skicka inga hit, det är så krigseländigt det kan bli. Och av de som kom har många etablerat sig, går i skolan, fått vänner, integrerat sig. Nu ska de ut. Och vilket gigantiskt resursslöseri. Först håller vi dem med mat, husrum, fickpengar, betalar för tandvård, sjukvård o.s.v. för att vi i nästa andetag skickar hem de till Afghanistan (som många inte ens har något minne från). 

Anders Hammarlind 

Det barbariska Sverige

Skammen och skulden  banade väg för vår  moderna  asylpolitik. Aldrig mer vänder vi ryggen åt flyktingar som söker skydd  sa man  åren 1944/45.  Aldrig mer kommer det höras stoppa jude-importen.  Efter hand  blev vi en fristad för  de som hade fullgoda asylskäl. Vi har tagit emot flyende från kommunistiska diktaturer. Som för alla de som kom från Ungern, Tjeckoslovakien, Jugoslavien m.fl. Vi har tagit emot från fascistiska stater  som Spanien, Grekland, Chile m.fl. Och vi har tagit emot hårt trängda folkgrupper.

Från 1945 och fram till och med 2011/12 var vår linje asyl ges till de som är flyktingar enligt internationella konventioner. Från 2011/12 ändrades dock vår officiella framtoning till att mer bli i form av att vi tar emot de flesta. Vår signalpolicy skiftade färg. 

Förändringen blev glasklar då dåvarande migrationsministern Billström(M) yppade att vi har väl någon form av tak i hur många vi kan ta emot, vågade säga volym. Varpå han kölhalades grovt av dåvarande statsministern. Aldrig har någon minister i modern tid råkat ut för en sådan extrem avhyvling. Och oppositionen höll med. I ett Facebook inlägg den 4 februari 2013 skrev  Stefan Löfven om Moderaternas nya politik:

"Nu har man pekat ut en av samhällets mest utsatta grupper: de människor som söker skydd från krig, terror och förtryck. De gör det med ett avhumaniserande språk, där människor på flykt från krig beskrivs som "flöden" och "volymer". Det är oanständigt."

Sagt med all tydlighet.

Idag är vi hårt trängda. Många undrar hur vi ska lyckas med integrationen. Möjligen kan det gå vägen. Möjligen kan det gå men det beror i mångt och mycket på vad de själva bestämmer sig för. Flyktingarna från Jugoslavien  har efter på tok för lång tid ändå lyckats väl i integrationen. Många unga  som kommit från Afghanistan har på kort tid, blott några år kommit upp i nästan samma förvärvs tal som inhemska ungdomar. För merparten av de som  kommit återstår det dock en lång, lång, lång  anpassning vars slutresultat blir avgörande för vårt samhälle. Allt medan media är fyllda av ohygglig media sanning så menar de flesta att det är kav lugnt, trots allt. Få ihop det den som kan.

40 000 flyktingar skall utvisas säger Inrikesminister Ygeman(S). Alltså de som inte har asylskäl helt enkelt. Och frågorna om hur detta logistiskt och humanistiskt skall gå till är ödesfrågan och är utan svar idag. Och nu sitter vi fast i ett skruvstäd. Dels med att få integrationen att fungera hjälpligt. Dels den ohyggligt svåra problematiken med att utvisa folk till stater som det inte går att utvisa till. Den gamla humana flyktingpolitiken bygger på att de som kommer hit flyr för sina liv bokstavligen. Men om sakskälen är mer i samklang med det som vi kallar ekonomiska flyktingar, vad gör vi då? Hur utvisar vi  40 000? Om de som ska lämna ändå får  stanna lämnar vi därmed  också helt och hållet  asylpolitikens grund fundament.

40 000 skall utvisas. Migrationsverket och Gränspolisen ligger i startgroparna. Samhället skall ”utveckla hållbart återvändande” och ”utveckla återanpassningsprogram”. Genomföra en ”kapacitetsuppbyggnad för stärkandet av tillämpningen av återvändardirektivet”. Tvångs återvändandet  skall verkställas i samarbete med andra EU-stater. Det förr så hårt kritiserade REVA skall dammas av, alltså Gränspolisen kommer arbeta operativt överallt. Migrationsverket och Gränspolisen talar  om att vi måste ha ett ”gemensamt språk”. Det sista betyder att vi måste vara samlade och överens om vad vi gör när kritiken tilltar. Att vi är eniga och står emot.

Nu måste vi  till slut bestämma oss. Och hur vi än gör kommer vi sitta fast i ett skruvstäd av omöjligheter. Och de 49 000 som Gränspolisen tror kommer gömma sig hur skall vi hantera detta? Lägga locket på?

Orsakerna till allt detta är förstås flera men en avgörande del ståtar Fredrik Reinfeldt för. Hans böcker det sovande folket med fler mynnar ut i att svenskarna är hopplöst förälskade i att staten tar han om dem. Från vaggan till graven har alltid staten en avgörande hand med i spelet. Och är utsiktslöst förlorad i tron på att staten alltid bistår dem. I Ronna år 2006 sa han att om det inte vore för alla invandrare så skulle Sverige vara förlorat,  ja han sa barbariskt.

Anders Hammarlind

http://intressant.se/intressant 

http://rpc.twingly.com/ 

<a href="http://www.frisim.com/ping/?u=http://www.andershammarlind.blogspotse/"><img border="0" alt="Pinga Frisim" src="http://frisima.s3-external-